Välja linje, hjälp

En mer objektiv fördel med YH (KY finns inte längre) är att det finns en garanterat god arbetsmarknad för de examinerade, eftersom utbildningarna inte får hållas om utbildningsanordnarna inte kan visa att det finns en efterfrågan för dem bland arbetsgivarna.

1. Enklare supportärenden, tänk folk som har problem med datorer som inte startar eller program som krånglar. Viss nätverkssupport också, beroende på vad du kan.
2. Som elektriker.

Hur menar du att de har ett helvete de första åren?
Finns det många arbetslösa automationsingenjörer? Va? Företagen verkar ju slita i oss.

Själv har jag från början något års erfarenhet av elskåp- och kablagemontering, kompletterat med två års KY (elektroteknik m. inriktning industriell automation).
Även efter KY:n hade jag knappt rört en PLC eller gjort något programmeringsexempel öht. Fick jobb via en god kontakt (en av de i ledningsgruppen för utbildningen anställde mig som automationsingenjör, trots att min LIA (praktik) varit mycket mer inriktad mot underhållsteknik (renovering av elmotorer/transformatorer).

Det jag hade med mig var dock lite lös teori, och tillräckligt med ganska basic matematik och fysik för att kunna analysera, tänka och formulera idéer och slutsatser (inget världsomväldande, men tillräckligt för att ofta ge mig chansen att veta var man ska börja felsöka/analysera en situation). Med det som verktyg har jag sedan kommit i kontakt med olika programvaror, instrument (givare mm.), motordrifter, olika fabrikat på nyss nämnda, som fyller i de hål man hade för att få duglig koll på helheten.

Min slutsats är att sådant skulle vara helt värdelöst att lära sig i skolan (dock bra att få jobba lite med något av alla fabrikat, då det mesta är ganska likt) eftersom man ändå har en inlärningsperiod beroende på arbetsplats och projekt. På större projekt och/eller drifttagningar finns det alltid lite slavgöra (renritning av elscheman, kolla kod, kontrollera motor-riktning, leta givare, övervaka en processbild osv) man kan sätta någon oerfaren på för att få erfarenhet, man lär sig då lite runt omkring samtidigt som de mer erfarna kan göra det de är experter på.

Hur det är om man gått automation på gymnasiet vet jag inte, men jag gissar att kontakter är bra, och att man är mycket intresserad och att det märks på intervjuer. Men ditt argument om "varför välja en gymansie-elev istället för en KY/Högskoleingenjör" håller jag med om. Frågan är om det finns KY/Högskole-utbildade att välja på? Och de som finns, är de motiverade/intresserade?

Nu skrev du iofs civilingenjörer, och av de nyutbildade jag stött på i jobbet som varit hyffsat färska är att de tänker på en helt annan nivå och kanske saknar den (praktiska) helhetsförståelsen, men kan vara väldigt duktiga experter inom en smal gren av automationstekniken. Oavsett tidigare utbildning så är det ett område man behöver jobba med länge för att bli riktigt duktig, och när man då blivit det, så har det kommit ny teknik man inte har särskilt bra koll på.

Ja, KY/YH är en riktigt bra form av utbildning. Fokus på det viktigaste med nära relevans till verkligheten, samt möjligheten att verkligen få visa upp sig och göra ett gott intryck. Som med all utbildning är det dock alltid värt att kolla lite referenser från tidigare/nuvarande elever. Även om steget till YH satte lite större krav på seriositet så finns det säkerligen bättre och sämre utbildningar.

Då är jag säker på att myndigheten för yrkeshögskolan välkomnar din anmälan, så att skattepengarna kan sluta kastas i sjön.

Ja, nog hjälper det mig att ha den förståelsen, iallafall ytligt (skulle knappast vara självgående och montagejobbet var mest att klämma kabelskor ). Jag tror att det gör det lättare för mig att sälja in mig själv på anställningsintervjuer genom att ge sken av att jag har lite koll då jag är bekväm med begrepp/terminologi osv (skulle dock aldrig säga att jag kan något jag inte kan). Men de kunskaperna är inte något jag direkt har haft någon hjälp av i mitt jobb som automationsingenjör.

Ja jag känner igen komplexiteten du beskriver. I min erfarenhet så är det en senior engineer som tar huvudansvaret, och under sig har den någon helt oerfaren som jobbar nära tillsammans med en hyffsat kunnig som ger den oerfarna lagomt utmanande uppgifter. För mig blev jag inslängd i ett 12-månaders projekt på ett pappersbruk och var rätt vilsen till en början. Ett år senare hade jag väldigt bra inblick och förståelse för otroligt mycket mer. Dock var detta mer inriktat mot installationsunderlag från I/O till ställverk/motordrifter/instrument/givare, och kanske skiljer sig i upplägget du beskriver.

För min dåvarande arbetsgivare (konsultföretag) var det en så naturlig sak att ta in oerfarna (i lagom kvot i förhållande till erfarna) att lära upp, med vetskapen att de kanske inte kan stå på egna ben (kostnadsmässigt) förrän efter ca 2 år då de börjar bli självgående.

Idag jobbar jag i provrum där jag testar funktioner mina kollegor utvecklat, och det är delvis min uppgift att skapa förutsättningar för att få så bra tester som möjligt. Så det sträcker sig allt ifrån riktiga givare till att sitta och kontrollera logik, bråka med AD, nätverk, opc 800xA-Network manager mm. Finns så otroligt mycket kul att lära, och nog känns det överväldigande. Men än en gång, har jag mycket erfarna kollegor vid min sida att mjölka kunskap ifrån :).