Träna när man är sjukskriven, dilemma.

Kan bara instämma med MBY. Att du inte kan jobba är som jag förstår det främst på grund av oregelbundenhet i sömn och smärta och i förlängningen nedsatt psykisk hälsa. Att då utesluta icke-schemabunden träning under dippar i smärta och när du sovit ihop en hyfsad kvot sömn som skulle kunna öka ditt psykiska välbefinnande ... ja, du hör ju själv hur korkat det låter, såvida din urolog inte ger några medicinska skäl att undvika träning förstås.

Sedan kommer det som sagt att svida i vissas ögon, men handlar det om privatpersoner är det bara att ge dem fingret. Kommer det till arbetsgivare eller myndigheter tror jag säkerligen att du skulle kunna få en skriftlig rekommendation för träning för den psykiska hälsa om du lägger ner lite energi på att peta på rätt personer inom vården. Börja med att lägga fram det som du skrivit här för din urolog så kan han säkerligen hjälpa dig vidare till rätt personer.

Edit: Nu hann du posta om situationen med urologen, så tolka inte "din urolog" som "den urolog du haft hittills", men principen är ändå densamma. Den vikarierande urologen lär väl knappast ha varit den ende i landet, eller ens i stan ...

Just det här är en av dom största problemen med "arbetslinjen" enligt mig, om man är frisk nog att rehabilitera/ha fritid/leva så är man frisk nog att jobba, även om man inte är frisk nog att göra båda.

Gå och träna!

Den politiska samhällsdebatten både skildrar och formar samhällets syn på saker och ting.
Och precis som du säger, om både politiker och försäkringskassan gör bedömningar som är alldeles för hårda ökar även den synen hos allmänheten. Framförallt då starka politiska krafter för fram "siffror" som säger detta.

Så jag menade egentligen inte det hela politiskt på det viset, men det går inte att undgå i sammanhanget.

nej, så enkelt är det inte.

Fysiska skador/problem: här beror det på typ skada, typ av träning och typ av arbete. Att vilja vara sjukskriven när man har tex kontorsjobb för att man har ont i ett ben men samtidigt kan vara ute och löpträna blir ju väldigt konstigt.
Däremot samma jobb, samma skada men att vara på gm och träna resten av kroppen ser jag som läkare inget hinder för.

Vad gäller psykiska åkommor är det nog få som tcker det är konstigt att motionera, eller till och med främjar detta med hjälp av FAR (fysiskt aktivitet på recept) är något konstigt.

Så det ska mycket till för att det ska vara konstigt att träna om man är sjukskriven, men det är inte enkelt, det beror som skrivet på typ av jobb/arbetsuppgifter, anledning till sjukskrivning och typ av träning. Ibland är det elt fel, oftast är det ok och till och med bra att träna.

Det handlar snarare oftast om att man bryr sig om vad arbetskollegor tycker än andra, det ska nämligen krävas mycket för att en läkare ska säga att du inte får träna, oavsett skada.

Nja, alltså, systemet var långt ifrån perfekt innan men på det sättet man blir bemött nu och den typen av nonsens argument och avslag man får idag fanns helt enkelt innan öht, och idag är det praxis.

Sen är det så klart en gradskillnad, vissa saker är bättre med det nya systemet också. Men det har skett en revolutionär förändring där hela skyddsnätet har dragits undan för väldigt många och helt kastats omkull för ännu fler.

Det har gett helt direkta effekter i hur man blir bemött av läkare, kuratorer, psykologer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter osv där man blir bemött med "jag kan inte hjälpa dig" eftersom dom har erfarenhet av tidigare patienter med liknande besvär som dom inte kan hjälpa på den vägen.