Gigabyte skickar 2 000 watt till processorsockeln

För de som undrar över varför Gigabyte overkillar på det här viset:
För inte länge sen så brann VRM:erna på deras X79 brädor i tid och otid (se länk nedan) och den här PR-stunten lär vara för att visa att de nu tar strömförsörjning på allvar och att felet inte ska kunna uppstå igen.
http://www.sweclockers.com/nyhet/14875-gigabyte-aterkallar-x7...

Bara byta bottenplatta i proppskåpet då från 10amperesäkring till 16-20?

Hur blir det med verkningsgraden? Rent känslomässigt känns det som att det inte är optimal verkningsgrad vid normal drift (alltså med endast en vanlig processor som inte är överklockad) om spänningsregulatorerna alltid går i nästan tomgång. Dålig verkningsgrad betyder mer värmeutveckling. Men de kanske stänger av de faser som inte behövs? De skryter i och för sig med "ultra effecient" så de kanske har någon smart lösning på problemet?

Man kan ju jämföra med nätaggregat och 80+ klassningen fär kravet är >80% verkningsgrad mellan 20-100% last. Det är väl bra om man jobbar i det området men folk köper ju nätaggregat på 1000 Watt och då behöver de lasta dem med över 200W för att veta säkert att verkningsgraden är >80%. Om man applicerar samma sak på det här moderkortet så om processorn drar 100W så är det alltså bara 5% av 2000 W. Är spänningsregulatorerna effektiva även då de jobbar vid så låg belastning? Men om moderkortet hade haft 8 faser istället för 32 för att leverera ström till processorsockeln så hade de fått jobba vid 20% last vid 100W belastning och möjligen med bättre verkningsgrad?

Fast de som är ute efter att bygga strömsnåla system kan väl välja andra moderkort...

Spänningsregulatorerna är nog effektiva i ett bredare spann än vad nätagg brukar vara. Dom fungerar på helt olika sätt.

Förlusterna är antagligen strikt ökande med belastningen.

Min spontana reaktion är: Behövs detta verkligen?

Det är nog inte Vcore dom mäter, jag tror dom mäter i ett tidigare skede. Tittar man på videon så ser man att det handlar om ~2,5V.

Spänningsregulatorer, i sitt grundutförande och funktion är inte speciellt effektiv.
Precis som namnet antyder, är det spänningsregulering det handlar om. Strömmen är konstant. Överskottsspännign dumpas bort i form av värme, vilket är en mycket ineffektiv metod.

Däremot DC-DC omvandlare, som ger samma resultat som spänningsregulatorn, men utan dumpning av överskottsspänningen, är idag mycket effektivare än vad dem var för några år sedan.

Förklaring för opålästa läsare:
Låt oss jämföra spänningen med en vattenledning med ett bestämt flöde.
Spänningsregulatorn låter vattnet flöda på fullt och tar bara åt sig en liten del av vattnet den behöver. Resten av vattnet som inte går åt, rinner ut i avloppet.
DC-DC-omvandlaren är mer som en kran: Man skruvar på det vattenflöde man själv vill ha, och ytterst lite vatten går till spillo.
Lite spill = mindre värme.

Jag ville med detta inlägg förklara skillnaden mellan DC-DC omvandlare och spänningsregulatorer.
Det sker rätt ofta här hos sweclockers att man använder ordet "spänningsregulator" när man menar DC-DC omvandlare. För det är det som trots allt som används i våra moderkort och grafikkort (och nätaggregat): DC-DC omvandlare. Jag har själv använt fel ord i många av mina inlägg
(Det finns dock ett litet undantag där man valt att använda den mycket billigare, men ineffektivare spänningsregulatorn. Det är I nätaggens Standby-spänning, då det i dem fallen handlar om så pass små strömmar att kostnaden för en riktig DC-DC omvandlare inte är skälig.)

Det är väl switchade spänningsomvandlare? Då är det väl mera som en brandslang med antingen fullt sprut eller helt avstängt som man fyller en tank med i olika tidsintervaller (spruta ett ögonblick, stäng av en stund, spruta ett ögonblick, stäng av o.s.v.) och så tömmer man tanken med en liten vattenslang med ett jämnt flöde, om man nu ska jämföra med vattenledningar. Fast de switchade regulatorerna laddar upp och ur kondensatorer istället för fyller och tömmer vattentankar.

Hur som helst om man antar att vattentanken har ett utlopp stort nog att fylla en pool på en timme men normalt sett så fyller man den på ett dygn så känns det inte vettigt dimensionerat. Borde det inte gå åt mer energi att starta och stoppa en kraftig vattenpump sällan jämfört med att driva en svagare pump i längre tidsperioder. Känns som det borde bli onödiga förluster?

Jag vet att man inte kan jämföra så egentligen, men normalt känns det som att överdimensionerade prylar inte är optimalt.

Du har nog delvist rätt. Min tanke med beskrivningen var en grov jämförelse utan att gå in på tekniska detaljer.
Det du beskriver är en så kallad boost converter (Något som switchade nätagg i princip är baserade på, med modifieringar.)
http://en.wikipedia.org/wiki/Boost_converter

DC-DC omvandlare brukar i regel baseras på boost-konvertering, men det finns DC-DC-omvandlare som bygger mer på den klassiska spänningsregulatorn/zenerdioden, eller en mix av booster/regulatorn.
Exakta detaljer får man kolla upp med respektive datablad. Grundidén är att man matar den med en DC-.spänning, och får ut en annan DC-spänning med minimal förlust.

Och ringa och anmäla uppstart av datorn till elleverantören god tid i förväg, så att dem hinner förbereda ställverken inför den plötsliga strömrusningen.