Upplevelsefokuserat spelande
Om vi lämnar tävlingsinriktat spelande och riktar blickarna mot långsammare enspelartitlar, där fokus ligger på inlevelse och storslagna miljöer snarare än att mäta sig med andra spelare, ser det lite annorlunda ut. Framförallt är hög uppdateringsfrekvens inte lika viktigt.
När kraven på flyt sänks kan istället bildkvalitet ta mer plats. För spelserier som The Witcher eller Red Dead Redemption uppskattar många en högupplöst panel med god färgåtergivning och kontrast. Även bredare bildförhållande än 16:9 kan för många förhöja upplevelsen i sådana spel.
MSI Optix MPG341CQR med 3 440 × 1 440 pixlar och VA-panel i 144 Hz bör lämpa sig väl för storslagna virtuella äventyr. Testpiloten Rasmus Arvåsen har testat den.
Uppdateringsfrekvens kan emellertid ha stor betydelse för spelupplevelsen även här, varför det är vanligt att denna typ av skärmar kombinerar ovanstående egenskaper med en uppdateringsfrekvens om 100 Hz eller mer.
Just uppdateringsfrekvens är i allra högsta grad en vattendelare med starka personliga förtecken. Vissa tycker att 60 Hz räcker gott; andra kan inte tänka sig att spela i mindre än 100 Hz. Klart är åtminstone att fler hertz är en fördel nästan oavsett spel – bara olika stor i olika speltyper.
IPS eller VA
Ett val som behöver göras i denna kategori av skärmar är det mellan IPS- och VA-panel. Generellt ger IPS mer korrekta färger och bättre betraktningsvinklar, medan VA erbjuder högre kontrast och djupare svärta. Inte heller här går det att säga vad som är "bäst", utan de respektive paneltyperna har båda sina för- och nackdelar. Kontrasten och svärtan hos VA-paneler är dock ett starkt argument.
Något som är värt att känna till är att många VA-paneler har en besynnerlig subpixelstruktur som kan få framförallt text att se "trasig" ut, vilket jag tidigare skrivit om. Detta kanske inte gäller alla VA-paneler, och det kanske inte stör alla användare. Mitt råd är därför helt enkelt att undersöka den tänkta produkten först, antingen innan köp eller med hjälp av den lagstadgade ångerrätten på distansköp.
Adaptiv synkronisering
Adaptiv synkronisering skiner som mest i just tungdrivna spel i hög upplösning, där bildfrekvensen måste förväntas variera kraftigt. Tidigare har det varit nödvändigt att antingen aktivera V‑Sync, med den stora nackdelen att bildfrekvensen halveras så fort den sjunker under skärmens uppdateringsfrekvens, eller stå ut med den tearing som uppstår när bildfrekvensen inte matchar uppdateringsfrekvensen.
Ett försök att illustrera hur tearing kan se ut. Klicka och bläddra för att jämföra. (Bilden är ett montage.)
Samma scen utan tearing.
Med adaptiv synkronisering slipper du göra detta val mellan pest och kolera. Se bara till att välja en skärm vars teknik för adaptiv synkronisering (G‑Sync eller Freesync) är kompatibel med ditt grafikkort. Detta är i sig ett komplicerat ämne, men SweClockers teknikstund på ämnet går igenom allt du behöver veta.
