För 11 år sedan lade jag ner rakkniven för gott. Många känner säkert igen sig. Jag var föräldraledig med andra barnet, gick runt i mysbyxor i princip hela dagarna, och orkade inte hålla på att raka mig stup i kvarten.

Skägget fick vara kvar och rakningen ersattes av någon sporadisk trimning. Sedan dess har jag bara gått loss med hyveln en enda gång och blev då mött av allt från ”vad f*n har du gjort pappa?” till ”du ser inte klok ut”. Ingen jättesuccé alltså. Skägget åkte på igen.

Min relation med rakknivar kunde mycket väl ha slutat där, om det inte vore för en helt annan sorts rakknivar. De här varianterna är värdelösa på skäggväxt, men ovärderliga som principer, och jag använder dem nästan varje dag.

Problemlösning med rakknivarnas urfader

Dessa rakknivars urfader tillskrivs munken och filosofen William Ockham som levde för 700 år sedan. Ockhams rakkniv är en tumregel inom vetenskaplig metod och själva ”rakknivandet” syftar på att raka bort onödiga antaganden för att nå den enklaste förklaringen:

Om det finns olika åsikter om vad som förklarar ett visst fenomen så bör man först överväga den förklaring som är minst krånglig, eller som inte kräver en radda nya förklaringar.

I korthet: Krångla inte till saker i onödan.

Den här sortens filosofiska rakkniv är inte en lag eller regel. Men den stämmer oftare än den inte gör det och är därför en användbar mental genväg som gör att du kan ta beslut och lösa problem snabbare och enklare.

Ockhams rakkniv kan låta banal, men som problemlösningsprincip är den ovärderlig. Om du presenteras för flera konkurrerande hypoteser för ett fenomen, eller förklaringar till en händelse, bör du börja med att välja den enklaste, mest troliga och den som gör minst antaganden. Motsatsen kan vi kalla Ockhams silvertejp. Det är när någon istället närmar sig ett problem med ett löjligt stort antal antaganden. (Hej konspirationsteori!)

Ockhams rakkniv är fantastisk i sig, vilket är skälet till att den i allra högsta grad är alive and kicking efter 700 år. Men som urfader ligger även storheten i att principen är pappa till ett helt gäng andra rakknivar. Tillsammans skapar de, utöver en liten rakknivsfamilj, en utmärkt grund för kritiskt och logiskt tänkande, bättre argument och diskussioner.

ockhams-natverksproblem.jpg

Föga anade William Ockham (1287-1347) att hans princip skulle kunna användas till att felsöka nätverk. Notera att han troligen rakade sig, de flesta avbildningarna visar honom utan skägg.

Ett bättre forum med Hanlons rakkniv

Hanlons rakkniv är en av mina favoriter och är en parafras på Ockhams dito. Varför den egentligen kallas Hanlons rakkniv är oklart, eftersom den verkar ha dykt upp första gången 1941 i boken Logic of Empire av Robert A. Heinlein. Fritt översatt lyder den: Förklara aldrig något med illvilja som kan förklaras med inkompetens eller dumhet.

Never attribute to malice that which is adequately explained by incompetence or stupidity.

Om någon agerar på ett sätt som påverkar dig negativt beror det sannolikt inte på att de menar något illa. Troligen handlar det om att de är slarviga, inkompetenta, inte är medvetna om hur det påverkar dig, är dumma eller helt enkelt inte vet bättre. Eller en kombination av allt det här.

Den här rakkniven gör livet lättare på många plan men störst nytta gör den i alla slags situationer där du inte kan läsa av en människa, som i trafiken eller i sociala medier. Sinnebilden av att någon hånflinar när de gasar förbi dig och skickar ett stenskott rakt i vindrutan (hände mig häromdagen), eller skriver en makalöst ondskefull drapa i forumet, ersätts av änglalik harmoni.

Sannolikt menar de inget illa. Antagligen vet de inte bättre, eller är dumma. Oavsett vilket är bästa responsen inte att gasa ikapp och kasta en näve grus efter sig, eller skriva en ÄNNU mer ondskefull drapa i retur. För du vet bättre. Du har koll på Hanlons rakkniv.

hanlons-stenskott.jpg

Rakknivarnas vägar äro outgrundliga. Som att ett citat från en science fiction-bok från 40-talet hjälper en att hantera stenskott på ett bättre sätt, när man känner sig träffad.

Familjen rakkniv

Det finns en hel familj rakknivar som har sina specifika tillämpningar. Grices rakkniv handlar om att adressera vad någon faktiskt menade, istället för att adressera vad någon bokstavligen sa. Sagan standard, döpt efter den legendariska astronomen Carl Sagan, innebär att extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis. Rakkniven med det fantastiska namnet Newtons flammande lasersvärd (för varför inte liksom?) dikterar att ”det som inte kan avgöras genom experiment inte är värt att diskutera”, och så vidare.

Ni förstår. Det finns en hel skatt med rakknivar att slipa sig mentalt på. Jag är övertygad om att om fler kände till dem och tillämpade dem så skulle mycket vara vunnet i allt från problemlösning till forumdiskussioner.

Som kritiskt tänkande vet du förstås bättre än att lita på vad jag skriver, det här kan ju mycket väl vara rent nonsens. Därför avslutar vi passande nog rakknivskavalkaden med Hitchens rakkniv, som fått sitt namn efter författaren och debattören Christopher Hitchens: Det som kan hävdas utan bevis kan också avfärdas utan bevis.

Så ut och testa rakknivarna. Även om du, som jag, behåller skägget på.