Guide: En liten guide angående svenska språket

Det här blir en miniguide i vanliga fel i svenska språket. Min egen svenska är absolut inte perfekt, men vissa detaljer slarvas det med något otroligt på vissa ställen. Därför tänkte jag ta upp några enkla riktlinjer för den som vill förbättra sitt språk.

Syftet med den här guiden är inte på något sätt att antyda att de som inte skriver på "rätt" sätt gör bäst i att inte skriva alls. Tvärtom är det en uppmuntran till dem som vill förbättra sitt språk att börja här, och om man inte vill det så slipper man naturligtvis. Det förekommer ofta mobbning av medlemmar som har svårt att uttrycka sig på ett bra sätt, men tänk på att alla inte har samma förutsättningar. Vissa har svårt för att skriva och läsa, och vissa är inte intresserade av att uttrycka sig perfekt. Detta är inga stora problem så länge meningen med inlägget kommer fram. Det är trots allt oftast inget problem att förstå vad någon menar, även om en språkpolis slår på blåljuset. Sweclockers är till för användarna och deras tankar och åsikter, inte deras meningsbyggnad.

Med detta sagt så tycker jag ändå att alla ska fortsätta läsa!

Särskrivningar

Särskrivningar är nog det vanligaste språkfelet idag. En enkel grundregel är följande:

• Funderar du på om ett ord ska särskrivas? Då ska du inte skriva isär ordet.

Oftast är det så enkelt i Sverige att denna regel gäller. Väldigt få ord i svenskan ska skrivas isär till två ord. Just "isär" kan vissa hävda ska skrivas i sär, och så vitt jag vet finns ingen fastslagen regel för detta. Däremot finns det rekommendationer. Enligt dessa ska "isär" skrivas som ett ord, medan "i dag" skrivs isär. Sannolikt har även olika dialekter olika sätt att uttala vissa uttryck, vilket gör det naturligt att skriva isär eller ihop ord. Jag själv till exempel skulle aldrig skriva "till godo", vilket rekommenderas av TT, eftersom det enligt mitt sätt att prata blir helt fel.

Särskrivningar är sannolikt även den roligaste typen av skrivfel:

De eller dem (eller dom)?

Skillnaden mellan "de" och "dem" är för många svårare att ta till sig än om ett ord ska skrivas isär eller inte. En riktigt tråkig regel är denna:

• Om det pronomen som åsyftas är subjektet i meningen ska man använda "de". Är det däremot objektet ska "dem" användas.

Med en lite enklare förklaring följande:

• Om du kan byta ut de/dem mot "jag" i meningen, så ska du skriva "de".

• Om du kan byta ut de/dem mot "mig" i meningen, så ska du skriva "dem".

Exempel:

Vill du spela D3 med mig?
Vill du spela D3 med dem?

Jag vill spela D3!
De vill spela D3!

Det blir svårare (eller kanske lättare?) om man skriver exempelvis "jag gillar de/dem som spelar D3". Enligt mig är "dem" rätt, men enligt SvD:s språkblogg är båda alternativen korrekta. Skriver man istället "jag gillar de/dem swecare som spelar D3" blir "de" den rätta formen.

Är man osäker är oftast "de" rätt form, och det ses även som ett mindre fel att skriva "de" på fel plats än omvänt. Jag själv tycker att man snubblar på orden om man läser en mening där "dem" används på fel sätt:

Jag tycker om de. - FEL
Dem gillar mig. - FEL

Tillägg
Efter ett inlägg i tråden, av Murloc, kommer här ytterligare ett tips:

Dom
"Dom" har blivit ett accepterat ord, speciellt på internet. Det används oavsett om det pronomen man åsyftar är ett subjekt eller objekt, och är på så sätt ett enklare sätt att tackla uppgiften.

Generellt:
Lär Dig gärna skillnaden på "de" och "dem", och när man använder vilket. Känner du inte för detta så använd "dom", vilket inte är fel men kan tyda på lathet. Annars går det att chansa på att "de" är rätt, men chansa aldrig på "dem" om Du inte har en aning.

Han eller honom?

Han är samma ordform som de, och honom är på samma sätt motsvarigheten till dem, så om man lärde sig skillnaden mellan dessa längre upp så borde detta vara glasklart. Gjorde man inte det kan man istället tänka så här: "Han" motsvarar "du", och "honom" motsvarar "dig":
- Du gillar mig - Han gillar mig
- Jag gillar dig - Jag gillar honom

Svårare än så är det oftast inte. Det finns dock ett fall som blivit vanligare på senare tid när ordet "än" används:
- Jag är starkare än han/honom.
Här skriver många "honom" (Jag är starkare än honom), medan "han", i alla fall tidigare, räknas som korrekt. Det här fallet gäller även hon/henne, du/dig och de/dem. Problemet är att "Jag är starkare än han" ändå inte är en helt korrekt mening, eftersom "än han" är en ofullständig bisats. Skriver man däremot "Jag är starkare än han/du/de är" så blir den formen uppenbart rätt (eftersom ingen skriver "Jag är starkare än honom är").

Skillnaden på "han" och "honom" kan också leda till missförstånd:
- Jag känner ingen annan än han.
- Jag känner ingen annan än honom.
Båda meningarna är korrekta, och för många betyder de samma sak, men första meningen innebär att den som uttrycker sig inte känner någon annan person än de personer som "han" känner. Den andra meningen innebär istället att "han" är den enda personen som den som säger meningen känner.

Var eller vart?

Ett mycket vanligt skrivfel är när folk skriver "vart" istället för "var". Detta är för mig rätt konstigt eftersom man ofta kortar ner ord och inte lägger till extra bokstäver, när man skriver på internet. Vissa tar en mellanväg och säger "var-t", då de uttalar ordet "var" korrekt, men lägger till ett t-ljud på slutet.

Enkelt förklarat gäller följande:

• "Var" frågar om en plats.

• "Vart" frågar om en riktning.

Exempel:

Var är du?
Vart ska du gå?

Kort om förkortningar

Förkortningar som utläses som ett ord (till exempel Ikea, Saab, med flera) skrivs med versal (stor bokstav) i början följt av gemener (små bokstäver) om förkortningen är ett namn. Förkortningar där varje bokstav läses enskilt (ABB, LKAB, SCA, med flera) skrivs enbart med versaler.

Genitiv-s (ägande)

För det första: Att använda apostrof före genitiv-s (t. ex. Fredrik's) är felaktigt. Fast bara nästan. I vissa fall används det för att tydliggöra att det är ägande som åsyftas om till exempel en persons namn slutar på "s": "Anders' Volvo" Vissa kan hävda att om man skriver "Anders Volvo" så kan det ju faktiskt vara så att Anders heter Volvo i efternamn. Oftast behövs detta tydliggörande inte, men möjligheten finns ("Jag köpte Anders Volvo" uppfattas oftast inte som att Anders är offer för människohandel).

Oftast består genitiv-s:et endast av ett s på slutet av ordet. Detta är fallet i exempelvis:
- Eriks bil
- Johns katt
- Företagets VD

Det finns ett par specialfall man bör känna till:
- Om ett namn slutar på x, s eller z skrivs normalt inte ett extra genitiv-s ut: - Anders skåp.
- När ett namn slutar på "-se" där e:et är stumt skriver man ändå ut ett genitiv-s: - Louises sko.

När det gäller förkortningar finns det två olika alternativ. Om förkortningen läses som ett ord (till exempel Ikea) används ett s som i exemplet ovan. Utläses däremot alla bokstäver separat (till exempel ABB) används kolon innan s:et:
- Ikeas möbler
- Saabs bilar
- ABB:s motorer
- LKAB:s personal.

Om det är flera "ägare" är det nu allmänt accepterat att bara skriva genitiv-s efter sista personens namn:
- Leif och Gertruds frisersalong
Det är dock inte fel att lägga till ett s även efter Leifs namn.

Syftningsfel

När det gäller syftningsfel finns inga egentliga regler. Istället får man vara noggrann och läsa igenom det man skrivit för att se om det kan finnas några oklarheter. Det är ofta bättre att vara övertydlig än att någon påpekar det för en. Här är ett exempel från Bus4Yous bussars säkerhetsblad:

Enligt detta ska alltså Bus4Yous bussar (som har säkerhetsbälte) användas enligt lag, medan syftet egentligen är att upplysa läsaren om att det finns säkerhetsbälte som ska användas för att vara en laglydig medborgare.

Stavning

Här kommer en lista med ord som ofta stavas fel:
- Chassi (inte chassie)
- Egentligen (inte igentligen, igenkligen, egenkligen eller liknande)
- Fläkt (inte fläckt)
- Omständlig (inte omständig)
- Tyvärr (inte tyvär)

Gott och blandat

Siffror
När man skriver ett antal i en text brukar man ofta skriva siffrorna ett till tolv med bokstäver, och 13 och uppåt med siffror. Detta är inte en regel, men man brukar göra så.

Ända eller enda?
Ändan är det du sitter på. "Enda" används exempelvis i meningen "Jag är enda barnet".

Värkar eller verkar?
Gravida kvinnor har värkar. Är det inte dessa du menar ska du använda "verkar". Exempelvis "Det verkar som att det blir regn i kväll."

Sätt eller sett?
En observation är något man har sett. "Sätt" används till exempel när en situation är på ett visst sätt.

Data eller dator?
Datorn är burken du har jämte dig eller i knät. På denna finns det data lagrat. Data är information, alltså ettor och nollor som är lagrade på en hårddisk, SSD eller liknande. Datorer kallades förr i tiden även för datamaskiner, eftersom de behandlar data, vilket kan vara orsaken till att många kortar ner ordet och använder "data" synonymt med "dator".

Medan eller medans?
Enligt SAOL är "medans" en mer vardaglig stavning (eller uttal) av "medan". Båda är således okej, beroende på hur viktig texten är.

Häller eller heller?
Man kan hälla upp en vätska ("Jag häller upp saft"). "Heller" används exempelvis i frasen "inte jag heller".

Väll eller väl?
Oftast när man använder ordet väl/väll är det "väl" man ska använda. Att välla är ett verb som kan beskriva till exempel ett flöde ("Vattnet vällde fram")*, medan "väl" används till en hel del annat:
- Jag får väl vara med?
- Jag mår väl.

*Att välla är tydligen även en teknik för att sammanfoga metallytor.

------------------------------

Följande ska läggas till när jag får tid:

Innan/före
Radbrytningar
Semikolon
Bindestreck
Styckeindelning

Det kan även bli så att jag lägger in varje del i spoilertaggar för att korta ner första inlägget en aning.

Detta blev en betydligt längre text än det var meningen, men de intresserade får väl stå ut. Den är säkert inte perfekt, men det finns mycket att läsa på internet för den som vill.

Eventuella stavfel ska betraktas som skämmt.

Jag gillar att ni tog diskussionen i den här tråden. Många svar drar fler läsare och resulterar i att fler "gillar". Detta uppskattas mycket!

Jag listar era tillägg i slutet av första inlägget och har som mål att ta upp dem så småningom. Just nu käns det inte som att det skulle bli många rätt för min del när jag har varit uppe sedan innan fem.

Jag likställer "Vart ligger Stockholm?" med "Åt vilket håll ligger Stockholm?", alltså en korrekt ställd fråga om man vill ha en riktning som svar.

Det finns absolut en dialektal del i all grammatik, men som sagt så är det främst skriftspråk jag behandlar (även om jag också tar upp talspråk, kanske lite i onödan).

Den här guiden är inte till för dem som "skiter i hur man skriver", utan för dem som faktiskt bryr sig och kanske undrar över något. Jag har inte talat ner om någon i stil med "De jävlarna som inte kan stava kan dra" eller liknande. Jag har all respekt för att man faktiskt inte bryr sig, men jag råkar bry mig om hur jag skriver. Det betyder inte att jag tycker illa om dem som inte skriver korrekt.

Din kommentar är den första negativa i tråden och första inlägget har i skrivande stund gillats av 25 personer, så det finns tydligen en hel del som uppskattar det.

Tack för all respons i tråden! Det här blev mycket mer uppskattat än jag kunde tänka mig.