"påtvingad" till förlängning av lokal - vad göra?

Rent generellt är det som så att när man som företagare ingår i ett avtal med ett annat företag så är man skyldig att fullfölja avtalet. Vill man backa ur så kan man göra detta men man får oftast betala rätt dyrt för det. Det är även ganska komplicerat.
Som privatperson har man ett betydligt större skydd, man kan hävda att man inte förstått avtalet, man ikan hävda att en hyreshöjning är orimlig, man kan hävda att man blivit pressad till att skriva på o.s.v . Har man skrivit under avtalet så är det väldigt svårt att ta sig ur det men det går. Det hela handlar egentligen mest om hur man vill att relationen till den som man ingått avtal med ska fortsätta.
Givetvis får hyresvärden göra så här men det anses oetiskt att höja hyran orimligt mycket. Man kan prata med kommunen som kan räkna på det och se om hyran är orimlig eller ej. Hyresvärdar är skyldiga att hålla hyror på en viss nivå, det kan skilja en hel del mellan olika kommuner.

enskild firma är ju ett företag. Dags att folk läser vad dom skriver på alt tar hjälp av någon som förstår svenskan.

Nah, bevisbördan ligger ju på Bengt isåfall. Högst troligt att det INTE kommer hålla i rätten.

Som sagt, folk bör lära sig att inte bara skriva på grejor.

Relevant lagstiftning vad gäller själva hyran, och hur hyresvillkoren kan ändras, finns i Jordabalken (JB) 1970:994 12 kap. Speciellt 12:56-60 är av särskild relevans. I ett första läge borde Bengt inte ha skrivit under, nej, då han i annat fall torde kunnat hävda JB 12:57 för att få ersättning om inte annat.

Relevant lagstiftning vad gäller avtalets giltighet finns primärt i Avtalslagen (AvtL) 1915:218 3 kap., som till skillnad från den större delen av de resterande kapitlen i lagen är tvingande. Möjligen kan Bengt hävda lindrigt tvång enligt AvtL 3:28, om han exempelvis ansett sig utpressad att skriva på - "skriv på, annars åker du ut!", typ. AvtL 3:31 kan också vara högrelevant, då den anger att avtalet blir ogiltigt vid ocker - d.v.s. om villkoren är uppenbart orimliga, och den ena parten utnyttjat den andras oförstånd, lättsinne eller beroendeställning. En hyreshöjning om 45% som bara accepterades på grund av bristfällig svenska och press torde ju passa in här. AvtL 3:33 skulle också kunna komma ifråga, då den gör avtal vars innehåll eller slutandeprocess är "allmänt ohederliga" ogiltiga. Om villkoren är orimliga kan man även få till stånd en jämkning av dem till rimliga nivåer genom AvtL 3:36.

Alltså, möjliga ingångar:
- JB 12:56-60 (Beroende på exakt vad det är som hänt)
- AvtL 3:28 (Om Bengt känt sig tvingad)
- AvtL 3:31 (Om villkoren är orimliga)
- AvtL 3:33 (Om villkoren eller processen "stridit mot tro och heder" - en catch-all-paragraf för att fånga upp sådant som de andra missar.)
- AvtL 3:36 (Jämkning av orimliga villkor)

Med reservation för att jag varken är rättsvetare eller jurist. Kommenterad lagstiftning finns på Lagen.nu. Där kan du alltså hitta inte bara lagarna och deras ordalydelser, utan också kommentarer från jurister som pekar på hur de tenderar att tolkas i rättspraxis.

Det bör för övrigt hållas i åtanke att slutresultatet av en process i detta ärende riskerar att bli att Bengt får hitta en ny lokal, om han och hyresvärden verkligen inte kan komma överens. Möjligen kan Bengt få någon typ av ersättning i kompensation, men det förändrar ju inte att han kan behöva hitta en ny lokal.

För privatpersoner är det faktiskt så att om man inte förstår innebörden av ett avtal och på nåt vis kan bevisa detta så kan avtalet anses vara ogiltigt. Hur man gör detta vet jag inte om man inte är halvdöv pensionär eller liknande.
För företag är det inte så och en enskild firma räknas som företag. Företagare anses kunna läsa avtal och man räknar med att de läser avtal innan de skriver under.

AvtL 3:31 och 3:33 är tvingande för avtal i största allmänhet, och gör inte skillnad på juridisk och fysisk person. De gäller alltså även för företag. AvtL 3:31 uttrycker specifikt att man inte får "begagna sig av annans [...] oförstånd [...]". AvtL 3:33 är en catch-all-paragraf som förbjuder ohederligt beteende i största allmänhet, och där ingår ju rimligen också att utnyttja någons stressiga situation, bristande språkkunskaper och beroendeställning för att tvinga fram omfattande avtalsförändringar (genom att exempelvis få denne att skriva på avtalet utan att ha läst eller förstått det).