Mellanöstern

Om iranierna är smarta så utvecklar de kärnvapen så snart som möjligt eftersom det är enda sättet att undvika en framtida anfall av USA. Gör man som Kadaffi och Saddam och lägger ner sina program så är man dödsdömda.

Lyssna på General Wesley Clark:

Alla invasioner är redan planerade och genomförs vid en specifik tidpunkt.

Är Haaretz en tillförlitlig källa?

Man skulle lite lakoniskt säga att Irans atombomber är "inrikesbomber" tänkta för självförhärligande, men retoriken är ju uppenbart hotfull. Att Israel strävar mot kapacitet att slå direkt mot Iran är inte konstigt egentligen. Rent krasst kan man det redan idag, men det kan vara bra att ha konventionella vapen med tillhörande vapenbärare som kan göra skillnad i stället för att direkt hemfalla åt kärnvapen ("Samson option"). Israel har ju tidigare gjort anfall för att slå ut kommande nukelär kapacitet i Irak och Syrien, så med visst fog kan man säga att Israel inte kommer acceptera ett Iran med kärnvapen.

Detta är ju en process som pågått i minst ett decennium nu, omvärlden har med hot, öppen konfrontation, tyst diplomati, datorvirus, etc, försökt förmå Iran till att avstå från kärnvapen, men det verkar inte ha hjälpt. Inte bara Israel har givetvis planerat för sista utvägen om allt detta fallerar. Egentligen är det ingen som vill (inte ens i arabvärlden) att Iran ska få kärnvapen, utom Iran själva. Ahmadinejad är på sätt och vis antisemit i ordets rätta bemärkelse, han gillar inte _något_ semitiskt folkslag. Visst, retoriskt sett är det Judarna som han ogillar mest, men Iran har en lång historia av ledare som ser ner på alla semitiska folkslag och araber.

Zeid Rifai i den Jordanska senaten lär (enligt wikileaks-dokumenten) ha sagt "bomba Iran eller lev med en Iransk bomb" och Muhammad bin Zayed, kronprins av Abu Dhabi lär ha sagt "Ahmadinejad är Hitler".

Om allting fallerar så kommer Israel ännu en gång få bära hundhuvudet för att försöka stoppa ännu en mellanösterndiktators dröm om kärnvapen.

Väldigt svårt att sia om konsekvenserna. Å ena sidan är Iran väldigt starkt militärt sett, men å andra sidan gäller det främst försvar, inte anfallskrig. Iran är bergigt, lättförsvarat och har en modern armé med ett stort pansarvapen. Samtidigt försöker Iran utveckla medeldistansrobotar, drönare och andra distansvapen. Deras kapacitet är osäker. På pappret väldigt effektiva vapen, men Iran tenderar att överdriva saker som räckvidd, precision och tillförlitlighet. Iran har begränsad förmåga till krig utanför landets gränser. Det gäller också Israel, så skillnader i arméer måste inte betyda så mycket. Iran går nog inte att kuva som Irak eller Afghanistan (som ju iofs också är bergigt och lättförsvarat), men å andra sidan kan Israel givetvis inte acceptera att Iran med sin retorik skulle utgöra ett reellt hot mot Israels existens. Frågan är dock om kärnvapen är möjliga att använda i en konflikt. Det finns ju en oerhörd stigma mot kärnvapen och om Iran skulle kröka en panel på exempelvis Klippmosken i Jerusalem (vilket vore svårt att undvika om man började kasta atombomber) skulle Iran få inte bara Israel och väst emot sig, utan hela den muslimska världen (å andra sidan är Tel Aviv nog ett troligare mål).

Edit: summa summarum, Israel *vill* inte anfalla Iran, men Israel kanske känner sig *tvingade* till det. Iran är svårbedömt även för sina grannar. Det handlar inte så mycket om ära och makt (Israel har ju "vissa" PR-problem sedan lång tid tillbaka) utan en rent existentiell fråga på liv och död, ur Israels synvinkel.

Från DN artikeln:

Jag vill också kunna anfalla Iran och även Usa samtidigt.

Nå angående rätt att anfalla, så ställer jag frågan rätt enligt vem? Många länder kommer lägga sig i om Israel gör något på egen hand och de får bara problem. Bättre är istället att bygga upp sitt försvar, så att ingen kan anfalla en utan att det får kännbara konsekvenser. Sedan har vi terrorhotet, vilket garanterat inte blir mindre genom att reta upp folk ännu mer.

*edit*
Angående rätt enligt mig, så tycker jag som lever i en egen skyddad värld i sverige att det är att ta i, då jag inte upplever att hotet där nere är så stort. (från de informationskällor jag har)

Men åååh, allt är ju så jävla töntigt!

Krig är ju så ute och meningslöst.

Det är det jag inte kan begripa. Hur man kan skaffa sig såna vanföreställningar så att man vill dra ut i krig. Vad Iran borde göra är att ta sitt förnuft till fånga och avrusta och bli en trevlig kille. Det funkar ju uppenbarligen för andra länder. Just den idiotin att man inte kan få in det i sin korkade skalle... det stör mig. Det är också det som fascinerar mig.

För att vara lite mer on-topic så har väl inte Israel så jättemycket att förlora på att attackera Iran. Det är ju ingen som gillar Iran längre. Däremot skulle det säkert bli ett långdraget krig och de skulle förmodligen inte uppnå nånting vettigt alls med det. De verkar ju rätt bra på att föda upp tyranner där borta. Civilisationens vagga, my ass.

Vad Iran har att vinna på att attackera Israel är ju ännu mer långsökt. Visst, de kanske får kramas lite med sina Palestinska polare en stund, men det kan det ju knappast vara värt med tanke på återverkningarna som kommer drabba dem.

Tror att världen är hyfsat säker från Iranska kärnvapen. Inte ens Hung Long Pung eller vad han nu heter... ah, Kim Jong Il... har varit så korkad, och han är ju ändå helt jävla galen.

Israel vill anfalla Iran?? Ja det har dom velat göra i minst 30 år så det är ingen direkt nyhet, det är en extrem ickenyhet.

Så som jag ser situationen: Alla små skitländer inklusive sverige vill ha kärnvapen för då tror dom att man är immun mot yttre hot, och det stämmer till viss del.
Men det man inte vill förstå är dagen man faktisk skaffar kärnvapen då är man med i en speciell klubb, och det innebär i korthet att om någon vill kriga med dig så blir det sandöken av ditt land, på 20 sekunder. Det finns något som heter assured mutual destruction och det vet alla stormakter, det är så det fungerar. Börjar en kriga så dör alla, så ingen vill egentligen kriga.

Men alla stormakter har mycket kärnvapen, Iran har 0 nu och när dom fått sitt första så har dom 1 så det blir ingen assured mutual destruction, det blir Iran total destruction och det är det enda det blir. Ingen vill ha mer små ostabila skitstater som har kärnvapen så nästa jävel som skaffar blir sönderbombad, och det styödjer jag till fullo.

Israel har missiler som når jorden runt, och vill man få dom på sig med tillhörande vätebomber så det bästa man kan göra är att utveckla egna vapen.

Irans teori är att om dom skaffar så kommer ingen våga göra något.

Hela omvärldens teori är att om Iran skaffar så upphör Iran att existera, speciellt Israel tycker så. Iran har bara sig själva att skylla då dom vet vad som händer och det göra alla andra också.

Om Iran skaffar så ska saudierna också ha, och alla andra också, för då har maktbalansen skiftats inom arabvärlden, och som vi alla vet så hatar olika sorters muslimer varandra, så krig kommer det garanterat bli om ett enda av dessa länderna skaffar. Det skulle inte förvåna mig om saudierna går ihop med Israel om Iran skaffar.

Som sagt det här är en sån ickenyhet så jag undrar varför någon ens bryr sig.

Personligen gissar jag på att Iran kanske kan utveckla något slags icke levererbart vapen inom 6-8 år och kanske något ganska dåligt levererbart inom 15. Jag ser även i kristallkulan att Iran kommer bli en grön radioaktiv sandöken inom den tiden om inte man lägger ner sitt lilla projekt.

Good luck Iran!

[D]arkmoon: Jag tror du missförstår lite. Israel skulle nog aldrig "dra ut i krig" med Iran, med fältslag, kamp om luftherravälde, landsättningsoperationer och liknande. Denna typ symmetriska av krig är egentligen rätt atypiska. Vad det handlar om (i min tolkning) är snarare att anfalla kärnanrikningsanläggningar och militära installationer med flyg och/eller robotar. Alltså ett ensidigt anfall i syfte att nedkämpa den kommande nukelära kapaciteten, precis som man gjorde när man bombade sönder Iraks kärnanläggning på 80-talet. Ett begränsat preventivkrig alltså. Frågan är vad Iran svarar med, om de (och Israel) är villiga att trappa upp konflikten tills det handlar om ett konventionellt krig. Men jag har svårt att se att någon av parterna skulle ha möjlighet att besegra den andra på marken, konventionellt. Vad Iran har för stående militärdoktrin vet jag inte, men Israels är enkel: de får inte förlora på egen mark, under några omständigheter.

Ja, Iran har inget att vinna på att anfalla Israel med kärnvapen. Men det är nog inte avsikten med kärnvapen heller. Oavsett vilket leder en Iransk bomb till osäkerhet i regionen och Iran kan använda hela sitt register av retorik till att försöka dominera regionen, även om de inte har för avsikt att faktiskt använda vapnet. Detta är inte ofarligt på något sätt, även om det inte innebär något kärnvapenkrig. Det är nog i första hand inte kärnvapenkrig man är rädd för (på någon sida), utan den "auktoritet" som kärnvapen medför. Israel har redan kärnvapen (en konsensusuppskattning är väl kring 200 stridsspetsar), men de skryter inte om dessa. Israel använder inte kärnvapen som "förhandlingsargument", men det kan Iran tänkas göra och det är farligt även om förnuftet råder såtillvida att man inte avser använda dem.

Sedan kan man inte påstå att Iran är polare med Palestina. Ja, enligt logiken fiendens fiende är min vän kanske, men inte om det kommer till kritan. Iran har en lång tradition av att se ner på arabstaterna och även om an behandlar sina egna arabiska och judiska minoriteter med viss respekt så har man aldrig haft något till övers för palestinierna. Om det de inte kan användas för att svartmåla Israel förstås. Irans historia är inte helt enkel, man har såväl persernationalism, panarabism, antisemitistiska och Sunni-influenser trots att befolkningen till stora delar är Shi'a. Många andra länder i regionen, främst arabstaterna är Sunni. Spänningarna mellan dessa och andra varianter av islam är inte försumbar. Under 1800- och 1900-tal kom någon form av persisk nationalism som blev stark och på många sätt hänger sig kvar, det har varit tal om arier, herrefolk och hela registret som känns igen från nationalismens framväxt varhelst den syns. I den meningen har många inflytelserika i Iran varit antisemiter i betydelsen anti alla semitiska folkslag, inte bara judar utan även muslimska araber, kristna araber, assyrier, etc. Samtidigt har det faktum att Iran är muslimsk ö.h.t. gjort att man länge iochförsig har accepterat "bokens folk" (de abrahamistiska religionerna). Det verkar som man kan göra skillnad på Irans religösa syn och dess nationalistiska. Den senare utnyttjar förstås den förra för sina ändamål. Jag har säkert ljugit oavsiktligt någonstans för detta är rätt komplicerat. Hela regionen.
Edit: Däremot sympatiserar (och hjälper) nog Iran Hezbollah i större utsträckning än exempelvis Hamas. Hezbollah har inte mycket till övers för Hamas. Hezbollah är Sih'a, Hamas är Sunni. Hezbollah är en verklig maktfaktor, militärt välorganiserade medan Hamas är wannabes. "The War Nerd" skriver om Hamas i sin vanliga 'frispråkiga' stil här: http://exiledonline.com/the-war-nerd-hamas-aint-no-hezbollah/...

Om/när iran skaffar egan kärnvapen så kan jag tänka mig att det blir lite varmt där. Här är ett helt tänkbart scenario där "terrorister" får hela skulden.

Underrättelsetjänst X som opererar under "terrororganistation X" flagg mutar/dödar folk och stjäl 10-20 pakistanska kärnvapen och detonerar sedan dessa i Iran. Iran kollapsar. Vem få skulden?

Det är så här det kommer gå till. Först får Pakistan skulden pga isotopernas "fingeravtryck" , sen visar det sig att terrororganisationen X har gjort det här, när det hela tiden var någon annan, och en eller 20 fjärde parter betalade kalaset. Vem får skulden?

Hade storhetsvansinnet i Iran varit snäppet mindre så hade inget av detta aldrig någonsin hänt.

Tja, i fallet med Israel-Iran så kanske det utvecklas en mad-doktrin där båda parter försöker spela så mycket rävspel som möjligt i ett tredje land. I fallet Iran-granne utan kärnvapen, så kan det ju vara ett retoriskt påtryckningsmedel. Visst kan man hota med regelrätt krig, utan att mena det. Det har väl hänt förr, inbillar jag mig. Nordkorea spelar ju allan i tid och otid och försöker skaffa sig kärnvapen. USA, i kärnvapnets ungdom var det tal om insatser här och där (MacArthur var väl beredd att använda kärnvapen i Korea), fast jag minns inte om det var ett exponerat hot eller interna planer. Just Nordkorea är intressant eftersom de militärt sett är den svagare parten, men kan ändå hålla sydsidan i någon sorts schack på grund av sina våldsamma mängder med artilleri riktat mot Seoul. Detta kan liknas med ett kärnvapen (som förvisso också kan finnas i arsenalen) eller annat massförstörelsehot. Sydkorea svarar ju i allmänhet rätt lamt på Nordkoreas provokationer, trots att man skulle kunna agera mer resolut. I fallet Israel-Iran så kan en Iransk bomb minska Israels rörlighet i krig mot _andra_ grannar och bli mer instängda än vad de redan är. Så ur israelisk synvinkel finns väl hotet där latent även om de förstår att Iran förstår att ingen vettig slänger den första kärnvapenstenen. Diplomatiskt, militärstrategiskt, politiskt, etc, påverkar ett kärnvapen långt mer än vad som ryms inom det faktiska användandet. Det handlar ju inte om kärnvapen per se, utan bara kraftåtgärder som den ena sidan har, men inte den andra. Arabstaterna skulle nog få det ännu svårare än Israel förhandlingsmässigt med Iran som kärnvapenmakt, även om Iran inte hotar med regelrätt krig. Jag kan inte säga att det är speciellt "logiskt" att man kan hota med jättevapen utan att hota med krig, och ändå få en effekt, men det förefaller vara så. Det är en variant av "Prisoner's Dilemma" skulle jag tro. http://en.wikipedia.org/wiki/Prisoner%27s_dilemma
Det finns en annan spelteoretisk konstruktion, tit-for-tat som hänger samman med MAD-doktrinen där man kanske "tvingas" spela om möjligheten finns. Nu är det förstås inte så enkelt; även om det skulle finnas en symmetri (som kan vara en förutsättning för tit-for-tat) så är den svåranalyserad. Det är ju ingen symmetri i hur vapnen presenteras. Kina är ett exempel på ett land som är kärnvapenmakt, har en stor stående armé och vill utöva inflytande regionalt och globalt, men Kina skäller inte. Kina är som en bjässe som har så mycket makt att de inte behöver skryta. USA har också världens makt, men är lite mer skrytsamma, de skäller. Ahmadinejad är också en "skällare" (med har dock inte de facto-makten i Iran. Det är Ali Khamenei som är Mr Big) medan Israel förnekar att de har kärnvapen, trots att alla vet att de har dem.

Skillnaden i retorik är lika viktig som skillnaden i vapen. Finns det en symmetri i vapnen så gör ändå en asymmetri i "skällandet" att tit-for-tat kanske inte fungerar, eller fungerar på ett sådant sett att hotet är det farliga, inte hotets förverkligande. En Iransk bomb skulle vara mycket bekymmersamt för hela regionen, även om de har förnuftet att inte använda den. Intressant nog skulle nog stabiliteten _inom_ flera länder påverkas där befolkningen hör till en grupp och ledarskapet till en annan. Arabländernas ledare gillar inte Iran (det är ömsesidigt), men befolkningen kan (speciellt om de är Shi'a) identifiera sig med Iran, vilket gör att Iran bara där har ett maktmedel genom att blott visa att "vi har bomben". Möjligheterna till ultimatum finns.

Om Iran förhandlar om Y med land X, så kan ett presumtivt kärnvapenhot göra att ledarna för X måste visa sig på styva linan inför de som inte förstår att hotet är tomt. Det finns inget värre för en ledare att tappa huvudet (bokstavligt och bildligt)! Detta gör att Iran kan pressa ledaren tills denne måste agera för att inte "separeras från sitt huvud" om någon annan tar hotet på allvar. Detta är naturligtvis på intet sätt unikt för kärnvapen. Iran har lite av en sådan position redan idag, liksom många andra länder (Ryssland och Nordkorea kommer omedelbart upp i minnet), men den destabiliserande "funktionen" kan öka med kärnvapen. Jag tror många arabledare har våta drömmar om ett israeliskt anfall på Iran. De skulle utåt sätt kunna vara fördömande, men skulle andas ut i hemlighet. Tills den arabiska våren dekapiterar dem förstås!

Jo, du har givetvis rätt i att ett latent hot om våld måste föreligga för att man ska ta ett kärnvapen (eller vilket vapen som helst) på allvar. Poängen är att det handlar om informationsasymmetri; konfliktens ledare kanske tror sig förstå att hoten (eller att hoten om hoten) är tomma, men har ändå inte rörelsefriheten att ignorera detta. Dels av risk, dels av tredje part (opinion, egna befolkningen, etc). Förutom regelrätta krig finns ju fler sanktionsmöjligheter om dessa ytterst backas upp med hot om våld. Det är ju exempelvis så alla stater fungerar: All "rätt" sitter i spjutstångs ände, dvs i sista hand kan polisen bruka våld mot dig (och i vissa länder döda dig). I normalfallet blir mycket få personer slagna av polisen, men det är faktiskt den yttersta orsaken till varför du betalar skatt, inte kör mot rött, deklarerar, ansöker om tillstånd, etc, etc. Rätten när det kommer till stater sitter alltid ytterst i spjutstångs ände, men de flesta demokratiska stater misshandlar inte sina medborgare för det. På samma sätt sitter "rätten" hos den som har bomben, oavsett om den behöver användas eller ej. Åtminstone under förutsättning att du har bomben för att visa upp den. Det är en fördel att ha bomben vid ekonomisk krigföring, vid diplomati och i politik. Det är knepigare om du har bomben men inte låtsas om det (därför att du har en intern militärdoktrin med "last resort" snarare än att du försöker med komparativa fördelar i världspolitiken.

Visst, jag håller med dig om ödesdigra konsekvenser och att mellanösterns diktatorer måste bort med hjälp av demokratirörelse, men det är inte riktigt ämnet för tråden (eller? du bestämmer, det är din tråd!).

Det där vet jag inte om jag håller med om, det faktumet att både Irak och Afhganistan är ockuperade betyder ju att Iran nu är omringade, det hade man aldrig tillåtit, eller hjälpt till med, om man kunnat göra något annat. Det stora målet har nog varit Iran en längre tid och man tar vägen dit land för land, ett steg närmre varje gång. Detta kan även vara en anledning till att Iran vill ha kärnvapen. Man känner att det börjar hetta till lite.

Fallit för folkliga demonstrationer? Vilka då menar du? Det enda regimen som fallit är den libyska och det var sannerligen inga demonstranter som besegrade den, snarare några tusen missiler från amerikanska och europeiska fartyg och flygplan.

Egypten, Jemen och Saudiarabien har inte fallit därför att USA stöder dessa regimer. Militärregimer kontrollerar fortfarande dessa länder. Att byta ut Mubarak i Egypten var en meningslös symbolhandling, ingenting har ändrats där.

Vad folket tycker spelar ingen roll, det är den som har pengarna och vapnen som bestämmer (dvs USA). Gillar man inte det - ja flytta till en annan planet då!

Det där börjar lukta konspirationsteori lång väg. Eftersom vi har fullt plausibla, enskilda, förklaringar till FN-ingripandet i Affe och USA-koalitionens ingripande i Irak - och ingen av dessa förklaringar innehåller Iran, så blir åtminstone jag en smula frågande till påståendet.

Vidare gränsar Iran till Armenien, Azerbajdzjan, Turkmenistan, Kazakstan, Ryssland, Afghanistan, Pakistan, Irak, Turkiet och Oman (via Persiska viken), så själva påståendet att Iran skulle vara omringat är ju inte sant. Dessutom har Iran tillgång till två hav och är på landbacken rätt lättförsvarat. Att gå in i Iran med marktrupp är något som skulle vara jämförbart med invasionen av Normandie och ingen makt som vill bekämpa Iran från luften skulle behöva ockupera några grannländer. Så vad menar du?

Ryktet om USAs inflytande är högst överdrivet. Visst vill man som alla supermakter dra i trådarna och leda bakom kulisserna, men det betyder inte att man kan det. Dessutom var befriandet av Libyen hjälpt genom en heleuropeisk insats. USA höll sig undan. Det var skönt på sitt sätt; denna gång var det bara den tokigaste tokvänstern och diktatorapologeterna som opponerade sig. Hade USA haft en mer aktiv roll hade "logiken" för dessa stipulera att Khadaffi var en hyvens kille.

Hur det slutar i Egypten vet vi ännu inte, men det var mer än en symbolhandling att få bort Mubarak. Visst är risken stor att vi får en ny militärdiktatur där, delvis med samma personer, men det betyder inte att det bara var en "symbolhandling". Vem skulle ha utfört denna symbolhandling menar du? Demonstranterna? Du tror inte de menar allvar? Mubarak? Han flydde bara symboliskt? Vilken diktator skulle göra så, låtsas vara svag och körd?

Dessutom kan man inte vinna ett markkrig med robotar från flyg (även om det hjälper). Demonstranterna/milisen gjorde hästjobbet och även om de var dåligt organiserade, dåligt utbildade och dåligt disciplinerade följer det historisk logik - irreguljära förband är svåra att ha att göra med och vinner i längden om de bara kommer mer och mer av dem.

Europeerna har inte förmåga att föra ett sådant krig. Redan i ett tidigt skede så fick de slut på ammunition och blev försedda med ny från USA. Pinsamt men talande!

Och vann kriget från luften var precis det man gjorde. Hade inte NATO implementerat den sk flygförbudszonen akut i sista stund så hade Kadaffi vunnit. Stridsvagnar besegrar markstrupper - flygplan besegrar stridvagnar. När stridsvagnarna försvann och flyget blev kvar så var kriget förlorat för Kadaffi.

Den arabiska våren (alltså riktiga förändringar, inte bara byte av statsöverhuvud) kommer bara att drabba de länder som USA vill bli av med. Libyen, Syrien, Libanon och slutligen Iran. Syrien kan kanske falla med hjälp av de vanliga metoderna (propaganda, "flygförbudszoner", beväpning av "demonstranterna" och sanktioner mot regimen). Iran kommer inte att göra det.

På vilket sätt håller det här argumentet? Tunisien, Egypten och Libyen backades upp av väst.

Den allmänna opinionen som styr bland folket i de här länderna pekar ut USA, inte Iran, som det största hotet mot den regionala säkerheten och det här är den huvudsakliga anledningen till varför USA öppet eller slutet kommer att lobba för att de kommande regeringarna bland annat förblir lojala mot Washingtonskolans ekonomiska framförhållning och säkerhetspolitiskt engagerade i de hot som USA identifierar.

USA har gett ekonomiskt och militärt stöd till många diktatorer för att sen hylla triumfen när de har störtats; Suharto och Östtimor är endast ett briljant exempel.

Ja man kan ju undra varför man egentligen gick in i Irak, det var väl dom där massförstörelsevapnen va, dom som aldrig fanns..

Iran gränsar till många länder det är sant men hur stor gränsande mark har dessa då? Och hur stor har Afhanistan/Irak, konspiration det är upp till dig men kartan ser ut som den gör ändå.

Sen vet vi ju inte vilka av de angränsande länderna låter främmande makt operara fritt i landet p g a olika avtal mm. Eller hur.

Jaså? Det var inte vad du hävdade i ditt förra inlägg. I ditt förra inlägg var robotarna avfyrade från amerikanska fartyg och flygplan. Nu blev vi "försedda" från USA (vilket är en truism så länge som Europa köper vapen från USA. USA köper vapen från Europa likaså).

Det där är som att argumentera för om det är bränsle, värme eller syre som driver en brand. Fånigt m.a.o. Ingen har hävdat att Libyen hade klarat av det ensamt. Tack vare FN-insatsen så kunde markkriget vinnas. För det var markkriget som vanns. Med hjälp av luftstridskrafter.

Det är möjligt, men eftersom du inte kan se in i framtiden vet du inte vad du talar om. Dessutom är det ju väldigt vridet uttryckt eftersom alla vettiga människor i hela världen vill bli av med diktatorer. Snarare är USA väldigt valhänt här eftersom man inte vill destabilisera regionen men samtidigt naturligtvis vill att regionen demokratiseras. Tyvärr är det ju så att ledare såväl i väst som öst gärna sjunger "stabilitetens" lov, som om det hade ett egenvärde när denna består i blodsbesudlad diktatur.
Och Iran? Hur tänker du nu?

Öööööh? Vad har du för verklighetsuppfattning egentligen? "Demonstranterna"? Menar du att det inte finns någon opposition utan handlar om tusentals CIA-agenter som spelar "demonstranter"? Eller menar du att de är terrorister som ger sig på en hyvens kille? Det är omöjligt att riktigt tolka vart du vill komma, men det verkar inte lovande.

Inifrån kan det falla. Det är måhända inte speciellt troligt. Iran kommer inte falla speciellt enkelt med utländsk intervention, nej precis. Men vad är din poäng? Har det med topic att göra?

Alla vill inte bli av med diktatorer, vi vill bara bli av med diktatorer som inte gör som VI vill!

Och din poäng är? I själva verket är ett decennium av två krig, efterföljande lågintensiva krig och numera tillbakadragande bara en förberedelse för att krossa Iran? Irak och Affe bara råkade vara lämpliga kandidater?

Varför använder man inte de NATO-baser som redan fanns i regionen och Persiska viken? Nej, i stället väljer man att ockupera ett landlåst jätteland som "bas"? Tillåt mig tvivla...

Sant, men återigen: vad är din poäng?