Ingen utbetald lön

Kontakta facket. Det är i första hand de som skall sköta förhandlingar och påtryckningar med arbetsgivaren, och om detta inte fungerar driver facket den rättsliga processen åt henne.

Nej, och det är just därför man skall vara medlem i fackförbund. Som läget är kan hon ju lösa in medlemskap på plats, och sedan direkt efteråt säga "Jo, jag har ett problem...". Det är litet ofint, men facket får svårt att två sina händer då.

I annat fall kan hon ansöka om betalningsföreläggande hos kronofogden. Om arbetsgivaren bestrider ärendet får hon ta frågan vidare till tingsrätten. Skulle hon där förlora får hon stå för både sina och arbetsgivarens rättegångskostnader.

Det där gäller ju dock om företaget inte betalar ut lön för att det saknas pengar. Med tanke på att det gällde "en av Sveriges större hotellkedjor" ställer jag mig tveksam till att så är fallet.

Stäm din arbetgivare i tingsrätten.
De har en skuld till dig som du vill ha betalt för.

Det stämmer bra att ett betalningsföreläggande hos kronofogden är det första steget, som jag även nämnde tidigare i tråden, men var konkursansökan kommer in i bilden ser jag inte. Orsaken till utebliven lön är högrelevant för fallet; ärendehandläggning fungerar inte på det sättet som du beskriver. Om du ansöker om en sak är det just den saken som behandlas. Ärendet omvandlas inte till något annat som handläggaren finner lämpligare - du får bara avslag. Här är alltså rätt länk för fallet.

Tja... Att de inte vill betala ut din lön? Administrativa svårigheter? Juridisk inkompetens? Antingen får du singla slant, kontakta facket, anlita en jurist eller använda din allmänna kunskap om var du jobbar. Eller så kan du förstås också ansöka om allt med beröringspunkter för ärendet på en gång; något av dem kanske går igenom.

Vad man bör göra och vilka slutsatser man rimligen kan dra beror helt på det specifika fallet. I just detta fall tror jag att vi kan vara överens om att ens ytlig kännedom om ärendet gör att vi kan hålla det för sannolikt att arbetsgivaren inte är konkursmässig. Det handlar om en timanställd som blivit uppsagd från "en av Sveriges större hotellkedjor" och inte har fått betalt för 44 arbetstimmar, trots påtryckningar till kvarvarande personal som gissningsvis har fått sina löner utbetalda. Det skall vara riktigt smala marginaler för att en sådan verksamhet skall gå runt sånär som på arbetskostnader för 44 timmars frontlinjetjänst.

Annorlunda uttryckt: hur skall du som sjuk kunna avgöra om du skall ansöka om (och är berättigad till) sjukpenning, sjukersättning eller smittbärarpenning? Rimligen gör du en erfarenhets- och kunskapsbaserad bedömning av vilken typ av problematik du har, snarare än att gå direkt till begravningshjälp.

Jag hänger inte med i ditt resonemang.
Det finns självfallet ingenting som ger dem rätt att strunta i löneutbetalningar, oavsett vilket skäl de anger. De har heller inte rätt att göra detta med anledning av saknat kapital, om så nu skulle ha varit fallet. Det förändrar dock inte förhållandet att arbetsgivare ibland gör saker som de inte får göra, och det är då man når situationen så som den är i detta fall. Och när så sker skall man i första hand (om facket inte är ett alternativ) ansöka om betalningsföreläggande hos kronofogden. I andra hand skall man driva ärendet i tingsrätten.

Gällande min jämförelse med ersättningsformer tror jag att den missade målet. Min tanke var att den skulle illustrera att du bara kan få sådant som du ansöker om, och inte kan tilldelas saker som du inte ansöker om. Den skulle även visa på att den enskildes möjligheter att bedöma sina egna ärenden, och förväntningarna på att man skall göra detta, är mer långtgående än vad du hävdar. Vilken vård man får på vårdcentralen är en helt annan sak än vilken ersättning man får av försäkringskassan. De är bara löst relaterade såtillvida att båda är beroende av vilken typ av ohälsa du lider av.

Vi provar med en annan jämförelse. Om en vän till dig skulle försvinna av okänd anledning, skulle du då anmäla försvunnen person, eller mord?