jag tror jag var 11 år när jag hittade en skiva med redhat för första gången. "Sabbade" en av familjens datorer men fortsatte envist. I början var det av ren nyfikenhet men sen övergick det i ideologiska skäl och jag har kört 98% linux sedan dess (har alltid en windowspartition på en laptop utiifallatt).
Ideoliska skäl har gjort att jag har haft ganska stort överseende med buggar och andra begränsningar. Dessutom gillar jag att pilla med såna problem. Idag är jag såpass van vid linux att jag får KRUPP av windows. Det är popups och errormeddelanden överallt. Det låser sig och när saker skiter sig finns det ingenting man kan göra åt saken. Det tar 100 år att starta och ytterligare tid innan det börjar flyta. Mac OS X är bättre i de flesta avseenden men där stör jag mig på interfacet istället.
Jag skulle installera om windows 7 härom året på en laptop med usb3 portar. Windows 7 skeppade inte med usb3 drivrutiner och det tog mig dagar och stora portioner sänkt självförtroende att ens installera windows. Sen tog det ytterligare en dag innan det fungerade någorlunda smärtfritt och alla drivrutiner och annat var installerat.
Jag har kört *buntu i stort sett sedan det kom, inte för att jag tycker att det är bäst utan för att det genom åren varit det smidigaste att installera. Tar <10 minuter till en användbar installation och är det komplikationer finns oftast 100 steg-för-steg guider för att lösa dem. Jag går alltid omkring med xubuntu på en usb-sticka så att jag har en egen webbläsare, inställningar och filer med mig och slipper få ångestattacker från att använda windows.
För mig är det en stor frihetskänsla att använda linux och jag köper alla dess små egenheter (som blir mindre och obetydligare för varje år). På desktop har jag inte haft några som helst problem på flera år, på laptops kan man behöva pilla lite med strömförbrukningen och det är alltid några småsaker att fixa (typ nvidia optimus till min asus ux32vd, Fn-knappar som måste fixas osv) men det känns som att jag snabbare löser dessa än vad det tar mig att få en windows-dator up and running.
Jag brukar installera Xubuntu med awesomewm ovanpå det så att jag har alla program jag behöver på en gång utan att behöva tänka. Jag brukar spara inställningar från home-katalogen i ubuntu-one och kryssa i att synca alla installerade paket mellan olika installationer. Arch tar för mycket tid, likaså gentoo. Den där "skönheten" i arch förstår jag och gillar också men jag tycker inte att det är värt besväret, minsta lilla projekt blir 200% större eftersom allting måste göras från grunden. Min favorit of all time är slackware men även det har fått ge plats för ubuntu enbart pga ubuntus "smidighet". Jag börjar dock så smått tappa förtroende för ubuntu och har börjat gå över till crunchbang istället (som är rolling release och baserat direkt på debian)
Till saken hör att jag inte är någon direkt avancerad användare, jag gör inte så mycket mer än gemene man, ändå är linux mitt OS of choice utan konkurrens
