Frälsningsförsök

Brukar försöka frälsa dem.
Finns det något som frälsningsarméer är skitskraja för så är det fräsning.
Oftast försöker jag få dem intresserade av PP det vill säga fildelning och barnpornografi. Oftast misslyckas jag.
Det är dock ganska svårt att lyckas snacka mer än två snackglada ickelyssnande utstötta tomtar. Det gäller verkligen att gå in för det och det är ingenting man orkar en söndagsmorgon. Men när man väl gör det så är det hillarious.

Varför har du inget problem med yoga och liknande? Yogaförespråkare är väl ändå sjukt mycket vanligare att stöta på än kristna... Det gör inte det mer okej att sprida ovetenskaplig dynga. Dessutom lär de vara sjukt mycket farligare för samhället än kristna evangelister: de flesta tycker trots allt att det som kristna säger är trams, men inte alls lika många inser att filosofin bakom (många delar av) yogarörelsen faktiskt är precis lika efterbliven. Skillnaden är att yogaförespråkare kanske inte i samma utsträckning omedelbart visar galenskaperna genom att predika om hur viktigt det är att nå moksha ("befrielse") för att slippa samsara (evig återfödelse) och andra dumheter...

Jag har inte haft något problem med kristna frälsare. När jag stöter på en (inte särskilt vanligt att det händer) hamnar man först lite i chock ("ännu ett bevis på att de här människorna faktiskt finns i verkligheten!") sedan diskuterar man något annat och allt är frid och fröjd. Några dörrknackare har jag inte stött på.

Nu var det ett tag sedan som jag råkade ut för något sådant, men jag brukar vänligt men bestämt be de dra åt helvete. Jag anser att om vissa människor mår bättre av att tro på en gubbe i himmelen får de gärna göra det, men för guds skull (;)), håll det för er själva!

Det var länge sedan jag såg en religiös evangelist, när jag var mindre kom ofta jehovas vittnen och delade ut tidningen vakna, men jag antar att de själva nu har vaknat ur tramset.
Det jag däremot har problem med är alla humanister som finns överallt och främst brukar störa en på tidpunkter då man har som mest bråttom. Morgon innan jobbet, lunchrasten etc. De använder även telefon och trakasserar en. Där lösningen är att visa ens misantropiska sida.

T.ex. när någon frågade mig vad jag tyckte om barnarbete, så sa jag att jag tyckte det var skitbra, billig arbetskraft och allt och att vi borde införa detta i sverige. En Greenpeace tjej frågade mig vad jag tyckte om att Antarktis höll på och smälta och jag svarade att jag tyckte det var skitbra, mer vatten och fiskarna och mindre mark åt människorna som bara förstör jorden..
Genom att svara såhär så slipper man humanisterna.

*edit*
Inte därav sagt att jag inte har skänkt pengar till saker som jag stöttar, bara det att jag tycker de ska ge f-n i att ringa en då man sitter på arbetet m.m. Och lösningen är att de bara ringer folk som har gett dem deras telefonnummer..

Jag är uppväxt i kristet sammanhang och har en del kompisar som är ute på stan och evangeliserar, själv är jag aldrig med. Håller med TS om att tron är något som jag gärna diskuterar med försöker aldrig tränga mig på folk.

Vill ni brinna så fine för mig

Hur kristet är det på en skala?

/K

Det är påsk annars, förstår att du inte känner dig så kristen.

Jag är själv en sån här jobbig människa som tror på en gubbe i det blå, men det som stör mig är alla låtsasaktivister på stan. Greenpeace, rädda barnen, röda korset och gud vet vad. Där kan man snacka om att pracka på.

Fast vi firar inte jul för att hedra en 2000 år gammal fiktiv person, vi firar jul för att vi vill samlas med släkten, äta god mat och ge bort julklappar till barn.

Jesus dog enligt Bibeln runt Jul och återuppstod runt Påsk. Nej? Själv föredrar jag den hedniska högtiden Midsommar. Finns inte mycket bättre än att dansa runt en stor symbolisk penis.

Runt jul? Nej.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jesu_uppst%C3%A5ndelse

Ganska dumt att tro att man skulle brinna för att man inte tror på Gud. Om han nu var allmäktig och kan och ser allt så varför skulle han kräva att folk går till kyrkan och ber och härjar för hans skull? Är han egoist och maktgalen likt Kim Jong Il eller är han helt enkelt ond? Varför skulle han inte snarare bry sig när man väl kommer och ska dömas ifall man har levt ett gott liv och varit god mot sina medmänniskor?

Varför skulle han tycka att det var bra med alla dessa religiösa nötter som ser ner på sina medmänniskor för att de har en annorlunda tro eller inte tror alls? Det är väl snarare de som kommer brinna?

Men nej.

"Starka indikationer" och "hippieidéer". Rolig du. (Totalt offtopic.)

Lite quotemining från Wikipedia om Hippien:
Typiska bilden av hippien är en person med långt hår. De blev främst kända för att kämpa för fred och miljöfrågor med slogans som flower power och make love, not war. Sedan stod det något om droger och vi alla känner väl till vad hembryggaren Jesus gjorde med krukorna vid bröllopet i Kana. Och klädseln som jag har sett på avbildningar av honom, ja det påminner om en hippie.

Så jag tycker Jesus påminner mycket om en Hippie även om han levde på fel tid.

Angående starka indikationer, så finns det mycket som talar för att Jesus inte var den han utgav sig för att vara. Bara en sådan sak som att han motsäger guds ord på flera punkter är något som borde få en att bli misstänksam. T.ex. som jag sade, vända andra kinden till, den utan synd ska kasta första stenen etc. Vilket inte precis är samma som det står i tredje moseboken 20 kapitlet.
Det finns mycket intressant att läsa i de gamla testamenten, där Jesus kom som en Hippie och pratade om kärlek och liknande är det viktigaste. (Ja Paulus m.fl under hans livstid gjorde detsamma)

Hände aldrig på Internet men fick besök några gånger av kristna som delade ut bibel osv. Själv tycker jag att man måste vara desperat om man tror att man lyckas övertyga någon på 10 min...

Jag har personligen inga problem med vuxna människor som är troende, folk är välkomna att tro vad de vill, personlig frihet är viktig för mig nästan oavsett vad det handlar om.

Vad jag däremot har problem är när troende försöker övertyga mig och ber mig förkasta min världssyn, även om jag förklarar att jag är ateist. Det känns nedvärderande och förolämpande för mig, som själv ser mig som en skeptiker, att någon ber mig underkasta mig en gud och anamma religionen baserat på en bok. Jag kan i gengäld presentera en Kalle Anka-pocket och hävda att Kalle Anka är min gud, den troende menar att påståendet är absurt, när de i själva fallet är lika absurda.

Oförmågan att se kritiskt på saken stör mig otroligt mycket. Förmågan att svälja vissa saker med hull och hår, när man avfärdar andra saker med järnvilja, utan att följa ett logiskt resonemang grinds my gears.

Jag som vuxen kan lätt säga 'Nej tack, jag är inte intresserad'. Vad som är värre när publiken är barn, ex. intelligent design i undervisning vid grundskolor, där blir problemet större och etiskt vidrigt, barn har inte samma förmåga att kritiskt granska. I synnerhet i en skolmiljö där det som lärs ut ska vara vetenskapligt och objektivt.

Fast nu är det knappast ateister som är emot religion de har som mål att övertyga, utan alla "fence sitters". Människor som kanske växte upp i en religiös familj men som aldrig riktigt tänkt på religionen och därmed inte kom in i den. Är man i den positionen så är det antagligen fullt möjligt att tio minuters frälsning kan räcka för att man ska bli tillräckligt intresserad av religionen för att kolla upp mer av den.

Visst kan det tyckas förolämpande att komma med så dumma påståenden som religiösa gör, men glöm inte att de faktiskt ligger på den nivån själva. Tänk om ett barn säger någonting fruktansvärt simpelt som om det vore något helt nytt barnet kommit på: att bli förolämpad av det är kanske inte helt rätt.

Förövrigt så förstår jag inte varför du inte ser ett problem med att människor tänker som de gör, men blir upprörd när de försöker sprida idéerna till dig. Sett ur deras perspektiv så är det väl i högsta grad rätt för dem att sprida sina idéer? Jag känner intuitivt att det är bättre att uppmärksamma varandra på varandras idéer med förhoppningen att någon av er ändrar sig än att båda ska hålla tyst. Vetenskapen som grund för synen på verklighet var från första början utan vidare i minoritet i jämförelse med religionen, det är bara genom att sprida dessa idéer som religionen starkt tappat fäste på många håll när det gäller synen på hur verkligheten ser ut. Man tjänar ingenting på att alltid sitta tyst och inte dela med sig av sina åsikter.