Dina sorgligaste respektive mest glädjefyllda upplevelser i ett spel?

Permalänk

Dina sorgligaste respektive mest glädjefyllda upplevelser i ett spel?

Spel är som filmer och innehåller alla moment. Sorgliga stycken finns det gott om. Kanske sitter du inte och gråter när en favoritkaraktär dör, som man kan göra i en film, men man blir fortfarande tagen. Jag kommer speciellt ihåg när jag spelade slutet på Half Life 2 Episode 2 och hur tomt allt blev då Eli blev dödad. Efter det gick man arg, frustrerad och deprimerad i ett antal dagar Även slutet i första Mafia spelet var också väldigt tragiskt.

Min mest glädjefyllda upplevelse har inget med storyn i ett spel att göra, utan det var när jag tillslut, efter många om och men, lyckades döda den sniprande tysken under sniperuppdraget i World At War på veteran. Herre vad svårt det var

Vad har ni för upplevelser?

Visa signatur

i7 2600K@4,6ghz - ASUS GTX 670 DC2 - MSI P67A-GD55 - Corsair Vengeance 8GB - Samsung 830-Series 256 GB
Corsair H80 - Xonar Essence STX - XFX XXX 750W - Fractal Design XL - DELL U2412m

Var snäll mot nördar. Det är stor risk att du får en som chef en dag.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Rickard11:

Efter det gick man arg, frustrerad och deprimerad i ett antal dagar

Ta inte datorspel på så stort allvar.

Permalänk
Medlem

Misslyckade ace:ar

Visa signatur
Permalänk
Skrivet av monkeh:

Ta inte datorspel på så stort allvar.

Kryddade till det såklart, men jag anser nog att filmer och spel kan ha samma effekt. En sak med spel är att man lever sig in mer i karaktären än i en film, och på så sätt blir en eventuell död väldigt tråkig.

Visa signatur

i7 2600K@4,6ghz - ASUS GTX 670 DC2 - MSI P67A-GD55 - Corsair Vengeance 8GB - Samsung 830-Series 256 GB
Corsair H80 - Xonar Essence STX - XFX XXX 750W - Fractal Design XL - DELL U2412m

Var snäll mot nördar. Det är stor risk att du får en som chef en dag.

Permalänk
Medlem

Finns ett fåtal spel som lyckats trycka på den känsliga nerven och har i mitt fall gjort spelet ännu bättre.
Efter att ha spelat Final Fantasy 7 back in the day som en liten unge så var Crisis core givet köp, men jag hade lite fördomar ang. vilken plattform den var på och själva spelet (utförandet).

Men de gjorde ett utmärkt jobb, lite snyftigt blev det trots att man alltid vetat att Zack kommer att dö (sedan ff7) så var det en helt annan femma att faktiskt lära känna han, spela igenom hela spelet som han och se allt han går igenom. Inte många spel som lyckas binda en till protagonisten så man nästan känner att han/hon är levande.

Visa signatur

|AMD Ryzen 9 5900X| |ASUS ROG Strix B550-F| |Crucial Ballistix 32GB CL16@3600MHz| |PNY RTX 4090 XLR8 Gaming| |Samsung 990 Pro 2TB| |Samsung 970 Evo Plus 1TB| |Samsung 860 Evo 1TB| |Corsair RM1000| |Fractal Design Define R5| |LG OLED 48" C2 Evo|

Permalänk
Medlem

HL2 rörde inte alls på mina känslor, mer än fröjden av att spränga combines. Jag tycker faktiskt spelet mellan Gordon och Alyx känns fånigt, segar ner och förstör. Speciellt i Ep.1 & 2. Men olika saker fastnar hos olika personer. Det har nog mycket med när man spelar också.

Känslomässigt blev jag faktiskt lite bunden av SotC. Mest eftersom jag kände mig så ond när jag dödade alla vackra kolosser för en liten flicksnärta. Riktigt skumt spel. Jag tror inte jag hade brytt mig lika mycket om jag spelat spelet idag istället.

Jag måste nog säga att MGS, spelat som elvaåring, ryckte mest på mina känslor. Nuförtiden får jag mest känslosamma kickar av skräckspel. Eller vid triumferande segerlycka på LAN.

Visa signatur

åhoj

Permalänk
Medlem

Min mest glädjefyllda upplevelse i något spel öht var kort och gott att spela igenom Portal.

Permalänk
Proffsmobbare

Första gångerna vår "3-mannaklan" började synka ordentligt på Realismo-server i Call of Duty World at War.
Inte mycket i spelväg slår glädjen den kvällen.

Permalänk
Medlem

kan inte precis komma på något glädjefyllt som var över det vanliga, men Dreamfall : Longest Journey var en riktigt tung story, jag som aldrig annars blir särskillt rörd blev faktiskt det mot slutet i det.

Permalänk
Medlem

Oj finns otaliga stunder.. Spel kan sätta djupare spår än film IMO.

Bästa stund: Day of Defeat, vi spelar dod_avalanche och jag är enda tysken på plats att vakta sista flaggan. Ligger uppe på den trasiga husväggen nära Axis spawn med MG-42an. Den gick het i några sekunder kan jag säga! Tror jag knäppte 5-6 pers och flaggan förblev vår!

Sorgligaste stund: Kommer spontant inte på nåt.. Men visst slutade HL2 rätt ledsamt.

Visa signatur

Citera gärna så jag hittar tillbaka.

Permalänk
Medlem

sorgligaste upplevelse. Ja max payne ligger bra till där. både ettan och tvåan som helhet.

Bästa upplevelse är de perfekta striderna i jagged Alliance 2, när allt flyter på och man kännner på sig att man träffar så fort man klickar. Inget slår nog det.

Visa signatur

Huzzbutt! Huzzbutt! Huzzbutt! Huzzbutt!

(Huzzbutt Hatar Klubben nästa möte är flyttat till tisdag, men vi ses som vanligt bakom Statoil. Ta med Chips och glatt humör!)

Permalänk
Medlem

Jag måste nog säga att en av mina tyngsta sorgupplevelser var när Aeris dog i FF7, det kändes riktigt tungt.

Glädje, skulle nog vara när mitt gille plockade Lich King för första gången i Wow, eller när vi lyckades låsa upp och döda Algalon.

Permalänk
Medlem

Tagen och tagen. Men jag kände en sjujävla inlevelse av att sträckköra MW2 första gången. Tyckte dom lyckades riktigt bra med att få till inlevelsen som spelare i det spelet. (SP alltså)

Visa signatur

Skyflyer: "Du kan även prova att blunda med ena ögat. Då krävs bara halva bandbredden av grafikkortet"
Gigabte B550 Auros Elite, Ryzen 5900x, Celsius S24, PNY RTX 3080, Corsair RM750 V2, Trident Z Neo 3600MHz cl16 16gb, 970 EVO 1tb M.2, Fractal Define Compact TG

Permalänk
Medlem
Skrivet av monkeh:

Ta inte datorspel på så stort allvar.

Klart som fan man ska ta datorspel på stor allvar, annars är det ju ingen känsla.

Visa signatur

What evah! i'll do what i want! | Det stavas väl inte väll...såvida du inte ska skriva välling.
"Det var väl bra"

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av monkeh:

Ta inte datorspel på så stort allvar.

Varför spela öht om man inte lever sig in i storyn? Är samma sak med böcker/filmer (fast filmer brukar ju inte vara så långa att man hinner fästa sig så mycket vid en karaktär eller så).

Grim Fandango tycker jag hade ett vackert slut.

Permalänk

Största glädjen var nog när man som barn mulade Ganon för första gången.

Största sorgen var nog när man insåg att man var klar med FF7, det fanns inte mer att utforska och att FF8 inte skulle va en uppföljare, och när square sa att en remake av FF7 till dagens maskiner skulle ta över 10 år att göra...

Permalänk

brukar inte ha känslor för spel,men FF7,då aeris dör,karaktären som man då hade börjat gilla och levla upp,var nu borta.

Visa signatur

keep your friends close but your enemies even closer

Permalänk
Medlem

Mest tragiska var när mina favorit karaktärer dog i slutet av mass effect 2, blev nästan lessen då

Lyckligaste stunden är nog när Master chief återförenas med Cortana i Halo 3, eller när man dödar snubben på slakteriet i mafia 2, chapter 9 tror jag de var.

Visa signatur

Stationär " KAIDA" : 5900X | RGB!! | 32GB 3600Mhz CL16 | EVGA GTX 1070 FTW
LAPTOP "Skyline" i7 6700HQ | GTX 950


Sommarbilen: Toyota Supra

Permalänk
Medlem

Kan ni inte SPOILER-tagga saker som slutscener i spel & liknande moments?

Permalänk
Medlem
Skrivet av getskägg:

Kan ni inte SPOILER-tagga saker som slutscener i spel & liknande moments?

Lol ska alla inlägg vara spoilertaggade då eller :P?

Ont: Grim Fandango som nämndes håller jag med om. Fantastiskt spel för övrigt.

"My Scythe, I like to keep it next to where my heart used to be"

Visa signatur

Skyflyer: "Du kan även prova att blunda med ena ögat. Då krävs bara halva bandbredden av grafikkortet"
Gigabte B550 Auros Elite, Ryzen 5900x, Celsius S24, PNY RTX 3080, Corsair RM750 V2, Trident Z Neo 3600MHz cl16 16gb, 970 EVO 1tb M.2, Fractal Define Compact TG

Permalänk
Medlem

Sorlgligaste: När Aeris dör i Final Fantasy VII. Det var mitt första spel på Playstation (1) och ja var väl runt 12-13 och super inne i spelet.

Roligaste: Kan inte minnas något speciellt på rak arm, är ofta roligt så de minns man inte lika mycket

Visa signatur

Home: i5 3570K, 16GB RAM, Gigabyte HD7950 WF, Samsung 830 SSD 128GB, Corsair 650W.
Work: Xeon X5260, 8GB RAM, nVidia Quadro FX 4600.

Permalänk
Medlem

Inte ett PC spel men Medal of Honor : Rising Sun till PS2, när

den där japanska kaptenen/generalen eller fan det är skär halsen av Tanaka på hangarfartyget

Dold text

, var verkligen ett såntdär "nooooooooooooooooooooo" moment för mig o en annan polare som hade spelat kampanjen över natten. : (

Från 01.12 i detta klipp YouTube - Medal of Honor: Rising Sun - mission 9 "supercarrier sabotage" - part 2/3 - END : (

Tillläggas att man var runt 11 år dock.

Visa signatur

i5 2500k - Cooler Master Hyper 212 Plus - ASUS P8P67 - Gigabyte HD6870 - 8GB 1600mhz RAM - WD 320GB - Samsung 500GB - WD 640GB - Corsair HX650W -Windows Vista Ultimate 64-bit - Antec P182 - G11 - Ikari Optical

Permalänk

Slutet i MGS: Snake Eater tyckte jag var jävligt rörande vill jag minnas.

Mest glädjefyllda måste varit alla gånger man satt och lirade på en full server (14 pers?) i Codename: Eagle, vilket inte hände allt för ofta. Kanske då spelet var nytt, men jag fann spelet 2-3 år efter release. Jag har fortfarande inte haft lika roligt i något onlinespel än vad jag hade i CE

Permalänk
Medlem

Inte helt säker på varför, men hela Mirror's Edge rörde mig, både genom glädje och sorg.

Permalänk
Avstängd

Slutet i mw2 rörde mig. Det enda spelet också för den delen.

Permalänk
Medlem
Skrivet av fatcamp:

Slutet i mw2 rörde mig. Det enda spelet också för den delen.

Ända spelet du spelat? ... :S

Permalänk
Skrivet av fatcamp:

Slutet i mw2 rörde mig. Det enda spelet också för den delen.

Hmm, kommer knappt ihåg hur det slutade. Men slutade det inte bra?

Visa signatur

i7 2600K@4,6ghz - ASUS GTX 670 DC2 - MSI P67A-GD55 - Corsair Vengeance 8GB - Samsung 830-Series 256 GB
Corsair H80 - Xonar Essence STX - XFX XXX 750W - Fractal Design XL - DELL U2412m

Var snäll mot nördar. Det är stor risk att du får en som chef en dag.

Permalänk
Medlem

HL2:EP2 och Mafia 2 slutet var väldigt tunga.

Ett annat "sorgligt" tillfälle var ju när jag spelade Singularity och simmade genom ett par vattenfyllda gångar, svänger höger och får en död människo kropp upptryckt i mitt ansikte (kombinerat med ett plötsligt ljud), tog minst tre minuter innan jag återhämtade mig från den choken!

Kommer inte ihåg så många glada upplevelser, men får någon vecka sedan lirade jag Gears of War med en kompis, men det var bara jag och en fiende som levde. Jag jag var bomb säker på att an skulle köttat mig om vi hade hamnat i närstid, men såklart lyckas jag få in ett oväntat HS på honom (Med mitt sista skott i snipern dessutom )

Permalänk
Medlem

Jag blev asförbannad på Yoshimos och hans svek

Dold text

i Baldur's Gate 2... Faktiskt så arg att jag aldrig spelat med honom igen, trots att han fram tills dess var min favoritkaraktär. Undermedvetet hat eller nåt. Tilläggas bör att jag har spelat igenom jävlart allt i det spelet.

Permalänk

Jag kommer inte ihåg vilket spel det är men det är till Snes och jag tror man är ngon typ av riddare/hjälte.

Iaf så är det en tjejs gris som dör eller brinner upp och dör. Det låter kanske lite rolig men när man var liten och hela spelet var ångestladdat och deppig musik. Då tog det i en iaf Sen finns det flera spel, FF-serien kan bjuda på mycket sådant. Finns massor med spel men har svårt att komma på något spontant sådär.