Megestrol och decadron verkar vara vanliga för aptitlöshet vid kemoterapi. Minst två typer av syntetiska cannabinoider används ju också.
Här är en studie där de fann att megestrol var bra mycket mer effektiv än den syntetiska cannabinoiden marinol men med en något jobbigare biverkningsprofil:
Megestrol Acetate and Marinol Improve Appetite in Patients With Cancer-Associated Anorexia | Cancer News
Av de två nämnda läkemedlena hittar jag bara ett preparat som innehåller Megestrol (Megace) på FASS och visst har den viktökning som en biverkan, men biverkningarna som den sen nämner är inga att leka med eller ta lättvindigt på, något som också studien du länkade till påpekade.
Decadron hittar jag inte ens på FASS.
Så dilemmat är fortfarande att det idag inte finns några alls/bra eller ens halvbra läkemedel som regelbundet används inom vården. Det är på inget sätt ett frikort för MM, men det visar ändå att det finns ett område som användningen för MM kan försvaras (om vi utgår från att det finns korrekta indikationer då).
Visst, men min poäng var till viss del en allmän men kanske mest specifik till just den här frågan.
Det är ju onekligen så att MM i praktiken ofta skrivs ut helt omdömeslöst i länder som USA. Här är två exempel som jag hittade på bloggen jag länkat till:
High fashion in the medicinal high business - latimes.com
Mother Gives Son Marijuana To Treat His Autism - ABC News
Det är ju svårt att dra några rättvisa slutsatser från enstaka fall, men här är ett diagram över vilka åkommor som patienter (i San Diego 2006) fick MM för:
http://www.shouselaw.com/nevada/images/mm-diseases.jpg
Cancer- och AIDS-patienter, som kanske är de mer rimliga att skriva ut till (både för att det är mer plausibelt och mer acceptabelt med de bieffekter det medför), utgjorde 2%.
Jag kanske borde göra min position lite mer klar:
Jag är väldigt tveksam till att vi ska neka allvarligt sjuka som upplever att de får hjälp av att röka på och jag tycker att det vore rent absurt att bestraffa dem med kännbara straff, jag är bara inte övertygad om att läkarordinerad cannabis är rätt väg att gå. Jag tycker inte att det som det praktiseras idag är kompatibelt med goda principer som EBM och jag har svårt att se hur det skulle se speciellt annorlunda ut om det infördes annat håll.
Då tycker jag att det är bra mycket mer attraktivt att se över kriminaliteten i stort eller åtminstone göra undantag när de är rimliga än att klämma in MM i medicinsk praktik på grunder som är så lösa som de för MM är.
Jag kan inte tänka mig att det finns något exempel på en terapi där i närheten av så många (patienter såväl som läkare) är såpass entusiastiska och där stödet från EBM också är såhär svagt, det är orsaken till att jag tror att MM är en "red herring" för legaliseringen av cannabisbruk i stort.
Det är helt klart ett problem att fel patienter får cannabis, det sänder ut helt fel signaler och som resultat så kommer en viss grupp av patienter i kläm; dem som behöver liknande läkemdel och som i brist på andra bra alternativ "måste" ha MM.
En intressant fråga när det gäller MM och USA är vilka vårdinrättningar det är som skriver ut MM på mindre godtagbara indikationer, tänker då på privatpraktiserande läkare vs dem i offentlig tjänst. Att hålla "kunden nöjd" och lättare/i större utsträckning skriva ut MM på lösa grunder kan i vissa fall vara en anledning till att utskrivingarna ser ut som de gör. Samma sak skulle således mycket väl kunna ske här i Sverige i takt med ökad privatisering. Nu vet jag inte hur kontrollen ser ut i USA, men här i Sverige får som redan nämnt alla läkare inte skriva ut alla preparat (sanning med modifikation) och det är kontroll på narkotikaklassade läkemedel (där man kan gå in och se hur mycket och vad som en läkare skrivit ut och där läkaren måste kunna redogöra för recepten vid förfrågan).
Så min naiva tankegång är ungefär som följande: på samma sätt som beroendepsyk har en rad läkemedel som de är nischade på och som används i bekämpningen av missbruk ska tex onkologer/infektionsläkare kunna ha MM som ett alternativ när konventionella läkemdel inte längre anses tillräckliga i behandlingen av patienter. och då MM är narkotikaklassad så faller det oberoende av något anat in under samma regler för kontroll som de andra narkotikaklassade läkemedlena.
Min personliga erfarenet är att det alltid kommer finnas patienter som är på jakt efter vissa preparat, allt från kodein till morfin och uppåt och det är jag som läkare som måste avgöra vilka av dessa som verkligen behöver det och vilka som inte behöver det. För denstora massan dock så är de flesta motvilliga till att ha tex morfin under längre perioder pga många får en banal komplikation som GI-besvär. Samma sak kommer gälla här, vi kommer få en ny patientgrupp som aktivt går in för att få MM utskrivet och likt andra läkemedel måste läkarkåren kunna avgöra när en patient ska/inte ska ha MM utskrivet. Och tyvärr kommer det även finnas missbruk och felaktiga recept utskrivna, men sköts det rätt så kan man åtminstone i väntan på bättre läkemdel använda sig av redan befintliga alternativ av MM för att hjälpa vårt sjuka patienter. Vidare så har jag för mig att indikationern/effekten av MM vid glaukom redan börjat ifrågasättas, likt indikationerna för många andra sjukdomar som är nämnda där MM anses/påstås hjälpa mot.
Detta är som ni förstår spekulationer från min sida baserat på den lilla erfarenhet jag har av läkemedelsutskrivningar, missbruk och liknande. Så att MM är en bricka i spelet om legaliserad cannabis är jag medveten om, men jag vill ändå tro att man med bra restriktioner kan få till MM utan att det ska leda till fritt röka till allmänheten. MM vill jag se som en del i processen att ta fram läkemdel som är bättre än MM på alla avseenden.
Och för att förtydliga så är det inte meningen at MM ska bli accepterat rakt av, utan det ska bedrivas forskning som hela tiden tar reda på effekterna av behandlingarna, precis som med allt annat.
Blev kanske för mycket oväsentligheter från min sida såhär på kvällskvisten.
