I början av 1990-talet var datorer inte särskilt vanligt förekommande i det typiska hemmet, där gemene man knappt visste vad en processor var för något. Den 22 mars 1993 markerade dock startskottet för en ny generation högpresterande datorer, när Intel skulle sätta mikroprocessorn på kartan för den stora massan i och med lanseringen av den första Pentium-processorn.

Namnet Pentium inspirerades av det latinska ordet penta (fem) och syftade på att det handlade om Intels femte generations mikroarkitektur för processorer. Processorfamiljen introducerades inledningsvis i form av två modeller med klockfrekvenserna 60- samt 66 MHz, där transistorantalet uppgick till 3,1 miljoner på tillverkningsprocessen 0,8 mikrometer.

Pentium var den första superskalära x86-processorn, vilket i praktiken innebar att den kunde utföra fler än en instruktion per klockcykel. Ställd mot sina föregångare i 486-familjen, där dessa var av skalär design, bjöd nykomlingen i många fall på dubblerad prestanda vid samma klockfrekvens.

Allt var dock inte guld och gröna skogar med de nya processorerna. Ett drygt år efter lanseringen upptäcktes nämligen den ökända FDIV-buggen i den dåvarande Pentium-familjen, där ett tiotal modeller påverkades av ett designfel som resulterade i att felaktiga resultat presenterades vid specifika flyttalsdivisioner.

Intel menade att räknefelets betydelse var förhållandevis litet, och att användare som kunde bevisa att de påverkades av det hade möjlighet att få sin processor utbytt. Efter påtryckningar från både användare och andra företag valde dock Intel till slut att återkalla de påverkade modellerna - något som tros ha kostat företaget närmare 4 miljarder kronor.

Pentium som varumärke överlevde dock fadäsen och fortsatte användas under resten av 90-talet samt en bit in på början av 2000-talet. Namnet las i malpåse efter Pentium 4 i samband med att företaget introducerade Core-familjens processorer. På senare år har dock Pentium-familjen återuppstått i form av budgetmodeller i företagets ordinarie sortiment.