Permalänk
Medlem

Doktorera?

Skickade in en ansökan mest på skoj till ETH i Zürich. Trodde mig ha ha 1/1000 i chans, men nu hamnade jag bland 15 utvalda som ska telefonintervjuas.

Vill minnas att jag sett några doktorander här.
Hur är det? Hög arbetsbelastning? Mycket fritid?

Zürich är ju bland världens dyraste städer så det ska vara intressant att se vad lönen ligger på.

Visa signatur

Solen i africa! Hjälp snabbt. Tävling i klassen!
Det var High noon.
Om solen i Africa en truckförare kommer från East till Weast på huvudvägen. och exact vid eqvatorn vid Africa. Landskapet är totalt slät. På en tidpunkt var solen så ett par telestolpar gjorde så att det blev skugga.
3 gissar jag på, men kan inte förklara?

Permalänk
Medlem

Grattis till den möjligheten, ETH lär ju vara en högt ansedd skola.
Fast ta inte ut något i förskott så att du blir för besviken, 15 pers är ju ändå en hel del att konkurrera med.

Vilket ämne söker du till ?

Jag har doktorerat i matematik i Stockholm (Universitetet/KTH) och kan ju säga hur det var där.
Dock skiljer det sig antagligen en hel del mellan olika ämnen, men också mellan olika universitet.

Det kan vara både tufft och med mycket fritid på samma gång.
Att doktorera är ett pågående projekt under flera år (vanligen 4-5 år). Man disponerar vanligen sin tid rätt fritt när man vill sitta och tänka och forska, vilket gör att man aldrig är riktigt ledig.
Det kräver framförallt ett enormt tålamod och självdisciplin. Skillnaden är lite som när man gick från gymnasiet till högskolan när det gäller att ta ansvar för sina egna studier.

Att välja en vettig handledare är otroligt viktigt. Att ha personer inom samma forskningsområde att diskutera med är också så gott som nödvändigt. Man kan klara sina grundstudier på universitetet utan några problem bara genom att sitta och läsa själv, men när man börjar forska så måste man inse hur beroende man är av mer erfarna forskare i början som kan leda en rätt.
Det där kan kräva en viss omställning. Att välja ett universitet som är bra på det man tänkt forska i hjälper då naturligtvis mycket.

Sedan kan det krävas att man undervisar en hel del också och det tar en del tid.
Hur mycket tid du lägger ner på forskningen beror väl lite på hur bra du vill att avhandlingen ska bli, men det krävs ju trots allt en hel del nya resultat så alldeles oavsett så kommer man att få svettas en del.

Mja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag svarar gärna om det är något specifikt du undrar.

Visa signatur

Namn : Jesper | Ålder : 45 | In-game namn : iller
Yrke : Matematisk modellerare (finansiell matematik), mjukvaruutvecklare för risksystem.
Utbildning : Doktor i matematik + en del mat-stat, numme och IT-relaterat.

Permalänk
Medlem

Tack så mycket för ett utmärkt svar!
Det var nog dig jag ville nå med tråden

Det är inom "Management, Technology, and Economics" (mycket mer specifikt än så men det säger nog inte så mycket att nämna det).
15 personer är många, men jag är förvånad att jag kom vidare

Jag tror det skulle passa mig riktigt bra. Frågan är dock om man tröttnar.
När man grottar ner sig riktigt djupt i något, är det så att man kan känna sig fruktansvärt less vissa stunder?

Visa signatur

Solen i africa! Hjälp snabbt. Tävling i klassen!
Det var High noon.
Om solen i Africa en truckförare kommer från East till Weast på huvudvägen. och exact vid eqvatorn vid Africa. Landskapet är totalt slät. På en tidpunkt var solen så ett par telestolpar gjorde så att det blev skugga.
3 gissar jag på, men kan inte förklara?

Permalänk
Medlem
Skrivet av glemmy:

Jag tror det skulle passa mig riktigt bra. Frågan är dock om man tröttnar.
När man grottar ner sig riktigt djupt i något, är det så att man kan känna sig fruktansvärt less vissa stunder?

Bra fråga och verkligen relevant i sammanhanget.
Jag vill inte verka för avskräckande, men att då och då känna sig väldigt less på det lilla område man grottat ner sig i är mycket vanligt för de flesta. Det är högst naturligt och gör ju tom att en hel del hoppar av.
Det är just därför det kräver en hel del tålmodighet och envishet även om man inte i varje läge känner sig så supermotiverad. Det gäller att kunna motivera sig själv.

Man tänker lite då och då saker som "på den här tiden när jag superspecialiserar mig i den här lilla för världen rätt betydelselösa detaljen så skulle jag ha kunnat lära mig en massa om annat".
Då ska man dock tänka att det är så gott som nödvändigt i början av en forskarkarriär. Det krävs mycket för att ta sig till forskningsfronten i ett ämne och då kan man inte vara för bred i sin forskning. Senare när man blivit mer varm i kläderna kan man börja bredda sig.

Men framförallt ska man tänka på att det är forskarutbildning. Du förväntas inte vara en fullfjädrad forskare i världsklass när du börjar.
Det mycket lilla område du först specialiserar dig i lär vanligen inte ha någon större betydelse för mänskligheten, nej.
Se det istället som att ditt lillla område är ett "träningsobjekt" :
Du lär dig framförallt att samla information om tillgänglig bakgrundsforskning, skriva artiklar på ett korrekt och välformulerat sätt, att ta kontakt med och samarbeta med andra forskare och framförallt hur du ska tänka när du forskar(här är handledaren viktig).
Det är framför allt själva metodiken som är behållningen av utbildningen. Väldigt många håller efter sin doktorsexamen inte alls på med något som är kopplat till avhandlingens ämne, men har iallfall stor nytta av forskarutbildningen.

Sedan finns det mycket som är stimulerande i forskarutbildningen också.
Att verkligen lära sig så mycket om ett ämne att man kan anses som en av de få främsta experterna i just det specialiserade ämnet är rätt mäktigt.
Att diskutera med andra forskare om nya ide'er och hur man kan skriva artiklar och driva sitt ämne framåt längre än hela mänskligheten tidigare kände till är också en mäktig känsla, liksom att senare åka på konferenser och presentera sina nya resultat inför stora åhörarskaror av kända professorer.
Och när man får in sin första artikel i en vettig internationell tidsskrift så känner man sig också bra mallig

Man knyter också många värdefulla kontakter under tiden, både med andra doktorander, men framförallt med andra forskare inom samma område runt om i världen.

Man får inte låta sig nedslås i början av att det kan kännas svårt. Att läsa forskningsartiklar från det senaste på forskningsfronten är väldigt mycket svårare än att läsa läroböcker : Den tänkta publiken är ju andra forskare och inte studenter.
Och sedan kommer nästa steg : Att själv skriva nya artiklar med egen forskning är väldigt mycket svårare än att läsa andras artiklar...

Nu har jag svarat lite om hur det brukar vara inom matematik iallafall, men mycket av det tror jag är rätt allmängiltigt även för andra ämnen.

hälsningar
Jesper

Visa signatur

Namn : Jesper | Ålder : 45 | In-game namn : iller
Yrke : Matematisk modellerare (finansiell matematik), mjukvaruutvecklare för risksystem.
Utbildning : Doktor i matematik + en del mat-stat, numme och IT-relaterat.

Permalänk
Skrivet av JesperT:

Bra fråga och verkligen relevant i sammanhanget.
Jag vill inte verka för avskräckande, men att då och då känna sig väldigt less på det lilla område man grottat ner sig i är mycket vanligt för de flesta. Det är högst naturligt och gör ju tom att en hel del hoppar av.
Det är just därför det kräver en hel del tålmodighet och envishet även om man inte i varje läge känner sig så supermotiverad. Det gäller att kunna motivera sig själv.

Man tänker lite då och då saker som "på den här tiden när jag superspecialiserar mig i den här lilla för världen rätt betydelselösa detaljen så skulle jag ha kunnat lära mig en massa om annat".
Då ska man dock tänka att det är så gott som nödvändigt i början av en forskarkarriär. Det krävs mycket för att ta sig till forskningsfronten i ett ämne och då kan man inte vara för bred i sin forskning. Senare när man blivit mer varm i kläderna kan man börja bredda sig.

Men framförallt ska man tänka på att det är forskarutbildning. Du förväntas inte vara en fullfjädrad forskare i världsklass när du börjar.
Det mycket lilla område du först specialiserar dig i lär vanligen inte ha någon större betydelse för mänskligheten, nej.
Se det istället som att ditt lillla område är ett "träningsobjekt" :
Du lär dig framförallt att samla information om tillgänglig bakgrundsforskning, skriva artiklar på ett korrekt och välformulerat sätt, att ta kontakt med och samarbeta med andra forskare och framförallt hur du ska tänka när du forskar(här är handledaren viktig).
Det är framför allt själva metodiken som är behållningen av utbildningen. Väldigt många håller efter sin doktorsexamen inte alls på med något som är kopplat till avhandlingens ämne, men har iallfall stor nytta av forskarutbildningen.

Sedan finns det mycket som är stimulerande i forskarutbildningen också.
Att verkligen lära sig så mycket om ett ämne att man kan anses som en av de få främsta experterna i just det specialiserade ämnet är rätt mäktigt.
Att diskutera med andra forskare om nya ide'er och hur man kan skriva artiklar och driva sitt ämne framåt längre än hela mänskligheten tidigare kände till är också en mäktig känsla, liksom att senare åka på konferenser och presentera sina nya resultat inför stora åhörarskaror av kända professorer.
Och när man får in sin första artikel i en vettig internationell tidsskrift så känner man sig också bra mallig

Man knyter också många värdefulla kontakter under tiden, både med andra doktorander, men framförallt med andra forskare inom samma område runt om i världen.

Man får inte låta sig nedslås i början av att det kan kännas svårt. Att läsa forskningsartiklar från det senaste på forskningsfronten är väldigt mycket svårare än att läsa läroböcker : Den tänkta publiken är ju andra forskare och inte studenter.
Och sedan kommer nästa steg : Att själv skriva nya artiklar med egen forskning är väldigt mycket svårare än att läsa andras artiklar...

Nu har jag svarat lite om hur det brukar vara inom matematik iallafall, men mycket av det tror jag är rätt allmängiltigt även för andra ämnen.

hälsningar
Jesper

Har aldrig direkt tänkt fortsätta efter jag är klar med min master men jag måste onekligen säga att jag blir sjukt sugen efter att ha läst ditt inlägg. Att ta fram fram nya saker som gör världen till en lite bättre plats (direkt eller indirekt) har alltid varit min dröm enda sedan jag var riktigt liten.

Skickades från m.sweclockers.com

Visa signatur

[i7 2600k @ 5GHz| NH-D14, fläktar utbyta mot ljudlösa 120mm SySS 800| Asus P8P67| HD6870 DirectCU| Corsair 4x8GB (32GB) 1600MHz DDR3| Moddat Corsair 550VX | Mac Pro / G5 Chassi| 2x120GB raid0 Intel 520 sys+ 2x3TB slask & home (riktig lagring på 12TB ZRAID NAS som även home backuppas/rsyncas till) ] - Helt ljudlös om man inte lägger örat intill chassit
[ MacBook Pro Retina 13 | 16GB ram | 256GB PCIe SSD | OS X(main), Arch ]

Permalänk
Medlem
Skrivet av glemmy:

Zürich är ju bland världens dyraste städer så det ska vara intressant att se vad lönen ligger på.

Angående lönen http://www.indeed.com/salary/q-PhD-Student-l-Switzerland,-FL.... och http://www.myscience.ch/living/salary/salary_phd_postdoc

Lycka till med studier/jobbet...

Permalänk
Hedersmedlem

ETH ligger inte precis lågt i jämförelse med resten av Schweiz, så runt 6000 Franc kan du räkna med. Skatten är försumbar. Lägenhet kostar lätt 1500-2000 per månad, och maten är dubbelt så dyr som i Tyskland.

Är du smart så handlar och tankar du i Tyskland, Konstanz ligger bara 7 mil bort.

Visa signatur

Religion och vidskepelse är smittsamma psykiska sjukdomar, den biologiska motsvarigheten till datorvirus.
"-Pappa, pappa, idag firade vi födelsedag och hela dagis fick gå på McDonalds. - Vems födelsedag då? - En farbror som hette Lenin."

Permalänk

du kommer helt klart få jobba men om du kan planera och strukturera din vardag kommer det inte bli oresonligt förrän sista halvåret när det ska skrivas avhandling ordentligt. Ingen av de dussinet personer jag känner som doktorerat har tyckt det var för mycket för att orka med men du kan inte räkna med att bli hållen i handen á la svensk högskola

Visa signatur

Simlärare

Permalänk
Medlem
Skrivet av Inveramsay:

du kommer helt klart få jobba men om du kan planera och strukturera din vardag kommer det inte bli oresonligt förrän sista halvåret när det ska skrivas avhandling ordentligt. Ingen av de dussinet personer jag känner som doktorerat har tyckt det var för mycket för att orka med men du kan inte räkna med att bli hållen i handen á la svensk högskola

Mjo, det där sista skrivandet att för att få färdigt avhandlingen kan vara rätt jobbigt.
Dock beror det också lite på hur man lagt upp allting. Publicerar man några artiklar innan, så är det inte så svårt att rätt direkt bara lägga ihop dessa i avhandlingen. Värre är det om man inte har något publicerat och känner sig lite osäker på om det man har håller. Då kan det bli stor stress på slutet.

Angående att bli "hållen i handen" så vet jag inte riktigt vad du pratar om här. Menar du att man har rätt till en handledare som ska vara behjälplig så ja, det har man Sverige, liksom i alla andra seriösa länder.
I övrigt så tycker jag inte att man är mer hållen i handen i forskarutbildningen i Sverige än i andra länder, enligt vad jag sett och upplevt.
Antagligen finns det väl undantag, tex om någon som visat sig undermålig antagits som kräver extra stöd, men generellt håller forskningen och forskarna i Sverige en hög klass i de flesta områden. (sedan finns det ju tyvärr en del ämnen såsom genusvetenskap och annat där det skulle behövas en rejäl utrensning av oseriösa forskare och dåliga vetenskapliga metoder).

Visa signatur

Namn : Jesper | Ålder : 45 | In-game namn : iller
Yrke : Matematisk modellerare (finansiell matematik), mjukvaruutvecklare för risksystem.
Utbildning : Doktor i matematik + en del mat-stat, numme och IT-relaterat.

Permalänk
Medlem

+1 på allt vad Jesper skrivit.
Det är mycket speciellt att doktorera. Jag påbörjar nu min andra termin, skriver för en PhD på tre år. Nu tycker jag att steget från avancerad nivå till doktorandstudier är mycket större än det mellan gymnasiestudier och universitetsplugg. Efter gymnasiet tyckte man att man var självständig, och på A/B/C-nivå har man fett mycket disponibel tid. Men du har fortfarande lektioner, tentor, seminarier och dittan och dattan. När du har gjort en tenta kan du börja på ny kula.

Nu kan man doktorera på olika sätt och sådär, personligen så har jag mycket få fasta hållpunkter. Det är förstås en fantastisk frihet och det är otroligt skönt (jag skulle aldrig i mitt liv palla att gå tillbaka till att sitta och knöka en föreläsningssal full med 200 A-kursare som slösar min tid med dåliga frågor. Eller jo, när jag blir deras lärare. Bwahaha! etc). Samtidigt är det som Jesper säger en baksida med friheten - du är aldrig ledig. Du får ingen fin och städad läslista för veckan. Du skulle inte vilja ha det heller, allt du behöver veta är att din inkorg kommer att vara fetare än din utkorg vare sig det är vår, sommar, höst eller vinter. Det härdar, och det är just nu en skön känsla iaf för mig (vi får se hur det känns längre fram). Det hägrar, att kunna tillföra något till sitt ämne, att bli duktig på det, bemästra det och inte bara känna att harvar i grunderna. Det gör ibland att jag får hybris för att jag är så grym. Nästa dag känner man sig helt dum i huvet. Artiklarna du läser är skrivna av initierade forskare, troligtvis tokgrymma som har mera år av erfarenhet inom ämnet än åren du har levt (jag är 25, syrran började också när hon var 25). Det är som att komma ifrån 9an till gymnasiet - plötsligt är du minst igen, från att ha varit en badass mofo på masternivån. Det känns aldrig så illa att vara minst som det gör inom forskningen.

Men det känns också så segerrikt, för en vacker dag har du hunnit ikapp med "alla andra", och då är du fett grym. Det ska bli riktigt skönt att redan känna att man är i fronten på forskningen och kan börja tänka bakom fronten och inte bara på att försöka hinna upp alla andra. Jag tror också att det kommer att visa sig, att "alla andra" inte var så himla tunga som man trodde. En vacker dag kommer man att stå där och vara världens kung (Jesper, om du har andra erfarenheter, var så snäll och håll munnen stängd med tanke på min arbetsmoral ).

Jag hoppas att det framgår att altihopa är ganska schizofrent. Du är sannolikt bland de sämsta när du börjar, men du är samtidigt glad, för att du troligtvis kommer att vara en av de bästa när du slutar - att tänka på möjligheterna som då kan komma, och vad man kan prestera och upptäcka, är mycket inspirerande. Googla på doktoranders erfarenheter, överallt man läser om saken så är det rätt bitterljuvt. Och det är det.

Min erfarenhet av svenska miljöer är att de är fett uppstyrda och att doktorera kan vara nästan som ett vanligt arbete, ibland får man assignade uppgifter typ 20% av tjänsten undervisning, 20% styrelsearbete etc. För mig lutar det mera åt studier, och endast fokus på avhandlingen. Din handledare är för övrigt otroligt viktig, om du på något sätt kan påverka den saken så är det värd sin tid (du kommer att få tillbaka tiden, om du får en bättre handledare).

Anyways, för min egen del så är jag exakt precis rätt. Den senaste terminen har känts som att jag undersöker exakt det jag vill undersöka, så som jag vill göra det. Det ligger också i linje med vad jag överhuvudtaget vill med mitt liv. Ibland går man på en del nitlotter, i synnerhet om man har en tuff handledare - men det är det som är tanken. Det är bara så man blir grym.

Shoot, och lycka till!

Permalänk
Medlem

Får göra +1 tillbaka på allt som Fesoj skriver.
Det låter precis som jag själv upplevt och tänkt.

Även det där med att man tycker att alla kanske inte var så himla tunga när man är klar kan jag skriva under på.
Man har inte samma vördnad eller vad man nu ska säga, utan känner sig som en i mängden, dvs en specialist på sitt lilla område.
Dock kommer samtidigt ens vördnad för vissa personer att öka mycket också, när man lärt sig mer och förstår hur svårt vissa saker är kan man imponeras över i vilket tempo vissa skriver artiklar om mycket svåra saker och hela tiden med nya insiktsfulla ide'er.

Det är lite du skriver om hur man upplever de olika stegen i skolan.
I grundskolan tänker man kanske, wow han har högsta betyg i det ämnet. Det där är något att bli impad över, han kan nog det mesta.

Sedan kommer man till naturprogrammet på gymnasiet och rycker på axlarna om någon haft högsta betyg i grundskolan.
Och återigen tänker man att folk som har högsta betyg här i gymnasiet måste kunna det mesta som finns att veta i ämnet.

Sedan söker man till någon linje på universitetet där man studerar ämnet. Då rycker man återigen på axlarna åt alla som haft högsta betyg i gymnasiet. Vem hade inte det liksom ?
Återigen ser man alla som spikar tentorna som de som måste kunna allt.

Sedan blir man antagen till forskarutbildningen. Jaha, du hade högsta betyg på alla tentor, ja de hade ju jag med och de andra.
Kom med något nytt liksom.

Sedan ser man alla som disputerat med fina prisbelönta avhandlingar som de som kan allt. Därefter blir det, jaha du har också en fin avhandling liksom tusentals andra på den här planeten.

Och så vidare..

Det är lätt att tro att man blivit dum i huvudet när man "går upp" ett steg, från att ha varit i toppen i steget innan till att bli en av de sämre i mängden. Dock hjälper ens egen undervisning till en del när man doktorerar. Man står framme vid tavlan och ska föreläsa för ett hundratal studenter och känner sig som kungen som kan allt

Som fesoj säger så är det minst sagt schizofrena känslor man har angående hur bra man egentligen är...

Visa signatur

Namn : Jesper | Ålder : 45 | In-game namn : iller
Yrke : Matematisk modellerare (finansiell matematik), mjukvaruutvecklare för risksystem.
Utbildning : Doktor i matematik + en del mat-stat, numme och IT-relaterat.

Permalänk
Medlem

Tack alla för jättebra input, och extra tack till JesperT och fesoj för så utförliga svar.

Hoppas ni håller tummarna för mig nu
Gick okej, inte så bra som jag hoppats. Varit toknervös inför detta men kändes ok nu.
Man vet ändå inte riktigt vad de vill höra. "På vilket sätt tror du att du skulle kunna tillföra?" etc. Svåra frågor samt en fråga om hur jag skulle utforma en studie med en lite underlig frågeställning

Nåja, viss chans finns nog även om jag inte tog dem med storm.

Visa signatur

Solen i africa! Hjälp snabbt. Tävling i klassen!
Det var High noon.
Om solen i Africa en truckförare kommer från East till Weast på huvudvägen. och exact vid eqvatorn vid Africa. Landskapet är totalt slät. På en tidpunkt var solen så ett par telestolpar gjorde så att det blev skugga.
3 gissar jag på, men kan inte förklara?

Permalänk

Även om du inte får platsen är det ju bara att se det som en nyttig erfarenhet.

Lycka till, hoppas du får ett positivt besked!

Visa signatur

Simlärare

Permalänk
Medlem

Man vet aldrig, Gud är god. Hoppas det går vägen