För det andra: digitala signaler. Antingen går infon fram, eller så går den inte fram. Missas några bitar i överföringen så får du inte någon nyansskillnad i färgen eller lite dålig klang i ljudet som vissa försäljare försöker förmedla - det låter "sproiingtickklick" och det gör ont i dina öron. Så länge det inte låter "sproiingtickklick" så har din 49:- Galne Gunnar-kabel lyckats med att förmedla varendaste bit lika bra som din Denon AKDL1 Dedicated Link Cable med riktad signalöverföring.
Teoretiskt sett är signalen densamma, men det kan också finnas andra skäl till varför vissa kablar fungerar bättre än andra. Ifall den är elektrisk, som t ex digital koaxial kabel, finns risk för störningar. Ibland kan du t o m råka ut för att två bra produkter fungerar extremt dåligt tillhopa pga. skillnader i komponentval. En produkt kan orsaka helt sanslös ljudjordslinga i ett system och fungera kanon i ett annat. Det behöver inte vara något hokuspokus med en något dyrare kabel, mer än att kvalitetskontrollen av kontakter är bättre, bättre kontaktytor osv.
Det du föreslår är egentligen lite av en hit-or-miss taktik. Även för enkla musikälskare kan det vara lättare att välja en hyfsat vältillverkad kabel från början, en extra summa som faktiskt inte behöver vara högre än det extra besväret att behöva byta ut en dålig kabel. Ett av de största problemen med "oljud" är trots allt eluttaget, men det är en annan historia.
Vad gäller din hörsel - gör några seriösa blindtest (alltså där du inte vet vilken fil det är som spelas upp). Ifall du konsekvent kan höra alla de skillnader du nämner under tester med reella musikfiler så är du unik i världen och föremål för en vetenskaplig studie. Alltså inte topp 10% - vi snackar en på miljarden.
Jag får en känsla av att du förbiser att hörseln kan övas, precis som andra sinnen. Du håller nog med om att en s k vetenskaplig studie av otränade lyssnare är ganska meningslös. Precis som när du påpekade att försäljare av HiFi produkter tenderar att överdriva en dyrare produkts mervärde, kommer distributörer av tjänster lika Spotifys att söka möjligheter att sälja in en billigare lösning som lika bra. Marknaden för riktigt dyr HiFi är trots allt i jämförelse inte så stor. I slutändan måste du själv besluta var din gräns går.
Mitt högst personliga val vad gäller musikfiler ser ut så här: om jag har köpt en CD väljer jag att rippa den till minst CD-kvalitet, alltså FLAC 16bit/44.1kHz, helt enkelt ett val att behålla vad jag köpt. I vissa fall köper jag högupplöst musik, och det gäller i nuläget uteslutande s k klassisk musik och jazz exceptionellt välinspelad. Om inspelningen inte är exceptionellt bra ser jag inget skäl till tredubbla filstorleken och ändå knappast få ut något av det (jag har svårt att se hur gamla inspelningar med Billie Holiday från 50-talet plötsligt ska börja låta bättre för att de är i 24bit/192kHz). Jag har valt att sätta gränsen på 24bit/96kHz, för hur jag än testat kan jag inte höra skillnader över det (du anser mig ett unikum när jag påstår att stråkar får ett mer vinyllikt ljud när kvalitén ökar från 16/44.1kHz till 24/96kHz, men vad ska jag göra när mina öron påstår det?). Sedan köper jag nästan aldrig musik i ett format med högre upplösning än vad originalinspelningen är gjord i.
Edit: jag kan också tillägga att val av högupplöst musik lite beror på karaktären. Ifall det t ex handlar om solo piano, så oavsett hur fantastiskt instrumentet i sig kan vara, har det i mina öron inte dynamiken och tonregistret för att låta bättre i högre upplösningar.
Att något benämns som en "vetenskaplig studie" är inte en mätare på dess sanning. Det handlar mer om att studien sägs följa en ertagen metod. Sen kan studien ändå visa sig vara lika sann som benämningen "skräp-DNA".
I slutändan finns ändå ingen mall för hur något ska låta. Konserthallar låter olika, och sittplatsens position i förhållande till orkestern kan ge helt nya upplevelser. Däremot kan vi tycka mer eller mindre bra om vissa ljudkaraktärer. "Fördelen" med inspelat ljud är i alla fall att vi kan jämföra utgåvor av samma inspelning och kanske höra skillnader. Ibland föredrar vi kanske en mer oäkta utgåva, i meningen att den omarbetats, samplats både hit och dit, men den/de som gjorde det har en ljudsmak mer lik vår.
Kort och gott: det är förbannat komplicerat detta med ljud!