Får en slags epilepsi, vad göra och vad är det?

Är ingen doktor men låter som du har lite problem med verklighetsuppfattning, självsäkerhet och möjligen små inslag av paranoia. Om du känner att dina känslor eller "psyke" skapar problem för dig i vardagen så rekommenderar jag dig att uppsöka läkare eller psykolog för rådgivning.

Även om det finns mycket kunnigt folk på detta forum så vore en ren professionell åsikt mer lämplig. Ta min första mening i detta inlägg med en stor nypa salt, jag är som sagt inte "skolad" i varken medicin eller psykologi. Lycka till!

Låter som att du var trött, full eller hade "open mind" att man inte tänker utan är 100% spontan, då brukar inte lika mycket "registreras" för mig.

Det här låter helt klart mer psykiskt än något annat.
Jag tror jag förstår lite vad du menar, jag kan till exempel känna när jag jobbar ibland att det inte riktigt känns på riktigt, mer att man bara flyter med på något sätt. Dock tror jag att det åtminstone för min del mer handlar om att minnet busar lite med en, och att man i efterhand minns tillbaka på denna känsla som starkare än vad den faktiskt var. Men det gör det ju inte mindre hemskt för det, att minnas en rolig utekväll eller en upplevelse är ju minst lika viktigt som att det var rolig när den faktiskt hände.

Gå till en psykolog kanske? Prata om'et.

Det bästa är ju ändå att du går till en läkare då det krävs mer information varav en hel del inte är så lätta att förmedla på internet och även om någon här skulle lyckas att fastställa en diagnos så kan h*n inte behandla dig här

Epilepsi är faktiskt inte så dumt tänkt, men jag tror ändå att någon dissociativ störning är troligare (om nu inte en mycket specifik form av ännu ej beskriven epilepsi skulle kunna vara en neurologisk förklaring för dissociativa störningar).

Det finns hundratals neurologiska eller psykiatriska tillstånd, droger och sjukdomar som kan ge upphov till intermittenta (tillfälliga) "losskopplingar" mellan jagkänslan och världen runt omkring. Som föregående talare sa är det inte ovanligt att sådant händer under normal hjärnutveckling i tonåren. Tidigare också. Men, å andra sidan finns det gott om mer allvarliga och permanenta sjukdomar som tenderar att bryta ut i tonåren. Har du någon gång haft hjärn(hinne)inflammation som barn?

Känner igen detta! har själv haft enorma sov störningar viket medfört att jag brukade vara uppe länge(1-2 dygn) Jag själv kännnde mig lite tom? I bland kunde jag när skall sova att jag kan ligga i sängen och det kunde kännas som att jag är utanför mig själv(kanske låter dumt)
Har känt lite depression och ingen lust med något alls, inget är roligt. Allt som jag gillade att göra känns bara som en pina. Hade f.ö en tjej innan som jag känt i 10 år(den som man tror man skall spendera resten av sitt liv med... eller något) Hade då en väldigt sjysst 1366 rigg med ROG moderkort 16GB ram 5 gpuer (4ATI en Nvidia som PhysX) Sjysst ljudkort och hela rubbet

Jag hade den datorn, tjejen, jävligt fin Volvo 740(stylad med ett snyggt kjolpaket, ljudanläggning, tonade rutor, grön metallic, vässad motor)

Det som många i min ålder då(16år) drömde om. Men själv tyckte jag att allt var skit, spaceade ut ofta, "autopiloten" var "igång".
mådde inge vidare, flickvännen jag hade då var mest för att avreagera mig... i slutet var det i stort sätt att jag bara ringde just för de...

Nu var detta dock ett bra tagsdan nu, Flickvännen och jag sa upp förhållandet och sålde bilen samt datorn. För dom pengarna spenderade jag upp på att bland annat supa upp och bygga en dator som bara skulle stå där hemma(stod mest och samlade damm, Amd X2 2ghz och 2Gb ram Nvidia IGP)

Men nu för tiden så mår jag mycket bättre!

Jag vet inte hur gammal du är TS, men jag tror att med lite tid och kanske bryta upp med gamla grejer. kanske det kan hjälpa. Kände igen mig i mycket av det du skrev

Då är du en 99/98 isf är du och min bror lika gamla

Skriv ner det du skrev i OP och så går du imorgon till läkare, du har ju sommarlov och du betalar inte för läkarbesök så du har inget å förlora om du går dit även om det visar sig att det kanske inte behövdes