Jag tycker att Apple Intelligence ser okej ut. Inte jättespännande kanske, utan lite som LLM:er är mest. Den kan förklara hur man gör olika saker på datorn, sammanfatta långa texter och trolla fram bilder. Bättre än andra på vissa sätt, rätt ointressant på andra, men det spelar ingen roll. I Apple Intelligence har Apple hittat en musa och det märks på de sätt som jag bryr mig om, nämligen genom förbättrad hårdvara och design.
Apples nya mening och mål med livet
Den gångna veckan har det kommit en trestegsraket av positiva nyheter från det sterila högkvarteret borta i Kalifornien.
Det började i måndags, när nya Imac trummades ut, ommålad i glada färger och med nya komponenter bakom 24 tums-skärmen.
Dagen efter var det dags för veckans höjdpunkt: Apple har designat om skrivbordsdatorn Mac Mini till datorvärldens svar på Baby Yoda. En urgullig liten maskin av den där typen som jag liksom bara känner att jag behöver, utan att riktigt kunna motivera vad jag ska med den till.
Apple är på strålande humör och har till och med börjat producera reklamfilmer med en lekfullhet som de inte visat på länge. Det är stopmotion-äventyr med Mac Mini i huvudrollen och tyngdlyftare som dansar med skivstången för att fira Macbook Pro – veckans tredje stora uppgradering.
Den svenska marknadsföringsavdelningen verkar också ha fått fria tyglar av det nya, upp över öronen förälskade Apple. Jag kan åtminstone inte minnas att någon teknikjätte tidigare har använt Ingemar Stenmarks citat ”Dä ä bar å åk” i marknadsföringen av sina datorer.
Plötsligt finns inga hinder
Marknadsföring i all ära, dä ä vad dä ä, som Ingemar Stenmark kanske skulle ha kunnat säga. Framför allt är det de nya hårdvaruuppgraderingarna som måste lyftas fram i ljuset. Apple har uppgraderat hela Mac-flottan med M4-kretsar, samt äntligen slopat 8 GB RAM som ett alternativ till förmån för 16 GB minimum – utan att höja priserna på instegsmodellerna. Det verkar ha suttit långt inne, men Apple har inte tyckt sig ha några särskilda anledningar att trycka ner prestandagasen i botten mer än så. Förrän nu.
Allt det här hänger förstås ihop med att Apple nu satsar helhjärtat på att göra Apple Intelligence till en integrerad del av Macens operativsystem. Och vad kräver LLM:er som körs lokalt? Prestanda.
Om Apples nya älskling kräver något, ja då pangar Apple på med allt som krävs och lite till. Plötsligt finns det inga hinder.
Jag som inte ens orkar bekanta mig med Apple Intelligence-betan bara ger Apple ett stöttande leende och en tumme upp, försäkrar dem om att den där Apple Intelligence verkar ju vara en riktig toppengrej och tackar och tar emot för hårdvaruppgraderingarna, nydesignade datorer och kreativa idéer.
Det är kul när Apple mår bra. Hoppas att förälskelsefasen är lång.