Kattavföring kan göra en psykiskt sjuk?

Man har ju hört att det kan ta död på personer med AIDS, men inte att det skulle göra en kattgalen. Det förhåller sig nog tvärtom, man blir kattgalen och får AIDS, eller hur det nu var..

EDIT: Jag tror det var i filmen Trainspotting man först hörde om parasiten. Kommenteraren kan ha fått sin information därifrån?

sålänge ni inte käkar kattavföring så är det nog ingen fara

Jepp, det stämmer. Sjukdomen heter Toxoplasmos: http://en.wikipedia.org/wiki/Toxoplasmosis
Det är inte nödvändigtvis så att man måste få det just från en katt eller av kattskit, men det är en tänkbar vektor. I specifika fall kan man ju inte heller utesluta omvänd kausalitet -> knäppis söker katt.

Förutom parasiten Toxoplasma gondii misstänks andra parasiter, bakterier och virus kunna orsaka psykiatriska problem. Det finns kända mekanismer hos djur på parasiter som orsakar beteendeförändringar i myror, i sniglar, får, fiskar och fåglar. Jag vet inte vad konsensus är idag, men för inte så länge sedan misstänktes att vissa typer av sckitso, eh, shitzo, skitzo, schizofreni orsakas av en virusinfektion. Alternativt skulle ett virus vara den utlösande miljöfaktorn. Precis som m0rk skriver gör Toxoplasma gondii möss orädda för katter, vilket berättar något om evolution. Kort sagt kan en organism modifiera en annan om det gagnar den, och det finns ett följbart selektionstryck. Med följbart menar jag att det finns i "design space", alltså att mutationer påverkar fenotyper på ett bra sätt med fungerande mellanformer i kontrast mot saltation, en sorts omöjlig evolution där grisar utvecklar vingar i ett svep, eller att något över huvudtaget evolverar som torde vara omöjligt (duvor utvecklar radioteleskop i anus eller lejon börjar äta lava).

Detta är inte märkligt alls, utan blir fullt logiskt så fort man är på det klara med att "psyke" är något materiellt och att distinktionen psykhe och soma ("själ och kropp") är meningslös, eller på sin höjd analog med distinktionen mjukvara och hårdvara (fast det är en överförenkling, en något bättre och nördigare är analogin FPGA<>ASIC). I någon mening är alltså begreppet "psykosomatisk" en pleonasm (en sorts språklig redundans som "smak i munnen" (var annars?), "brännande eld" (verkligen?) eller "svart ljus" (nonsens)), må vara att ordet psykosomatiskt har en speciell betydelse som fortfarande gör begreppet användbart - tills den dagen vi accepterar det som självklart att vissa typer av knävärk lika gärna kan vara en form av "huvudvärk".

Äckligaste jävla skit jag någonsin har sett! Jag spyr nästan.

Känner att jag måste gå och duscha nu.

Jag hade en katt som var lite sjuk, satt och klappade den och plötsligt spruta den diarre rakt ut mot ansiktet och gardinen bakom stolen blev nerkladdad, inget roligt kan jag säga, det var just magen den hade problem med, sket på sig för det lilla minsta.

Vadå, kan man få det om man ätter kattkött?

Skratta inte, katt anses vara ett bra substitut för kanin i matlagningen.

"Tastes like chicken"

Detsamma gäller väl inte mården?
För en annan av ideologiska orsaker, dricker inte något som inte någon annan har skitit ut... Kaffet Kopi Luwak is the shit.
http://www.teknikmagasinet.se/db.pl?tf=product_link.html&link...
*edit*
Och så en youtube länk: http://www.youtube.com/watch?v=1Q7IYpLYQ7Q

Ja. Fast jag skulle säga att beteendeförändrande parasiter/bakterier/virus i allmänhet är mycket intressanta. Eller när det är så rekursivt. Jag har för mig att det finns en stekel, som har en parasit, som har en bakterie, som har ett virus. Bakterien försvagar parasiten och är bra för stekeln, men viruset hämmar bakterien och är bra för parasiten. Jag har för mig att det handlade om beteendeförändringar även där, men mitt minne är vagt...

Frågan är väl varför man skulle vara på det klara med det när det inte finns några egentliga bevis. Eller sitter du och tjuvhåller på lösningen till kropp/själ-problemet och ett gångbart bevis mot Platons idévärldsteori? Tills dess att sådana frågor är lösta är begrepp som "psyke", "psykologi", etc högst användbara även om de i grund och botten är mer eller mindre pseudovetenskapliga. Utan alkemi hade vi aldrig haft kemi, utan astrologi hade vi aldrig haft astronomi, utan traditionell medicin hade vi aldrig haft modern medicin, osv. Visst är det bekvämt att tänka sig att vi nu för tiden känner till "hur världen fungerar" men ser man det ur ett historisk perspektiv är det svårt att tänka sig att inga framtida paradigmskiften kommer ske (särskilt med tanke på frammarschen inom kvantfysik/strängteori på sistonde).

Ontopic: Det han skriver bottnar visserligen i faktisk forskning men slutsatsen han drar är felaktig och snarare tvärt emot det som forskningen säger, som sagt. Jag tror nog mest på detsamma som MBY, "knäppis söker katt", eller mer utvecklat; ensamma och osociala människor som av en eller annan anledning har svårt för att umgås med eller inte lyckas få social stimulans genom andra människor, söker någon form av social stimulans genom andra, icke-mänskliga varelser. Då katten är världens vanligaste husdjur, är lättdomesticerat, och inte kräver regelbundna promenader som hundar gör, är det ett enkelt val för många som är i den situationen. Man kan ju också gå djupare i funderingen och tänka på om det kanske finns ett liknande samband (oberoende av parasiten i fråga) mellan ensamma människor/gamlingar och växter, eller är jag ensam om att uppleva den korrelationen?

Ja, du har definitivt en poäng. Fast jag tror inte att detta är den gängse vägen "protovetenskap->vetenskap" eftersom vi ju faktiskt nu har en fungerande vetenskaplig metod. Att ett fenomen kan förklaras och/eller att en förklaring har ett förklaringsvärde är, skulle jag säga, en förutsättning. Även om vi inte känner till förklaringen ännu. Visst är psyke ett användbart begrepp och jag skulle varken kalla psyke eller psykologi för pseudovetenskap. Då är jag missförstådd. Precis som histologi är något annat än "medicin i övrigt" så gör det inte histologi oanvändbart. Psykologi studerar psyket, det har jag inga invändningar mot, precis som histologi studerar vävnader. Men precis som man inte gör någon distinktion mellan histologi och "den materiella världen" (histologi, studiet av vävnader, är naturligtvis högst materiellt) så bör man inte göra någon skillnad mellan psyke och det materiella. Det gör inte psykologi till mindre av en vetenskap, inte alls.

Så, psyke är ett användbart begrepp, men själva distinktionen psyke<>kropp är kanske inte fullt lika användbar, speciellt inte när den tas för bokstavligt, att psyket skulle vara bortom det materiella, övermateriellt, ja övernaturligt.

Mitt inlägg ska läsas ungefär såhär: Eftersom vi har metodik så måste vi förutsätta arbetshypoteser som är användbara för metodiken. Att psyke är immateriellt är ingen fungerande arbetshypotes. Tja, det kan vara så, men vi har inget sätt att verifiera eller falsifiera det. Däremot kan vi falsifiera en specifik materiell teori. Du låter påläst om ämnet, så jag uttrycker det på det vanligare sättet med mer distinkta termer för att undvika missförstånd: [kartesisk] dualism versus materialism eller fysikalism. Den (speciellt kartesiska) dualismen är helt enkelt ohanterbar och icke-falsifierbar och kan därför skrotas även om den skulle vara rätt! (för vi har ändå inte lärt oss något). Det var den distinktionen och distinktionen mellan determinism och icke-determinism som jag menade.

Och rent krasst, skolmedicinskt, så tycks också de program, idéer och metoder som utgår från konkreta materiella och experimentella hypoteser ha större framgång när det gäller psykiska besvär än andra mer vaga teoribildningar som bygger på lite allt möjligt (jag tänker på alltifrån dualism till psykoanalys).

Att hjärnan fungerar som den gör på grund av fysikaliska processer verkar vara en bättre väg för kunskap än att anta att den verkar i någon annan sorts domän. Det är helt enkelt en pragmatisk princip: "ok, jag vet inte hur det här fungerar, men jag kan 1) anta att det är något mystiskt eller något komplett obesläktat med allt annat som jag känner till och nöja mig med det, eller 2) anta att fenomenet är materiellt och reducerbart och försöka hitta på falsifierbara hypoteser och göra experiment så jag kan lära mig något nytt".

Nu finns det väl knappast någon riktig, medicinsk definition på "zombie", men om du väljer egenskaperna rätt så visst, varför inte?

(Däremot tror jag inte på s.k. filosofiska zombier [alternativt är vi alla sådana], men ska vi prata om det hamnar vi än mer off-topic.)

Menade på att det nog kommer att finnas någon slags dualism mellan fysisk kropp och "själ"/"psyke" (eller mer specifikt mellan det vi känner till och det vi inte känner till) ett bra tag till, då vi trots allt just nu vet otroligt lite om hjärnan och hur den fungerar och samspelar med vad vi upplever som medvetande. "-Ju mer människan forskar i hjärnan desto mindre vet hon procentuellt om dess egenskaper. När jag tog mina examina kände vi till vad 40% var till för, nu när min son tar sin examen känner vi bara till vad 20% är till för." - vi vet ju liksom inte ens rent fysiskt varför vi ligger och sover bort 1/3 av våra liv, det enda vi faktiskt vet just nu är att det är den enda långsiktigt gångbara lösningen på den ständigt återkommande åkomman "trötthet", och att vi mår och presterar mycket bättre om vi sover regelbundet. Vad gäller minnen, drömmar, tankeprocesser osv mer ingående har vi i princip ingen som helst aning om hur de fungerar, så i dagsläget har vi ju en kraftig distinktion mellan just "fysisk kropp" och "psyke".

Det visas inom psykologin/psykiatrin, visst har vi en viss vag uppfattning om diverse signalsubstanser och hur de interagerar med synapser, samt om vilka regioner i hjärnan som är aktiva vid vissa tillstånd och kan genom det göra vissa medicininska beslut osv. Men i slutändan är det ju fortfarande oftast "trial and error" och statistik som gäller. På samma sätt som vi tills för ett par decennier sen ju visste att egenskaper går i arv till senare generationer på något sätt men inte riktigt hur, för att senare upptäcka kromosomer och DNA osv, kanske vi i framtiden kommer att få en mycket klarare bild av hur "psyket" fungerar mer fysiskt. "Protovetenskap" är nog mer korrekt än "pseudovetenskap", men det är nog inte alls helt omöjligt att vi i framtiden kommer upptäcka något som får psykologin som vi känner till den att bli mer eller mindre förlegad iaf. Vad exakt det sen gäller; en idé/tanke/själ-värld som existerar bortom våra sinnen, ett mindre abstrakt fysikaliskt fenomen som vi ännu inte upptäckt, eller bara mer banala elektrokemiska samspel mellan hjärnceller (eller en kombination) är det väl ännu ganska tidigt att säga något om, vägen dit är nog ganska lång Men frågan är väl snarare vad det som vi ser som immateriellt idag ses som imorgon än att nöja sig med att något inte går att bevisa.