Använda USBpinne som systemdisk i server?

*Tråd flyttad*

usbminne skall fungera utmärkt ivarje fall med linux, då du i princip bara läser från usbminnet och skriver lite logg-filer.

skall datorna bara jobba som filserver så tycker jag det är lite slöseri att ha en ssd som systemdisk.

om moderkortet är utrustad med E-sata på IO plåten kan du ju dra en sån kabel från baksidan in i chassit

Jag kör FreeBSD 8.2 från USB-minne.

Jag tror det handlar om hur många och vilka program du vill köra. Jag har Samba (windowsfildelning), Transmission (torrent-daemon), Mumble-server (ljud-chattprogram), Apache (webserver), Znc (IRC-bouncer) och sen fyra diskar i ZFS-raid. Atom-processorn klarar att driva allt utan större problem, men USB-minnet är segt som bara ***. Det tar rejält med tid att installera saker. Jag vet inte om det är USB-minnets fel eller min konfig men det tar tid att connecta till t.ex mumble-servern.

Kan du konfa rätt för att minimera diskanvändningen från USB-minnet samt inte har så många program igång funkar det säkert bra, annars skulle jag ta en 2,5" disk. Vill du leka lite och prova lite fler program än bara samba är det nog nice med disk också.

Men så är jag ju också nybörjare, så jag kanske kunde fått det bättre om jag kunnat mer.

Frågan är om du ens behöver någon separat boot partition, Ubuntu borde kunna boota från både mdraid (mjukraid) + LVM helt utan problem.
Sen kör du flashcache på SSDn för att få lite mer tryck. Har du USB3 på moderkortet kan du köra den helt via den. Med en sådan sladd man får med på t.ex. Intel 320 SSD retail, finns säkert alla andra varianter löst.

http://www.dustinhome.se/DisplayImage.aspx?ImageID=1007551
https://github.com/facebook/flashcache

Det bör gå att använda USB stickor utan att filsystemen blir trasiga, låter mer som en bugg?

Man har kanske patchat maskinen och direkt efter gjort en reboot, utan att det av olika anledningar hunnits skriva klart till disk. Säg att du skriver en jävla massa till en sticka och sedan avmonterar du den med umount /mnt/usb, ibland kan det hända att den skriver länge efter att du får tillbaka prompten, eller att något script kör på saker. Vissa saker buffras ju, de flesta linuxdistar använder upp till 10% av RAM för att buffra. Blir det strömavbrott på en server med säg t.ex. 24GB RAM så kan det ju vara upp till 2.4GB saker som inte hunnits skrivas till en seg sticka. Det skall gå utmärkt att köra från en sticka men ändra i sådanna fall IOSchedulern till deadline och tweaka dirty cachning till något mer lämpligare,
http://www.cyberciti.biz/faq/linux-kernel-tuning-virtual-memo...

Alternativt kör "sync" för hand innan man stänger ner, men det borde iofs alla vettiga moderna distributioner göra.

USB-systemet och i synnerhet USB-minnen är dålig på den här typen av uppgifter.
De flesta USB-minnen har heller ingen "wear leveling" vilket innebär att vissa utsatta sektorer i USB-minnet kommer att slitas ut och korrupteras relativt snabbt.

Den bästa lösningen vore att skaffa ett SATA kontrollerkort, anslut dina lagrinsdiskar till den och kör sedan en separat system-disk på moderkortets SATA-kontroller.
Detta för att moderkort, BIOS och kombinationer av dessa kan ibland strula med boot från ett separat kontroller-kort. (Det borde fungera, men varför krångla till det med bootmanager och special-lösningar med moduler i init-imagen?)

SysGhost, med närmare eftertanke så har du bara så jävla rätt
Började tänka på alla jävla sandforce diskar som faller... att det inte är nån fara, linuxkärnan tar han om det. Men riktigt så är det nog inte med USB anslutna saker. Nästan värre med WD diskar som rapporterar att allt är ok men kan snurra några månader i trasigt läge innan de SMART börjar känna av att det är något på tok.

Ska man ha nåt tillförlitligt så får man RAIDa diskarna.
Notera också att de är en jäkla skillnad på att ansluta via USB och SATA ,, med USB tappar man allt vad SMART och återkoppling till hosten, de är bara transfers som gäller där.

Vill man vara helt hundra kör man HW raid och inte nåt BIOS wrapper jux.