Har jag blivit för gammal eller har spelen förändrats på senare år?

Verkar bara vara jag som tyckte redan att wow var väldigt enformigt och innehållsfattigt och väldigt rätt fram.

Jag saknar sandbox spel som verkligen kräver att man sätter sig in i dem. Förut var de flesta spel mer eller mindre åt det hållet medans idag är alla spel anpassade för 10-åringar.

Var bra länge sedan jag körde det, men EVE på något högre nivå är väll fortfarande rätt avancerat?

Intressant psykologisk utläggning där. Jag håller delvis med. Spelade WoW mellan 2006 och 2008 väldigt mycket, men sen - när min utbildning var klar och jag skaffade jobb och familj - mer meningsfullhet mellan varven helt enkelt - var det inte lika lätt att hänga med i allt nytt i WoW. Den ständiga jakten på item-levels, bossar, instanser och PVP fick mig att tröttna rejält. Men det som gav mig mest när det var som roligast var spelkänslan, känslan av kontroll när jag spelade min druid och kastade mig genom battlegrounds och instanser. Att få raid-tanka med björnen eller slåss i cat form mot någon mage i duell om flaggan i Warsong Gulch. Gearen var av mindre betydelse för mig. Självklart var man tvungen att ha en hyffsad gear, inte minst för att spelet blev lättare.

Men min största spelupplevelse i livet är fortfarande Super Mario World till SNES. Efter att ha enträget sparat veckopengen i flera månader kunde jag äntligen köpa den vackra, grå spelkonsollen. Perfekt kontroll, underbar grafik och härligt ljud. Allt balanserat från början, inte hundratals patcher och förbättringar. Perfekt från första till sista stund. Perfekt än idag.

Diablo 3 är knappast en flopp. Kanske inte att den lever upp till samma dimensioner som WoW, men det finns en stor fanskara som alltid hållit Diablo och Diablo 2 högre än WoW. Diablo 3 gör ingen besviken. Det är inte helt rätt att jämföra WoW och Diablo 3, det är nästan som att jämföra WoW med Starcraft II. Diablo 3 har också spelkänslan, känslan av perfekt kontroll i spelögonblicket. Visst är det mycket loot, men det finns en distinkt skillnad mellan Diablos loot och Wows loot. Rare och Epic i WoW är alltid på något sätt skräddarsytt för någon, så är det inte i Diablo. I Diablo kan den rara utrustningen som nyss droppade skratta dig rakt i ansiktet.

Det är _den där_ känslan jag är ute efter när jag spelar, kontrollen. Inte de ständiga belöningarna. En härligt FPS är QuakeLive, här hamnar man mitt i smeten, mitt i kontrollen man måste ha.

/saturday

Lustigt det där med hur många som hyllar just Super Mario. Jag växte själv av en slump inte upp med Nintendo (hade fullt upp med Commodore/Amiga/Mac/Sega) och för mig är det ett genomsnittligt dussinspel bland hundratals andra i princip likadana plattsformsspel som man plöjt igenom.

För mig är det helt andra barndoms-spel än Nintendos som får mig att bli lite extra nostalgiskt varm om hjärtat.

Spel som jag verkligen gillat det senaste decenniet har jag lagt ungefär 500 timmar speltid på. Jag utmanar, vem som helst, att lägga 500 speltimmar IDAG på sitt älskade och perfekta Super Mario. Jag sätter en slant på att tristessen börjar komma krypande efter första timmen.

EDIT: Jag missunnar såklart ingen sina härliga gamla spelminnen från när de var yngre, oavsett spel. Men nånstans måste man ju inse hur mycket nostalgi det ligger i minnena och inte hur övergrymma spelen var rent objektivt.

Olika från person till person, skulle jag byta till konsol så skulle jag inte ha någon att spela med. (Om vi inte räknar randoms man träffar, vilka ungefär 1/10000 går att ha ett vettigt samtal med.)
Men om du satt och körde SP spel på pc kan jag fatta att du var själv...

Är inte säker på om du bara trollar eller jobbar för microsoft.

Kan bara instämma...Av de spelen som är släppta de sista åren så är det Terraria som har givit mig mest spelglädje.

Spel idag är gjorda för mainsteam, inte för gamers, det är problemet.

Nya spel har i regel ingen utmaning, auto saves vartannat steg, fullt hp om man gömmer sig i 3 sek, nya spel känns mest som en transportsträcka tills man är i mål. Förr fick man nöta och nöta tills man bemästrade ett spel och när man såg credits rulla förbi kunde man luta sig tillbaka och känns sig nöjd. Kommer ni ihåg tiden när man faktiskt kunde dö i ett spel, eller när man var inne på sitt sista continue? Det var tider

Dagens online FPS är också pinsamma, mer eller mindre alla är anpassade för att kunna spelas med gamepad, de går i slowmotion och "belönar" camping och kräver inte längre att man ska kunna sikta samtidigt som man springer och hoppar. I UT/Quake krävdes skill, i BF/COD krävs tålamod. Mer realistiskt, jo kanske, men realism kan aldrig vinna över gameplay imo.

Tack och lov kommer det rätt mycket indiespel som fortfarande ger utmaning, och SC2 så klart. För mig har knappast spelintresset minskat med åren men däremot har man blivit ohyggligt mer kräsen, och det gäller även med äldre spel.

Håller med TS, är 87:a så lite yngre men i ungefär samma stadie i "familjelivet". Det där suget av att spela får jag väldigt väldigt sällan. Jag tror som nämnts innan att det både har med åldern att göra och att spelindustrin blivit så pengakåta. När företag gör allt för att göra pengar blir det inte bra. Visst är det kul med snygga spel men det får absolut inte gå ut över känsla och story.

Håller med, jag själv skiter i om grafiken är det finaste på marknaden, jag har gärna ett bra spel istället, fast man kan inte bara skylla på storyn då det itne var många platformsspel förr med bra story precis Men dem fick sin tjusning istället att man inte levde upp så fort man dog vid en check point med obegränsade liv utan man fick trial an error jobba upp sina färdigheter och skapa perfektion för alla moment i spelen.

Det enda som lockar mig idag är Fallout/elder scrolls serierna, jag gillade Borderlands som FPS/RPG så ser fram emot 2an och BF3 spelar jag sporadiskt ibland men inte seriöst.

Men några av mina favorit spel genom tiderna är faktiskt point and click adventure games som Monkey island 1-3 och generellt alla Scumm baserade spel och en drös med äldre RPG spel.

Jag tror att problemet med SP-spel idag beror på två saker som tillsammans gör det förödande.

1. Spelen utvecklas till både PC och konsol vilket oftast gör att man måste offra komplexitet i spelmekanikerna för att det ska vara spelbart med handkontroll.

2. Svårighetsgraden, spel idag känns som att de är alldeles för lätta.
Allt kommer serverat så man behöver inte spendera tid på att försöka fatta vad i helvete det är man ska göra och spelen är i största allmänhet väldigt förlåtande mot misstag under spelets gång.
Det är nästan som att spelet vill att man ska klara det istället för att man ska få kämpa för att komma nån vart.

Så har spelen blivit sämre, nja egentligen inte för de håller otvivelaktigt högre kvalitet produktionsmässigt.
Men är de lika roliga som förr, nej det tycker jag inte.
Jag har bra mycket mer kul när jag spelar spel som t.ex Dwarf Fortress istället för skyrim eller liknande.
Äldre spel är fortfarande trevliga att spela igenom då och då, spelade t.ex Civ4 drygt 14h i sträck tidigare i veckan.

MP-spel har däremot klarat sig bättre tycker jag.
Jag har fortfarande enormt roligt när jag spelar spel som till exempel dota 2.
Men det finns inte så mycket mer att säga om det tycker jag.

Är 34 och väntar fortfarande på det perfekta spelet (för mig).

Dagens spelindustri skiljer sig mycket från hur det såg ut för 15 år sedan. På den tiden var det några få personer som gjorde ett helt spel från början till slut. Nu kan det var tiotal till hundratal involverade. Det kostar pengar. Därför gör man spel som går att köra både på pc och konsoler samt passar den breda skalan. Dessutom är det repris efter repris med ny förpackning bara. Det finns knappt nån innovation.

Det positiva är att tekniken har tagit enorma framsteg sedan tex Quake. Problemet är att väldig få spel nyttjar det senaste just för att spelet ska lätt portas mellan konsolerna och PC. Sedan WoW har otaliga spel gått över till "tecknat" grafik för att det är lättare att göra än "riktiga" texturer. Dvs sparar pengar och utvecklingstid. Man har fördummat och förenklat det mesta.

Finns så klart lite uppstickare här och var tack och lov annars hade man lagt ner spelandet helt.

Det jag är ute efter är spel där man säger "wow!" flera gånger. Snygg grafik, realistisk ljussättning samt texturer. Levande världar med bra fysik. Story som får en att längta till spelet hela tiden. Smart och djup gameplay där man upptäcker nya saker hela tiden trotts att man spelat ett tag. Nya platser att utforska.

Jag älskade Unreal när det kom. Grafiken var utöver det vanliga med ett VooDoo/2 kort samt ljudet och musiken var riktigt bra. Tänk om man gjorde nåt liknande fast med en story som tar en mellan olika planeter samt inför diverse problemlösning som känns verklig i sammanhanget. Inga knappar att trycka på utan man slår sönder grejer eller spränger dörrar för att se vart de leder. Inga vapen med stats utan man tar vad man har. Osv...Finns ju hur mycket som helst man kan låna både från filmer och tv-serier som skulle fungerar bra i spel. Hoppas verkligen att mindre utvecklare tänker till lite och ger oss en del riktigt bra fräscha och innovativa PC-spel i framtiden med djup och känsla. De stora lär bara fortsätta mjölka vilket verkar vara hur lätt som helst nuförtiden när alla p12:or bara tar emot allt med öppna armar utan att fråga varför spelet ser ut som skit eller är gjort för nån med IQ<80...

Kom på en grej till...Nu när det finns bra stöd för flera skärmar...varför gör man tex inte ett Mechwarrior spel där varje skärm blir som ett fönster i cockpiten i mechen? Det vare ju som att sätta sig i en perfekt simulator. Det är bara vinklarna skärmarna rätt :).

Gräset är grönare på andra sidan ängen, att testa byta plattform ger en helt ny spelupplevelse och kan tveklöst återuppliva eller väcka ett nytt spelintresse, oavsett om det är super mario på Wii, Uncharted på Ps3 eller Halo på 360, många goa titlar du aldrig ser på PC.
Varför välja bara en plattform, när flera ger dig så mycket mer?

Känner samma sak.

Spelat spel sedan jag var 6 och nu är jag 18, var ca 2 år sedan jag senast älskade ett spel, dagens spel känns bara så...själlösa, känns inte som att det är någon mening med dom förutom att döda döda döda.

Jag har dock börjat spela indie spel mer nu, känns som att man får mycket mer då.

Tack för ett väldigt bra och läsvärt inlägg.Håller själv med dej till 100%. Indieutgivare och kickstart är de enda positiva som finns kvar i spel branchen enligt mej.

Same same. Det sitter dock långt inne att erkänna det för sig själv, faktumet känns så jävla tragiskt på nåt sätt. Jag minns så väl perioderna av sådan total tillfredsställelse när Zelda ALttP och Super Metroid släpptes, det kan bara beskrivas som någon slags spelnirvana, som jag inte tror jag kommer uppleva igen.

Men det ligger faktiskt något i vad TS vill mena på ändå, jag har på senare tid hittat några juveler till SNES jag inte lirat förr, och magin kommer faktiskt tillbaka. Samma sak gäller Deus Ex, det tycks jag aldrig ledsna på, kör igenom det någon gång om året typ. Drog dessutom igenom Megaman 4 för första gången på typ 15 år för några dagar sedan, och jag kunde verkligen inte släppa det. Med det som facit känns det faktiskt inte helt orimligt att många gamla spel kanske var aningens bättre än dagens dito, trots sina tekniska tillkortakommanden i jämförelse med dagens spel.

Det kanske är en kombination av att man blivit gammal och att spelen av idag inte är vad spel brukade vara?

Haha you're preaching to the wrong guy;) Har PS3, Xbox 360 och WII (och tidigare generationer).. Tycker bara att det är tråkigt när det ena ska dra ner det andra:) I slutändan så styr ju faktiskt spelen utvecklingen av nyare hårdvara(till viss del såklart). Gäller det FPS så är PC oslagbart och Third person spel gör sig bäst på konsol i mitt tycke.