Det här med lön

I allmänhet bör en universitetsutbildning inom relevant område ge högre lön. Man lär sig en hel del under en utbildning och har intyg på vad man läst.
Det betyder inte att någon som inte gått någon universitetsutbildning inte skulle kunna vara minst lika bra, men då krävs det en hel del för att övertyga en eventuell arbetsgivare om detta. Om du har några hemmaprojekt att visa upp för en tänkbar arbetsgivare där denne kan se att du faktiskt är duktig så kan du nog få en bra lön.

Din nuvarande chef kanske inte inser att det du gjort är så mycket bättre än din föregångare.
Han kanske bara ser det som att du putsat lite på hans/hennes kod ?
Ny funktionalitet tenderar att imponera mera. Chefen får något nytt som kan säljas eller visas upp för kund.
Att förbättra befintlig kod är givetvis mycket värt, men från en utomståendes synvinkel kan det vara svårare att uppskatta.

Håller fullständigt med JesperT ovan. En utbildning i sig ska inte avgöra lönen, kompetensnivån ska styra den punkten. Men, dokumenterad utbildning (må det vara enstaka kurser, examen eller dokumenterade tidigare projekt) är nyckeln till att visa på att man besitter kompetensen i fråga. Så frågan är inte om du faktiskt är bättre eller sämre än din företrädare, frågan är om du kan påvisa det på ett övertygande sätt. Bevisbördan ligger hos dig i det här fallet och givetvis även om du söker ett annat jobb.

En ingenjörsutbildning ger en bredd som du med största sannolikhet saknar.

När man lär sig själv (på fritiden eller via jobb) så tenderar det man lär sig vara applikationsbaserat och inte bygga från grunden och bredden som en utbildning ger. En ingenjörsutbildning ger dig även verktygen för att strukturera och lösa problem på ett lätt förståeligt och effektivt sätt.

Om du är duktigt och faktiskt har tillräckliga kunskaper så klarar du lät att läsa åtminstone halvfart vid sidan av jobbet. Leta efter distanskurser som ingår i ett relevant program och läsa dessa, eller hitta ett distansprogram att läsa. De första kurserna i ett program brukar vara enkla.

I min erfarenhet så kommer en arbetsgivare aldrig vilja betala någon mer än nödvändigt.
Spelar (i dom flesta fall) tyvärr ingen roll hur bra du är, det kommer alltid finnas ursäkter.

Jag som har en universitetsexamen har istället fått höra saker som "du har ingen chefsposition", "inget formellt ansvar", "inget personalansvar"...
Nähä? Men nyttan jag tillförde företaget var långt över en del "chefer" som mer eller mindre bara satt och såsade bort halva sin arbetstid i möten, andra halvan på VAB, och när väl nått dom hade ansvar över falerade så var det bara bortförklaringar

Det enda tipset jag kan ge baserat på mina och mina vänners erfarenhet är att helt enkelt söka dig vidare om du vill ha en aggressiv löneutveckling. Det är extremt mycket enklare att driva upp sin lön om du besitter en kompetens som ett nytt företag saknar & behöver, jämfört med att få den arbetsgivare du redan har att helt plötsligt börja betala mer för vad dom anser att dom redan har.
Jag har ändå varit ute i 7 år efter examen nu, och skulle säga att väldigt många sällan stannar mer än 2 år per jobb dom första åren.

Jag har själv "kännt av" väldigt av detta, har varit med och anställt mer eller mindre nyexade in i grupperna jag arbetat i, som jobbat 1-2 år och velat bumpa sin lön minst 5k. Detta har arbetsgivaren vägrat, och vi har förlorat dom till andra företag som gladeligen pröjsar 5k extra för att slippa ta den smällen som att "Lära upp" nån dom första åren "kostar".

Att byta jobb kan även som bonus driva upp lönen där du jobbar för tillfället. Väldigt ofta händer det att arbetsgivaren ändå kryper till korset och matchar ens nya lön den dagen man väl säger upp sig. Dock anser jag att hot om att säga upp sig är en extremt dålig taktik. Detta ska enbart ses som en bonus, om man ändå trivs och känner att enda anledning till byte mer eller mindre är lön så ser jag inget problem med att stanna kvar om man får matchad lön. Vet många många som gjort så.

Som sagt, finns ingen rättvisa här i världen. Han var uppenbarligen bättre på att löneförhandla. Nu sitter arbetsgivaren säkert nöjd över att dom sparar in 6k+arbetsgivaravgifter varje månad eller vad nu den andra personen hade mer i lön.

Håller till stor del med, om allt du skriver. Framförallt detta.
Jag tyckte inte min universitetsutbildning på något sätt var dålig, men det är främst för jag gillar att studera.
Sett till hur bra man är på att utföra ett arbete hade det varit väldigt mkt bättre att bara "fått chansen" och sen jobbat i 4,5 år, med mindre/kortare intern- och externutbildningar som varit skräddarsydda för vad det nu var man valde att arbeta med.

Alla(?) Civil* -utbildningar är idag så enormt breda. Det man mer eller mindre gör är bara att bevisa att man inte är ett totalt basket case, utan har en förmåga att prestera bra.
Och eftersom vidareutbildning blivit en sån norm idag, varför inte anställda nån med en utbildning?
Men precis även som jag var inne på, svepskäl. Ingen vill betala mer av sina pengar än dom måste.

Däremot står jag fast vid att det finns många utbildningar som ändå är vettiga. Jag hade t ex inte velat haft en läkare som skippat skolan. Eller en jurist.

Edit: En till grej med utbildning & lön är ju att det blivit lite som... ja.... finner inget bra ord. Låt mig försöka förklara:
Hela "systemet" är uppbyggt kring att det kostar pengar att utbilda sig (även om inte själva utbildningen kostar så är det ändå studielån + tid). Därav finns en sorts "acceptans" kring att nån som utbildat sig ska vara / kan vara dyrare.
På samma sätt så "måste" ju nästan arbetsgivarna köra rejset med löneskillnad, för annars kommer det ju bara fortsätta eskalera. Börjar man ge icke-utbildade samma lön som utbildade så faller ju hela systemet. På samma sätt som att ej utbildade nu blir frustrerade, så kommer ju dom med utbildning kunna bli frustrerade om lönerna ändå blir lika. (För dom kommer ju driva sitt argument om att deras bredd & kunskap via utbildning ska vara _mer_ värt, på samma sätt som att den outbildade trycker på att det är prestation som ska räknas).
Väldigt svårt läge, jag har faktiskt ingen bra lösning.

Har själv en vän som nu hoppat på nån sorts civilekonomutbildning. Hon har i 3 år jobbat sida vid sida, och gjort EXAKT samma sak som dom "utbildade" ekonomerna på sitt jobb. EXAKT samma sak, samma ansvar, samma deadlines. Ändå ligger hon groteskt efter i lön, med enda ursäkten "Vi kan inte ge dig samma lön som dom som har en utbildning". Ekonomibranschen verkar mycket mer konservativ där, var samma sak när hon försökte söka sig vidare (många tog inte ens emot hennes ansökan då hon saknade utbildning). Så ibland är det bara att gilla läget.
Så hur sjukt är inte det? Hon ska nu spendera 3-4 år på att plugga, bara för att få det på papper, för att sen gå tillbaka och göra samma sak hon redan kan & gör. Extremt hur illa hur onödigt tid & pengar spenderas på utbildning.
Dont hate the player, hate the game.

Jag tycker inte heller min utbildning var dålig i sig, mest att jag känner att nu när jag arbetat ett tag inser jag att jag faktiskt bara använder en liten del av vad jag lärde mig och resten glömmer jag sakta men säkert bort. Känns lite som slöseri av mitt liv när jag spenderade flera år i en skola för att lära mig saker jag sedan glömmer bort bara några år senare.

Ja det går ju självklart aldrig att generalisera, i olika yrken krävs olika mängder teori och utbildning. I min nuvarande roll krävs ändå en viss mängd teori, dock skall ju tillämpningarna var praktiska så då förenklas en hel del och den teorin som används täcktes in i de första kurserna vi läste. Sen vet jag att det finns de som bygger en del modeller som kräver teori av mycket högre rang men de är i en minoritet.

Jag skulle helt klart kunnat läsa första året på utbildningen och fått med mig det jag faktiskt behöver förstå och mer därtill. Resten är sådant jag lärt mig i arbetet eller mer praktiska kurser (som vissa dock ges på universitetet) där du egentligen får ut mest om du redan är bekant med området från arbetet.

Jag håller med om att systemet ser ut så, jag tror dock företagen skulle få mer produktiva medarbetare om man struntade i vad folk har för diplom på väggen och kollade mer på vad de faktiskt har för kompetens och vad de kan leverera. Har en outbildad person mer i lön än den utbildade så är väll den otubildade duktigare, inget fel med det. Jag vill inte ha bra lön för att jag sov mig igenom universitetet och har en utbildning, jag vill ha bra lön för att jag presterar på arbetet.

Jag är av exakt samma uppfattning. Diskussionerna bland mina vänner går & är på exakt samma sätt.
Både individen och arbetsmarknaden skulle i min mening ofta tjäna på att ha ett bättre system, kortare & mer riktade utbildningar.

Försöker inte säga emot dig, utan bara fundera kring varför det ser ut som det gör.

Du kan inte förvänta dig någon lön alls. Din arbetsgivare betalar så lite i lön till dig som du accepterar. Om du kan få bättre betalt någon annanstans, gå dit och jobba!

Jag tycker att man bör skilja litet på den kunskap respektive den förmåga som utbildningen ger dig. När det gäller den rena sakkunskapen kan det du säger säkert stämma, beroende på vad du arbetar med. När det gäller din förmåga, som är svårare att härleda eftersom den smyger fram så gradvis, är jag dock mer tveksam. Mer än något annat tillhandahåller högskoleutbildning ett sätt att tänka som faktiskt är ganska unikt för akademin - och det lär man sig inte på ett år. Egentligen är processen aldrig riktigt fullföljd, eftersom tankesättet kontinuerligt fortsätter att utvecklas, men det första året är definitivt inte nog, eftersom det är så fokuserat på att banka in en grundförståelse för studieområdet.

Det verkliga mervärdet från utbildningen kommer senare, och där skulle jag säga att det snarare handlar om tilltagande marginalnytta än om avtagande sådan. Fundera på vilken människa du var efter ditt första utbildningsår, och jämför det med vilken människa du var efter ditt sista - hade båda dessa människor verkligen skött ditt jobb lika bra?

Väl uttryckt.
Förmågan att analysera och lösa problem är något av det viktigaste man tar med sig från en universitetsutbildning. Den kan inte stressas fram och är mycket svår att utveckla själv hemma på sin kammare.
Själv har jag läst väldigt många kurser under min grund och forskarutbildning på universitetet. Jag har endast haft praktisk nytta av innehållet i en liten bråkdel av dessa kurser, men min förmåga att analysera komplexa problem har ökat enormt genom den träning studierna givit mig.
Speciellt när man, som du skriver, tänker tillbaka på sig själv hur man tänkte och resonerade när man började studera och hur man tänker idag så inser man hur mycket man faktiskt utvecklats.