Läsa till ekonom med naturlinje?

Du ska ha all behörighet för att läsa samtliga ekonomiutbildningar i Sverige. Ett tips är att även om du vill läsa ekonomi att lägga krut på matematiken på naturlinjen, vissa delar av ekonomin blir betydligt lättare om man kan matematik bra. Nationalekonomi till exempel innehåller en del matematik, och där är du hjälpt av att behärska naturmatten.

Tillägg: "Samtliga" nationalekonomer som gör framsteg är mer eller mindre matematiker.

Kolla på antagningskraven, tror inte du kan läsa någon typ av natur program på gymnasiet utan att uppnå kraven på någon ekonomiutbildning på högskola.
Vilka betyg/HP krävs för att bli antagen? Se över dina betyg och se till så att du klarar det och skriv HP.

Jag hade inte valt att läsa till civilekonom. Kandidat + master är mer internationellt gångbart och tror att Sverige är på väg åt det hållet. Är rätt säker på att Lund, Stockholm och Uppsalas universitet inte längre erbjuder programmet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Civilekonom

Som jag förstått det har man, om man gått natur, alltid kunnat söka till allt som de som läst någon ekonomlinje på gymnasiet kunnat, men inte omvänt.
Att läsa ekonomi på gymnasiet är lite som att läsa programmering på gymnasiet. Det verkar mest vara urvattnad kunskap på mycket låg nivå som man lätt läser på några veckor på högskolan.

Nu är jag inte det minsta insatt i olika varianter av ekonomutbildningar, så du bör väl ta en titt på de aktuella utbildningarna du är sugen på, men baserat på en snabbkoll på några av de, för din del, närmsta universiteten så bör det inte vara något problem med behörigheten. Men som sagt, utan att veta exakt vad du hade i åtanke är det svårt att svara exakt.

http://www.liu.se/utbildning/program/ekonom?l=sv
http://www.oru.se/Utbildning/Program/1314/?pid=270
http://sisu.it.su.se/search/info/SFOSK

I både USA och övriga EU tar man inte civilekonomexamen, utan en kandidatexamen (3 års studier på grundnivå) och en masterexamen (2 års studier på avancerad nivå). En civilekonomsexamen är 240 högskolepoäng (4 års studier). Man får ungefär samma grund av de båda, men söker du jobb i utlandet är det enklare att slippa förklara vad din civilekonomexamen består av.

Matten i ekonomi är inte särskilt svår, vare sig i national- eller företagsekonomi. Dessa utbildningar ställer dig dock under stort eget ansvar med lite lärarledd tid och mycket egna studier. Mitt bästa tips är att du ser till att skaffa dig en bra studieteknik under den tid du har kvar på gymnasiet, det kommer du att vinna mycket på första året (när det ändå ska festas som in i helvete vid sidan om ).

Vet inte hur den nya indelningen av kurser fungerar på gymnasienivå men så länge du läst vad som tidigare hette matte C på gymnasiet så är du i princip behörig till alla ekonomprogram då de andra behörighetskriterierna är något alla gymnasieelever läser (EnB och ShA). Läser du en naturlinje så är det lugna puckar! Om du vill se antagningsstatistik från tidigare år för att undersöka vad som krävs för att komma in på det du vill läsa så kan du söka på http://statistik.uhr.se/ . Om du är orolig för att betygen inte skall räcka till så skriv ett bra högskoleprov och betygen blir irrelevanta.

Precis, plus att du nog får mer flexibilitet i en kandidat+master. kan enkelt byta lärosäte efter kandidaten tex. samt att det är kanske roligare i framtiden att ha en modern examen istället för en som fasas ut.

Om du ändrar uppfattning om naturämnena så kan jag verkligen rekommendera civilingenjör i industriell ekonomi. http://sv.wikipedia.org/wiki/Industriell_ekonomi

Jag tror du får alla krav som behövs från naturlinjen så de är bara å kötta på. Möjligt att de inte finns så stora möjligheter för meritpoäng.

Wikipedia förklarar bra varför du har fel.

Antagligen då det är mycket om företagsekonomi som läses (ergo för det civila). Precis som för civilingenjör heter det samma sak i Danmark och Norge.

Nja, skulle nog faktiskt vilja påstå att strikt i definitionerna så är det en MSc i Civil Engineering som bäst motsvarar det ursprungliga civilingenjören (VoV/SHB). Sen har det ju dykt upp en mängd mer eller mindre flummiga avarter så som IndEK allt som åren gått.

Anledningen till civilingenjör är för att särskilja från militära ingenjörerna, hur civilekonomtiteln då uppkom är för mig ett under. Var finns militärekonomen?

Den svenska civilingenjörens engelska motsvarighet är Master of Science in Engineering, inte MSc Civil Engineering, varför vi kallar det för civilingenjör vet jag faktiskt inte.

Sen har jag ju en mer allmän fundering, var finns militärekonomerna? Ordet Civilingenjör hänger ju samman med att det var ingenjörer inom det civila, och då främst inom anläggning/bro/väg. Gör vi hoppet över till engelskan så ser vi MSc Civil Engineering som betyder http://en.wikipedia.org/wiki/Civil_engineering , motsvarighet till VoV/SHB.

Matematiken inom ekonomi är absolut inte svår, vilket du också nämnt. Det är för mig ett under att så många ekonomstudenter man träffar på universiteten som verkar ha problem med matematiken.

Inte särskilt svår nej, däremot så underlättar det oerhört att inte behöva fundera över deriveringar och annat utan att bara kunna göra det. Jag har pluggat sådant och vet att för många så tar det kraft, inte för att det är svårt utanför att de aldrig riktigt satt sig in i det.

Kandidat + master är hur man läser i stora delar av EU och USA. Det är 5 år. I Sverige har vi en civilekonomexamen som man läser på 4 år.

Man kan sluta direkt efter sin kandidat, om man vill, och börja jobba inom de flesta avdelningar inom de flesta företag, men lägger man till en relevant master får man högre lön och troligtvis mer stimulerande arbetsuppgifter. Tänk inte på civilekonom ö.h.t., välj kandidat och lägg till en master när du är klar.

Gällande svårhetsgraden så är det inte direkt "svårt", men det är ganska högt tempo med mycket att läsa och, åtminstone i introduktionskurserna, många modeller att memorera. Det som är svårt i det hela är att antalet lektionstimmar är mycket få: 3-5 föreläsningar i veckan på ca 2 timmar vardera med ett par hundra andra elever. Ett par lärarledda semenarier, kanske två, om 2-3 timmar. Det betyder att du kommer att få spendera mycket tid själv med böckerna. Har man halvdassig självdiciplin kommer det att vara lite klurigt att hänga med.

Högskoleprovet innefattar läsförståelse, ordkunskap, problemlösning (tänk matte 1+2) och statistik.

IndEk är en ingenjörsexamen som innehåller högskolepoäng i ekonomi. Man gör ungefär samma saker som andra ingenjörer (väldigt breda arbetsuppgifter egentligen), men man har med sig en bättre förståelse för det ekonomiska.

VoV: Väg och vatten
SHB: Samhällsbyggnad
MSc: Master of Science
EU: Europeiska unionen
USA: United States of America
IndEk: Industriell ekonomi

Va? Om du läser kandidat inom ekonomi så kommer du gå ut med antingen en kandidatexamen inom företagsekonomi (FEK) eller en kandidatexamen inom nationalekonomi (NEK). Oavsett vilken inriktning du väljer så kommer du att ha läst grundläggande kurser inom FEK och NEK. Vill du ha en civilekonomsexamen (vilket ingen tycker är en bra idé) så behöver du läsa de kurser som krävs för en sådan, mer om det finns på valfritt universitets hemsida.

För civilingenjör behöver du läsa de kurser som krävs för den examen. Samma sak där gällande hemsida.

Ska du bli domare behöver du läsa till jurist. För att bli domare krävs en juris-kandidatsexamen (270 poäng, 4½ år). Du kan inte bli domare utan denna.

Ja, gå in på hemsidan tillhörande universitet där du vill studera och läs på.

I kandidaten finns det ett par kurser i nationalekonomi där derrivering är en del av arbetssättet. Beroende på vilken master du väljer att läsa (finns olika områden) kan derriveringen komma till nytta igen, tillsammans med ett par andra mattematiska uträkningar. I kort kan man säga att NEK innehåller en hel del grundläggande matematik, det mesta rörande diverse funktioner. Det är inte så att du skriver prov i mattematik, utan du använder dig av matten för att få fram information som är relevant för nationalekonomin.

Beror på utbildning, men för ekonomer går betygsstegen hela vägen från A ner till F. Jag kan tillägga att betygen i sig inte är så jäkla intressanta, utan det viktiga är att du har en bra kandidatuppsats (så kallad C-uppsats) och en bra E-uppsats. Få arbetsgivare kommer att lägga någon vidare vikt vid dina betyg om du har skrivit halvdassiga uppsatser. Med det sagt är det förstås bättre att ha bra betyg än medelmåttiga.

Allt sånt här går att ta reda på själv utan någon större ansträngning, men har vi tagit dig hela vägen hit så kan vi väl lika gärna gå hela vägen.

Du väljer ett område att utbilda dig i. Inom detta område kommer du att läsa ett antal kurser, alla är baserade eller relaterade till området du valt. När du har samlat på dig tillräckligt med poäng - 180 (motsvarar 3 års studier på heltid) inom ekonomi - och skrivit en uppsats inom området får du en kandidatexamen. Nu kan du springa ut och söka jobb, hamna på ett trevligt kontor och sköta ekonomirelaterade arbetssysslor.

Vill du vidareutbilda dig så kan du börja jobba på en masterexamen. En sådan får man efter 120 poäng (2 års studier) och en mastersuppsats. Du kan inte läsa en master utan att först ha en kandidat och du kan inte läsa en master som inte är kopplad till ämnet du har en kandidat i. Efter en master är du mer specialiserad och kan ta hand om mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Civilekonom är en titel på en exonomiexamen som innefattar 270 högskolepoäng (4 års heltidsstudier). Det är inte en yrkestitel. Du blir inte anställd som civilekonom lika lite som du blir anställd som man eller brunhårig. Civilekonom är vad du är efter att du har tagit en civilekonomexamen. Du får ansvar över ekonomiska frågor såsom budgetarbete, redovisning, löneadministration, marknadsföring, m.m.

En bra plats att börja få en överblick över examenssystemet finns här. Där får du översiktlig information om vad olika typer av examina heter och innebär, och vad skillnaden är mellan dem. Den tidigare diskussionen har grumlats en aning av att man jämfört generella examina kors och tvärs med yrkesexamina, som inte riktigt följer samma struktur. Civilekonom, civilingenjör och jurist (alltså ej längre juris kandidat) är yrkeexamina. Kandidat och master är två olika nivåer av generella examina. En yrkesexamen har fasta och strikta krav på vilka kurser som skall ingå i den, medan en generell examen bara har generella och övergripande krav på innehåll, där man inom ramen för dessa kan pussla som man vill.

Att skaffa en doktorsexamen innebär att du forskar, det är inte detsamma som att plugga.

Och nej, om du har en kandidat i ekonomi, en master i något ekonomiskt ämne så är det en Ekonomie doktor du blir. Det är inte detsamma som läkare, utan är en titel på någon som har forskat inom ett område som är nytt och tagit denna forskning - i form av en doktorsavhandling - genom disputation, vilket kort betyder att andra inte har lyckats slå hål på din forskning.

Igen: du "pluggar" inte, du forskar. Du blir inte läkare, du blir doktor.

För att utveckla svaret ovan:

Här får man alltså skilja på olika användningar av ordet "doktor", på samma sätt som på olika användningar av "kandidat" tidigare. Det som tidigare hette juris kandidat är alltså inte en kandidatexamen med dagens mått, utan en gammal term för juristexamen - en kvarleva sedan ett tidigare system. Det är litet på samma sätt med "doktor". En läkare är inte doktor i modern betydelse, det är en äldre kvarleva som främst är en allmän eller informell beteckning idag - egentligen är man just läkare. Värt att poängtera är att "medicine doktor", alltså "doktor i medicin", inte heller är detsamma som läkarexamen; utan är en doktorsexamen i medicin. Väsentligen är en läkare att likställa med en medicinsk motsvarighet till civilingenjör eller jurist (som i sin tur motsvarar masterexamen bland de generella examina). Det blir litet rörigt, men det beror på att gamla användningar av orden inte alltid överensstämmer med nya.

Det finns alltså tre olika nivåer av examina i grunden - grundläggande nivå (här ingår högskoleexamen och kandidatexamen), avancerad nivå (magister och master) och forskarnivå (licentiat och doktor). Du måste ha en examen på den förra nivån innan du kan få en examen på den nästkommande. Yrkesexamina är ett system som ligger litet vid sidan av detta, och kommer av ett behov av att standardisera utbildingen i högre grad inom vissa områden. De stoppas ändå in i nivåsystemet i termer av år - en femårig yrkesexamen är att likställa med en generell masterexamen, exempelvis.

En forskarutbildning är alltså en utbildning för att bli behörig forskare, inom det ämne som forskarutbildningen genomförs i. Den är alltså inriktningsstyrd på ssamma sätt som andra generella examina - om du har en master i ekonomi kan du sedan påbörja forskarutbildning i ekonomi, för att bli licentiat eller doktor i ekonomi (eller närliggande ämnen). Du kan alltså i normalfallet inte bli doktor i fysik eller medicin om du bara har en masterexamen i ekonomi.

När det gäller forskarstudierna som sådana fungerar de inte på samma sätt som övriga studier. Upp till och med avancerad nivå (master) antas du som student till en utbildning. För studier på forskarnivå är det förknippat med en anställning av någon typ - du får alltså inte studiemedel, utan måste hitta finansiering för hela ditt doktorand- ellere licentiandprojekt, vanligen i form av anställning vid lärosätet som just doktorand eller licentiand (ändelsen "and" då syftande på att du studerar för att bli det som föregår ändelsen). Av denna orsak är det tämligen svårt att få en utbildningsplats på forskarnivå, eftersom det alltid kostar någon en ofantlig summa pengar. Konkurrensen om platserna är därför också inom många ämnen tämligen hård, och kan ses som en helt egen liten arbetsmarknad.

Därav att man inte bara reflexmässigt lägger på några ytterligare år på sin utbildning för att få en forskarexamen, det krävs ofta rejält engagemang att överhuvudtaget få påbörja studierna från början. Inom de områden där konkurrensen inte är lika hög är det normalt heller inte lika stor poäng att genomgå forskarstudier, i alla fall inte med hänsyn till arbetsmarknaden, eftersom man redan har tämligen lätt att få jobb på annat håll. Det kan dock naturligtvis fortfarande vara bra för att bli aktuell för mer avancerade arbetsuppgifter (t.ex. självständig forskning), eller för att man har ett starkt engagemang i ämnet.

Lönt och lönt, man forskar inte för att man vill ha bra betalt, man forskar därför att man tycker att ett område är intressant. Egentligen är inte en master värt det heller särskilt ofta om man tittar på ekonomin. En duktig ekonomikandidat har goda möjligheter till löneutveckling och karriär, det är mer en fråga om intresse.

Har du betygen för HHS då kan du läsa ekonomi alt om du är väldigt inne på revisorspåret kan du läsa ekonomi och du kommer ha bra jobbmöjligheter.
Uppfyller du inte ovan så läs ingenjör istället (ex. Indek eller något annat du verkar intresserad av)

Forskarutbildningen, tänkte du? Det beror på vilket område man arbetar inom, och även vad man arbetar med inom det området. Men ja, i många fall är det väl tveksamt om det lönar sig ekonomiskt att skaffa en forskarexamen. Det lönar sig ju dock ändå på andra sätt - man kan bli mer eftertraktad på arbetsmarknaden, få mer stimulerande arbetsuppgifter, man blir i allmänhet bättre på sitt jobb, och så får man ju en långt djupare förståelse för ämnet på ett personligt plan. Dessutom kan det ju ses som givande att veta att man har gjort ett signifikant bidrag till mänsklighetens samlade kunskap genom författandet av doktorsavhandlingen (som alltså kräver att man producerar just ny kunskap, snarare än att man främst tar till sig "gammal" kunskap som i tidigare led).