Islamisering av Sverige

Jag ser inte riktigt problemet. För att en grupp med en viss bestämd åsikt ska kunna ta sig in i riksdagen med tillräckligt många personer för att göra något annat än att sitta i ett hörn så måste ju en motsvarande stor del av Sveriges befolkning tycka att de ska sitta där. Sen spelar det ingen större roll om det är muslimer eller sverigedemokrater. Det är ju lite definitionen av demokrati. Det finns extremism inom alla grupperingar, må det vara höger, vänster, islam eller kristendomen. Att lyfta fram en galning som representant för alla blir ju också fel. Vad händer om vi får 50 pers från Nationalsocialistisk front eller KPMLR?

Fast det är väldigt lurigt att avgöra vilka som inte får komma in i museet. Om en person missköter sig betyder det då att ingen som kommer från samma land/familj/församling/förening/parti komma in någonsin igen? Ska det fungera får man ju stoppa de som faktiskt missköter sig och inte de som kanske kommer missköta sig by proxy.

Du får det att verka som muslimer (som om det vore en homogen grupp) hatar svenskar och hade röstat på Radikala Islamistiska Partiet om det nu fanns en sådant parti utav ren avsky för Sverige. Har den här islamiseringen som du talar om skett någon annan plats eller tid i historien? Om nåt så tar muslimer idag ett steg i rätt riktning. Se bara på förändringarna som skett i arabvärlden under 2011 och som fortfarande pågår. Jag ser inte problemet. Det är ytterst tveksamt att radikala muslimer hade fått så mycket stöd här i Sverige för att kunna göra någon större skillnad på vårt livssätt.

Ifall de nu vinner, och vunnit demokratiskt så betyder det väl att en majoritet i Egypten vill ha sharialagar. Det betyder inte att en majoritet i Sverige vill ha sharialagar.

All form av religiösa stolligheter anser jag är skadligt för samhället. I Europa har vi som tur är gjort oss med med det mesta av vårat religiösa bagage så vore det oerhört tråkigt om nya medeltida värderingar och seder tillåts växa fast. För min del spelar det ingen roll om det är islam, kristendom, judendom eller hindusism som slår till - det är ett enorm steg bakåt oavsett. Just Islam är väl för tillfället den mest samhällsfarlig i Europa eftersom Islam inte är kompatibel med mer progressiva europeiska värderingar.

Ärligt talat - vill man ha en islamistisk stat kan man stanna i mellanöstern. Jag tror inte att någon europé är intresserad av ett mer islamistiskt samhälle. Ta seden dit man kommer, helt enkelt.

Seems legit, you have my vote.

Jag tycker att det är ett problem, absolut. Som jag ser det finns det ett problem man bör lösa, och jag ger det som en utmaning till er som ser er som agnostiker/ateister;

Ta en politisk filosof som John Rawls, och hans idé om "veil of ignorance". Idén betyder att man, när man tänker och agerar för det gemensamma goda, ska bortse ifrån saker som gör en "partisk"; kön, etnicitet, religion, sexualitet, osv, osv. Samhället kräver att folk "tänker objektivt" och bortser ifrån det som mer eller mindre gör dem personliga. Det är hur jag uppfattar det pluralistiska samhället - samhället där individer själva avgör vad som är gott, i snart sagt alla frågor - det finns inget gemensamt, men samhället finns där för att möjliggöra att människor lever som de önskar, i.e. individualism. Det finns alltså massa grupperingar som är mer eller mindre personliga, där man söker efter det som man finner för gott (Gud, sex, pengar, kultur, vad vet jag...) men samhället som sådant ska endast ge rättigheter - inte det som är gott.

Frågan som jag ser det är; om vad jag skrivit ovan i grova drag är eftersträvansvärt i sig och också beskriver vår situation så finns det ingen idé om att låta invandrare komma till "samhället" för att där få en lojalitet för vissa saker. Visst, man kan lära sig svenska, och kanske att vissa svenska högtider firas då och då. Men allvarligt, varför skulle någon överge vad de finner för ett meningsfullt sammanhang (kanske moskén eller kyrkan eller nåt) för det? I synnerhet har jag förståelse för (men jag tycker inte att det är bra) att människor ifrån rejält taskiga bakgrunder gör det så enkelt som möjligt för sig, kortsiktigt, när de kommer till ett nytt land.

Problem #1 är att det inte finns något alternativ, även om det vore önskvärt. Liberalismen - Sverige är inte liberala i alla avseenden, men i det här avseendet är vi det - gör att man lika gärna kan vara en extremistisk taliban som en snäll och genomsvensk lågstadielärare för att leva ett materiellt sett gott liv i Sverige. Pluralismen gör att samhället kottar ihop sig i olika grupper, emedan samhällets mitt bara blir en plats där man köper cheeseburgare på McDonalds. Stadskärnor idag är så jävla fula att jag avlider, det är bara en plats dit jag kommer för att äta eller köpa något, och då har jag musik i öronen 90% av tiden så att jag slipper höra allt skitsnack som ungdomar idag talar om. Jag är bara där för att jag måste göra något för att få mitt eget liv att komma vidare.
Så är det också med staten och "Sverige" - i stort sett - det endast ett instrument för mitt självförverkligande. Och naturligtvis kommer en taliban, en feminist, en fotbollstränare och en framgångsrik ekonom att anse att Sverige är och bör vara ett instrument för också deras självförverkligande. Jag önskar verkligen att det inte vore så, men så är det. Med undantag för vissa mer eller mindre sentimentala sentiment, så skulle jag kunna leva i vilket fritt land som helst - individualismen gör att vi är lojala till vårt land i den utsträckning som det är gynnsamt för oss.

Folk reagerar mot det och söker sig till sammanhang som idag bär en identitet. Samhället får inte vara partisk för en särskild identitet, enligt ideologin om pluralism, och därför är det inte samhället. Det är ett av skälen till att konservativa sammanhang, vare sig det rör sig om traditionell islam eller traditionell kristendom (kristendomen är emellertid den grupp som växer snabbast idag, i endast Afrika konverterar 650 muslimer till kristendom per timma enligt muslimerna själva).

Jag är själv kristen, och ni som sitter och ivrar för "Svenskhet" osv kanske kan berätta för mig vad ni tycker att jag ska göra. Ska jag skippa kyrkan en söndag, där vi talar om en gemensam god etik, västerlandets intellektuella tradition, hur man lever ett rättfärdigt liv, och istället gå till "Sveriges" motsvarighet (McDonalds? Stadsbiblioteket? Busskuren?) där kidsen skolkar, spammar värdelös RnB ur spruckna mobilhögtalare och slampar runt? Det är bara deprimerande, om det inte är sol ute och gott kaffe finns i närheten.

Ifrån mitt perspektiv, som kristen, så anser jag emellertid att jag - när jag är i kyrkan - är lojal mot vad som ytterst sett är vårt Svenska arv. När jag försöker bli bättre i mitt religiösa liv (med frågor som rör karaktär, sanningsenlighet, tanke på andra, etc) så tänker jag att jag också blir bättre för mitt liv i det landet som Sverige borde vara. Efter alla ljudupptagningar ifrån moskéer och all dårskap, så tycker jag att det finns skäl att undra om islam på samma sätt är en källa till lojalitet till vad Sverige borde vara. Enligt pluralist-ivrarna är det förstås det. Men själv anser jag att det goda inte är vad varje människa tycker att det är, utan något som också ifråga om etik och så vidare är något objektivt. Det är inte lika bra att slå sin fru som att ge henne en blomma, alltså är alla sorters beteenden inte lika bra.

Det är min andra utmaning. Sam Harris (världskänd agnostiker, for the record) höll en i stort sett klockren presentation en gång, kolla på den om ni har tid över. Han är ute efter samma problem; det finns skäl för religiösa att hålla sig till sina grupper, så länge det "sekulära" samhället är fullständigt oförmögna till att artikulera en vettig syn på moral, exempelvis. Mantrat i svenska gymnasieskolor är att det inte finns något rätt och fel, och att allt är lika bra - det är få idéer som jag tycker att man ska hata, mer än den. Det är bara den etiska aspekten av vad jag säger; samhället som helhet är utsuget och utarmat därför att idén om "pluralism" säger att samhället inte får ta ställning och att det är fult att hävda något bestämt.

Förut byggde vi städer med vackra hus, som symboliserade våra aspirationer och ideal. Dagens hus är skitiga funkislådor (= vi tycker som sossar) eller sterila glashus (= vi vill inte tycka nånting, eller vara förbannat coola). Förut uppreste man statyer och monument över stora och hedervärda bedrifter. Idag kan vi inte göra det, därför att alla inte är sådär idiot-ense om vad som är stort och hedervärt. Den minsta gemensamma nämnaren är kanske abstrakta värden som människovärde - som vi godtyckligt strör till vissa men inte till andra (jfr. foster, och nu senast ivern kring att selektivt abortera bort handikapp), och för dessa värden upprättar vi tattiga statyer av pistoler med knutar på. Inte undra på att våra politiker idag är så upptagna med att räkna pengar och ören; de är bakbundna till idén om att de endast på ett oerhört inlindat sätt får tala om vad som är gott, rätt och sant. Inte undra på att svensk utbildning skämmer ut sig; vill inte ens lärare lära ut konsten av att söka det rätta och att undvika det som är fel, finns det inget hopp för det sekulära samhället.

Jag vill inte göra reklam för mitt eget, och kyrkan är verkligen ingen perfekt plats. Men vi har upprest statyer över änglar som dräper demoner över hela världen (allt jag vill säga med det, är att vi inte är så svenniga att vi inte vågar stå för vad vi tror är rätt - sedan vet jag att det finns en del som tycker att kyrkan är fel ute, helt eller delvis... det är inte poängen här) och till vardags har vi möjligheten att faktiskt tala om vilka värden vi har gemensamt. Vi gör det hela tiden. Vi fostrar våra barn till det. Gör samhället det? Det närmaste man kommer är kanske pridefestivalen, genuscertifierade dagis och sagor omskrivna med det senaste korrekta språket. Jag klarar mig utan juckande dårar på stan (vare sig de är straighta eller inte), genustanter och sånt.

Om ni vill att människor ska sluta upp kring något och kämpa gemensamt för det, så tycker jag att vi får städa upp lite innan. Sverige är orimligt. Jag tycker inte att det är bra, men det förvånar mig inte att invandrare skapar egna grupper. Det är tråkigt att det ska innebära att det ger "Svenska grupper" helt kalla handen, och de har förstås ett ansvar att söka kontakt lika väl som vi. Samtidigt har jag förståelse för att de inte tycker att vårt samhälle är vad de söker. Det tycker inte jag heller.

Jag tror inte att lösningen är att kotta ihop sig med folk som för tio år sedan var uttalade rasister och tro att det är Sveriges hopp. Lösningen är att samhällets medborgare tar ansvar. Börja med att skaffa en förebild, jag tycker att Sam Harris i många avseenden är rimlig, eller för den delen Jesus eller nåt. Utmaningen ligger i att låta stadskärnan (och kärnan av vår politik, i överförd bemärkelse) bli något som man inte vill fly ifrån genom att sätta på sig hörlurarna och ignorera, utan något som man är stolt över och som man vill skydda och förbättra. Dra inte all religion över en kam (det är också en behållning av Sam Harris föreläsning; vissa religioner är nyttiga för en god värld, andra onyttiga. Sam och jag verkar skilja oss åt i vår värdering av kristendomen, men det är en annan sak).

Med islamisering? menar ni att Islam blir en större % av den religösa "fronten" i svergie eller att den tar över helt och svergie blir "new turkey"? Jag ser inget problem med det förstnämda så länge vi håller extremister borta (vilket kan visa sig problematiskt men vi pratar hypotetiskt långt i framtiden nu och saker kommer antagligen behövas ändras från gunden up dvs först i mellanöstern). Nummer två känns högst otroligt och om det skulle bli fallet så "so be it" då flyttar jag till norge!

kan vi få fram lite opartiska siffror på den påståda islamiseringen? jag tycker det skulle vara mycket interesant då jag inte ser någonting i min "verklighet" som tyder på någon islamisering.

P.S jag känner lite folk från olika länder som utan att tänka på det själva är lika fördomsfulla som många svenskar: "jäla xxx kan inte läga soperna där dom ska vara" och annat i den stilen. Interesant mänskligt betende för denna diskussion tycker jag.

lyssna på MBY han hade några vissa ord där somvanligt.