Högtiderna haglar tätt under december månad, men för många filmfantaster är det juldagen som smäller högst. Att juldagen är synonym med premiär för många storfilmer är en gammal fin tradition. Årets premiärdag bjuder på UFO Sweden – något så ovanligt som svensk Science Fiction, ett ämne som naturligt ligger många SweClockers-medlemmar varmt om hjärtat.
De gemensamma beröringspunkterna slutar inte där. Bakom långfilmen UFO Sweden står nämligen filmkollektivet Crazy Pictures, som gång efter annan överraskar med imponerande lång- och kortfilmer som osar av expertis i berättande, kamerateknik och specialeffekter. Med tillhåll i en gammal industrilokal i Norrköping är det hela extra spännande för undertecknad, som bor och är uppväxt i samma miljöer som filmskaparna – och filmerna de skapar.
Crazy Pictures består av Olle Tholén, Victor Danell, Rasmus Råsmark, Hannes Krantz och Albin Pettersson. Bildkälla: Crazy Pictures
Trots maffig juldagspremiär runt hörnet har UFO Sweden-regissören Victor Danell tid att ta med SweClockers på en ordentlig genomgång av tekniken och knepen bakom att skapa en unik långfilm. En gråmulen decembermorgon ringer jag på ytterdörren till den 1 200 kvadratmeter stora lokalen, som till en fjärdedel hyser kontorsytor, medan resten håller rekvisita, verkstadsmiljö och inspelningsytor. I byggnaden finns också en musikstudio och ett egenkonstruerat rum som används för ljud.
Multikonstnärer med fingrarna i filmvärldens alla syltburkar
Victor Danell är en av de fem kompisarna som utgör Crazy Pictures, ett gäng som sedan barnsben skapat film. Det har inte bara resulterat i den nationellt och internationellt uppmärksammade katastroffilmen Den blomstertid nu kommer, utan också en uppsjö av kortfilmer och sketcher, som de under Poesi för fiskar-flagg. Oavsett typ av film står en detalj fast: Med endast fem personer som drar i trådarna gäller det att ha koll på många olika delar.
Till långfilmerna är det självklart fler personer inblandade, men med många olika ansvarsområden och spridda expertkunskaper finns tydligt goda möjligheter för att åstadkomma spännande resultat. Detta är ett genomgående tema när Victor guidar genom studion, och flikar in att han inte enbart är regissör, utan också ansvarig för manusskrivandet och de visuella effekterna. Han är därtill långt från ny inom kameraområdet, som blir vårt första stora stopp.
Insatta kameraköp och spännande verktyg
När det kommer till att skapa material som ska förmedla en berättelse och visa det på en enorm skärm krävs bra grejer. I filmbranschen är det många som inte nöjer sig med något annat än det absolut bästa och då krävs också plånböcker av episka proportioner. En smalare budget och en tydlig bild av arbetsflöde, behov och mål, medför dock att Crazy Pictures kan tillfredsställa behoven med lite enklare och billigare prylar.
För färska UFO Sweden används Canon C500 Mark II, som köpts in i två exemplar. Det är en professionell modell som går lös på över 100 000 kronor, men det är bara en bråkdel av miljonklassen som hör till toppskiktet. Victor poängterar också att Canon-köpet blir billigare än att hyra värstingprodukterna och efter produktionen på drygt 60 inspelningsdagar finns de ju kvar, redo att användas för andra inspelningar och kompletterande bitar.
Specifikationsmässigt rör det sig om upplösning på 5,9K, vilket översätts till 6 062 × 3 432 pixlar. Inspelningen sker i råformat och för det mesta i klassiska 24 bildrutor per sekund, men slow-motion-segment med betydligt högre bildfrekvens förekommer också. Den slutgiltiga filmen rullar i 24 bildrutor per sekund och upp till 4K-upplösning, men de flesta biografer visar endast 2K.
Distanskontroll med "The Force"
Kamerahusen hos C500 Mark II har vissa inbyggda funktioner, men de förvandlas snabbt till tekniktunga skapelser när tillbehör av olika slag hakas på. Dels handlar det om skärmar och ögonmusslor för att kameraman och andra ska kunna se vad som faktiskt fångas på bild. För att hålla alla på inspelningsplatsen så insatta som möjligt är kamerorna utrustade med trådlösa bildsändare, som dels kan nås via telefonen, dels via flera större och mindre skärmar på plats.
Som regissör har Victor självklart stor nytta av att se exakt vad kameran fångar, men det är givetvis av vikt att fokus sitter. Autofokus är sällan aktuellt i filmsammanhang av den här kalibern, varför en person är ansvarig för fokus. En skärm och en trådlös kontroller som styr en motor i kontakt med fokusringen på objektivet, är verktygen som är tillgängliga för detta.
Bildkälla: Crazy Pictures
Bildkälla: Crazy Pictures
Bildkälla: Crazy Pictures
På stativ, hängande i en kran, monterad på motorhuv eller i händerna på en kameraman – det finns många olika sätt att filma. Med alla tillbehör monterade blir kamerorna lätt tunga och svårhanterade, varför en så kallad gimbal ofta används. Det är en motoriserad anordning som stabiliserar kameran och med den gyroskop-bestyckade kontrollern "The Force" är det också möjligt att flytta kameran under en biljakt och liknande.
HTC Vive Tracker håller koll på kameran i snöstormen
Crazy Pictures försöker att göra så mycket som möjligt i praktiken, men snöstormar och bergstoppar räknas inte till de lättaste inspelningsplatserna. En viktig scen äger dock rum i sådana förhållanden, något som istället skapades helt i studio med vit bakgrund och låtsassnö, med assistans av en för VR-fantasten bekant pryl: HTC Vive Tracker.
HTC Vive Trackers är användbara när hela bakgrunden är anonymt vit. Bildkälla: Crazy Pictures
Bildkälla: Crazy Pictures
Vi använde oss utav ett program som heter Brekel Open VR Recorder för att spela in all rörelse. Då detta är ett hemma-meck så fanns det ingen direkt lösning att synka VR-inspelningen med kamerans bildinspelning. På plats räknade vi ner "3.. 2.. 1.. REC!" och så skakade kameran till sig i början av klippet så vi manuellt kunde matcha kamerans bild-rörelse med VR-rörelsen i efterhand. – Jacob Danell
Jacob Danell, som även är Victors bror, är VFX Supervisor för UFO Sweden och står bakom många av tekniklösningarna som används av Crazy Pictures. Just Vive Tracker-systemet är en sådan okonventionell lösning, som möjliggör 3D-spårning av kameran utan att placera visuella markörer på den vita bakgrunden, markörer som måste plockas bort under redigeringsprocessen. Kamerans rörelser är viktiga för att sy ihop digitala effekter med det inspelade materialet. För att synkronisera rörelser och bild skakades kameran, som ett substitut till den klassiska klappan som används för ljud och bild.
Hemmagjorda objektiv för unik bild
Även Victor presenterar stolt en central och imponerande hemmasnickrad lösning: Objektiven som hela UFO Sweden är filmad genom. Science Fiction-genren är starkt förknippad med hur bilden såg ut i de klassiska filmerna, som kommer från en tid då analog film och anamorfiska objektiv användes. Precis som dagens kamerasensorer var dåtidens film i ett nära kvadratiskt format, vilket medför att en stor del av filmen eller sensorn inte nyttjas i bredbildsformat.
Här kommer anamorfiska objektiv in på scenen, en typ av objektiv som styr ljuset på ett sätt som trycker ihop bilden på bredden. För att sedan se originalbilden på vita duken krävs ett projektorobjektiv som gör motsatsen. En bieffekt av anamorfiska objektiv är att exempelvis horisontellt utdragna flares blir utdragna och kanterna av bilden ovalt förvrängda, något som förr sågs som något negativt. Nu är det istället eftersträvansvärt för en fulländad Sci-Fi-bild.
Med unika objektiv är det också ditt ansvar att ta reda på hur förvrängd bilden faktiskt blir
Objektiven består av tre delar. Närmast kameran sitter ett Carl Zeiss Contax stillbildsobjektiv, som ger lite av en vintage-look. För de anamorfiska karaktärsdragen syns gamla projektorobjektiv som förr var de som gjorde om de hoptryckta bildrutorna till bredbild. Victor förklarar att få känner till att de bortsett från en vridning om 90 grader är exakt samma optik som kameraobjektiven – men till en bråkdel av priset. Dessvärre går de inte att fokusera, varför den tredje delen är en variabel diopter.
Folk kan inte tro sina öron när vi säger att vi filmat på de här. Jag tycker ärligt talat att de här ser så bra ut: De har en så klassisk lagom skarp, lagom mjuk bild, med fantastiska karaktärsdrag med varma horisontala flares. Jag är supernöjd med dem. – Victor Danell
Det finns anamorfiska objektiv att köpa färdigt, men prislappen spänner från 200 000 till 800 000 kronor. Med alla de egenbyggda objektiven landade slutsumman på 125 000 kronor eller så. Precis som kamerorna är det också något de nu äger, och med den tredelade konstruktionen kan de framöver anpassas för att ge precis de drag som de eftersöker.
Kombinationen av effekter som sker på riktigt och särskilda objektiv som påverkar bilden på önskat sätt, visar alltså redan bilden som syns på inspelningen mycket av slutprodukten. För att förstärka detta ytterligare arbetar Crazy Pictures med en färgprofil redan från start, som matas in i kameran och justerar färgerna mot slutresultatet direkt. Victor menar att arbetsflödet då hamnar i rätt ordning, och att man exempelvis kan ljussätta och sminka efter hur det faktiskt ska se ut i filmen.
Den Blomstertid nu kommer filmades helt genom gamla sovjetiska objektiv, som köptes in via Ebay, rengjordes och fick adaptrar. Prislappen för 7–8 objektiv och tillhörande väska var 7 000 kronor – överkomligt!
Rejäla NAS-enheter räcker nätt och jämnt till
Med drygt 60 inspelningsdagar skapas enorma mängder videomaterial och det gäller därför att ha infrastruktur som går att lita på. Under inspelningen sköttes backup med två speglade SSD-enheter som all data fördes över till, enheter som i sin tur kopierades till NAS varje kväll.
I det här fallet handlar det om dubbla NAS-enheter från Synology, som är utrustade med åtta stycken 18 TB-hårddiskar, 32 GB primärminne och nätverkskort om 10 Gbps. De två enheterna är placerade på olika platser och speglas, vilket efter RAID ger 94 TB användbart lagringsutrymme – en nivå projektet snuddade några gånger. Den slutgiltiga filmen är över 700 GB stor i 4K-renderat utförande.
På NAS-enheten finns 1,37 miljoner filer och för att hantera dessa användes produktionshanteringssystemet Kitsu. Även Resilio och Syncthing var två program som såg till att filer mellan olika projektdeltagare kunde synkroniseras. Det senare plockades in när det förstnämnda började bråka vid 80 TB och 1 miljon filer. Helt klart svårt att förutse!
Ljud och bild för bästa biokänslan
Cnema är en kommunal biograf i Norrköping, som också använts för att färgkorrigera filmen för att ge den bästa bioupplevelsen. Victor förklarar att skärmarna är så pass bra att färgerna blir desamma, men när bilden blir stor och presenteras i nedsläckt rum förändras känslan, och därför är sådan anpassning också viktig. Små justeringar kan också göras när filmen ska leva vidare för mindre skärmar.
I Victors fall ackompanjeras den bärbara 16-tumsskärmen av en 21:9-historia från Asus, närmare bestämt 34,5-tummaren PA348CGV med upplösning om 3 440 × 1 440 pixlar. En Eizo-skärm med många år på nacken hänger också kvar.
► Hösten 2020 kikade vi hos Visualiseringscentrum, som ligger granne meed Cnema.
I det egenbyggda ljudrummet har hela filmen ljudlagts, och allt annat än dialogerna läggs på i efterhand. Rummet är byggt på sand för att isolera mot vibrationer, medan ljuddämpande material och absorbenter finns på både väggar och tak. Högtalarna är konfigurerade i ett 5.1-ljudsystem, men filmen är mixad för 7.1. Under en treveckorsperiod är detta finjusterat för bioupplevelsen i en av Europas mest moderna mixstudior, som ligger i Göteborg.
Pro Tools används för ljudläggningen, ett program med många kortkommandon. För att underlätta finns skräddarsydda tangentbord.
Årets juldagsfilm redigerad på bärbar dator
Inför besöket föreställde sig undertecknad att datorerna som tarvas för klippning och effekter i en långfilm bestyckas med den senaste generationens toppkomponenter, men så är inte nödvändigtvis fallet. Victor berättar hur en gammal Mac Pro med grafikkortet uppgraderat till Geforce GTX 980 Ti med nöd och näppe räckte för honom under Den blomstertid nu kommer, men att en bärbar Macbook Pro i 16-tumsutförande nu är fullt tillräcklig för klippande och att skapa effekter.
Den största skillnaden till den här filmen är att [bärbara datorer] har blivit så himla bra. Det är klart att det är mer kraft om man skulle sitta på en stationär superdator, men det behövs inte så mycket mer. Inte för det vi gör i alla fall. Skulle vi sitta med avancerad 3D och långa, tunga renderingar är det klart att det skulle gå snabbare med en annan dator med mer grafik i, men bara att vara så portabel har förändrat sättet man jobbar på. – Victor Danell
I Crazy Pictures produktioner används både Mac och PC, där Jacob flikar in med detaljer om den senare kategorin. För visuella effekter använder Jacob en egenbyggd monsterdator med 16-kärniga Ryzen 9 5950X, Geforce RTX 3090 Ti, 128 GB primärminne och 7 TB inbyggd SSD-lagring. Flera äldre datorer står till buds som renderingsfarm, för att avlasta maskinerna där effekterna faktiskt skapas.
En USB Type-C-ansluten SSD laddad med proxy-filer ansluts till Macbook Pro 16, utrustad med 32 GB minne och mellanklasskretsen M1 Pro.
Reliker från förr
Videomaterialet är nära 61 TB och de digitala effekterna äter cirka 6 TB lagringsutrymme. Hela projektet landade i slutändan på 80 TB, men vid redigering behövs bara en del av filerna och detta i ett förenklat proxy-utförande. Med en enda extern SSD-enhet på 4 TB kan Victor därför fixa med visuella effekter eller klippning på tåget, något som inte var möjligt tidigare.
Mjukvaran som är branschstandard passar inte alltid bäst
Crazy Pictures har alltid jobbat i Adobes program, men när produktionerna växer och samarbete med andra ska ske är det andra program som gäller. Avid är standard för klippning och ljudläggning. För UFO Sweden lyckas de dock med framgång lura över den vane klipparen Fredrik Morheden att faktiskt använda Adobe Premiere. Huvudargumentet för Premiere är en ny funktion som gör det lätt att dela projekt och arbeta tillsammans. Med 7-8 klippare i olika delar av landet som arbetar samtidigt är även detta något som Victor pekar ut som ett stort lyft.
När det gäller visuella effekter är Nuke branschstandard, men som substitut till det dyra programmet används Blackmagic Designs Fusion av de flesta på bygget. Victor håller dock till i Adobes After Effects som han har stor vana av. Stor vana och att arbeta snabbt är också viktigt när efterarbetet har ungefär ett år budgeterat, med runt 400 effekttagningar som ska förädlas med digitala effekter. Det är lika många effekter som i Den blomstertid nu kommer, men då var effekterna kanske mer komplicerade och tunga.
I UFO Sweden har vi lyckats göra saker mer på riktigt och det har varit vår ambition. Jag tror att vi lyckades göra mer praktiskt på plats än vad vi hade tänkt, vilket är fantastiskt. Vi gillar som sagt kombinationen av att göra saker på riktigt, old-school, in camera, och sedan använda digitala effekter för att pusha det den sista biten för det lilla extra. – Victor Danell
Blandning av digitala och praktiska effekter Crazy Pictures styrka
Mångsidigheten hos Crazy Pictures lyser igenom när Victor berättar om hur han som regissör redan under skrivandet kan fundera över hur vissa delar kan genomföras på ett kostnadseffektivt sätt. De kan därför vara smarta i sina val och göra sådant som de vet går att åstadkomma på ett eller annat sätt, utan att det blir jättedyrt, livsfarligt eller onödigt svårt. Han misstänker att många svenska filmproducenter inte har möjligheten att göra så, att de kanske till och med är lite rädda för digitala effekter när de inte vet hur de fungerar.
Vi kanske gör något till 70 procent på riktigt och de sista 30 digitalt, och då blir det helt plötsligt en bra och kostnadseffektiv lösning. För resultatets skull blir det oftast den bästa lösningen. Det händer ju något när man lyckas genomföra saker på riktigt. [...] Publiken är så sjukt van vid bra effekter, även på de minsta produktionerna. Det är väldigt ovanligt att man ser en film eller TV-serie och tänker "vad dåliga effekter det var" – det var ganska vanligt förr. Man har blivit så bortskämd med bra effekter, och om vi ska kunna konkurrera med det måste vi hitta vårt sätt att lura systemet.
Victor tror att blandning av praktiska och digitala effekter är nyckeln dit och för den som är nyfiken på knepen de tar till väntar otroligt mycket Behind the Scenes-material i en nära framtid. Crazy Pictures har en stark förkärlek till sådant material och förklarar exempelvis Sagan om ringens utförliga dokumentation som en väldigt nyttig filmskola, som de gärna utökar med sina egna erfarenheter.
3D-skrivare och radiostyrning höjer säkerhet och sänker pris
Som ett smakprov på knepen får jag se den Saab som finns i trailermaterialet, men i ett betydligt mindre utförande och med låg detaljnivå. Det handlar om en 3D-utskriven modell baserad på fotoskanning av verklig förlaga, som efter en dag av tillverkning i en av Crazy Pictures många 3D-skrivare kastades genom en vägg. Den syns mestadels som en silhuett och behöver därför inte vara mer detaljerad än så.
En fullfjädrad verkstad som används för allt från bilmek till 3D-utskrifter.
Helt utanför bild är den stålställning som står på golvet. Victor förklarar att det är en konstruktion som möjliggör radiostyrning av exempelvis en lastbil – perfekt när ett fordon behöver krockas. En hydraulcylinder trycker på gasen och en motor från en vindrutetorkare drar i ratten. Häftigt!
Det är tydligt att Crazy Pictures sitter på en oändlig källa av nördig kunskap om allt som rör film och tillhörande teknik. Vi tackar därför Victor och Jacob för den grundliga genomgången och ett stort lycka till med premiären, men hoppas på nördiga återbesök i framtiden.
