Spelade nyss klart Diablo 3, mina kommentarer

Har spelat många spel i livet. De jag har lagt mest tid på är D2:lod och WOW. Nu senast för en vecka sedan köpte jag Diablo 3(inte Ros) för att de kanske skulle kunna bli mitt nya spel att lägga ner tid på. Men ack så fel jag hade.

Jag börjar med att säga att jag klarade spelet på expert efter en vecka med wizard. Jag blev lvl 48. Jag lade ner kanske 3 timmar om dagen 7 dagar i streck sen var Diablo död. Men jag blev sjukt besviken på vissa grejer i spelet.

Jag kan börja med att säga att de som var bra med spelet.

- Musiken. Väldigt fin musik. Som vanligt i alla diablo spelen.
- Filmsekvenserna. Jävligt bra gjorda faktiskt.
- Grafiken. Grafiken var ju ett snäpp högre än D2. Vilket var lite skönt.

Nu till det dåliga då.

-Looten. I Diablo-spelen har looten alltid varit de viktigaste. Det är liksom de spelet handlar om. LOOT. Ska ävne säga att de som kallades unique i D2 kallas nu legendary i D3. När jag hade klarat hela spelet upp till Diablo så hade jag nog hittat 10 legendarys allt som allt, vilket är sjukt mycket jämfört med D2. I D2 kunde man hitta 2-3 st uniques efter en hel genomgång av de 5 acterna om man hade tur. Vi snackar på normal nu eftersom att det var väl de eqvivalenta jag avklarade på D3 med expert som svårighetsnivå. Detta är ju så sjukt dåligt egentligen, det är ju meningen att det ska vara otroligt rare att hitta legendarys. När man hittar det så pass ofta som nu så får man ingen respekt får looten. Nu när man hittar en legendary så tänker man bara "jaja nice". När man hittade en unique i D2 så tänkte man "fyfan va nice! Hoppas det är en bra unique nu". Sen är det även så att allt gear har riktiga monster-stats. Ett vapen kan ha typ 500 str, 500 vitallity, 1500-2500 dmg, 4 sockets etc. Det är precis som att utvecklarna har använt D2:lod-editorn på allt gear i end-game. Otroligt jobbigt.

-Landskapet. Om vi tar landskapet, så var det även en besvikelse. I D2 var där många öppna ytor man kunde springa runt på, bortsett från caves och sånt då. Nu i D3 är ju de fria landskapen i princip borta. De bestod ju endast av ytor täckte med an massa klumpar av träd/träsk. Allting såg likadant ut i hela landskapet. Man mådde riktigt illa. Utvecklarna hade även använt samma utseende på landskapen och cavesen flera gångerom. Riktigt slappt utvecklande. Allting såg likadant ut kändes de som. D2 såg ju likadant ut också på många ställen, men i D3 var det mer extremt tyckte jag.

- Waypoints. I D2 var ju målet att hitta waypointen så att man kunde ta sig till denna platsen igen så snabbt så möjligt om man skulle dö. Men nu i D3 är det ju helt onödigt med waypoints. När man dör så kan man resurrecta direkt på samma ställe igen, vilket är helt fail. Men om vi bortser från ressurectandet så behövs inte waypointsen ändå. När man väl har klarat av questet på de stället man är på så är där inte mer att göra på de stället. De området är liksom "färdigt". Det är avklarat, man har inget att göra där mer förutom att döda lite vanliga mobs.

-Utseendet. Om vi tar utseendet på hur mobsen och omgivningen såg ut så är även här en besvikelse. Jag fick riktiga warcraft-känslor när jag spelade D3. Allting liknade WoW på ett eller annat sätt. Act-bossarna var de som kändes mest WoW. Precis som i en raid på WoW så startade bossen med att man stängdes in i ett rum/yta och man var där själv med bossen. Bossen var riktigt stor, precis som i en raid. Bossen hade ett par mekanismer som man skulle undvika, precis som i en raid på WoW. Det var typ en 1-mans raid. I princip.

I D2 var det helt annorlunda, då kunde bossarna dyka upp helt plötsligt efter ett par mobs och man kunde även springa ifrån bossarna(dock inte Duriel eller Baal). Det var liksom inte så överdrivet stor grej i D2 att stöta på en boss. Man märkte att det var en boss och "bossen blev ett med omgivningen". Nu i D3 är det en sjukt stor deal med sista bossen i Acten. Där är oftast en filmsekvens med undertexter innan bossen, sen har bossarna även olika faser(Phases som i WoW; Phase1, Phase2 etc). Fan vad wow-raid de kändes.

De vanliga mobsen som man stötte på ute i "världen" gav ju en blandning av D2- och WoW-känslor. Där fanns ju en del mobs som man kände igen från D2, som hade normal storlek och som väntade på att bli slaktade, typ skeletons. Sen fanns där en hel del riktigt stora mobs som påminde om WoW igen och som hade en massa magier som de kunda casta på en. Speciellt i den sista acten var där en massa wow-mobs.

- Spelstilen. När man väl spelade så mötte man en massa mobs hela tiden. Alltså non-stop. Först dödade man kanske 10 mobs, 1 sekund senare stötte man på 10 mobs igen, och igen, och igen, och igen. Där kanske var någon 5 sekunders paus varannan minut. Jag gillar hack-n-slash men detta var så sjukt jobbigt. D2 hade ju sina moment i tombsen i Act 2 där man stötte på mobs konstant, men det var aldrig så tätt med mobs i de andra Acterna. I D3 var de lika tätt packade mobs i all Acterna, helt otroligt. Ovanpå de såg allting likadant ut hela tiden också. Irriterande.

Sen var det även så att man dog aldrig. Jag menar ALDRIG. Där var en cooldown på 30 sec på hp-potsen i D3, men där var även en massa global-pots(eller vad dom kallades) som droppade av mobsen. Plockade man upp dem så fick man hp, och det var riktigt ofta dessa droppade också.

Blåa/gula mobs stötte man på ofta som fan också. i D2 stötte man på dessa var 30:e minut, men i D3 stötte man på dessa var 10:e minut. Det var inte så svåra heller, det gällde bara kita dem, de droppade även lite extra bra loot och varje mob(inklusive minionsen) droppade även en global pot, så det var helt omöjligt att dö. Man bara dödade ett par mobs och hade man låg hp så plockade man bara upp potsen. Så länge man kitade dem så var det okej.

- Spells. Jag körde bara wizard så jag kan inte uttala mig om de andra klasserna men det borde vara likadant för dem. Där är alltså inget specträd, besviken redan där men jag höll modet uppe och det var faktiskt kul att spellsen förändrades med de olika runorna. Men det var ändå tråkigt att man inte kunde speca, utan istället hade alla wizards samma spells. Där fanns i princip bara vissa spells man kunde använda för att de andra spellsen var för dåliga. I nästan hela spelet så använde jag samma spells och efter ett tag blev man riktigt trött på att lyssna på samma spells hela tiden. Vissa spells använde man bara för att kolla hur de såg ut för att sedan inte använda dem igen. Man var i princip dömd till att använda vissa spells bara annars klarade man inte spelet. Det är säkert så att man kunde speca om sig i lategame när man körde loot-runs, men när man levlar så är det omöjligt.

Jag undrar fortfarande varför det krävs uppkoppling för att spela singleplayer. Är det för att Blizzard vill förhindra piratkopiering av spelet eller vadå?

Det var väl allt. Vad tycker ni andra? Bara jag som tycker detta?

Jag vet inte om man kan säga att de grejerna du nämner är bättre, jag hade nog velat säga att det är lättare. Allting har blivit lättare, man behöver liksom inte tänka, man springer åt ett håll eftersom att där finns bara ett håll. I D2 kunde där t ex i Act 3 finnas kanske 7 caves som man fick leta i för att hitta en sak för att klara ett quest. I D3 är det mer, "jamen jag kom ju därifrån så de måste nog vara här jag ska", eller "jamen jag kör vidare, jag hittar nog rätt ställe jag ska till nu".

Det enda jag kände som var likt i D3 med D2, det var nog när man stack ner i en cave och där fanns en drös med vägar man skulle välja, i slutet hade man gått fel håll och då kollade man bara kartan och såg att där var ett ställe man inte varit på och så stack man dit.

Jag fick iallfall inte känslan av att man kunde köra med vilka skills man ville. Man hade kanske 25% av alla skills att välja på kändes det som.

Du har missat helt hur Diablo 3 funkar numera.

Att du inte har ett skilltree ersätts av att du investerar dig djupt i en viss typ av gear.
Vill du exempelvis köra en wizard med en frost build så gör du det genom att välja skills och sedan skaffa gear som boostar just de skillsen och har rätt extra effekter. Finns gear som förändrar skills helt (t ex gör så en skill attackerar tre gånger istället för en).
Det är i slutändan samma sak som att ha ett skilltree, fast de lagt det på gearet istället.

När du väl sitter där med ditt feta frost-gear kommer du inte kunna byta till t ex arcane hur som helst (eller till andra frost skills än just de du specialiserat dig på), för gearet kommer vara kass till det.

Där finns då vitsen med att ha flera gubbar, som du säger att du saknar.

Gällande level cap så finns det inte längre nån cap på Paragon Levels.

Ladders är ju på gång också, om man gillar att spela på det viset.

Jag jämförde D3 på expert nivå med D2 på normal. Det är väl en bra jämförelse. Eller tycker du jag ska jämföra D2 Hell med D3 Normal? Det var en jämförelse. Sen är det så att där finns nog lika många blåa/gula mobs i D3 normal som det är i D3 hell, vilket är fail.

Numera droppar det minst en i timmen i genomsnitt

Skickades från m.sweclockers.com

Har spelat många spel i livet. De jag har lagt mest tid på är D2:lod och WOW. Nu senast för en vecka sedan köpte jag Diablo 3(inte Ros) för att de kanske skulle kunna bli mitt nya spel att lägga ner tid på. Men ack så fel jag hade.

Jag börjar med att säga att jag klarade spelet på expert efter en vecka med wizard. Jag blev lvl 48. Jag lade ner kanske 3 timmar om dagen 7 dagar i streck sen var Diablo död. Men jag blev sjukt besviken på vissa grejer i spelet.

Jag kan börja med att säga att de som var bra med spelet.

- Musiken. Väldigt fin musik. Som vanligt i alla diablo spelen.
- Filmsekvenserna. Jävligt bra gjorda faktiskt.
- Grafiken. Grafiken var ju ett snäpp högre än D2. Vilket var lite skönt.

Nu till det dåliga då.

-Looten. I Diablo-spelen har looten alltid varit de viktigaste. Det är liksom de spelet handlar om. LOOT. Ska ävne säga att de som kallades unique i D2 kallas nu legendary i D3. När jag hade klarat hela spelet upp till Diablo så hade jag nog hittat 10 legendarys allt som allt, vilket är sjukt mycket jämfört med D2. I D2 kunde man hitta 2-3 st uniques efter en hel genomgång av de 5 acterna om man hade tur. Vi snackar på normal nu eftersom att det var väl de eqvivalenta jag avklarade på D3 med expert som svårighetsnivå. Detta är ju så sjukt dåligt egentligen, det är ju meningen att det ska vara otroligt rare att hitta legendarys. När man hittar det så pass ofta som nu så får man ingen respekt får looten. Nu när man hittar en legendary så tänker man bara "jaja nice". När man hittade en unique i D2 så tänkte man "fyfan va nice! Hoppas det är en bra unique nu". Sen är det även så att allt gear har riktiga monster-stats. Ett vapen kan ha typ 500 str, 500 vitallity, 1500-2500 dmg, 4 sockets etc. Det är precis som att utvecklarna har använt D2:lod-editorn på allt gear i end-game. Otroligt jobbigt.

-Landskapet. Om vi tar landskapet, så var det även en besvikelse. I D2 var där många öppna ytor man kunde springa runt på, bortsett från caves och sånt då. Nu i D3 är ju de fria landskapen i princip borta. De bestod ju endast av ytor täckte med an massa klumpar av träd/träsk. Allting såg likadant ut i hela landskapet. Man mådde riktigt illa. Utvecklarna hade även använt samma utseende på landskapen och cavesen flera gångerom. Riktigt slappt utvecklande. Allting såg likadant ut kändes de som. D2 såg ju likadant ut också på många ställen, men i D3 var det mer extremt tyckte jag.

- Waypoints. I D2 var ju målet att hitta waypointen så att man kunde ta sig till denna platsen igen så snabbt så möjligt om man skulle dö. Men nu i D3 är det ju helt onödigt med waypoints. När man dör så kan man resurrecta direkt på samma ställe igen, vilket är helt fail. Men om vi bortser från ressurectandet så behövs inte waypointsen ändå. När man väl har klarat av questet på de stället man är på så är där inte mer att göra på de stället. De området är liksom "färdigt". Det är avklarat, man har inget att göra där mer förutom att döda lite vanliga mobs.

-Utseendet. Om vi tar utseendet på hur mobsen och omgivningen såg ut så är även här en besvikelse. Jag fick riktiga warcraft-känslor när jag spelade D3. Allting liknade WoW på ett eller annat sätt. Act-bossarna var de som kändes mest WoW. Precis som i en raid på WoW så startade bossen med att man stängdes in i ett rum/yta och man var där själv med bossen. Bossen var riktigt stor, precis som i en raid. Bossen hade ett par mekanismer som man skulle undvika, precis som i en raid på WoW. Det var typ en 1-mans raid. I princip.

I D2 var det helt annorlunda, då kunde bossarna dyka upp helt plötsligt efter ett par mobs och man kunde även springa ifrån bossarna(dock inte Duriel eller Baal). Det var liksom inte så överdrivet stor grej i D2 att stöta på en boss. Man märkte att det var en boss och "bossen blev ett med omgivningen". Nu i D3 är det en sjukt stor deal med sista bossen i Acten. Där är oftast en filmsekvens med undertexter innan bossen, sen har bossarna även olika faser(Phases som i WoW; Phase1, Phase2 etc). Fan vad wow-raid de kändes.

De vanliga mobsen som man stötte på ute i "världen" gav ju en blandning av D2- och WoW-känslor. Där fanns ju en del mobs som man kände igen från D2, som hade normal storlek och som väntade på att bli slaktade, typ skeletons. Sen fanns där en hel del riktigt stora mobs som påminde om WoW igen och som hade en massa magier som de kunda casta på en. Speciellt i den sista acten var där en massa wow-mobs.

- Spelstilen. När man väl spelade så mötte man en massa mobs hela tiden. Alltså non-stop. Först dödade man kanske 10 mobs, 1 sekund senare stötte man på 10 mobs igen, och igen, och igen, och igen. Där kanske var någon 5 sekunders paus varannan minut. Jag gillar hack-n-slash men detta var så sjukt jobbigt. D2 hade ju sina moment i tombsen i Act 2 där man stötte på mobs konstant, men det var aldrig så tätt med mobs i de andra Acterna. I D3 var de lika tätt packade mobs i all Acterna, helt otroligt. Ovanpå de såg allting likadant ut hela tiden också. Irriterande.

Sen var det även så att man dog aldrig. Jag menar ALDRIG. Där var en cooldown på 30 sec på hp-potsen i D3, men där var även en massa global-pots(eller vad dom kallades) som droppade av mobsen. Plockade man upp dem så fick man hp, och det var riktigt ofta dessa droppade också.

Blåa/gula mobs stötte man på ofta som fan också. i D2 stötte man på dessa var 30:e minut, men i D3 stötte man på dessa var 10:e minut. Det var inte så svåra heller, det gällde bara kita dem, de droppade även lite extra bra loot och varje mob(inklusive minionsen) droppade även en global pot, så det var helt omöjligt att dö. Man bara dödade ett par mobs och hade man låg hp så plockade man bara upp potsen. Så länge man kitade dem så var det okej.

- Spells. Jag körde bara wizard så jag kan inte uttala mig om de andra klasserna men det borde vara likadant för dem. Där är alltså inget specträd, besviken redan där men jag höll modet uppe och det var faktiskt kul att spellsen förändrades med de olika runorna. Men det var ändå tråkigt att man inte kunde speca, utan istället hade alla wizards samma spells. Där fanns i princip bara vissa spells man kunde använda för att de andra spellsen var för dåliga. I nästan hela spelet så använde jag samma spells och efter ett tag blev man riktigt trött på att lyssna på samma spells hela tiden. Vissa spells använde man bara för att kolla hur de såg ut för att sedan inte använda dem igen. Man var i princip dömd till att använda vissa spells bara annars klarade man inte spelet. Det är säkert så att man kunde speca om sig i lategame när man körde loot-runs, men när man levlar så är det omöjligt.

Jag undrar fortfarande varför det krävs uppkoppling för att spela singleplayer. Är det för att Blizzard vill förhindra piratkopiering av spelet eller vadå?

Det var väl allt. Vad tycker ni andra? Bara jag som tycker detta?