Har jag blivit för gammal eller har spelen förändrats på senare år?

Jag är bra mycket äldre än 27 år och jag anser att spelen har blivit klart sämre med tiden.

Det som brukade vara en utmaning att klara av och oftast hade en riktigt bra historia att följa är idag railshooters med dassigt ihopkrystade klyschor som historia.

Idag lägger utvecklarna krutet på grafiskt lull-lull men nära på inget alls på själva spelen. Call of Duty, Battlefield, Crysis, Resident Evil osv.. alla är tidigare bra och genomtänkta spel som idag är snabbt ihopslängt skräp. Där man för ett antal år sedan fick tänka och verkligen göra sitt bästa så följer man idag pilen/korridoren och skjuter det som råkar dyka upp på skärmen. Det är helt hjärndött och det ger mig ingenting.

http://digitalbattle.com/wp-content/uploads/2010/11/BITmX.jpg

När sögs man in i ett spel på samma sätt som i Half-Life eller Half-Life 2 senast? Vart är djupet i spelen? Till och med dåtindens hjärndöda fps-shooters var mer utmanande, Quake, Doom.. you name it.

http://steamunpowered.eu/wp-content/uploads/2011/05/games.jpg

Ett av få spel som är värt att spela online idag är ArmA2 (eller var innan alla 14-åringar köpte det för att spela dayz) där det finns lilkasinnade som tröttnat på damp-of-duty. Inlärningskurvan är brutal och det är "lite" AI-buggar men det håller iaf cod-ungarna borta från "warfare".

Mitt hopp ligger i det kommande ArmA3 och det faktum att Bohemia alltid stöttat moddar till skillnad från t.ex. EA/DICE som helt missat varför spel som BF2 fortfarande spelas.

Jag har funderat lite på det där. Nu är jag visserligen bara 19, men ändå.

När jag var mindre så spelade jag enormt mycket, och jag kunde spela hur många olika spel som helst och nästan alla spel var bra.
Nu för tiden är jag oerhört kräsen med vad jag spelar och jag håller mig till ett oerhört litet antal spel åt gången. Det finns få nya spel som tilltalar mig och få nya spel jag prövar som jag tycker är roliga. Detta är ju antingen för att spel är sämre eller för att jag letar efter något annat i spel idag än vad jag gjorde för 5-10 år sedan.

Sen har jag en lillebror som är runt 9 nu, och han har tagit över mitt gamla Xbox jag själv inte använt på åratal och han spelar i princip alla mina gamla spel, även om jag själv tycker de är oerhört tråkiga. Ger man honom och mig samma speltidning kanske jag stannar och läser en artikel eller två om något som verkar bra, och sen bara blickar över resten och inser att det inte verkar intressant. Min bror å andra sidan stannar på vartenda uppslag och häpnas över vartenda spel i hela tidningen och vill spela allt som finns, inte helt olikt mig själv när jag var i den åldern och spel var det bästa jag visste och jag hade all tid i världen.

Hade jag inte haft honom hade jag sagt att spel var mycket bättre förr, och det finns fortfarande vissa guldkorn från några år tillbaka som än idag inte gjorts bättre (och självklart ska jag packa på honom Age of Empires II t.ex. någon dag), och det finns spel som utvecklats och gjort framsteg. Jag tror ingen skulle säga att Oblivion är bättre än Skyrim till exempel. Men nu har jag honom och då har jag insett att det är jag som har blivit oerhört kräsen. Jag har inte tid att spela alla spel som kommer ut, och jag har inte lika brett intresse av allting nu för tiden. Jag spelar inte Call of Duty för det är bara tanklöst skjutande. Jag håller mig till ArmA, Flashpoint och ett litet antal Battlefield 3-servrar om jag vill skjuta på något, t.ex.

Visst spelar jag en hel del spel nu för tiden, och visst ser jag fram emot vissa nya spel såsom Far Cry 3, ArmA 3, Splinter Cell: Blacklist och det nya Tomb Raider, men det är 4 spel, och inte 24 som när jag var mindre.

Nej, många spel var bättre förr, men det finns också riktiga guldkorn ute nu som man om 5-6 år kommer se tillbaka på och kalla riktiga guldkorn, bara att vi inte insett än vilka spel det är. Jag tror inte jag visste att jag fortfarande skulle spela Age of Empires 2 när jag blev 20 när jag stoppade skivan första gången i datorn runt sekelskiftet. Det är så att man blivit kräsnare, och det man ska spendera tid med att spela ska vara roligt eller väldigt bra. Inte bara "rätt bra".

Det är hur jag ser på det i alla fall.

Exakt liknande det jag känner. Håller även med TS i det mesta.
Mitt största problem är att känna att jag kan koppla av med ett spel till fullo.
Har säkert 10 stycken halvspelade spel, då problemet är att man kör några timmar, inte hinner mer, nästa gång nån vecka/veckor senare man sätter sig igen är man sugen på nästa lir och orkar inte återuppta det förra man spelade veckan innan..

Utbudet är alltså ett problem i mina ögon Folk gnäller oftast på att spel är för korta, jag själv gillar dom korta så man kan bli klar och gå vidare på nästa.

En annan stor del är även att dom flesta polarna har samma "problem" (jobb, livet, frugan, barnen...), så möjligheterna att spela med polarna är extremt begränsade, vilket tar bort en stor del av tjusningen. Förr spelade man en sväng efter skolan, nuförtiden är det veckor av tidsbokande i allas kalendrar för att ö.h.t. få till ett enda tillfälle, som ändå raseras av att nån får ändrade planer på kort varsel. Så stört tragiskt

Jag är född 79 och har en dataingenjörsutbildning i bagaget men är arbetslös i dagsläget.
För min del tappade jag en hel del av spel- och "datta"-suget när jag närmade mig 30 och ville helt enkelt resa mer och göra annat istället. Sen har jag även haft idrotten..
Även om jag har hur mycket tid som helst att spela spel på så känner jag inget sug alls.

Spelmässigt har det i många fall vart de spel jag nästan slängt i papperskorgen efter 15 minuter som jag verkligen fastnade för när jag väl gav dem chansen (Deus Ex, System Shock 2, Space Rogue m.fl)

Har spelen förändrats? Ja och nej. Det producerades skräp förr oxå. Det är väl inget fel att göra spelen lättare att hantera, men själv gillar jag uttrycket "Lätt att lära sig, svårt att bemästra". Men det e verkligen tråkigt att det blir allt mer hålla-i-handen.
Jag minns när en vän spelade Doom, han kunde inte tänka själv utan frågade hela tiden "vart springer jag nu", "vart hittar jag nyckeln" osv osv.

Jag tror på både och, dvs att dels har spelen tappat lite av sin originalitet, men samtidigt när man blir äldre så har man svårare/mindre vilja att lära in nya saker.

Det märkte jag framförallt av WoW. Innan jag började med WoW, körde jag mycket D2, SC, emulatorspel av alla typer och massor av olika spel till min Amiga. Sen i ett par år så var det bara WoW och lite småspel på facebook eller liknande, eftersom man kunde göra så mycket i det. Nu när man tappat WoW-suget en hel del och vill komma ikapp med alla häftiga spel man missat, så tröttnar man väldigt fort när det är för mycket att lära in. Man är lat av naturen och kör gärna det man kan, även om det är samma gamla vanliga. WoW blir som ett Tetris med bättre grafik ungefär.

D3 har jag inte tröttnat på än som tur är, mest för att hela idén med slumpade banor gör att det förnyar sig självt så att jag inte får tråkigt. SC2 därmot spelade jag igenom kampanjen på normal en gång, sen blev det mest Turret/Poker Defense och liknande special-banor, innan jag tröttnade på dem med.

Jag håller inte med om att det blir mer konsol som äldre, snarare tvärtom, men det kanske ändras när vi får barn. Som det är nu, är det lättare att sitta bredvid sambon och spela med våra dubbla datorer och 3-4 skärmar vardera (vi kallar datorrummet för "kommandocentralen) än att sätta sig ute i vardagsrummet när oftast bara en kan spela. Då får ju den andra sitta med ett DS eller nåt för att ha något att göra.

Grafiken har blivit den dominerade saken för att locka folk (och det funkar otroligt nog) istället för bra handling, musik, kreativitet och känslan av att klara en "svår boss".

Finns fortfarande otroligt bra spel, men det är i de som man får leta ordentligt efter. Persona-serien (Ps2) och Valkyria Chronicles (PS3), simulatorer (PC) är bra exempel på hur otroligt bra ett spel kan bli om man kombinera det bästa från gamla konsoler och samtidigt utnyttjar den extra prestandan i ny system.

Överlag är spel en besvikelse; korta, omöjligt att misslyckas och en story skriven av en 10-åring som upprepas gång på gång blir rätt tråkigt i längden.
Spelbranschen, om de nu inte bara blir smartphone spel i framtiden, behöver ge tillverkarna mer frihet men med de höga utvecklingskostnaderna verkar inget företag våga "chansa" och utveckla något nytt. Jämför bara Super Mario Bros 1, 2, 3 och 4, helt olika spelmotorer, jämfört med en shooter idag där de endast byter ut bakgrundsgrafiken mellan titlarna.

WoW var det sista "episka" jag spela till PC, men då var MMO helt nytt för mig, och säkert många andra, och det är därför det var så fantastiskt i början. Tror aldrig jag kommer plöja ner timmar i ett MMO igen, men trevligt var det i ett par år. Numera är det ett mycket bra exempel på hur industrin utvecklats: Alla kan få mycket bra gear genom att offra en timma per vecka, kräver dock att man står ut med en community där alla bryr sig om sig själva och sina pixlar och noll om den sociala biten.

35år, sambo, bostadsrätt och bra jobb, gillar mysiga hemmakvällar och långa promenader... Ooops fel site...

OT

Dels märker jag själv hur mitt spelintresse har ändrats över åren, framför allt MMO typen spel är totalt ointressant för det fungerar inte med min livsstil och tid framför datorn längre. Däremot spel som man kan pausa eller bara skutta in, köra lite och sedan stänga av är kanon. Tex Diablo3 och Skyrim är sådant som funkar nu för tiden.

Men det har hänt en del på spelmarknadnen de senaste åren och deceniet.

Spelindustrin omsätter mer än Hollywood numera, vilket är en jäkla massa pengar. BF3 är Sveriges största kulturexport sedan ABBA räknat i omsättning. Det är en industri med att spotta ut spel som skall säljas, tro inte annat.

Ett bra spel skall vara hajpat gärnet, så att alla snackar om det innan release (extra gratis reklam), försäljningsrekord på releasedagen är att önska för varje titel. Vidare skall det se riktigt bra ut samt ha någon ny ball feature, bullettime, ny form av coop, samt att det skall finnas några hundra olika achievments så man känner att man åstadkommer något i spelet. Och inte minst, trailern skall se sjukt fet ut. Det räcker, då är spelet sålt.

Efter spelet är sålt finns det inget större intresse att spelet skall ha så lång livslängd som möjligt, att det skall ta veckor eller månader att spela sig igenom eller ha hög omspelningsvärde... För när du spelat spelet några veckor skall du nämligen köpa nästa spel som är hajpat, har en fet trailer och någon ny ball feature för att få dig på kroken igen.

Det finns undantag, spel som kommer med passion men de har sällan budgeten att kunna gå all in på fysik eller grafikmotorerna som krävs i dag.

Jag gör på samma sätt, någon match då och då. Det finns ju så mycket annat (både roligt och tråkigt) som ska göras.

Angående spelen, så tror jag att det beror på att vi varit med genom en väldigt snabb spelevolvering. Både vad det gäller speldynamik och grafik har spelen fram till ett par år sedan utvecklats i takt med att vi blivit äldre. Fler valmöjligheter, bättre styrning och snyggare grafik. Nu känns det som att man blir berövad valmöjligheter och tänkande är ett minne blott. Spelade d3 några dagar runt release, bossarna klaras genom att endast mata på vä. musknapp. Jag kräver mer finess än så, visst, det var någon boss man fick akta sig och springa runt lite men hallå?! Det är inte svårighetsgraden som är problemet i dagens spel, man kan alltid ge motsåndaren mer hp och skada, det är finessen och klurigheten som saknas. Det är just detta som krävs för att fånga mig, lite högre krav på intellektuell stimulans.

Men det finns självklart undantag, som med det mesta annat här i livet:)

Skickades från m.sweclockers.com

Dopaminproduktionen i hjärnan gentemot ålder följer ungefär utvecklingen i det där diagramet. Därför tycker du nog att dina tonårsspel var bättre på alla sätt De unga grabbarna kommer säga detsamma när de är vuxna.

Tips till TS www.gog.com

Alla spel man älskad som ung som fortfarande är helt fantastiska att spela idag.