Jag tycker personligen att det är bra att det läggs fokus på denna fråga. Även om de kanske inte är 100% korrekta tycker jag att det är en bra start.
Jag tycker inte datorspel i sig är någonting negativt, då det faktiskt är en bra källa för att exempelvis träna sina språkkunskaper och problemlösningsförmåga. Däremot är det många spel, speciellt inom MMO-genren som är uppbyggda på ett sätt som gynnar beroendebeteenden då det alltid finns något mer att göra.
För att dra en parallell till mig själv så var jag en person som alltid hade det väldigt lätt för mig genom hela grundskolan, vilket ledde till att jag hade mycket tid över till annat när mina vänner pluggade. Detta fungerade dock bra när majoriteten av spelen jag ägde inte hade någon multiplayerfunktion, och man kunde stänga av när som helst.
Nu säger jag inte att alla som spelar multiplayerspel blir beroende, men jag personligen började fastna väldigt hårt den dagen jag började spela Diablo 2. Jag tycker det blev som ett beroende när jag började lägga stora mängder tid på att göra beräkningar för att optimera karaktärer med attribut, utrustning och färdigheter för att sedan ägna flera timmar varje dag på att grinda levlar.
Beroendet visade sig inte genom att jag ströp sociala kontakter som brukar vara det klassiska exemplet när folk pratar om no-life gamers, utan i mitt fall var symptomen i flera år att jag sköt upp sovtider allt senare, ansåg att det var en bra ide att dygna till och från och blev mindre strikt med att äta rätt antal mål per dag vid regelbundna tider eller helt vända på dygnet. Senare började det hända att jag direkt släppte det arbete jag höll på med vid min dator för att starta upp ett spel när någon skrek efter en på ventrilo/msn/irc/jabber/skype etc.
Redan här tycker jag att man är i ett djupt problemstadie, då man precis som jag till slut blir konstant trött, tappar vikt och tappar motivation. Om man låter detta fortgå kommer men långsamt men säkert ge upp fler av sina vanliga rutiner vilket i mångas fall slutar i depression.
För mig har detta inneburit att jag inte lagt ner den tid jag velat och kunnat på mina studier. Mina drömmar och utomlandsstudier under högskolan krossades för att jag nöjde mig med att göra ett "tillräckligt bra jobb", istället för att göra mitt yttersta. Jag har aldrig varit en person som tycker om att gå ut på krogen varje helg bara för att det förväntas av en, men spenderar ändå mycket mindre tid med vänner än jag egentligen velat. Kort och gott jag har lyckats ta mig framåt, men inte i närheten av den takt jag kan/velat.
Det tog mig flera år att erkänna för mig själv att jag är datorspelsberoende. Jag förnekade det in i det sista då ordet är väldigt negativt med skam kopplat till sig. Jag ser ärligt inget problem i att spela i snitt 3-5 timmar per dag, men när man som jag regelbundet fortsatte efter att polarna gått och lagt sig för att bli lite bättre eller theorycrafta har man gått över gränsen.
Jag vet inte varför jag skrev detta inlägg, men jag tycker det är väldigt viktigt att detta ämne diskuteras mer ingående. Det är inte ett enkelt problem som man kan lösa genom att knäcka en DVD eller ta bort modemet. Idag måste många vara konstant uppkopplade för sina studier eller arbeten, vilket gör det svårare att sätta vettiga gränser för bra och dåligt datorspelande.
Tycker jag att kampanjen är helt korrekt? Nej de har fortfarande en bra bit att gå, men de är på god väg.
