Vad blir du mest arg på när du spelar?

Att bli återupplivad gång på gång och dö innan man hinner resa sig, sjukt irriterande, Och sen folk som gnäller på M320 och Shotguns

Inget, jag är inte tolv längre

Måste nog säga ryssar i Left 4 dead 2, att de skriver på sitt egna språk istället för engelska.. Sen tycker att alla ska förstå ändå.

Och ryssar som skriker i micen, också rätt så sjukt störande.

Aimbottare och wallhackers. En hel match förstörd.

Det främsta är väll när folk inte hjälper till, på flera sätt.
T.ex i spelsett som capture the flag; man kommer där djurandes med flaggan med halva fiendelaget i hälarna, och man ser ens lag bara totalt skiter i det.
Eller om man krigar för livet mot någon och håller på att dö, och man ser en teammmate bara stå och titta på.
Så då blir det väll en del svordomar

Andra spelare. Helt klart andra spelare. Tycker dom är dumma i huvudet, omogna, patetiska små särskolebarn. Och det talar jag om för dem också.

Egentligen mest i WoW, på den tiden då jag lirade det. Det började med att jag störde mig på att man var _tvungen_ att förlita sig på andra för att kunna "cappa" conquest points (PvP-valutan). Efter att man förlorat 4-5 BG i rad för att några 14-åriga horungar (ursäkta språket) inte fattar att det är en dålig ide att 1) Ensamma springa in i en hög med motståndare. 2) Bli gruppägda gång på gång eftersom de inte förstår att de måste ta ner/CC:a healern först. Hjälper inte att man är 10 vs 5 om healern får leva. 3) Spawna vid kyrkogårdar under en GY-farmning. Du är ingen jävla superhjälte. 4) Tror att de ska ha power-upsen när andra behöver dem bättre. Att stjäla HP från din healer är bara retarded. IG i logik. 5) Strunta i att möta upp flaggbäraren. Flaggan ger inte superkrafter, tvärt om. 6) Förvirra gruppen genom att ropa "Go Blue! Go Blue!" när alla är på väg till grön... då är MMORPG inte så jävla roligt längre.

Jag tar/tog mig rätten att vara en skitstövel som står under bron AFK hela matchen eller skrivandes nedlåtande saker om medspelarna, därför att jag inte pallar med att tvingas spela med nybörjare. Jag blev effektivt det grava apergers-barn jag anklagat andra för att vara, ett sådant som helst skulle vilja spela ett singelplayerspel med botar över att plågas av andras brister.

Detta gäller dock bara PvP. De få gånger jag lirade dungeons/andra PvE-aktiviteter var jag den förstående som fattar att alla bossar inte kommer att falla på första försöket, och att det inte är så lätt att göra allt perfekt. Jag gav råd, försvarade den som råkat klanta sig lite mot flamers, och röstade i regel nej på de flesta kick-votes.

Någon form av WoW-mässig Dr Jekyll & Mr hyde, antar jag. Människan är i sanning komplex.