Sociala fobier och liknande

Mobbning är ju något som finns som går att verifiera på flera olika sätt, emedan social fobi, ja fobier överlag är ett sätt för svensken att säga: "Jag är blyg och vill helst inte umgås med andra - ty vi har ju fenomenet i vår kultur". Jag ber ödmjukt om ursäkt men jag tror vad jag tror!:)

All heder till alltifrån vanligt folk såväl som forskare som vågar lämna Sverige för att forska och upptäcka saker för mänskligheten eller bara uppleva nya karaktärsdanande saker och upplevelser som håller sinnet och själen psykologiskt skrynkelfri!:)<3

En ryss en svensk o en amerikan satt på en pubb och in kommer jesus,
Amerikanen utbrister,

-men är det inte du som är jesus?
-jo, säger jesus på amerikanska.
-Då kan ju du hela mig kanske, jag har sån ryggsmärta, o vips så var ryggsmärtan borta.
Sen sa ryssen,
-Jag har sådan migrän, kan du ta bort den, o vips så var migränen borta.
Sen var de svenskens tur o jesus sade, va kan jag göra för dig då?
-Nej för fan rör mig inte, jag e sjuksriven!!

Är det så här vi vill ha det?:O:/ "Sjukskriven" kan bytas ut mot vad som helst: arbetslös, initiativlös, ja valfritt ord som passar in på just Er situation.:) Snälla kan vi inte fokusera debatten på det verkliga problemet (den som känner sig manad får gärna öppna en tråd om detta:)) istället för att tala om trivialiteter som vem det var som upplevde vad och vet mer eller minst - det blir mest en "Hönan eller ägget"-diskussion.:(

Vet inte ärligt talat.:) Men dom har ju talat om folks belägenhet i media. Så nog syns dem då och då i varje fall.:)

Detta var en kvinna på 25 år som uttalade nämnda telefonfobi. Men vidare sa jag ju att jag mest hört talas om detta inom Sveriges gränser. Det är därför jag ställer mig tveksam. Men om ni tycker så, så är det väl så. Sorry!:)

Tack SueCia!:)

Varför jag inte tror på social eller telefonfobi beror vidare på att detta var inte något som fanns tidigare, utan detta är något som har dykt upp EFTER det faktum att folk KAN gömma sig bakom SMS, MSN och vad vet jag...:) Så tjaa...jag tror inte på det, men som sagt, om ni säger att det är så, så är det väl så.:)

Jag var på väg hem från Tyskland och somnade på tåget. När jag vaknade tänkte jag: "Helvete vad TYST det är här:P". Halvt om halvt nyvaken ställde jag en fråga på engelska till en kvinna och med STEL och avvisande röst svarade hon på min fråga.:P Det var då det slog mig --> "(I) Ajuste så har vi korsat gränsen och är i Sverige ånyo:P". (På ditresan till Tyskland hade jag *skittrevligt* och skojade, tjoade och hade allmänt kul med i princip alla nationaliteter som bor i EU:D).

Så jag tror folk har ett STORT behov av att gömma sig och klämmer till med [valfri fobi], men om fobin finns, tveksamt så som jag ser det.:)

De som uttalade att jag skulle vara osmaklig, var god och se övriga exempel med Jonas Wahlström etc.:)

Vad är en "verkligen åkomma"? Om inte social fobi är det, vad är då det? Bara fysiska sår? Är det en verklig åkomma att ens vara ledsen? Hur har du bestämt vad i din hjärna som är verkligt och vad som är overkligt?
Hur förklarar du att många får fysiska besvär av dessa åkommor?

Att dyslexi inte skulle finnas är bara absurt. Har du ens så mycket som googlat på saken innan du kom fram till det?

Nej jag personligen tror inte på vissa diagnoser. Förvisso driver (det är hans jobb) Betnér med de överviktiga men det är ju för att de kallar sin övervikt för sjukdom. Två snabba:

a) i programmet Supernanny så fick hon handskas med en flicka som "hade [vad-det-nu-var-för-bokstavs-diagnos]-problem", där en läkare hade gett flickan massa mediciner för hennes utåtagerande beteende. Efter ett tag så hade Supernanny gjort flickan till världens snällaste tjej och man tog bort alla mediciner som läkarna påstod hon behövde
b) jag snackade med en lärare som beskrev uppfostran och hur den förändrades från Andra Världskriget fram till idag. Attitydförändringen fördelade sig ungefär på detta viset: Förr, man fick lära sig att veta hut (den hårda eller den mjuka vägen). Idag: medicin och ett "olösligt problem". (Läraren hade så klart en mer komplicerad förklaring än vad som redovisas här).

1. En tjuv kan stjäla en dator och misshandla folk - samhället reser sig mot tjuven och häktar, fängslar honom för att markera att detta beteende inte är okej.
2. En kille kan begå brott ("Jag behövde lätta på ångesten/demonerna inom mig") och samhället kallar det för ADHD.

Ändå påstår statistiken att båda skulle ha en diagnos.:P Intressant.xD Nej jag tror det beror på mycket mer Basic saker än att hävda att man har en diagnos.:) Ursäkta mig!:):)

Jadu kära forumkollega!:) Jag hade fått göka mycket, mycket mindre om jag inte hade gått verbala omvägar!:):) Sedan är det så, att jag har varit lite fööör rak viket har resulterat i flera avstängningar eftersom mitt raka sätt inte har gillats av moderatorerna!

Skulle jag säga: "Jag vill göka" så skulle folk bli irriterade. Om jag däremot säger: "Jag har ett förslag som nog kan vara av vääääldigt stort intresse för dig;)" och samtidigt lämna en Exit-dörr öppen för alla eventualiteter!:)^^

Men nu var det ju inte MacEnkronan's sexliv (vilket i och för sig många skulle kunna lära sig något av om vi hade haft detta som ett ämne:):D) vi skulle tala om, utan jag får helt enkelt konstatera att åsikter inte är av ondo utan för diskussionen framåt!:)

Jag med.:) Men du vet...*viska*...moderatorer...politisk korrekthet...Jag föredrar det överheten vill...:D Fast indirekt!;)

MacEnkronan:
Man får tycka och tänka vad man vill. Jag föredrar också raka människor.
Men för helvete, är det verkligen nödvändigt att våldta forumet med 200 smilys/post? På vilket sätt är det bättre att använda 2-3 smilys efter varann än att bara använda en?
Sorry, nu gick jag med offtopic...

Du verkar vara rätt TUFF i dina djärva uttalanden för att vara en person med ångest. Jag är en vääääldigt *glad:D* MacEnkrona och som glad Krona använder man mycket smileysar - andra dysterkvistar påverkar inte mig!:):D

Du generaliserar inte lite du! Tycker dina argument är loja och du bygger upp dina påståenden med enstaka händelser ur ditt liv. Glöm inte att detta är din egna erfarenhet och det kan se väldigt olika ut beroende på vem och var man är. Sen måste jag bara inflika att den kvinnan du påstår dig ha "botat" knappast kan ha haft riktig fobi om hon blev botad genom att bara snacka lite skit med dig...

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Gräset är oftast alltid grönare på andra sidan!:D<3:D Detta året flyttar jag utomlands om allt går som jag vill!:D:D Fy fan vad skönt det det ska bli att slippa Sverige!:D Och styrelsemötena förlägger vi *:Dalltid:D* under sommarhalvåret!:D

Och för att man har problem med ångest blir man per automatik en fjolla, eller hur menar du nu? Som någon redan påpekat, du generaliserar grovt och verkar inte riktigt veta vad du pratar om. Hur som helst, härligt att du känner dig glad i.a.f. Jag överlever nog dina smile-väggar även om det svider lite

Vet ej.:) Men som någon annan sade här: Många säger att de är blyga och är med i Let's Dance. Jag antar att det jag försöker säga är att ditt beteende vs. sjukdomen...ja...jag får det inte att gå ihop. Men så är jag ingen läkare.:) Och smileysarna jag förstår inte vad de har med saken att göra?:O Svida...I am lost!:O

*Trådar delade*
Ni får fortsätta er diskussion här istället.

Jag tror inga sjukdomar existerar överhuvetaget, det är bara ord/namn som lata personer har hittat på för att slippa arbeta!
Ta förkylning som exempel, så är det bara en reaktion som uppstår när vi har till exempel har för många rhinovirus i kroppen, men samtidigt så har vi "alltid" såna virus och kroppsliga motåtgärder, så när är vi förkylda? Jävla trams, ut och arbeta med er säger jag bara åt folk som påstår sig vara förkylda!

Nå, skämtåsido gäller detsamma fobier. Vi alla har olika grader av rädsla för olika ting, men när det kommer över en viss grad så kallar vi det för fobi. Det innebär inte att en person som har en väldigt liten grad av fobin kan jämföra sig mot någon extremt hög grad. Att sedan personer missbrukar fobi, dyslexi etc och skyller på detta är en helt annan femma.

Fobi = Starkt överdriven rädsla för "något"...

Idag så finns det väl fobier för/mot så gott som ALLT eller hur?

Jag har fobi mot folk med fobier

Har alltid funnits fobier mot allt som kan finnas och inte finnas. Det har inte med själva tiden, situationen eller objektet att göra utan mer om att förskjuta andra rädslor. Exempelvis så kan man kanske utveckla en fobi för döden om man gått och oroat sig över sina studieresultat under en längre tid. Typ.
Antagligen så hade grottmänniskor även de fobier, mot att himlen skulle ramla ner i huvudet på dem eller att trampa på någon orm. Typ.