Hade spelen mera "djup" förr?

Permalänk
Medlem

Hade spelen mera "djup" förr?

Har senaste tiden köpt en hel del PS1 spel som jag suttit och lirat på min PS3.

Tanken har då och då slagit mig att dessa spel görs inte längre!
Missförstå mig inte, visst finns det riktigt bra spel idag som jag har spelat den senaste tiden men på något sätt känns det som om det fanns ett större djup i gamla survival horror spel som t.ex Resident Evil 1-3 och det första Silent Hill ( som jag håller på med som bäst)

Alla pussel i dessa spel är ju dessutom rejält mycket klurigare än pusslen i spel idag om du t.ex kollar på God Of War III där alla pussel är mer eller mindre att knuffa ett objekt till en viss plats!

Om man ser på dessa gamla spel så var dom dessutom svårare!
När jag nu suttit och lirat dessa spel så har jag emellanåt fått sitta och knugga geniknölarna riktigt ordentligt!

Dagens spel känns lite mer action betonade mot vad dessa gamla gör, när hände detta!
Ett spel som känns lite som dessa gamla spel enligt vad jag har sett är Alan Wake, har tyvärr ingen Xbox360 så jag kan inte köpa spelet men jag har börjar fundera på att köpa en just för detta spel!

Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara detta men som jag sa tidigare så känns det på något sätt som om det skulle vara mera djup i dessa gamla titlar fast storyn kan vara bättre i nya spel...
Visst, emellanåt så känns dessa gamla spel rätt så sega eftersom det inte är samma tempo som i nya spel men ändå...

Vad tycker ni?

Visa signatur

Fujitsu Esprimo Q510

Permalänk
Medlem

Ja absolut! Jag skyller på den allt mer utvecklade och prioriterade konsoll-satsningen i kombination med multi-platforms utvecklingen av spelen, vilket leder till mindre avancerade och mindre djupa spel. Usch nu blev jag deprimerad och funderar på att trösta mig med lite Planescape Torment bara för att påminna om svunna tider...

Visa signatur

Riggen:ASRock X570M Pro4 - AMD Ryzen 7 3700X - Corsair 32GB DDR4 3200MHz - Corsair MP510 960Gb NVME - EVGA 1080ti SC2 - 3x Samsung 840 500GB - EVGA SuperNOVA G1+ 650W - Fractal Design Meshify C Mini Dark TG
NAS: FreeNAS @ HP Proliant MicroServer Gen 8 - Xeon E3-1230 V2 - 16Gb Kingston ECC RAM - Intel 530 120Gb - IBM m1015/LSI 9220-8i - 4x WD Red 3Tb

Permalänk
Medlem

Jag skulle nog vilja påstå att urvalet "djupa" spel snarare syntes mer förr än vad de gör nu. Om man letar, hittar man fortfarande dugliga titlar. Men de har definitivt hamnat i skymundan utav de tyngre titlarna. Sen kan djup definieras på flera olika sätt, t. ex. inom story, spelmekanik etc.

Överlag tror jag att det handlar om att den typ av spel du talar om tappat procentuellt, men de finns fortfarande med i utbudet. Det fanns både ytliga och djupa spel förr med, men hårdvaran tillät inte de spektakulära moment som vi ser i dagens spel, vilket gör att mer fokus ofta lades på andra delar än just actionmomenten. Undantag existerade självklart, då det finns en hel del "episka" actionmoment även i tidigare titlar.

Visa signatur

Chassi: Cooler Master NR200 CPU: AMD Ryzen 9 5950X CPU-Kylare: NZXT Kraken X63 w. 2x Noctua NF-A14 Moderkort: ASUS Crosshair VIII Impact RAM:G.Skill 32Gb DDR4 3600MHz @14.14.14.36 1.45V GPU: ASUS ROG STRIX RTX 3090 OC SSD: 2x WD Black 850 SN850 1TB PSU: Corsair SF750 750W Platinum

Permalänk
Medlem

Håller med i de flesta fall. Känns som att de flesta spel idag går springa igenom, det enda som saktar ner en är cutscenes och speciella events som tar just sin tid, och enda chansen att inte klara spelet är att dö. För mycket fokus på själva pangandet och för lite fokus på själva tänkandet.

Minns själv när jag och brorsan spelade Unreal (är bara 21 år så jag var bara en liten grabb på den tiden, och brorsan var ju inte särskilt gammal) och vilka problem vi hade med det. Vi tog oss inte många banor innan vi körde fast oss totalt. Det jag gillade med det spelet också var att man träffade fiender rätt sällan, men när man väl träffade dom var det något enormt! En Skaarj i toppform var ju inte något man såg framemot. Idag irrar man bara runt och letar mer kanonfoder känns det som.

Är det nåt spel som lyckats fånga bandesign så är det första Painkiller. Visst är det tonvis med fiender där till skillnad från de äldre spelen, men har ni inte spelat det så har ni missat något, riktigt underskattat spel.

Tycker man kan samanfatta det lite som så att gamla spel var svåra för att man inte hade nån aning om vad man skulle göra eller hur man skulle ta sig dit man ville. Nya spel är svåra för att fienderna tål mer och skjuter mer och man tål själv mindre och så får man bli frustrerad för att nån idiot står på nåt tak med en hagelbössa och pangar livet ur en så fort man tittar fram. Föredrar det där tänkandet faktiskt snarare än trial and error tills man lyckats meja sig förbi allt mostånd.

Permalänk
Medlem

Demon's souls. Just saying it. Grymt spel.

Visa signatur

AMD 955 BE | Corsair 1600 MHz XMS3 |Gigabyte 890GPA-UD3H | HD5850 PCS+ | Fractal Design Tesla 550 Watt | Fractal Design Define R2 | Samsung Spinpoint F3 1TB

Permalänk
Medlem

Vet inte om det är direkt svårighets graden jag syftar på heller men visst var dom svårare men det känn som om spelen var mera genomtänkta fast storyn kanski inte var 100%

Kolla bara på Resident Evil 1 när man skall få medaljen ur boken, då skall man im menyn öppna upp boken för att få ut medaljen men det finns absolut ingen hint om att detta går att göra!
Eller senare i spelet när man skall se på ett biljard bord då köerna ligger och formar ett klockslag, tiden är senare en kod till en dörr!
Senaste exemplet jag har är det jag fastnade på en stund i Silent Hill igår.
Man skall spela på ett piano med 12 tangenter (så många går att använda) 7st vita och resten svarta och för att spela dessa toner rätt för att få en "nyckel" så används dessa noter/gåta:

"A Tale of Bird's Without a Voice"
First flew the greedy Pelican, Eager for the reward, White wings flailing.
Then came a silent Dove, Flying beyond the Pelican, As far as he could.
A Raven flies in, Flying higher than the Dove, Just to show that he can.
A Swan glides in, To find a peaceful spot, next to another bird.
Finally out comes a crow, Coming quickly to a stop, Yawning and then napping.
Who will show the way, Who will be the key, Who will lead to The silver reward.

Genialt!!!

Visa signatur

Fujitsu Esprimo Q510

Permalänk
Musikälskare

Tänker generellt så här:

Mindre bra grafik = Bättre story

Bättre grafik = Sämre story

Visa signatur

❀ Monitor: ASUS Swift 27" @ 1440p/165Hz ❀ CPU: Ryzen 7700X ❀ Cooling: Corsair H170i ELITE 420mm ❀ GPU: MSI 3080 Ti SUPRIM X ❀ Memory: Corsair 32GB DDR5 Vengeance ❀ Motherboard: ASUS Crosshair X670E Hero ❀ M.2: Samsung 980 Pro ❀ PSU: Corsair HX1200 ❀ Chassi: Corsair 7000X ❀ Time Spy: 19 340

📷 Mina fotografier
🎧 Vad lyssnar du på just nu?

Permalänk
Skrivet av Elmoth:

Vet inte om det är direkt svårighets graden jag syftar på heller men visst var dom svårare men det känn som om spelen var mera genomtänkta fast storyn kanski inte var 100%

Kolla bara på Resident Evil 1 när man skall få medaljen ur boken, då skall man im menyn öppna upp boken för att få ut medaljen men det finns absolut ingen hint om att detta går att göra!
Eller senare i spelet när man skall se på ett biljard bord då köerna ligger och formar ett klockslag, tiden är senare en kod till en dörr!
Senaste exemplet jag har är det jag fastnade på en stund i Silent Hill igår.
Man skall spela på ett piano med 12 tangenter (så många går att använda) 7st vita och resten svarta och för att spela dessa toner rätt för att få en "nyckel" så används dessa noter/gåta:

"A Tale of Bird's Without a Voice"
First flew the greedy Pelican, Eager for the reward, White wings flailing.
Then came a silent Dove, Flying beyond the Pelican, As far as he could.
A Raven flies in, Flying higher than the Dove, Just to show that he can.
A Swan glides in, To find a peaceful spot, next to another bird.
Finally out comes a crow, Coming quickly to a stop, Yawning and then napping.
Who will show the way, Who will be the key, Who will lead to The silver reward.

Genialt!!!

Det där är de första jag tänker på när någon nämner Silent Hill Jäklar vad jag och min kompis satt och spåna på de där pusslen. Saknar verkligen när spelen uppmuntrade dig att använda hjärnan till skillnad från idag då du får så mycket hjälp i spel att spelen snart spelar sig själva. Pilar som visar vart du ska, ikoner som visar vad du ska trycka på för knappar, nån irriterande jävla narrator som sitter i bakgrunden och talar om för dig vart du ska och vad du borde göra osv. Sorgligt helt enkelt.

Permalänk
Medlem

Silent Hill är fortfarande min största favorit, så jäkla kul & ganska läskigt när man var lite yngre de senare SH är däremot ganska ruttna, II är väll ganska okey.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Dalton Sleeper:

Silent Hill är fortfarande min största favorit, så jäkla kul & ganska läskigt när man var lite yngre de senare SH är däremot ganska ruttna, II är väll ganska okey.

Silent Hill är svinbra!
Hamnade och punga ut me 23€ för det men det är i ny skick!

Jag minns när vi var i ca.15års åldern så satt vi hemma hos mig och lirade det till kl.3 på natten och min kompis var så jävla rädd så han vågade inte cykla hem!

Grafiken tar jag absolut inte upp i denna tråd eftersom jag anser att grafik är något som automatiskt utvecklas så man kan inte döma dessa gamla spel efter set, de blev gjorda så bra som man kunde göra dem då!

Visa signatur

Fujitsu Esprimo Q510

Permalänk

Håller också med helt och hållet. Förr hakade man alltid upp sig på kluriga "pussel" i spel, vilket gjorde det mycket roligare, intressantare och långlivat. Man kunde ofta sitta med brorsan eller polare i flera timmar och försöka hitta lösningar. Gav man upp så fick man åka in till spelaffären och köpa en "fusk/walkthrough-bok", iom dåtidens brist på internet Det gjorde att man kämpade lite extra.

Idag får man däremot väldigt sällan tänka själv, utan allt blir serverat på ett silverfat i form av små blinkande ikoner och karaktärer/dagböcker som säger åt dig precis hur och vad du ska göra för att komma vidare. Det finns ingen som helst utmaning! Sjukt avtändande då jag gillar att vara kreativ under mitt spelande. Inte blir det bättre heller av att man främst söker nöje i spel med första-persons vy, då den genren är bland de mest hjärndöda Det känns som att spel-utvecklarna tycker att man är så dum i huvudet att man nästan tar alla dessa löjliga spel som en förolämpning.
Men det finns som sagt några guldkorn. Tex Penumbra-serien är otroligt fräscht på den kreativa delen, där man får pussla mycket med fysik och logiskt tänkande. Mer sådant!

Visa signatur

Intel i7 6700k @4.7Ghz | Be Quet! Dark Rock Pro 3 | Asus Z170 ROG Hero VIII | 32GB DDR4 Corsair Vengeance 3000Mhz | Asus 1080Ti Strix OC | Samsung 950 Pro M.2 250GB, Samsung EVO 850 120GB, Samsung EVO 840 250GB, & Seagate 7200rpm 4TB | Corsair HX 1050W | Fractal Design S | Asus Xonar U7 | Sennheiser PC360 | TrackIR 5 + ProClip | Eizo 27" EV2736W | HTC Vive | Windows 10 Pro

Permalänk
Medlem

Ett mycket bra exempel på vad som enligt tråden måste klassas som ett sånt där gammalt "bra" spel är ju Myst!
Därifrån har jag många fina minnen där man klistrat nästan ett helt block med post-its på skärmen för att komma ihåg kartor, pussel, ledtrådar osv. Fantastiskt exempel på precis det som ni beskriver, att använda hjärnan och klura på intressanta problem snarare än hönsmamme-narratorn/cues i modernare spel.

Permalänk
Medlem

Jag tycker absolut att spelen hade mer djup förr. Idag ser spelen bra ut, men saknar djup och känsla. Nyare spel är också väldigt lätta och korta... Jag spelar fortfarande fler äldre spel än nyare, Resident Evil 1-3, Silent Hill 1-2, Final Fantasy 5-9 etc.

Visa signatur

Louqe Ghost S1 + L TopHat | ASRock Phantom Gaming ITX | Intel Core i9-9900K | Corsair Vengeance LPX 32GB | Gigabyte GeForce RTX 2080 Ti 11GB | Corsair SF750 Platinum | Samsung 970 EVO Plus 500GB | Intel 660P 2TB | Custom Vattenkylning CPU/GPU | Windows 11 Pro x64

Permalänk
Entusiast

Spel idag är mestadels bara ett sätt för spelföretagen att skryta vad dem kan komma med grafiskt och tekniskt. Spelen blir bara grafiskt och tekniska demon med möjlighet till interaktivitet.
Bra story, innehåll, karaktärer, utmaning, med mera. Detta är nått man sällan hittar i dagens spel.

Men visst, det finns enstaka undantag. Men dem är ytterst få.

Visa signatur

Bästa programmen till Linux - v2.0
Linux-guide: Val av grafisk miljö. (Att välja distribution).
-
Everyone should have a SGoC in their systems (SGoC: SysGhost on a Chip)

Permalänk
Medlem
Skrivet av Mr. Bravo:

Håller också med helt och hållet. Förr hakade man alltid upp sig på kluriga "pussel" i spel, vilket gjorde det mycket roligare, intressantare och långlivat. Man kunde ofta sitta med brorsan eller polare i flera timmar och försöka hitta lösningar. Gav man upp så fick man åka in till spelaffären och köpa en "fusk/walkthrough-bok", iom dåtidens brist på internet Det gjorde att man kämpade lite extra.

Idag får man däremot väldigt sällan tänka själv, utan allt blir serverat på ett silverfat i form av små blinkande ikoner och karaktärer/dagböcker som säger åt dig precis hur och vad du ska göra för att komma vidare. Det finns ingen som helst utmaning! Sjukt avtändande då jag gillar att vara kreativ under mitt spelande. Inte blir det bättre heller av att man främst söker nöje i spel med första-persons vy, då den genren är bland de mest hjärndöda Det känns som att spel-utvecklarna tycker att man är så dum i huvudet att man nästan tar alla dessa löjliga spel som en förolämpning.
Men det finns som sagt några guldkorn. Tex Penumbra-serien är otroligt fräscht på den kreativa delen, där man får pussla mycket med fysik och logiskt tänkande. Mer sådant!

Apropå hjärndödhet och förstapersonsvy, bland det allra mest störande jag vet är när karaktären pratar, rör på huvudet och tittar runt, gestikulerar med händerna eller tänker så man själv kan höra det. Man får inte ens leva sig in i rollen och föreställa sig själv som karaktären utan det enda man gör är att styra någon annan, sjukt störande tycker jag Half-Life ska ha miljoner creds för det, än fast alla känner till att man är Gordon Freeman får man som aldrig några tecken på det. Kanske lite dumt när karaktären aldrig säger ett ord men skriver dom bara manus bra så behövs det inte, och tänka kan jag göra själv.

Gillar de gamla spelen där man blev utsläppt HELT själv och inte fick någon som helst känsla av att ha några polare med sig att falla tillbaka på och som kan säga vad jag ska göra. Unreal är ett exempel, Quake likaså. Ingen direkt inledning eller klarhet i vad man ska göra utan man hamnar lixom bara där och sen får man sköta sig själv