Är det bara jag som tycker att svenskar är dåliga på svenska?

Jag är nöjd om man förstår vad som menas, men en del särskrivning kan vara besvärligt att läsa.

Fast retar mig på lite att så många skriver bytade fast antar att det är nån dialekt där man säger just så, fast man bör nog inte skriva dialekt i skrift helst.

Visst, oftast förstår man folk som inte skriver korrekt men jag anser att det är svårt att ta en sådan person seriöst. I arbetslivet krävs det att man kan uttrycka sig väl i bland annat skrift och att då öva upp den förmågan på forum är väl knappast något negativt. Jag strävar alltid att på forum vara så korrekt jag kan, för att tas seriöst och för att göra det enklare för andra att läsa.

Du är nog långt ifrån ensam att tänka så, en språkguide vann ju trots allt Sweclockers guide-tävling för ett tag sedan. Och det är ju inte heller något problem som är unikt för Sverige, det gäller nog större delen av världen.

Jag håller med dig, och flera andra som svarat i tråden, om att det är svårt att ta personer seriöst om de skriver dåligt. Det har hänt många gånger att jag struntat i att svara på inlägg som är för dåligt skrivna. Jag har inte hur mycket tid som helst att spendera på Sweclockers, så jag måste välja vilka inlägg jag vill svara på. Och då faller dåligt skrivna inlägg bort, eftersom jag antar att de inte är så viktiga om författaren inte ens försökt göra inlägget lätt att förstå. Jag kräver inte perfekt språk, det vore orimligt, men stora inlägg utan paragrafuppdelning och fulla med stavfel orkar jag inte med.

Personligen så tycker jag faktiskt att fel på de och dem är värst här på Sweclockers, dels för att det är ett av de vanligaste felen här och dels för att jag hakar upp mig på när det är fel så att det bryter flödet i texten för mig. Har man problem med de/dem så föredrar jag faktiskt att man använder dom istället, det är mindre störande för mig i alla fall.

Inte konstigt att folk inte lär sig skriva när de sitter med sina rättstavningsprogram i datorn. Själv halkar jag lite på tangenterna ibland och bokstäverna hamnar titt som tätt lite konstigt men tror jag skriver hyfsat bra ändå. Jag gick i grundskolan på 1970-talet (gick ut 9:an 1982) och minns att på den tiden så ansåg man det vara ohövligt att säga ni till någon, det var "överklassfasoner från förr" som man ville komma bort från. Kan tänka mig din kollega på jobbet tillhörde den generationen som tyckte på det viset. Jag har lärt mig att man säger du om man tilltalar en person och ni om man tilltalar flera. Om någon säger ni till mig skulle jag svara att "vem mer än mig pratar du med" om jag ens skulle bry mig.

Märker lite på barnen i skolan, de skriver till och med "dej" istället för "dig" och kan ändå få rätt... Antagligen är undervisningen mycket slappare nu för tiden. Verkar också vara svårt för dem att skilja på de och dem tycker jag. Men språket utvecklas ju också och kanske skriftspråket blir allt mera likt talspråket? Hade det inte skett någon utveckling hade vi väl fortfarande skrivit f istället för v när vi menar v... Det kan vara ganska svårt att läsa en text skriven på 1800-talet, särskilt om den är handskriven...

Ett exempel jag hittade när jag googlade på gammelsvenska...
Skönt att jag ändå är värdig att nämnas bland fria svenska män. Jag har ju fullgjort värnplikten!

Tycker det är skamligt och rentav pinsamt hur den yngre generationen (säg 20 och under) hanterar det svenska språket. Både i tal och skrift.

Nu snackar vi!

1339!

Väldigt lite vikt tycks läggas på ett bra skriftspråk. Å ena sidan så håller jag nog med bud_bundy här ovan om att en dålig förmåga att uttrycka sig i skrift inte nödvändigtvis säger något mer än att man inte är så duktig på att skriva. Man kan vara otroligt kompetent inom sitt område ändå. Å andra sidan så kan ett dåligt språk distrahera läsaren från det rent sakliga innehållet. Med ett ännu sämre språk lyckas kanske inte ens författaren förmedla det denne vill på ett tillräckligt bra sätt. Då har vi ett problem på halsen.

Av dessa anledningar måste jag säga att jag är lite kluven på hur stor vikt man, då tänker jag främst på akademiker, bör lägga på skriftspråket. Jag märker det bland mina studiekamrater på universitetet att nivån är väldigt låg, alltför ofta. Främst vad gäller ren stavning, men även problem med syftning. Detta kan jag utan problem konstatera som en högst medioker skribent.

Ja det är väl allmänt känt att doktorer (fast nu tänker jag på läkare) har oläslig handstil, alltså att de skriver som en kratta...
Men nu när du säger det så skriver vi faktiskt alla dokument till våra kunder på jobbet på engelska. Så i mitt fall är det egentligen viktigare att vara bra på att skriva engelska än svenska.

Det verkar ju vara ett problem som får lite uppmärksamhet från akademiker också, se t.ex. detta http://www.unt.se/debatt/vara-studenter-kan-inte-svenska-2027...

Vidare är jag av åsikten att oavsett om nu svenskan är ett litet språk eller ej så är det fortfarande viktigt att bibehålla det. Har själv utbildat mig så gott som enbart på engelska sedan jag började gymnasiet och är nu på sista året på en civ.ing. utbildning. Kan inte säga att det känns helt bra att vara bättre på engelska än svenska i det akademiska. Ofta vill jag prata med kompisar om världsproblem, politik, ekonomi och andra intressanta frågor här i världen men eftersom de flesta inte behärskar fackbegreppen jag är van vid och jag inte besitter kunskapen att förmedla mina åsikter på svenska utan att ta till massa engelska låneord så faller det ofta platt efter ett tag.

Jag är av åsikten att alla akademiker borde tvingas att redovisa sina slutarbeten, oavsett om det är en B-uppsats eller en doktorsavhandling, för grundskoleklasser (möjligen gymnasiet, men det är väl nästan grundskola nu ändå) på ett sätt som de förstår eller i varje fall har någon chans att ta till sig delar av. Ett sånt tillvägagångssätt skulle tvinga fram ett informationsutbyte mellan akademiker och grundskolan som jag tror är behövligt samtidigt som det för mig känns rimligt att detta förfarande skulle tvinga båda sidorna att nyttja delar av sina svenskakunskaper som kanske i vanliga fall inte är så välanvända. Vidare är det även min övertygelse att alla ämnen och all forskning borde nedtecknas på ett sätt som gemene man kan ta del av för det känns för mig inte hållbart när mycket av dagens tekniska framsteg inte är förståeliga för befolkningen. Med detta menar jag självklart inte att allting ska nedtecknas på "idiotnivå" utan det ska självklart få finnas djuplodade och tunga texter bakom fortfarande men att kunna presentera sina resultat för någon som inte är insatt borde premieras bra mycket mer än vad det gör idag.

Jag bryr mig inte det minsta om folk råkar stava lite fel eller skriver grammatiskt felaktigt.
Om det är så illa skrivet att det knappt går att förstå så börjar det dock bli störande.
Däremot så tänker jag på felskrivningar när jag väl ser dem och det gör det lite jobbigare att läsa. Det kanske är det "språkpoliser" också gör och känner sig störda av.
Det är lite som om man ser något osymmetriskt i vardagen och känner ett tvång att rätta till det, tex om pennorna inte ligger i rätt riktning jämfört med kanten på skrivbordet osv.

Rent objektivt så finns naturligtvis ett korrekt sätt att skriva i svenskan just idag, men språket ändrar sig ständigt och det går inte att säga att något sätt att skriva objektivt skulle vara det rätta. Om tillräckligt många börjar skriva på ett visst sätt så kan detta bli den nya standarden i språket.

Det är viktigt att skriva rätt när det gäller mer formella saker, såsom jobbansökningar och kontakter med myndigheter osv.
När det gäller forum är det inte det minsta viktigt. Måhända kan det vara störande för några som läser det, men det får inga negativa konsekvenser för ditt liv (annat än obehaget att läsa vad språkpoliserna skriver om att man skriver som en kratta).

Nja. Tanken är ju god, men...
Det är inte på grund av dålig svenska eller för att språket onödigt komplicerat skrivet som gemene man har svårt att förstå det.
Det är helt enkelt för att gemene man inte har i närheten av de förskunskaper som krävs för att ens förstå resultaten på någon vettig nivå när det gäller de flesta resultat. Visst, är det något väldigt konkret, typ "Vi har forskat fram ett batteri som drivs på alger" så går det ju att presentera det, men oftast är resultaten en del i ett mycket större teoribygge och kan inte förmedlas på liknande konkreta sätt.

Att försöka presentera sina resultat på lättsmälta sätt för gemene man förekommer hela tiden i den akademiska världen. Det är ett måste när man söker forskningspengar för att man ska kunna få anslag. Då försöker folk ta upp populära konkreta uppfinningar (typ fina batterier, något med biotektnik, internet eller whatever) och på väldigt långsökta sätt försöka relatera det till sin egen forskning.
Det kan låta trevligt, men i realiteten säger de där konkreta populistiska beskrivningarna väldigt lite (om ens något alls) om de faktiska resultaten just man själv har bidragit till.
Skulle man dessutom försöka beskriva det för grundskoleelever så skulle beskrivningarna bli totalt intetsägande i de flesta fall. Idiotnivå blir ett för snällt ord för att beskriva det hela.

Nu spelar det i och för stor roll vilket ämne vi pratar om, men pratar vi tekniska ämnen så är det ofta åt det hållet jag beskrev ovan.
Pratar vi historia eller liknande så är torde det dock vara enkelt att säga i vad man forskar om (tex Karl den tolftes älskarinnors matvanor eller vad det nu kan vara ).

Men att kunna kommunicera sina resultat är viktigt. Dock tycker jag att det är viktigare att forskare på ett bra sätt kan kommunicera sina resultat till andra forskare inom samma och närliggande ämnen. Det är trots allt de som har en chans att vidareutveckla resultaten och inte gemene man på gatan.
Kommunikation till den närmaste nivån under är alltid viktigt, tex att kommunicera för grundskoleelver vad man gör i gymnasiet, kommunicera till gymnasieelever vad man gör på högskolan, kommunicera till studenter på högskolorna vad doktoranderna forskar på, kommunicera till doktoranderna vad de seniora forskarna forskar på osv.
Det är viktigt för folk när de ska välja nästa steg i sin utbildning.
Sedan kan man givetvis hålla populärvetenskapliga föredrag om något större forskningsområde för tex grundskoleelever, men enskilda resultat är nog tyvärr oftast tämligen ogörbart.

Fast ofta märks det rätt tydligt om man bara har klantat sig med att slinta lite på tangenterna eller om man har svårt för språket men ändå försökt göra rätt. I de fallen är det svårt att se ner på personen i fråga. Förutom i ett CV där det inte finns några förskonande omständigheter alls. Det är ju de som skriver halvt obegripligt men som inte bryr sig som är problemet. De som går in med attityden "öh, du förstår ju vad jag menar ändå". Det är otroligt arrogant och får mig att önska att det där med aga var en socialt accepterad pedagogisk metod. Rent generellt tycker jag folk är på tok för defensiva och folk verkar helt sakna förmåga att ta kritik.

Jag är dålig på att stava och det är jag medveten om. Jag har ingen dyslexi att skylla på och att lägga skulden på mina lärare i grundskolan är nog inte helt rättvist. Till stor del är det mitt eget fel men jag jobbar på det. Om någon då tar sig tiden att på ett konstruktivt sätt rätta det jag skriver så blir jag glad får då kan jag lära mig något nytt. Jag är en sådär konstig person som gillar att lära mig nya saker.

Fast det där med kritik går i och för sig åt båda hållen då många verkar vara dåliga på att ge kritik också. Konceptet konstruktiv kritik verkar vara främmande för många.

I slutändan handlar det väl om respekt. Vill jag att någon ska ta sig tid att läsa det jag skriver får jag ju se till att skriva det läsbart också. Att skriva dåligt på internet är ju ungefär som om en person satt i ett hörn och mumlade under en diskussion. Inte konstigt att ingen bryr sig om vad personen säger eller att folk tittar snett.

*tråd flyttad*