Civilingenjör/master onödigt?

Jag läste till h-ing istället för civ-ing. Extremt prisvärt alternativ eftersom jag bet nacken av skam och sökte jobb där de uttryckligen ville ha civilingenjörer och fick jobbet ändå, till lön som enligt fackets statistik ligger strax över medianen för vad civilare från min egen årskull skulle tjänat. Förutsatt att man är stenhård förhandlare och är villig att byta jobb ett antal gånger bör man inte lida särskilt mycket av valet ekonomiskt på lång sikt heller.
Däremot måste jag medge att det tär lite på självkänslan att befinna sig med mer högutbildade personer än man själv hela dagarna. Livet som högskoleingenjör kan beskrivas som att på fritiden är du 9 dagar av 10 ditt gängs akademiker och folk blir imponerade att man är ingenjör. Men på jobbet bland folk med master, lic och doktorsexamina känner man sig som nån som snusar bak och slutade plugga efter grundskolan.
TL;DR: Är du ute efter snabba pengar läs högskoleingenjör, men är du känslig för status läs civing direkt.

Emfas min: frågans kärna är i mina ögon hur du definierar "lönar sig". Tänker du rent ekonomiskt ("störst ekonomiska tillgångar när man dör vinner"), och inom vilket tidsspann? Inkluderar man utebliven lön under studietiden och kanske studielån ovanpå det så ser man snabbt att man behöver titta på en lång tidsram innan eventuella ekonomiska fördelar kickar in. Är du intresserad av ämnet i sig så ger mer avancerade teoretiska kurser troligen annat än bara (eventuella) framtida ekonomiska fördelar, dock.

Så ja: vad inkluderas i att "löna sig"? Det finns inget "svar", utan olika människor har olika inställning. Jag känner människor som uttryckligen lever efter devisen: "det handlar om att tjäna pengar", men även de som helt medvetet väljer jobb med klart lägre löner än de hade kunnat få på andra ställen av olika skäl. Olika människor, olika preferenser.

En "högre titel" öppnar vissa dörrar, som exempelvis vidare utflykter inom den akademiska världen. Vet man redan på förhand att det inte kommer vara intressant så kan man stryka den biten i avvägningen. Tycker man det låter väldigt intressant bör den väga tungt. Är man osäker kanske man ska försöka hitta en mellanväg där dörrarna hålls relativt öppna över utbildningen. Under fem år hinner man ändras betydligt som person, inte minst i en omgivning där man hela tiden förväntas lära sig nya saker.

True dat.

Om man jämför en civilingenjör som läser en utbildning som kräver att man pluggar mån-fre 8-17 för att klara sina tentor mot en högskoleingenjör som behöver vara i skolan 3 dagar i veckan (och då knappt hela dagar) så förstår du kanske vad jag försöker komma fram till. Som C-ing kanske du ibland ser ner på en h-ing av den enkla anledningen att deras utbildning i sig är mycket slappare. Detta är arbetsgivarna också fullt medvetna om och tar med i sina beräkningar när de ska rekrytera nytt folk. Jag säger inte att högskoleingenjör är på något vis dåligt, det är en bra utbildning och sjukt många får jobb med bra lön efteråt (ibland även innan de är färdigutbildade också just pga bristen på ingenjörer).
Det är en avvägning man får göra själv helt enkelt. Om man känner att man orkar plugga de två åren extra så är det väldigt värt det i min mening. Du kommer inte att ångra det i efterhand, trust me.