Nya arkitekturer och förbättringar i tillverkningsteknik i all ära, inom processorvärlden har det inte skett några stora fundamentala skiften i processorteknik sedan Intel etablerade x86 som grundplåt för processorer i datorer. Tillsammans med Microsoft Windows och en uppsjö av PC-kloner växte x86 till den ohotade instruktionsuppsättningen för datorer, oavsett om Intel eller AMD stått som avsändare. Inte ens Intel själva har lyckats avsätta den egna skapelsen.

PPCG5-1.jpg

Power PC G5 var vändpunkten för Apples och IBM:s processorromans.

AppleIntel_switch.jpg

Ironiskt nog har Apple varit den enda nämnvärda aktören som länge trotsade x86-monopolet: först i form av Motorolas 68000-serie och sedan PowerPC-processorerna i samarbete med IBM. Apple var nöjda med samarbetet under PowerPC G3- och G4-generationerna, men när IBM stötte på patrull med att få ned PowerPC G5-arkitekturen till en ström- och värmebudget som gick att använda i processorer för bärbara datorer tog den blomstrande romansen slut.

Återigen är det ironiskt nog en bristande utveckling primärt inom processorer för bärbara datorer, som får Apple att stegvis överge Intel och x86. Till skillnad från tidigare väljer bolaget inte att kasta sig i säng med annat bolag, utan vänder sig istället till de egenbyggda processorerna i A-serien som baseras på instruktionsuppsättningen ARMv8 licensierad från snart Nvidia-ägda ARM.

Med energieffektivitet hos en mobil krets och prestanda per klockcykel som springer cirklar runt vad x86-lägret erbjuder, är jag för första gången på årtionden direkt upphetsad över vad som händer i processorvärlden. Mycket ironi i den här krönikan, men senaste gångerna jag känt på det här sättet var dels med IBM:s problematiska G5:or, och även Cell-processorn som utlovade under med Playstation 3, men som så här i efterhand inte blev en kommersiell framgång.

Jag minns fortfarande med ett visst mått av skam hur far min försökte kommunicera med mig när arbetsdagen under sommarjobbet var avslutat, någon gång runt millennieskiftet. Han försökte fråga hur min dag varit, vilket följdes av kortfattat mumlande medan jag ögnade igenom PPC G5-specifikationer på ett whitepaper jag skrivit ut från företagets skrivare. Året 2005 begick jag journalistisk premiär med en artikel om Cell-processorn i tidningen Datormagazin, där jag beskrev den som en "superdator på en liten krets".

De blev kanske inga framgångssagor, men på pappret var båda dessa potenta lösningar. IBM drogs dock med problemet att processorerna inte lämpade sig för bärbart bruk medan Sonys partnerskap med IBM runt Cell drogs med problemet att processorn krävde en fundamental omdaning av hur kod skulle skrivas. Då spelutvecklare under Playstation 3-erans första år slet sig flintskalliga över Cell-arkitekturens unika upplägg blev det inget av partnerskapets grandiosa plan för arkitekturen.

AppleARM_Macbook_specs.jpg

Med Apple och deras ARM-kisel är situationen en helt annan. Företaget har redan bevisat att de kan utföra stordåd i små energieffektiva kretsar med A-seriens processorer i Iphone- och Ipad-familjerna, och dessa utklassar också vad Intel och AMD bjuder på i x86-lägret sett till prestanda per watt och effektivitet per klockcykel (IPC).

Skillnaden är så stor att en framgång för Apple med eget ARM-kisel mycket väl kan bana vägen för att Qualcomm och andra växlar upp ambitionerna på PC/Windows-sidan kommande år, och i Linux-lägret finns redan ett ganska gediget stöd på plats. När Microsoft väl har fått ordentligt 64-bitarsstöd på plats i Windows för ARM förefaller det sannolikt att fördelarna med ARM-baserade arkitekturer kommer vara lockande även för andra företag.

RISC_V_prototype_chip.jpg

RISC-V är en öppen instruktionsuppsättning som kan användas fritt att bygga processorarkitekturer runt.

Att licensiera och utveckla nya processorarkitekturer är dock ingen självklarhet, och även utveckling av ARM-processorer är förbehållet relativt stora företag med djupa fickor. Här seglar dock instruktionsuppsättningen RISC-V in som det andra stora och lovande tekniklöftet på processorhimlen. Som en öppen instruktionsuppsättning kan vilket företag eller vilken grupp som helst bygga processorer med den som bas, enkla såväl som stora komplexa kretsar.

Engadgets videoserie Engadget Alt (Youtube) lyfter både potential och problematik runt RISC-V bra, men sammanfattat handlar det om att öppen tillgång fortfarande kommer med nackdelen i att det är extremt resurs- och tidskrävande att utveckla nya processorarkitekturer. Vad RISC-V däremot representerar är möjligheten att börja med enkla kretsar för väldigt specifika ändamål, säg styrenheter i lagringsprodukter, och över tid växla upp till processorer för datorsystem.

När Apple presenterar Apple Silicon med ARM-instruktioner som byggstenar klockan 19:00 ikväll representerar det framtiden för min privata dator, och troligtvis även framtiden för persondatorer på längre sikt. AMD imponerar med de landvinningar företaget gjort med Zen 3-arkitekturen, och Intel har säkert nya framgångar att vänta när de får styr på 7 nanometer och bortom, men x86 har begränsad potential att växa.

ARM för datorer, och RISC-V för en öppen processorframtid med låg tröskel, har däremot båda utrymme för att växa, och jag är för första gången på flera årtionden väldigt spänd på att se var det här tar vägen. Men jag lovar att inte distraherat mumla åt dina frågor den här gången pappa.

Är även du som inte har medlemsnamnet Yoshman spänd inför introduktionen av Apples ARM-processorer? Är du istället upphetsad över potentialen i RISC-V, eller kanske rentav båda två?

Läs mer om Apple Silicon och RISC-V: