De flesta av oss har känt den där tillfredsställande känslan av lugn och harmoni, i total samklang med universum. Vi får den alla från olika saker: God mat, sport och motion eller bra musik. Jag däremot mår allra bäst när jag vet att min dator, telefon eller annan utrustning är fullt uppdaterad.
En ny BIOS-version, nya drivrutiner, eller om jag verkligen vill känna att världen är en trygg plats – ny firmware till routern. Inget får mig så tillfreds som vetskapen om att allt är på plats och har de senaste och högsta siffrorna i versionsnumret. Men ack så jobbigt och strävt det blir i vardagen när jag vet att det finns en ny version. Det är så klart lätt att åtgärda idag, med bredband och automatiska uppdateringar. Värre var det under 90-talet, när jag först upptäckte det här begäret... Eller ska jag kalla det besatthet?
Värre var det under 90-talet, när jag först upptäckte det här begäret... Eller ska jag kalla det besatthet?
Mina första minnen härstammar från mitten av 90-talet. Jag gick på högstadiet och jobbade extra med fotoreproduktion på tidningsförlag. Jag minns inte exakt vilken uppkoppling vi hade tillgång till, men vi hade internet och det var klart snabbare än de slöa modem jag hade hemma.
Självklart utnyttjade jag det och laddade ned vad jag behövde, brände det på CD och tog med hem. Det blev nästan en högtid de dagar jag kom hem med en ny samling uppdateringar och patchar.
Uppkommer då samma känsla vid uppgraderingar av hårdvara? För egen del var det så tidigare, men för bara några år sedan stillades ändå tillfredsställelsen lite grann. Missförstå mig rätt, jag älskar hårdvara och komponenter! Gissningsvis handlar det bara om att de tekniska framstegen inte märks lika väl i hårdvara och normalt användande längre. I alla fall inte om man håller sig till hyfsat prismedvetna system.
I skolåldern var det en helt annan femma. Samma känsla uppkom när jag till exempel satte in ett nytt "extraminne" i min Amiga 500. Det gjorde en markant skillnad i spelen, med väldigt små medel. Vissa spel fick helt plötsligt musik eller fler ljudeffekter. Det kunde även bli extremt om man uppgraderade "för mycket". Om du exempelvis satte i en 68020-processor kunde datorn plötsligt bli för snabb och många spel slutade fungera helt.
Är det alltid bra att uppdatera och uppgradera? Så klart inte. Något jag många gånger lyckats erfara själv. Ta bara mina routrar – de har fått utstå mycket misshandel i form av beta-versioner och hastiga hopp mellan firmware-versioner från udda forum. Jag tackar räddningsläget för att de ens fungerar idag. Även om det bästa rådet för routrar och BIOS ofta är "fungerar det så uppdaterar du inte" kan jag inte låta bli. Det bokstavligen kliar i mig om jag inte får sitta och njuta av en progress bar när jag vet att det finns en ny version.
Är det en besatthet eller sund entusiasm? Det går kanske att kompromissa och säga att det är mild excentricitet. Det beror så klart på i vilket sällskap man är och jag tror att vi är flera här som upplever samma "behov" av att uppdatera och uppgradera. Här på SweClockers känner jag mig dock trygg med att kalla det sund entusiasm och att jag är i gott sällskap.
