Udda fråga kanske: Är det fel att ha lån?

Egna tankar om lån är att man kan se dem som två olika saker. Ett nödvändigt ont eller en investering. När det handlar om ett nödvändigt ont så är det oftast något av de sämre alternativen där bättre alternativ exempelvis sälja något man äger, vilket naturligtvis inte är möjligt för alla. När det handlar om en investering så handlar det förhoppningsvis om exempelvis lån till bil eller bostad för att fixa ett jobb eller dylikt.
Lyxkonsumtionslån ser jag ned på.

För långt, läste inte: Lån är vad man gör dem till.

Alla ni som tycker det är negativt med lån, ni kan langa upp miljoner för en bostad utan problem eller?

Sant. Slarvade med begreppen. Enligt mig skulle en bil hamna under nödvändigt ont då det skulle krävas för att genomföra ett jobb. Exempelvis så kommer man säkert inte undan som elmontör om man inte har tjänstebil.
Å tredje sidan så finns det de som verkligen investerar i bilar men det är en parentes.

Kapitalförstöring är ett laddat ord som ofta används slentrianmässigt vid just bilköp. Vad det handlar om är ju ren konsumtion. Att kalla det kapitalförstöring antyder någonstans att man skulle kunna "investera" dem i något som ger avkastning. Men det gäller ju allt man konsumerar, allt ifrån mjöl till strumpor till kabeltv.

En bil kan användas till att ta sig till jobbet (eller använda till själva jobbet) och tjäna pengar. Fast det måste du väl ändå veta?

Som ofta kräver flera års kö för att ha en chans att få (beroende på vart man bor då)

Det är ren och skär konsumtion, något som eftersträvas i vårt kapitalistiska samhälle.
Ur ett investeringsperspektiv kan det ses som "vansinne", men de flesta som köper nya bilar ser det knappast som en investering.

Jag kan hålla med om att folk missförstår hela iden med att lånade pengar inte är ens egna. Däremot verkar du ha fullständigt missförstått varför räntor justeras neråt när det går dåligt för ekonomin och upp när det går bra. Det korta svaret är att det är för att moderera inflationen, investeringar, sparande och lite annat för att jämna ut ekonomin.

Själv tycker jag lån är vettiga när man har täckning för sakerna, dvs att man kan betala av lånet om det skulle behövas utan att behöva göra sig av med andra saker än den belånade saken. Därför tycker jag saker som billån för nya bilar och blankolån för vanliga utgifter är en riktigt dålig ide. Om någon lånar 25000 för att köpa en beg bil för 50000 kan jag förstå det men att låna 350 000 för en ny bil utan någon kontantinsats är i mina ögon att sätta sig i en jobbig situation om det skulle gå illa.

Studielån är ett speciellt fall och många drar på sig studielån dom inte borde ha tagit. Om man läser ett program som inte kommer leda till ett vettigt jobb är det i mina ögon ett lån man inte har täckning för. Jag vet att jag kommer tjäna tillräckligt med pengar eftersom jag har ett jobb garanterat i stort sett fram tills jag går i pension och bryr mig därför inte det minsta om vad CSNs siffror säger. Jag kommer kunna betala tillbaka det.

Problemet med bostadsmarknaden är igen att folk lånade mer än dom hade täckning för, visst var huset värt den summan när det köptes under högkonjunktur men de flesta borde ha insett men ville nog inte inse att om priset går ner lite kommer dom hamna i en riktigt jobbig situation om dom skulle behöva sälja.

Jag kommer belåna mig långt mycket mer i framtiden för att kunna köpa fastigheter. Här fungerar bostadsmarknaden på ett rätt annorlunda sätt jämfört med sverige och tanken är att köpa lägenheter/hus att hyra ut, betala av en del av lånen med inkomsterna men inte hela så länge som (inkomst+värdeökning) > (avgifter+ränta+omkostnader). Tanken är inte en kortsiktigt vinst utan en längre investering. Det skulle aldrig vara möjligt utan lån, jag har täckning för det i form av fastigheter som visserligen kan falla i värde men över en längre period är det osannolikt att det skulle falla till en ohållbar nivå.

Jag har även kreditkort och kredit hos banken. Inte för att jag lånar pengar någon längre tid av dom och återigen aldrig utan täckning.

Den dagen folk får en sundare inställning till hur mycket man kan låna utan att försätta sig i en problematisk situation skulle världen bli bättre men det lär aldrig hända. Kolla bara på SMS lån, vem som tänker lite på det tycker det är ett vettigt sätt att skramla ihop lite pengar? Däremot att låna ihop till ett hus om totalkostnaden blir lika hög per månad som om man hyr, helst med lite amortering, är däremot en bra ide förutsatt att man förstår vad man ger sig in på.

Skönt att se att de flesta har en sund inställning till skulder och lån måste jag säga. Ett budskap värt att sprida vidare helt klart.

Ja du drar nått resonemang att värdet på en ny bil minskar snabbt men jag förstår inte vad det har att göra med om det är en investering eller inte.

Utan möjlighet att belåna skulle samhället kollapsa. Varje krona vi håller i är belånad på något sätt, och det är absolut ingen problem med att det är så. Konsekvenserna av att förbjuda belåning skulle bli katastrofala. Det gäller även möjligheten att handla på kredit som kan ses som ett lån.
Å andra sidan blir man mer och mer exponerad ju högre belåningsgraden är. Vid ett köp av en normal fastighet, som finansieras genom ett lån, minskar man sin exponering genom att man kan ställa fastigheten som säkerhet. En fastighet är normalt sett en stabil tillgång, vars värde så klart kan fluktuera givet marknaden, men på sikt åtminstone håller sitt värde.
Problem med lån är när man, som säkerhet, ställer tillgångar vars värde inte är stabilt. Detta kan ex. vara en anställning som till synes är långvarig och ger en bra inkomst eller tillgångar med låg likviditet, ex. konst, som blir svårt att sälja till förväntad värde om marknaden går dåligt.
Här har även banker ett stort ansvar vid utlåning, där de 'för lätt' lånar ut pengar utan att kontrollera alt. väljer att inte kontrollera säkerheten. Skulle man ej klara betala kostnaden för lånet, och banken kräver igen pengarna och säkerheten man ställt visar sig vara värd mycket mindre än bankens värdering blir de personliga konsekvenserna stora, vilket kan leda till en personlig konkurs där man tvingas sälja av i princip alla tillgångar man har för att betala fordran till banken.
Att låna till konsumtion är, ur ett ekonomisk perspektiv, heller inget problem. Problemet är en allt för hög exponeringsgrad. Står man och faller med lånet är det så klart ingen bra idé att ta lånet. Men ställer man god säkerhet, och man är beredd att förlora säkerheten till banken vid ev. ekonomisk trångmål så är det inget problem.

Det beror helt på vilket lån det är, personligen tycker jag lån för köpa kläder eller mat är onödigt då kläder oftast minskas i värde snabbt och mat ja det kan man ju knappast sälja.