Snöväder, däckbråk och tågproblem

Det är högst sannolikt en salig blandning av allt du nämner som tillsammans gör att allt spårar ur.

Biltrafiken, ja dels kör folk som krattor i vanliga fall, och när felmarginalerna blir mindre med sämre väglag, då sker olyckor. Inte blir det bättre av ökad användning av friktionsdäck och en för stor tilltro till elektroniska hjälpmedel.

Kollektivtrafiken blir givetvis även den hårt utsatt, dels på grund av sämre väglag i sig, men även på grund av att folk antingen kör som krattor och orsakar stopp i trafiken, eller att folk kör aktsamt och gör att tidtabellerna (som redan saknar marginaler i gott väglag) blir omöjliga att hålla. Lägg sedan till att fler åker kollektivtrafik i dåligt väder, vilket leder till fler och längre stopp främst, när det gäller bussar.

Tågen, ja det är ett långt kapitel jag inte vågar röra alltför mycket i, men det finns säkerligen någon som kan komplettera på den punkten.

Nja, kolla på Schweiz. Deras tåg trafik fungerar utmärkt trors kyla/snö.

Dubbfria har kommit långt de senaste åren, så det är fullt möjligt att välja dubbfritt numera.
Det sagt så är dubbat fortfarande ett säkrare kort men man ska inte bara ignorera utvecklingen av friktionsdäcken.

Just tågen i sig går inte för att de byggs av de som lägger lägst bud och därmed snålas det in på saker.

Som exempel nya tvärbanorna i Sthlm. Byggs av ett företag i Spanien som inte förstår hur snö fungerar. Rumpvärme, backspegelvärme.. varför behöver ni det?

Sen har vi växlarna till spåren, det går inte att värja sig för hur mycket snö som helst. Det finns värme i växlarna. Och de hjälper bara så mycket. När det kommer för mycket snö för fort så hinner inte värmen med. Och nej, det går inte att kräma på mer.

Fast vill man vara lite elak så sköts det på entreprenad där Trafikverket är beställare och att entreprenörerna inte klarar av det är väl knappast något som Trafikverket ska lastas för?. Titta vad som hände med järnvägen under Thatchereran, precis samma sak som händer i Sverige. Vad var då lösningen?

Sitter ett gäng nya dubbfria däck på bilen jag kört de senaste veckorna och dom suger balle om jag ska vara ärlig. När det var is så hade jag noll fäste över huvud taget och det var livsfarligt att köra. Nu när snön har kommit går det lite bättre men fortfarande inte ens i närheten av dubbdäck. Kommer aldrig köpa dubbfria däck, aldrig! Miljön får vara, jag vill komma fram säkert i trafiken.

Eller så beror det på att Schweiz är betydligt tätare befolkat, har betydligt mer pengar att avsätta till järnvägen? Schweiz är ju närmre 10 gånger mer tätbefolkat än Sverige, inte underligt att det är enklare att kollektivtrafikförsörja.

Så, Trafikverket ska lastas för något som inte blir utfört av upphandlade entreprenörer? Eller för att någon *läs riksdag och regering* inte skjuter till tillräckliga resurser för DoU (liknande England under Thatchereran). Vore kul om man för en gångs skull fick pengar att arbeta med och inte bara lägga pengarna på Förbifart Stockholm och andra högst tveksamma projekt.

Jag valde faktiskt att gå på dubbfritt den här säsongen, Nokian Hakkapeliitta R2.
Har inte haft dem tillräckligt länge för att säga Bu eller Bä men hitills med det senaste snöovädret här i Karlstad har det inte varit några problem. Men då har det som sagt varit snö och inte is.
Det optimala vore ju att ha flertalet uppsättningar och möjligheter att byta däck efter för tillfället rådande väglag.

Körde runt i Charlottenberg i fredags, där skulle jag inte ha kört med något annat än dubbar.

Fast nu är det väl ändå en viss skillnad mellan skolan och infrastrukturen? Skolan är (främst) en kommunal fråga. Järnvägsinfrastrukturen är ju en statlig fråga, där riksdag och regering är de som dels har ansvaret att skjuta till ekonomiska resurser som gör det möjligt (vilket man inte gjort, oavsett blå eller röd ledning).

Du menar att den högsta ansvariga ledningen som ska se till att myndigheterna har tillräckliga resurser inte har något som helst ansvar för att det inte fungerar? Eller menar du att man i ledningen av företag kan säga att någon annan skulle gjort jobbet? (Någon som inte fått resurser/befogenheter att utföra det).

Jag jobbar (eller kanske snarare har jobbat, tagit en längre paus) på järnvägen, och jag kan säga att det har blivit så sjukt mycket byråkrati för att järnvägen ska passa in i, för att inte säga tvingas in i, ett marknadssystem. Och det skapar låsningar där parterna tvistar om vems ansvar det är för såväl stort som smått, vilket resulterar i att saker inte blir utförda. Förutom då att allting ska (dum)snålas in absurdum. Detta äter upp alla eventuella fördelar av att man får saker lite billigare, och mer därtill skulle jag vilja påstå.

Jag får inte ens ut och sopa en växel längre, om det inte är "min" växel, fastän jag står mitt framför den.

Rekommenderad läsning i ämnet:
Det stora tågrånet
Viktad, ja, men fortfarande en sällsynt informativ inblick i en branch och verksamhet som få egentligen har en susning om.

Sverige är väldigt glesbefolkat i sammanhanget, vilket vi aldrig kommer komma ifrån. Men förr fanns det gubbar att skicka ut relativt fort att fixa något, Nu är det så många kockar i soppan som ska meddelas innan den faktiska "fixaren" kommer på plats. Inte sällan skickar man först ut en dönick som inte kan nånting om saken, utan ska bara se efter om det verkligen behövs fixas, eller om det behövs bättre kunniga, och framför allt för att uppfylla avtalskravet på att personal ska finnas på plats inom en viss tid. Sen att personalen inte kan arbetet…

Kompetensen dräneras. I jakten på kronor och ören tar man in folk utanför järnvägen. Dessa har dock allra oftast inte en blekaste aning om hur man sköter järnväg, så det blir då skit. Att bunta ihop bussfolk med järnvägsfolk, för att "det är ju kollektivt" är en ypperligt dålig ide. De har i princip ingenting att lära av varandra. Det går inte att ta in underleverantörer.

För vissa speciella behov finns bara en enda leverantör i hela Sverige. Då faller ju hela marknadskonceptet.

Det hela är så fånigt. Det har verkligen blivit politisk lekstuga, med mycket prestige och dumma principsaker som ska styra.

Det svåra med järnväg är att det är ett väldigt tätt integrerat system och kräver precision på alla sätt och vis. Felmarginalerna är små jämfört med andra branscher och verksamheter, till stor del för att flexibiliteten är liten. Dagens tidsanda med att billigast per definition är bäst, kan man komma undan med om man kompenserar med flexibilitet. Järnvägen är oflexibel, och därför kommer konsekvenserna tämligen omedelbart, och drabbar oftast väldigt många.
Om ett tåg havererar, blir det många andra tåg som drabbas. Längre tids förseningar skapar obalans i tågflödet, slår sönder möten, och skapar ännu mer förseningar.
Om en ledning åker ner står det stilla för alla.
Om ett tåg kört med ett dåligt hjul, måste banan först inspekteras (med maskin i 10km/h) innan man kan släppa på trafik igen. Såvida den anses farbar vill säga.

Och eftersom man snålat bort all form av redundans, så blir konsekvenserna att det helt enkelt står stilla väldigt mycket när nåt händer. Det finns nästan inga sätt att omleda trafiken på.

Nånstans har man (tack och lov fortfarande ett högt säkerhetstänk, så man låter inte skit gå, utan det får då stå istället. Men jag har märkt att man har börjat tänja även på detta...

Man har en (politisk) idé om att utnyttja spårkapaciteten till 100%, för att på så vis maximera investeringskostnadseffektiviteten. Men jag har läst nånstans att spårutnyttjande på över 80% av den teoretiska kapaciteten är kontraproduktivt, för att det behovs tid för underhåll och helt enkelt luckor i systemet för att klara oförutsedda händelser.

Gällande fordon så går det att bygga någorlunda vintersäkra fordon. Men det kostar lite pengar förstås. Så man struntar i det och hoppas att det inte snöar så mycket.

De som brukar tågen, och de som köper och äger tågen är i regel inte samma part. De som köper nuförtiden är oftast landstingen, och de har inte en susning om hur järnvägen funkar. De lägger sedan ut själva driften av tågen till nåt någorlunda tågkunnigt bolag.

Finns hur många roliga exempel som helst på hur det brukar bli, i stort och smått. Tar ett exempel, kanske det tydligaste, med SLs köp av Alstom Coradia Nordic littera X60. Pendeltågen i Stockholm alltså. Vilken blåsning..! De var skräp när de kom. Motorerna överhettade pga underdimensionerad kylning. Dörrarna strulade enormt mycket. Random nödbroms. Mycket mycket småsaker som ställde till det.

Epitetet "Nordic" är en efterhandskonstruktion av ledningen på Alstom, mest för att de bara har sålts i Sverige. Sen marknadsförs de som att de "klarar nordiskt klimat" för att utrustningen ligger på taket istället för undertill. Jo tack. Och köparna sväljer säljsnacket med hull och hår, för de har ingen aning om det stämmer eller inte. De tror att det är som att köpa en buss (återigen dåligt bunta ihop "kollektivtrafiklösningar") eller ännu värre, en bil. De tror att det finns lägstastandarder för allt som behövs, och att allt annat bara är (onödig/lyxig) exttrautrustning. Men så funkar det inte. Som beställare idag måste man veta exakt vad man vill ha in i minsta detalj, annars kan man ge sig fanken på att det är bortsnålat.
Coradia Nordic är från början designat för att vara billigt, inte vintersäkrat på något vis. Dörrarna klarar inte is, utan börjar strejka för minsta lilla. Utrustningen på taket är hyfsat väderkänslig ändå och tål inte fukt, det blir ofta jordfel då. Detta ställer sällan till nåt i sig, men kan leda till andra problem senare. Det som inte kan flyttas från undersidan, som motorer och bromsar, är inte vädersäkrat på något vis, och det har hänt flera gånger att bromsarna havererat eller frusit fast. Hastighetsgivare och annat smått och gott har också lagt av. Snö och is fastnar i skrymslen och packas och kan ställa till det på alla möjliga vis. För att inte tala om allt annat som inte är vinterrelaterat.
Det här med utrustningen på taken får mig nästan att tro att det är för att de ska kunna sälja (oftast nödvändig) reparationsutrustning för att kunna arbeta med det. Men det är bara min konspiratoriska sida.

Efter SL har flera andra landsting hakat på i tron att de skulle vara vintersäkrade och uttestade nu, då de hade rullat i Stockholm en tid. Men så funkar det inte. Förutom de speciella kraven landstingen ställde, var det i stort sett samma skräp som levererades. Samma fel fick lösas om igen i vart och ett av dessa beställningar, efter klagomål från trafikhuvudmannen och tillika ägaren.

Sedan 1999 görs inga tåg längre i Sverige, och 2005 rullade det sista tåget ut från dåvarande Kalmar verkstad. En del kompetens på området har försvunnit. För tro't eller ej, snön är inte riktigt likadan i Sverige som i Tyskland och Schweiz. Men betydelsen är ändå inte avgörande.

Och sen är inte Moderaterna ett dugg intresserad av järnvägen heller, just för att den inte passar så bra in i ett marknadskapitalistiskt system. Därför, och till största del därför, betraktas järnvägen som ett undermåligt transportmedel per definition.

TL;DR: man får vad man betalar för, kunskap är viktigt, ämbetsmannavälde dåligt, och politiska principer tjänar ingen på.

Apropå bildäck:
I Malmö med omnejd är det mest slask, och någon packis händer aldrig.

Dubbdäck där är bara helt onödigt slitage på både väg och däck. De få dagar det är snö får man helt enkelt köra därefter.

Håller med fullständigt. Kört dubbfritt med med en gammal bakhjulsdriven Volvo under väldigt lång tid, inga elektroniska hjälpmedel heller. Visst, man glider lite längre än om man hade haft dubbar men det gäller bara att hålla avståndet och veta hur man tar sig ur en sladd. Man ska även köra som att man har ägg under gas och bromspedalerna brukade man säga förr.

Då försöker jag förtydliga ännu en gång. Trafikverket är en myndighet (som inte får tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna lösa problemen). Vem är ansvarig? De som gör så gott de kan med de resurser de fått eller de som tilldelar resurserna?

Yttersta ansvaret ligger alltid hos den som tillsätter resurserna.

Man kan ju bli oförsiktig när antisladd och liknande gör allt åt dig.