Att bli kapten i framtiden, vilken gymnasielinje ska man satsa på?

Tekniskt/naturprogram med matte 3 kommer öppna oändligt många fler möjligheter för dig än samhällsprogrammet. Många högskoleprogram kräver matte3 och diverse annat junk som man aldrig trodde de skulle kräva. Jag letade program åt flickvännen som läst a och b bara förra året och det var ett helvete. Läs ett riktigt program från början så slipper du komplettera skiten sedan. Natur om du pallar, teknik som nr 2. Jag läste tekniskt och blev behörig till det mesta men lite svider det ju att man inte fick kemi 2 och biologi 1/2 och hade ALLA dörrar öppna istället för bara många. Samhälle skulle jag aldrig rekommendera någon att läsa.

Varför skulle du inte rekommendera någon att läsa samhällsvetenskapligt program på gymnasiet, om personen är intresserad av samhällsvetenskap?

För att man kan läsa samhällskunskap på universitetet om man läst tekniskt/natur, men man kan inte läsa tekniskt/natur på universitetet om man läst samhällskunskap. Samhälle bara stänger dörrar för framtiden.

Hur det är med teknikprogrammet är jag osäker på, men mig veterligen finns det inga utbildningar som kräver mer historia än den som ingår i naturvetenskapsprogrammet.

Tänkte bara inflika att det är jättesvårt att komma in på Sjökapten i Sverige. Det finns väldigt få platser. Däremot så tar Norge in massor med svenskar på sina Sjökaptenslinjer. De har stor brist på sjöfolk.

Så kan du tänka dig att flytta till Norge och plugga så har du stora möjligheter att komma in.

Det där är, förutom en sanning med modifikation, också ett tämligen smalt perspektiv på utbildningsval. Det finns visserligen vissa tekniska eller naturvetenskapliga utbildningar som är svårare att få behörighet till genom olika former av valbara kurser inom samhällsvetenskapsprogrammet; men som Crippa90 poängterar är det ju knappast ett oöverstigligt problem ens i dessa fall. Det förutsätter ju också att man är intresserad av att gå vidare till denna typ av utbildningar i ett senare skede, och då är det väl rätt så okontroversiellt att hävda att naturvetenskapsprogrammet är rätt väg att gå. Om man alltså åter är intresserad av samhällsvetenskap som fortsatt studieområde stängs absolut inga dörrar av samhällsvetenskapsprogrammet.

Dessutom är ju behörigheten bara en del av antagningen; din behörighet spelar ingen roll om du inte lyckas hävda dig i konkurrensen om studieplatserna. För detta ändamål har ju samhällsvetenskapsprogrammet den klara fördelen att man per automatik får 1,5/2,5 meritpoäng bara genom programmets grundkurser. Motsvarande för naturvetenskapsprogrammet är 0,5/2,5; plus eventuellt något ytterligare halvpoäng beroende på vilka matematikkurser som ingår i behörighetskraven för den utbildning man senare skall söka. För samhällsvetenskapsprogrammet räcker det alltså med att välja engelska 7 som programfördjupning, så har man garanterat nått taket för meritpoängen. Är man dessutom mer intresserad av (och bättre på) samhällsvetenskapliga ämnen än naturvetenskapliga ämnen lär man ju också få ett bättre betygssnitt att ta med sig till antagningen.

Lägger man dessutom de rent antagningstekniska delarna åt sidan ett slag, och ser på kunskapstillförseln (som ju ändå får anses vara huvudpoängen med utbildning), så har ju den före detta samhällsstudenten en klar fördel gentemot den före detta naturstudenten när man påbörjar en samhällsvetenskaplig universitetsutbildning.

Vad är vitsen med att gå nått helt annat program och sen läsa in det man behöver i efterhand?? Natur ger en riktigt bred inriktning och man har väldigt många dörrar öppna med det.

Fast tar ju som sagt var minst ett år extra, du hamnar i en betygsgrupp som består av kompletterade/upplästa betyg...

Är man någorlunda driftig så har man jobb direkt efter gymnasiet oavsett vilket program/linje man läste på gymnasiet. Många som läst natur eller teknik som hamnar inom processindustrin/lab och går vidare med studier mot de områdena.

Förstår ditt resonemang med jobb även om jag nog tror att man nog kan få jobb relativt enkelt från natur med. Det där med lättare att få bra betyg tycker jag inte riktigt är relevant. Blir ju i fel kurser som också är lättare och inte kvalificerar en till universitet efteråt.

Min erfarenhet är att det kan fungera bra, men det kan ju också vara helt omöjligt. Allt handlar om söktryck och antal utbildningsplatser. Sen är det oftast betydligt enklare att söka till "rätt" program från början.