Topp och fönster
En höjdpunkt i chassits utformning är den fristående toppen som definierar formen utan höljet på plats, samtidigt som den släpper in ljus över grafikkortet och till viss grad övriga komponenter när höljet väl är monterat.
Toppen består av fyra större bitar och detta är första gången i projektet som ett annat material än aluminium syns till, då den transparenta skivan består av mörktonad akrylplast.
Min tanke med valet grundar sig i att starkare dagsljus ska få hela utsidan att se solid ut till dess att ljusstyrkan skiftar något och då avslöjar mer och mer av komponenterna på insidan. I toppen kommer inte mycket mer än grafikkortets kylare och fläktar att synas.
För att kunna fästa plåten i toppen mot chassit på något vis börjar jag med att tillverka två balkar, som ska stå för den större delen av den strukturella integriteten i delen. Då det är en fristående bit med mycket överhäng från monteringspunkten bildas en väldig hävarm som riskerar att bli extra utsatt utan det yttre höljet på plats.
Efter mycket sågande så har jag till slut två profiler av matchande form av storlek. Precis som tidigare finns det ett antal hål borrade för att lätta för sågbladet när det når en vinkel.
Här syns också hur jag har lagt bitarna någorlunda strategiskt längs med den 40 mm breda plattstången för att så så lite spill som möjligt, en metod som kallas nesting inom industri.
De största ojämnheterna tar jag bort med grov metallfil efter att ha spänt fast aluminiumprofilen i ett skruvstäd. Här försöker jag också få ytan som ska filas att ligga parallellt med toppen av skruvstädet, så att jag inte vinglar av åt ena sidan och skapar en lutning över materialet.
När ytorna på profilen är finare kan jag få dessa helt räta med hjälp av en band- och skivslipmaskin. Det går också att ta bort en större mängd material med slipskivan, men det är något jag försöker undvika då aluminiumet är väldigt bra på att transportera värme och snabbt blir för varmt att kunna hålla i.
Arbetshandskar eller långärmade tröjor får inte heller användas i närheten av roterande, skärande och slipande utrustning på grund av den stora skaderisken.
Efter att ha ritsat in ett par stödlinjer skär jag ut en platta i två millimeter tjock aluminiumskiva. Denna platta är tänkt att bilda toppen av chassit efter lite mer bearbetning.
Linjerna som syns är markeringar för bockningen som ska ske, och här är det värt att känna materialet som ska bearbetas. Bockning kan se simpelt ut på avstånd, men är en kombination av att utvidga materialet på en sida samtidigt som det trycks ihop på motsatt sida, vilket innebär att det slutgiltiga måttet inte stämmer med skivans ursprungliga profilmått.
Jag har valt en väldigt olämplig geometri att försöka bocka till i en vanlig handdriven plåtbock, men med hjälp av ett par extra tvingar och några underliggande distansplattor gick det till slut att få fram den önskade formen.
Här står då den färdigbockade plåten som senare ska bilda chassits topp. Om det är en slump eller på grund av planering låter jag vara osagt, men den mäter in på 195 millimeter tvärs över och har en total tjocklek på 10 millimeter enligt ritning.
I ugnen har jag förberett en likadan panel med utskuret hål för toppens fönster. Jag valde att vänta med att såga ut hålet till efter plåten bockades till form, då jag bedömde risken för deformation och ojämn bocklinje som väldigt hög.
Därefter är det dags att såga ut själva fönstret ur en skiva svarttonad akrylplast. Här har jag valt att köra ett betydligt tunnare och mer fintandat sågblad för att minska mängden värme som når plasten, då det är en termoplast och gärna smälter eller ändrar form vid oförsiktighet.
Samma sak gäller borrandet. Jag börjar med ett litet borr som guide och stegar sedan upp i storlekarna för att undvika att plasten smälter kring borret, då det mycket väl skulle kunna spränga materialet. Avslutningsvis använder jag en försänkningsbit för att bli av med skarpa kanter efter borret, här räcker det med att rotera den lite lätt för hand.
Och med detta är takpanelen mer eller mindre färdig, det som saknas i bild är två stycken balkar som håller toppen rätvinklad mot ryggen i chassistommen, tillverkade ur 10 millimeter tjock aluminium likt många tidigare moment.
Akrylplasten monteras ovanpå den bockade aluminiumplåten med hjälp av små distanser och koniska brickor i kombination med försänkta skruvar i rostfritt stål. Detta skapar ett något industriellt utseende som förhoppningsvis binder samman basens ljusare, polerade metall med den kommande mörkare lacken på panelerna i området.
Distanserna skapar en liten glipa mellan plåten och fönstret för att låta lite av varmluften avlägsnas från övre delen av chassit. Denna glipa går sedan att justera efter behov genom att byta till högre distanser och på så vis flytta fönstret längre från plåten.
Den övre panelens fönster har ungefär samma brett som den platta sektionen i fronten av höljet på chassit, samma sak gäller även de bockade sektionerna. Detta är ett försök att föra designen och linjerna vidare mellan chassits olika delar och skapa en mer samspelande helhet.
Utan yttre hölje och komponenter syns formen på stommen bättre, där de grova balkarna nu verkligen tar plats och gör helheten betydligt mer närvarande än tidigare. Vinklarna på undersidan av balkarna återspeglas i benen till den nedre sektionen av basen, men också i grafikkortets två hållare.
Med grafikkortet på plats syns att fläktarna är centrerade under fönstret, vilket jag hoppas skapar en intressant effekt med datorn i drift och på samma gång gör hela chassit lite mer luftigt.
Nästa stora del i tillverkningen blir chassits två sidopaneler, även dessa i mörktonad akrylplast. Skivorna monteras på hållarna som presenterades i första delen av projektet. För att hålla skivorna på plats behöver jag även distanser och skruvar. Efter mycket sökande utan resultat föll valet på att försöka tillverka hela monteringen från grunden.
Tillbaka i svarven, denna gång för att tillverka en serie med panelskruvar för fönsterpanelerna och höljets montering.
Då dimensionerna är lite mer känsliga än förra gången har jag valt att täcka metallen i blå markeringsfärg. Denna färg skapar en tydlig kontrast mot metallen under och låter mig göra lätta markeringar med mätinstrument direkt på ytan. Därefter kan jag med mer säkerhet ta bort materialet in till linjerna.
Här syns en övning i resursslöseri, men ibland får jag ta det jag har till hands. En 25 millimeter rundstång svarvas ned till en skruvform med en största diameter på 18 millimeter och en M6-gänga på midjan.
Gängandet av M6-gängan sker manuellt med hjälp av ett gängsnitt och en vanlig hållare då skruven är väldigt liten.
Detta är första, och förmodligen även den sista gången, jag försöker tillverka en större mängd skruvar till ett projekt. Även om resultatet blev förhållandevis bra så är mängden tid och arbete som krävs för tillverkningen verkligen inte i linje med värdet.
Till vänster syns två hållare med panelskruvarna för fönstersidorna monterade. Skruvarna har en lätt sluttande avfasning som matchar tidigare form på bland annat balkar och ben till chassistommen. Längst ut i kanten på högersidan är två skruvar som senare används för att säkra höljet på plats på baksidan.
För att kunna justera hur långt avståndet är från fönsterpanel och hölje, eller panel och komponenter för den delen, tänkte jag använda ett gäng distanser. En bonus är att distanser av acetalplast till viss del också skyddar mot slag och vridningar som annars skulle kunna få panelerna att spricka, samtidigt som det är lätt att byta form och storlek för att acceptera eventuella glaspaneler vid senare tillfälle.
Rundstång av acetalplast monterad i svarvchucken och redo att bearbetas ned till slutgiltig ytterdiameter, i detta fallet samma diameter som slutet av fönsterpanelens hållare. Därefter är det bara att borra ett genomgående hål för skruven och sedan sticka av distanserna till rätt höjd.
Distanserna skapar ett skyddande lager mellan metallen i hållaren och den känsligare akrylplasten. De kan även bytas ut mot liknande i en annan höjd om panelen senare skulle bytas ut mot tjockare eller tunnare material.
Med hållare, distanser och skruvar på plats så sitter panelen stadigt monterad i chassistommen. Tanken bakom att montera panelerna i stommen istället för höljet är att skapa något slags skyddande lager mellan åskådare och komponenter om chassit skulle visas upp utan ytterhölje på plats.
Givetvis går det fortfarande att komma åt något om man verkligen vill, men det kanske hindrar mer oavsiktlig kontakt.
Med både topp och sidopaneler avklarade blir detta första gången som chassit kan monteras ihop på ett mer seriöst vis.
Ett av målen med monteringen av sidorna är att det inte ska ta för mycket uppmärksamhet från resten av utsidan, samtidigt som det ska bli lite mer elegant än synliga skruvskallar direkt i höljet. Om det uppfyller målsättningen är upp till dig att bedöma.
Utan hölje på plats stannar fönsterpanelerna fortfarande kvar på sin plats och det hela får ett betydligt mer aggressivt utseende än tidigare. Förhoppningsvis skapar det även lite mer skydd från elementen i en utställningsmiljö, än att inte ha något alls på sidorna.
