Bara för att vara lite besserwisser så är det väl några begrepp som inte är helt korrekta. Bokeh är inte mängden oskärpa utan det är oskärpans karaktär och är en egenskap hos objektivet. Oskärpans karaktär kan dock förändras om man bländar upp/ner objektivet.
Mer förkovring:
http://www.kenrockwell.com/tech/bokeh.htm
Lägre bländartal (F) ger mindre (man brukar oftast säga kortare) DOF, eller skärpedjup på svenska.
Sen är det slutaren som är öppen och inte linsen, en lins är en glasbit som sitter i objektivet. Allt för ofta används, felaktigt, ordet "lins" för det som heter objektiv, vilket sannolikt kommes från engelskan där man kallar hela objektivet för "lens". Ett objektiv består ju utav ett flertal linser, så varför säger "lens" på andra sidan havet kan man ju åxå fråga sig.
Nåväl, för att svara på din fråga så finns det ju inte något standardrecept på hur man tar en bra bild. Man får använda olika inställningar i olika situationer. Just bilden du länkar till skulle kunna vara tagen med ganska många olika inställningar, eftersom den inte kräver så himla långt skärpedjup och så länge man inte har slutartider som är många sekunder kommer molnen inte att smetas ut osv.
Om man ska uttala sig lite mer generellt så handlar det i stort sett bara om en enda sak och det är ljuset. Ljuset ljuset och åter ljuset. Rätt plats och framför allt rätt tid. "Rätt" väder är ju iofs åxå en bra grej. Klarblå himmel = dötrist. Jämngrå himmel = dötrist.
När man sedan står där och det man ser är så bedårande vackert så att man nästan blir lite religiös så får man ju börja tänka på komposition osv.
Det är, tycker jag, ganska viktigt att man även tänker i djupledd. Bilden som du länkade till visar förvisso en fin solnedgång med solen bakom molnen som ger riktigt fina "strålar", men som bild betraktat är den ju inte superintressant. Den hade varit SÅ mycket bättre om man, förutom himmeln haft något intressant i förgrunden.
Det är ju inte exakt samma situation och "strålarna" syns inte så tydligt i webversionen, men du fattar kanske vad jag menar:
http://motljus.no-ip.org/var/albums/Landscapes/0627_2011-07-1...
eller:
http://motljus.no-ip.org/var/albums/Landscapes/0591_2010-08-2...
Utöver det måste man ju exponera "korrekt". Generellt kan man säga att en kortare exponering (mörkare bild) ger mustigare färger, men här gäller det att själv bestämma vad som är viktigt i bilden och hur man vill att bilden ska se ut. Kameran försöker, på auto, att göra bilden som helhet "medelgrå", vilket gör att ett snölandskap kommer att bli grått om man inte kompenserar för det. Samma sak gäller ju även svarta saker.
Fotar man i RAW så kan man, så länge inget sotar igen (blir HLET svart eller fräter ut helt och hållet (blir helt vitt) justera justheten på bilden i efterhand. Man brukar prata om att "exponera till höger" och man menar då att man tittar på histogrammet och exponerar så ljust som möjligt, utan att några viktiga delar av bilden blir utfrätta.
Edit:
När man sedan har ett bra råmaterial, dvs en bra bild, så behövs det i regel lite efterarbete i ett bildredigeringsprogram för att få till detdär lilla extra. Lite justering av kontrast eller färgmättnad, tex.
För att kommentera detdär med HDR, appråpå posten ovan, så används "HDR" ofta, lite felaktigt för vad som egentligen är tonemapping, som en del använder för att få fram en viss effekt i bilden, som sällan ser särskilt naturligt ut. Det finns andra sätt än program som Photomatix eller Picturenaut som ger mer naturliga resultat om man vill utöka det dynamiska omfånget, som ju är vad det EGENTLIGEN handlar om med High Dynamic Range.