Ni som har väldigt hög utbildning kommer ni ihåg saker?

Vad menar du med kunskap? En ingenjör minns troligtvis inte alla matematiska formler de har använt sig av under utbildningen, men man får arbetssätt och metoder för att hitta och sortera ut relevant information. Detsamma gäller förmodligen alla högre utbildningar, ingen kommer ihåg eller får användning av allt de har lärt sig, men man får förstås en bred grund att stå och bygga vidare på.

Nu vet jag inte om jag klassas som väldigt högutbildad men det är massa saker från min utbildning som jag glömt. Nu har jag en hyfsat bra förmåga att samla på mig värdelöst vetande men långt ifrån allt fastnar. Jag tog rätt nyligen examen och mycket av det jag lärde mig i de första årskurserna är borta. Det är inte många tentor jag hade klarat om jag skulle skriva dem idag. Men om jag får en vecka att plugga så borde jag klara de flesta.

Fast det är klart, jag är ingenjör och det man ska plocka med sig efter en civilingenjörsutbildning är inte en massa utantillkunskap utan en bred teoretisk grund och sen förmågan att analysera problem och att snabbt ta till sig ny kunskap.

Skulle säga att det är lite som att lära sig köra bil eller cykla.
Jag har bara en liten del av det jag lärt mig under min universitetstid (runt 10 års studier i matematiska ämnen och data, grundutbildning med påföljande forskarutbildning) färskt i huvudet. Det betyder inte att jag glömt resten totalt.
Det mesta är sådan jag förstått ordentligt när jag lärde mig det och kan snabbt repetera det och använda mig av det om jag skulle behöva.
Sedan finns mindre mängder av sådant man inte riktigt förstod när man läste det då blir det svårare att komma in i det..

Sådant man ansträngt sig för att memorera och hålla i sitt arbetsminne är naturligtvis mer lättillgängligt när man är nyexad jämfört med när man tappat det mest från närminnet några år senare.
Dock finns det en sak jag upplever som att det ständigt förbättras och det är att kunna avgöra vad som är poängen med olika matematiska resonemang och vad som är värt att fokusera på och vilken nytta man har av det. Under studietiden handlade det mycket om att läsa för tentor och annat och man fick lita på att det man läste var vettigt, men man hade inte mycket tid för reflektion. Såhär i efterhand kan man snabbare se vad som egentligen var "kärnan" i resonemangen.
Det blir lättare att sovra bland stora mängder information och plocka ut det viktiga.

Jag använder ständigt det jag lärt mig och lär mig mer hela tiden. Givetvis finns det också många kurser jag gått som jag inte använder mig av alls.
Dock har de ändå inte varit bortkastade. De har gett allmänbildning och träning i logiskt och matematiskt tänkande.
I jobbet tänker jag väl tämligen fritt, men givetvis har jag också tillgång till hjälpmedel. Har ett nästan mindre bibliotek av böcker omkring mig och använder nätet för att söka information och frågar saker på lämpliga forum, eller pratar med kollegor osv.

Precis så.
Uttantillkunskaper är i princip noll värda, utan det är den mentala mognaden rörande hur man ska tänka på och lösa problem som verkligen är värt något.

Verkar vara U+1F601. För det teckensnitt jag använder i forumet så ser det bara ut som en fyrkant 😢.

Väldigt lite detaljer jag minns av min utbildning men jag tror det skulle vara lätt att vid behov igen sätta sig in i de saker man en gång lärt sig. Men man har framför allt ändå ett hum om vad det är frågan om och har lärt sig att tänka rationellt. Rätt stor skillnad mot att ha noll koll.

Jag kommer inte ihåg saker och ting i detalj. Men hamnar jag i en situation där kunskap från kurser jag läst under studietiden är relevant så brukar det ploppa upp när det är i ett sammanhang.

Kan dra en snabb anekdot: en person som är färdig doktor och har varit anställd som forskningsingenjör i 4–5 år på en viss avdelning, och är minst sagt ytterst kompetent på det han gör, fick en ganska grundläggande fråga i forskargruppens ämne; något som ingår i en första introducerande kurs i ämnet. Det var inget han kunde rabbla som ett rinnande vatten, vilket en vanlig student som läser kursen skulle kunna göra, men han visste ju å andra sidan precis vad han kunde och ej i ämnet, var problemen låg och var han skulle kunna hitta informationen. Efter lite tankeverksamhet så trillade också huvuddelarna ut.

Det handlar snarare om att lära sig att lära sig saker. Det går inte att säga något generellt om alla utbildningar (jag kan det åtminstone inte), men bland annat civilingenjörsutbildningar fokuserar ofta på detta; vissa varianter mer än andra. Läser man en högre utbildning så lär man sig per automatik generella saker som att uttrycka sig korrekt och exakt så att andra förstår, att kunna läsa avancerade texter och få ut något av det, att se ett problem, hitta variabler och kunna skissa upp en lösningsgång, med mera. Det handlar mindre om att lära sig "Trivial Pursuit-kunskap" än om att lära sig metoder — metoder som man lär sig just av att öva mot komplexa problem, och inget annat.

Dessa färdigheter är ej heller helt oberoende: "TP-kunskap" kan vara till hjälp för att snabbt hitta rätt metod, men det är snarare viktigt att snabbt kunna söka bland en bank av stora mängder information än att utantill kunna saker in i minsta detalj, liksom manifesterade sig i fallet med forskningsingenjören jag nämnde.

Ett svävande tillägg är att olika människor kan få ut olika saker av samma utbildning. För att hålla det kort så anser jag att en examen snarare är en (stark) indikation än en slutgiltig stämpel på att en person tagit till sig av dessa delar, men likväl så kan denna stämpel vara en första gallring i arbetslivet, så det är praktiskt sett inte fel att ha ett sådant. Jag förstår trådskaparens "är det så viktigt att ha ett papper?"-frågeställning, men det handlar så klart mer om prestationen som pappret indikerar än pappret i sig.

Jag har själv litet svårt att relatera till frågeställningen du nämner. Jag ser det som oerhört viktigt att man har papperet ifråga, eftersom det är ett kvitto på att man har mött kraven som papperet representerar, och dessutom genomgått själva processen som lett fram till resultaten. Det senare är nästan viktigare. Jag har svårt att se att man kan tillägna sig det akademiska tankesättet på något annat sätt än just via akademiska studier. En person utan formell utbildning, men med omfattande yrkeserfarenhet, kan ha oerhört stor kompetens inom ämnet. Men det är en annan sorts kompetens än personen med examensbeviset har. På samma sätt som det är svårt att tillägna sig praktiska yrkeskunskaper i en akademisk miljö är det svårt att tillägna sig akademisk kompetens i en praktisk yrkesmiljö.

Flera nämner att utbildningen tillhandahåller metoder för att lösa problem. Jag skulle vilja hävda att utbildningens kanske viktigaste bidrag är att den tillhandahåller ett tankesätt som (bland annat) rustar en att själv utveckla nya metoder för att lösa problem, anpassade efter vad man nu än råkar stöta på. Det låter oerhört luddigt, men blir i slutändan högst påtagligt.

Vad menas med "väldigt hög utbildning" till att börja med?

Själv tycker jag att utbildning i Sverige har lite fel fokus vilket utgår främst från hur man examineras. Det är för lätt att gå igenom utbildningar utan att faktiskt förstå och analysera det man lär sig utan bara lära sig tentatalen utantill. Jag skulle gärna se mer muntliga examinationer där examinatorn fokuserar på just förståelse mer än själva resultatet även i naturvetenskapliga ämnen, jag har haft åtminstone en sådan men skulle gärna haft fler.

Det är svårt för mig att säga om jag jag förändrade angreppssätt eller tankesätt på grund av min utbildning eller på grund av ålder i allmänhet. Jag var analytiskt lagd tidigare och tänkte i samma banor redan innan högskola/universitet, självklart har det utvecklats men den bidragande orsaken är som sagt svår att bestämma då det var en del av min personlighet sedan länge.

Hur som helst är erfarenheterna från studierna bra att ha med sig, man lär sig var information finns och hur man tar den till sig. Frågan är dock om inte värdet kan urholkas för många på grund av att så lite fokus läggs på förståelsen, de spenderar sin tid på att "klara tentan" vilket gör att deras förståelse för ämnet inte kommer öka i samma takt som det skulle gjort annars.

Vi pratar om olika saker: jag syftade inte på skillnaden mellan arbetslivserfarenhet och studier. Jag menade bara, liksom du skriver, att det inte är pappret (och jag tänkte just "examensbevis" när jag använde ordet, inte akademiska meriter i allmänhet) i sig utan prestationerna det implicerar som är det viktiga. Smärtsamt uppenbart på många sätt, men ändå konstruktivt att diskutera kring. Att akademiska meriter och arbetslivserfarenheter ger olika saker är jag helt ombord på.

Jag slängde också in en kort mening som syftade på de "klara tentan"-resonemang som Aktsu nämner ovan. Olika personer kan få ut olika saker av samma "papper", vilket gör att det måste ses som en indikation snarare än objektiv stämpel av en person, men det blir snabbt en annan diskussion som snarare blandar in utbildningskvalité, vilket svävar iväg från tråden — därför ville jag hålla den biten kort, och kanske inte borde nämnt det överhuvudtaget (viss etanolpåverkan när jag skrev mitt förra inlägg, kan erkännas ).

Det jag bär med mig av mina högskolestudier är en bredare förståelse av sakerna jag lärt mig. Jag har tagit del av många fler perspektiv än jag stött på i mitt vanliga liv.
Kommer jag ihåg allt? Öh, nej.
Kommer jag ihåg någonting öht? Eh, ja, men bra mycket mindre än jag känner att jag kanske borde.
Förstod jag allt jag lärde mig? Eh, nej. Verkligen inte.
Men trots det känner jag ändå att olika perspektiv och kartläggning av strukturer osv tillsammans med olika teoretiska metoder har gett mig väldigt mycket.