Har du blivit slagen av dina föräldrar?

Blev slagen ganska ofta, en blandning av farsans jävla byx-bälte + lavetter.

Jag råkade ta sönder ett glasbord eftersom jag satte mig på den för att ta på mig strumporna (ja, det var ju iofs ganska korkat). Men då var farsan hemma, och jag började springa runt inuti huset för att undkomma honom eftersom han tog tafatt och jagade mig, annars hade han väl typ slagit ihjäl mig. Lyckligtvis har han dålig kondition så det blev en ganska kortvarig "springande". Vi skulle få gäster den kvällen så farsan sket i mig och städade upp efter mig tur nog.

Men aja, man har överlevt så vafan.

Nja. Det har hänt, men inte mer. Inget alternativ som passade.

EDIT: Jag tyckte inte jag förtjänade det någon av gångerna.

Javisst ett fåtal gånger när man var jobbig som fan men man var inte så gammal då så det är inget jag har ngt minne av direkt.

Båda mina föräldrar har tagit hårda grepp om mina armar när jag mått dåligt och varit riktigt upprörd och de trodde jag var självmordsbenägen. Men liksom, vem hade inte gjort det?

Jag röstade f.ö. nej, mina föräldrar kör på psykisk terror.

Hårt tag i armen någon enstaka gång i samband med uttalet ''Nu lugnar ni ner er!'' mellan bröder :D.

I vissa fall så skadar det värre permanent. Mina föräldrar är separerade sedan jag var 9 år (är 24 nu). Båda lever med ny partner varav den ena dök upp efter 2 veckor direkt och flyttade in efter separationen. Då började problemen som t.ex när jag pratade med min ena förälder i telefon så stog den andre och skrek skällsord som jag skulle framföra och vice versa. Och sedan allt snack om hur underhållspengarna användes fel mot oss eller vice versa hur lite pengar det var. Mycket snack hände under bilfärderna mellan varje förälder var annan helg eller så fort vi skulle äta middag.
Det värsta var dock när styvföräldern snackade skit öppet om ens biologiska förälder. Där inträffade många utbrott. Detta pågick ''bara'' i 8 år.
Bara tur att man inte blev missbrukare och hamnade på gatan utan lyckades med livet ändå.

Nu är det rätt så bra men visst, man får flashbacks ibland.

Det beror på hur man definierar slagen. Uppfostrad av mina föräldrar har jag blivit, men det handlar såklart inte om något våld utan enbart aga. Alltså precis som "alla" djur uppfostrar sina barn och som vi som art är inlärda att göra. Nu är jag också född innan barnaga-förbjudet infördes.

Det jag är nyfiken på är vad det finns för forskning som visar att aga såsom en lätt örfil (som går över på någon sekund), är så extremt farligt för alla tonåringar, så att det måste vara straffbart? För det är de som vill förbjuda något, som har bevisbördan på varför detta är så extremt farligt.

På frågan om jag skulle aga barn själv, så inte under rådande omständigheter. Men säg t.ex. om om vi skulle handla i ett världskrig och någon tonåring medvetet skulle göra något dumt som tog livet av några kamrater, så skulle det för mig inte räcka att säga fy skäms, gå till dit rum etc.

*edit*
Sist tycker jag indelningen med psykisk straff och fysisk är knepig, idag får man straffa barn nästan hur man vill psykisk, men det minsta fysisk så åker man dit. Och jag tycker många psykiska populära straff är mycket värre än t.ex. en lätt örfil.

All kunskap är bra att ha. Våld är det yttersta lösningen på ett problem, vilket man kan tvingas använda vare sig man vill eller inte.
Missbruk av våld är dock aldrig bra, men mig veterligen finns det ingen forskning som visar att barn som blivit lätt agade missbrukar mer våld eller på något sätt är mer våldsbelägna.

*edit2*
Jag tycker också man bör skilja på olika våld, det finns gott om barn som t.o.m har fått blåmärken efter konflikter med deras föräldrar. Detta och en örfil, hårdragande är ju av helt olika grader. Men misshandel av barn av olagligt långt innan införandet av förbjudet mot barnaga, så lagen tillkom inte för att hindra föräldrar misshandlar sina barn utan att förbjuda aga. Och såklart även till viss del stärka skyddet kring misshandel.

Aldrig någonsin, för mina föräldrar är inte idioter.

Man är inte idiot för att man gör vissa idiotiska saker.

Samma här, mina föräldrar separerade också när jag var 9, de pratar knappt med varandra och jag har ofta fått varit budbäraren eftersom jag är äldst. Helvete, vad de höll på. Saken blev ju inte bättre av att jag i samma veva började utsättas för, vad jag på senare år insett var, ren och skär mobbing och utfrysning av mina skol"kamrater". Gymnasiet var bland det bästa som hänt mig, jag kände inte en sate
Min "styvmor" håller fortfarande och kläcker ur sig dumheter efter 8 år, det är nog få personer jag ogillar mer än henne.

Hade en föreläsning av en person som hade studerat aga i skolan till stor grad (tror han hade skrivit en avhandling om det) och ifall jag kommer ihåg rätt så var det från början Ellen Keys "Barnets Århundrade" som var den största influensen och senare B.F. Skinners arbete som såg till att agan verkligen fördes ut ur skolorna och som "tystade kritikerna" (aga i skolan förbjöds 1958 och Skinners arbete började först influera skolplaner etc på slutet av 60-talet).

Tanken som Skinner arbetar med är att ifall barnet agades så skulle barnet endast undvika agan i sig men att beteendet som ledde till agan skulle inte ändrats (barn som stjäl en kaka och blir påkommen ser till att vara försiktigare med att stjäla kakan nästa gång, typ). Det intressanta här är att Skinner säger inte att fysiska straff skulle vara speciella. Snarare så tycker han att det är märkligt att fokus inte ligger mer på att straff generellt inte är ett fungerande undervisningssätt.

Så det jag ville säga var att det egentligen inte var en så stor del forskning bakom även om det finns en hel del, utan det ligger mer i att det av någon anledning skedde en ändring av moral som backades upp av forskningen.

.

Är ju sant...

Röstade Nej,aldrig. Båda mina föräldrar är stora fans av "gul bil", men jag tror inte att det räknas.
Det var nog jävligt nära några gånger när man var liten dock, och om det hade smällt så hade jag antagligen gjort mig väldigt förtjänt av det

Aldrig själv blivit slagen med annat än stark besvikelse. Däremot så har man slagit sina föräldrar, vilket var rätt.
Man vet visserligen om att bestraffning inte är något gångbart medel för inlärning, men effekten man varit ute efter är en annan än inlärning.

Lite smisk fick man väl när man var liten och hade gjort något dumt (och dumma saker gjorde man rätt ofta).
Aldrig några riktiga slag eller örfilar dock.

Har inte satt några som helst men (vad jag vet) och tycker om mina föräldrar lika mycket för det.

Anser att det är för mycket daltande med barn idag, gör dom något dumt ska såklart föräldrarna säga till dom på skarpen, men om ungarna fortsätter gång på gång så kan nog lite smisk vara helt rätt väg att gå.
Vet iaf att tillsägelser fungerade inte på mig som liten, men fick jag smisk så gjorde jag fan aldrig om det igen.