Detta blev en lång utläggning men jag har länge velat få det sagt, så here we go!
Jag har själv relativt färsk erfarenhet från att ha pluggat systemvetenskap och sökt (och fått) jobb inom området. Det enkla svaret är såklart att "det beror på". Att välja plåtslagare bara för att det är lätt att snabbt tjäna okej med pengar tycker jag dock är fullkomligt vansinnigt. Medan valet av utbildning inte ristar in livet i sten så påverkar det väldigt mycket; precis som BasseBaba säger så är det ett stort projekt att byta inriktning (och ju senare desto svårare, såklart). Jag vill verkligen trycka på att du lever ett enda liv (varav jag kan tänka mig att ungefär 80% återstår) och vi har den ofattbara turen att leva i ett land där vi har alla möjligheter i världen att hitta på vad vi vill med det där livet, vilket kort och gott innebär att det i mina ögon är vansinnigt att välja en inriktning som kanske ger relativt bra inkomst under de första yrkesverksamma åren men inte ger goda chanser att utvecklas eller är vad man verkligen vill göra. Om du däremot verkligen vill bli plåtslagare - go for it! Men jämför aldrig dig själv med någon annan än dig själv när du tar stora beslut här i livet.
Enbart CSN-skulden (vid fullt studielån) är numera över 1000 kr per högskolepoäng. Räknar man dessutom in 'utebliven inkomst' för att plugga istället för att jobba - alltså att hela tiden gå minus istället för plus under studietiden - så inser man ju snabbt att det även i Sverige påverkar ekonomin under resten av livet att plugga vidare efter gymnasiet. En kandidat kostar alltså uppemot en kvarts miljon kronor i (fullt) studielån. Lägg på 1/3 eller 2/3 för en magister (4 år) eller master/ingenjör (5 år).
Med det sagt ångrar jag inte en sekund att jag valde att läsa vidare! Studieåren är fantastiskt roliga (om man verkligen utnyttjar dem) och man har så oerhört stora möjligheter att lära sig mer än vad kurserna innehåller. Jag kan helt ärligt säga att själva kunskaperna från kurserna är en oerhört liten del av den personliga utveckling det innebar att läsa vidare; allt från kritiskt tänkande till kontaktnät är de stora vinsterna. Min upplevelse är att inom systemvetenskap behöver man komplettera utbildningen på egen hand - på gott och ont.
Fördelen med att programmet 'bara' är tre år, att man har relativt lite lärarledd undervisning (vi kunde ha ett par timmar i veckan, medan de på den tekniska delen av skolan snittade sex timmar om dagen) och ligger mittemellan IS/IT och människor/organisationer är att det finns goda möjligheter att bli både management-konsult och hardcore utvecklare/programmerare.
"Nackdelen" är att det inte räcker med själva utbildningen för att kunna välja mellan olika inriktningar och jobb efter examen utan man får/behöver använda den där "lediga" tiden till att ge sig själv andra erfarenheter och kunskaper.
Jag hade många klasskamrater som intresserade sig för kod och därför fick jobb på både stora och små företag inom det området. Likaså gick jag själv och många andra åt management-hållet och fick olika jobb inom det området. Gemensamt för alla oss som inte bara lätt hittade jobb utan fick rätt jobb för oss är att vi engagerade oss vid sidan av själva utbildningen. Det kan vara allt från att göra hemsidor och småprogram för skojs skull och för att lära sig det som inte täcks av utbildningen, till att vara aktiv i olika studentföreningar och/eller studentkåren; huvudsaken är att betygsutdraget från LADOK inte står i centrum för jobbansökan.
Personligen hade jag ett par ansvarsroller i olika studentföreningar och åkte på utbytestermin. Dessförinnan jobbade jag i olika ansvarsroller några år innan jag valde att plugga vidare. Utan allt detta kan jag med all säkerhet säga att mina chanser att få mitt nuvarande jobb (åt management-konsulthållet på en av de stora firmorna - trots ett C i snittbetyg) hade varit noll. Tro mig när jag säger att erfarenheter utöver plugget praktiskt taget är obligatoriskt för de mer eftertraktade jobben (såsom traineetjänster och management-konsultjobb).
Jag har dock aldrig varit intresserad av att bli kodare, trots att möjligheterna inom utveckling/programmering är väldigt stora. Medan det viktiga "tänket" och den förståelse för kod som utbildningen ger (framförallt hur jävla mycket arbete som ligger bakom de där små fälten och knapparna som användaren ser på skärmen) så är jag verkligen dålig på det - helt enkelt för att jag saknar intresset. Däremot har jag fått ett väldigt stort intresse för hur IS/IT tillsammans med management påverkar människor, organisationer och 'business'.
Den stora skillnaden jag ser mellan utbildningarna systemvetenskap och datavetenskap är hur omfattande själv utbildningen är:
Man hinner givetvis lära sig mer under fem år än tre, men fem år är en väldigt lång tid.
Datavetenskap ligger generellt hos de tekniska skolorna istället för business-/ekonomiskolorna, vilket innebär att lärarna kort och gott är mycket bättre på de tekniska områdena (elevpengen för tekniska utbildningar är mycket högre än för ekonomiska och statusen för tekniska lärare är mycket högre på de tekniska skolorna).
Som systemvetare läser man noll matte, vilket innebär att vi kan ungefär noll om algoritmer och liknande (som används inom mer djupgående och/eller teknisk programmering).
Nog för att jag primärt letade efter jobb som inte innehöll särskilt mycket utveckling, men min uppfattning är definitivt att vi som systemvetare ofta slåss om samma jobb som datavetarna - trots att de har pluggat två år längre än oss! Ingångslönerna är dessutom baserade på själva jobbet och att man har en högre utbildning, snarare än huruvida man pluggat i tre, fyra eller fem år. Vi är med andra ord jävligt bortskämda då vi (åtminstone vi som kompletterat vår utbildning och/eller nischat oss inom något extra eftertraktat område) utan problem får jobb direkt efter examen med en ingångslön på 26-32000 kr (28k är standard) och väldigt god löneutveckling, inom en bransch som garanterat kommer fortsätta växa under hela vår livstid. Även om alla problemen med outsourcing (mot all förmodan) löses och all utveckling plötsligt kan ske utomlands så kommer vi som antingen pluggar nu eller nyligen tagit examen sannolikt hunnit få så pass mycket erfarenhet att vi fortfarande är attraktiva.
Så, för att sammanfatta ser jag följande anledningar till att välja datavetenskap över systemvetenskap:
Du vill bli en väldigt teknisk, "ingengörig" programmerare (du kanske redan vet exakt vad du vill jobba med - och tror att risken är minimal att du hinner ändra dig på fem(!) års tid - och vet att en ingenjörsexamen krävs).
Du vill tvunget att själva utbildningen ska ge dig all styrning och alla kunskaper du kommer behöva för att få det jobb du vill ha, och litar på att så är fallet (vilket jag inte gör, då utbildningarna inte direkt är kända för att anpassa sig i närheten av lika fort som IS/IT-branschen ändras).
Du tycker verkligen om att plugga och har inga problem med att dedikera ytterligare fem år till det.
Du älskar matte och teknisk problemlösning.
Du vill tvunget läsa vid en teknisk högskola (jag vet inte varför så skulle vara fallet, men hursomhelst).
Du har inga problem med att studiekostnaden kommer bli markant större än för en kandidat.
Jag hoppas att detta kan vara till hjälp för er som funderar på att läsa just system-/datavetenskap! Säg gärna till om ni undrar något mer som ni tror att jag kan svara på (men glöm inte citera mig i så fall)
