Hur gör jag mig mer konkurrenskraftig?

Du kan absolut bli aktuell för administrativa tjänster utan administrativ erfarenhet. Annars vore det svårt att skaffa sig sådan erfarenhet från början.
Ditt problem, som jag skulle se det, är att du har ganska spretig kompetens. Bredd är absolut bra, och efterfrågas också ganska starkt av arbetsgivarna, men det bör vara kombinerat med någon form av spets också.

Min rekommendation är att du bygger på din utbildning med en magister- eller masterexamen inom det av dina kompetensområden som du känner dig mest lockad av. Beroende på om du har något speciellt ämnesintresse kan det också vara värt att ta en titt på någon form av tvärvetenskaplig magister- eller masterutbildning. Inom samhällsvetenskaperna är ju de rena ämnesstudierna ofta tämligen abstrakta, medan tvärvetenskaperna brukar vara mer praktiskt orienterade. Karlstads universitet har exempelvis ett magister/masterprogram i regionalt samhällsbyggande. Luleå tekniska universitet har ett magisterprogram i utredning. Vid Stockholms universitet finns ett masterprogram i samhällsplanering. Alla dessa ger dig ju en ganska specifik kompetens som är särskilt användbar för en viss typ av arbetsgivare.

Om du skulle känna dig färdig med studierna rekommenderar jag att du, om du nu inte redan gör på detta vis, i första hand söker jobb på landsbygden. Som samhällsvetare (därtill med ämnen som placerar dig rakt i utredarfållan) har du en ganska mättad arbetsmarknad framför dig, och den blir mer mättad vid orter som är tätbefolkade, populära och har närliggande lärosäten som pumpar ut ny arbetskraft. Söker du dig däremot till en mindre kommun tio mil från närmaste stad lär du i ett slag ha fått tio gånger färre konkurrenter om de tjänster du söker.

Som rättsvetare har du ju dock faktiskt ytterligare en möjlighet som står nära till hands, om du har fallenhet för det: sök upp närmaste lärosäte och hör efter om de har något behov av en projektassistent eller adjunkt. Tillgången till disputerad personal inom det ämnet är nämligen rätt ansträngd, vilket innebär att man i högre grad än många andra ämnen förlitar sig på lärarpersonal med lägre utbildningsnivåer.

Om man lägger tanken om vidare studier på hyllan tror jag sammanfattningsvis att problemet inte så mycket ligger i din kompetens (eller ditt sätt att framhäva den), utan i vilken typ av jobb du söker. Kandidatexamen ligger på grundläggande nivå, och därmed riskerar du att sorteras bort både när det gäller högkvalificerade tjänster och när du har många konkurrenter om mer grundläggande handläggartjänster och liknande. Samtidigt ger det antagligen inte så mycket att rikta in sig på vanliga administratörstjänster heller, eftersom de vanligen inte kräver mer än gymnasiekompetens. I dessa fall kommer arbetsgivaren inte att se att dina examina tillför särskilt mycket av ett extra värde, men väl en risk att du snabbt söker dig vidare till ett mer kvalificerat jobb.

Nyckeln för dig ligger nog alltså dels i att göra en rimlig avvägning om vilken kompetensnivå du ligger på i förhållande till de jobb du söker, och dels i att försöka inrikta dig på utlysningar som sannolikt får in relativt få ansökningar.

Kan du ge lite exempel på arbeten du har sökt? Och om du vill ha mer ingående hjälp kan du avidentifiera det du inte vill visa publikt i ditt CV och lägga upp ditt CV här för feedback. Generellt kommer företag som inte kräver högskoleutbildning (typ burgerflippare) inte vilja anställa någon med högre utbildning. Överkvalificerad personal kan vara besvärlig, och benägen att dra så fort de hittar något jobb som passar deras utbildning.

En sak som är värd att komma ihåg är att du inte behöver läsa 60hp för att få ihop en magisterutbildning - det räcker faktiskt med hälften. För en magisterexamen behöver du nämligen totalt 60hp, varav 30hp skall vara fördjupning (avancerad nivå) inom huvudområdet. 15hp av dessa skall därtill vara examensarbete. För resterande 30hp finns inga begränsningar.

Det intressanta i detta sammanhang är att du (som du säkert har märkt) kan använda samma högskolepoäng i så många olika examina du vill. För examen på avancerad nivå (exempelvis magisterexamen) gäller dock att poäng från behörighetsgivande examen (alltså din kandidatexamen i ämnet) inte får räknas in. De poäng som bara ingår i din andra kandidatexamen, däremot, får du räkna in hur du vill.

I korthet kan du alltså använda 30hp från en av dina kandidatexamina och stoppa in dem i din magisterexamen för att halvera utbildningstiden. Med heltidsstudier talar vi då om en studietermin innan du är färdig. Om du har något sätt att klara försörjningen under denna tid borde detta vara överkomligt. Om inte, så har du ändå bara ett år framför dig med halvtidsstudier.

Går du denna väg får du nog dock välja lärosäte litet strategiskt - kolla av med dem först om de har stoppat in något lokalt fakultetskrav eller något för relevant examen. Högskoleförordningen sätter nämligen bara ett golv på vad som måste ingå i en examen, men lärosätena är fria att bygga på med egna krav utöver detta. Vissa lärosäten eller fakulteter inom dessa lägger därför in krav på ett visst antal högskolepoäng metodkurser, eller på utökade krav om kurser på avancerad nivå eller liknande. Eftersom du plockar ut din examen från det lärosäte där du tog dina sista poäng får du alltså se till att det lärosäte du valt inte har några sådana ytterligare krav, för då faller idén litet grand.

--
Gällande privata ströutbildningar kan jag nog inte lämna ett kategoriskt svar på detta. Generellt värderas de rätt lågt, eftersom det inte finns någon standard för dem att förhålla sig till. Värderingen bygger på igenkänning från arbetsgivaren - om det råkar vara så att utbildningen du länkar till är välkänd och respekterad bland HR-folket kan den säkert vara bra, men annars är det väl ungefär likvärdigt som att skriva i ditt CV att du har grundläggande kunskaper inom löneadministration (förutsatt att du nu har det).
--
Vad jag hade gjort beror nog litet på vilken situation som gäller. Om jag hade haft möjlighet att försörja mig i ett halvår hade jag nog satsat på att skaffa en magisterexamen, så att man kan peka på avancerad kompetens inom ett ämne, och stödkompetens i ett närliggande. Om inte, så hade jag nog utgått från arbetsuppgifter snarare än geografi i jobbsökandet. Med detta menar jag alltså att jag hade sökt i hela Sverige, oberoende av placeringsort, och snarare riktat in mig på den typ av tjänst som ligger mest i linje med min kompetens och mina intressen.

Värt att komma ihåg är att du inte nödvändigtvis behöver flytta permanent till ett jobb du får någon annanstans. Ta jobbet, flytta dit, och fortsätt söka jobb i din hemort. Flytta tillbaka när du får napp. Om du har ett billigt boende på vardera plats behöver du inte ens nödvändigtvis flytta helt och hållet, utan kan exempelvis veckopendla.

Det finns ingen skillnad i meritvärde mellan en distansutbildning och en campusutbildning. Dels gäller samma kunskapsmål oavsett studieform, och dels framgår det heller inte för dina tilltänkta arbetsgivare vilken studieform du har haft. Det enda som framgår av examensbeviset är vilken examen det gäller, och vilka kurser som ingår i den.

Det magisterprogram i projektledning som du hänvisar till är en helt okej utbildning för sitt syfte. Jag funderar dock på om det syftet ligger helt i linje med ditt syfte. Det handlar ju om en roll som ofta är tätt knuten till erfarenhetskrav - få arbetsgivare är beredda att anställa helt nybakad personal som projektledare. Programmet är nog framförallt användbart för dem som antingen vill kliva vidare till en annan yrkesroll, eller för dem som hamnat i en projektledarroll som de vill lära sig hantera bättre. Jag tror absolut inte att det skulle skada, men om du skall försöka maximera din arbetsmarknadsnytta av det sista året finns det kanske bättre vägar att gå.

Jag tror till att börja med att du kanske ser väl negativt på saken. Dina examina är absolut värda mer än papperet de är trycka på. Dels har du förhoppningsvis fått värdefulla kunskaper och färdigheter genom dem, och dels innebär de att du uppfyller grundkrav för en ganska bred flora av tjänster som du annars inte skulle ha haft en chans på.

Om du vill arbeta med HR hade kanske det bästa varit att läsa personal- eller arbetsvetenskap från början, men som du säger är det lätt att vara efterklok på den fronten. Som läget ligger skulle jag säga att dina främsta möjligheter ligger i utredar- eller handläggartjänster på mindre orter. Börja i den änden, och arbeta vidare därifrån. Bara för att du får ett jobb någonstans behöver du inte sitta kvar på samma stol i 40 år.

Ett praktiskt tips är ju exempelvis att hålla utkik efter nämndsekreterarjobb. Man behöver ett flertal sådana i samtliga kommuner i Sverige, så de är ganska vanliga, och konkurrensen på landsbygden är inte jättehård. Du får användning för båda dina kompetensområden, och tjänsterna ligger dessutom på en lämplig kvalifikationsnivå för en kandidat.

Angående projekt som arbetsform är det mycket riktigt rätt vanligt genom hela leden i såväl förvaltning som verksamhetsstyrning.
Man skulle dock kunna säga att det finns två övergripande typer av projekt: långsiktiga, resurstunga och förhållandevis fristående sådana, samt kortare, billigare och mer verksamhetsintegrerade. Det är främst den förstnämnda typen som kräver projektledningskompetens, medan den sistnämnda mer är ett sätt att organisera utvecklingsinriktat internt arbete - för detta tillsätter man inte särskilda tjänster, det handlar mer om att någon i miljön tar på sig samordningsansvaret. För övrigt kommer ju de flesta som arbetar i projekt just att arbeta i dem, snarare än leda av dem, och då är ju projektledningskompetensen av mer begränsat värde.

När det gäller magisterutbildningar har jag svårt att se att någon sådan, som inte är en uppdragsutbildning och därmed stängd för allmän ansökan, bygger på arbetslivserfarenhet i någon högre grad. Det vore nämligen inte förenligt med Bolognasystemets gradering av förkunskapskrav. För en magisterutbildning gäller att du skall ha en lämplig kandidatexamen, och har du det så är det bra så. All specialkunskap utöver denna får du under utbildningens gång. Den enda utbildning som jag känner till som kräver arbetslivserfarenhet är yrkeslärarutbildningen, och den är ju något av ett specialfall.