Nån mer som slutat spela?

typ så

Är snart 35, bostad, bra jobb, sambo, ett barn. Lirat sen 1986 och spelar fortfarande. Inte lika mycket såklart som när jag bodde i en lägenhet med ytterligare två gamers men väl ett par timmar per vecka. Även LAN ett par ggr om året med några vänner.
Speltiden jag har nu är helt klart mer värd än när jag kunde sitta en 10+ timmar framför datorn per dag.

Intresset har gått ner men att gå från 100 till 80 är ju ganska så bra det med.

För att inte tröttna är det variation som gäller för min del, dvs byt typ av spel, kör du mycket FPS byt till MOBA och sen till kanske något turbaserat osv, byt genre helt enkelt. Numera är vi ju bortskämda med mer bra spel än vad vi har tid med att spela, även om man skulle spela dygnet runt. Dvs vem hinner med att lira alla spel i steambiblioteket?

Intressant att se alla andras åsikter och hur man tar spel.
Däremot vill jag säga att spel inte är något enbart för barn som man "växer ifrån". Vem säger sig ha växt ifrån film, böcker, fotbollsträningen och idrottandet?

Mindre tid till sina hobbies har man såklart jobb och allt vuxenmeck. Spel är, tack och lov, inte som de var under 90-talet.

Leta upp dom där guldklimparna som är roliga och lira när du kan. Enklast är att inte pressa sig själv till "OMG nu måste jag ha fem timmar fri tid för att kunna lira annars är det inte värt, eller kör jag MP måste jag bli bäst".

Vet inte för egen del om det är åldern eller wow som pajat mitt spelande.

Har fortfarande intresset kvar. Köper spel men blir alltid samma sak. Wow. Sista två Total War köptes och jag tänkte spela som dem men har ärligt talat inte rört dem ens. De är installerade och klara. Köper till och med dlc´s till dem.

Wow står på något sätt för "trygghet" för mig. Är som en vän när deppigheten slår till som värst, en trygg och bekant miljö att hänga i.

Är lite rädd hur mitt, nästan sjuka, spelintresse från förr står sig idag om jag inte hade wow.

Cities Skylines är installerat och lirade det lite grann. Kul spel men har inte rört det på länge nu.

Man får välja och prioritera lite ger man sjutton i tusen andra "vuxenintressen" som egentligen är skittråkiga så har man tid att spela när man känner för det och då kommer lusten tillbaka.

Haha, känner igen mig här, svårt att komma in i spel när ens hjärna verkligen vill att man ska göra något annat (även om spelet man spelar är ganska roligt).

Med vissa riktigt bra spel finns inte denna känslan dock, tror det mer handlar om man är mer kräsen med spelkvalitet nu än när man var yngre och om inte spelet möter en väldigt hög standard så blir man irriterad och hjärnan säger till en att göra något annat istället.

EDIT: Tror det beror mycket på humöret också, känner man inte något behov av att "åstadkomma" någonting för man gjort så mycket under dagen så känns det meningslöst att hitta på något nytt. Eller om det är tvärtom, att man är supertaggad på att göra någonting men inte känner att spelandet engagerar en tillräckligt för att kunna tillfredsställa en så kan denna tanke antagligen dyka upp och hjärnan vill att man hittar på något annat istället, även om man spelar ett spel som man normalt skulle tycka om.

Hehe ja den känslan kan jag ha med När man har jobbat och slitit är man dock värd att göra något som är kul och släppa den tanken

Härligt tillägg du gjorde här

Jag var arbetslös en lång period och redan då tappade jag humöret för att spela. Och jag tänkte då att när jag får jobb, minsann, när det blir lite konstraster! Man jobbar en hel dag, då kommer det kännas så VÄRT att äntligen få spela. För då har man varit nyttig, fått sitt leverne osv. Men icke. Det har inte hjälpt. Jag är snarare sugen på att bara få komma hem och ha fritid. Men lider fortfarande av samma problem, att det t.ex. är ett onödigt fördriv av tiden att spela men att jag istället kan se på film & serie, vilket nästan är värre. För i spel är man ju åtminstonde aktiv i hjärnan... ^^

Här har ni en till som tröttnat ordentligt till på spel, FAST jag egentligen älskar spel så finns inte lusten där som förr. Just nu har jag alldels för mycket fritid. Så att tiden inte skulle räcka till är inte skälet, känner bara att jag orkar spela Overwatch 1-2tim i sträck, sen har man klarat av det lilla spel suget som fanns. Har flera ggr funderat köpt konsoll igen, men sedan nästa dag har sugit försvunnit och är glad över att jag inte gått o köpt mig något som skulle stå och damma.

har spelat spel sedan pong konsolernas tid och har inte haft en tanke på att ge upp än och kommer nog aldrig att göra det heller.
jag pratar givetvis inte för alla nu, men spel är kul, i alla dess former, men jag tycker att när man blir för seriös, för allvarlig med det hela, alltså att man måste ha de värsta och kraftfullaste datorerna eller den värsta konsolen och försöka vara så hightech, på topp som möjligt, spendera en mindre förmögenhet på det hela, det är då motivationen börjar att försvinna lite och det hela går från att vara kul till blodigt allvar.

MMOn i allmänhet och Lineage 2 i synnerhet tog död på singleplayerspel för min del. Singleplayer känns sedan dess oftast bara tomma och jättetrista och jag har sedan dess alltid kört eller väntat på något kommande MMO i perioder.

Det finns singleplayer-undantag som jag återkommer till bara för att de har så högt anseende från mig. Civilization-serien har så klockrent gameplay att det nog aldrig blir gammalt, Fallout 4 körde jag igenom 2 gånger då jag fullkomligt älskade Fallout 2.
Men det är klart, även Civ är roligare i multiplayer och hade önskat att det fanns något sådant alternativ för Fallout också.

Största problemet med multiplayerspel är att hitta folk att spela med. För då måste man ju hitta spel som ska stämma överrens med polarnas spelsmak.

Ja du, hade jag varit ensamstående och / eller inte haft barn så hade det blivit mycket mer. Efter jobbet och kvällen med barnen så orkar man oftast inte alls spela, och gör man det så blir det ändå bara en timma om ens det.

Hahaha för mig är det Guild Wars 1.
Det är jobbigt att sätta sig in i ett nytt spel, så när jag har en timme att slå ihjäl blir det ofta en runda i GW. Vet inte varför, det är bara liksom enklast, absolut noll ansträngning. Jag har spelat GW2 och gillade det inte, och otroligt nog är det fortfarande många som spelar GW1.
Men det blir över huvud taget inte så mycket lirat. Multispelarspel är nästan ingen idé eftersom jag bara lirar nån timme i veckan så jag har inte skuggan av en chans mot nolifers. Singelspelarspel spelar jag, men det är inte så ofta jag hittar nåt jag gillar. Sist var det Hellblade: Senua's Sacrifice.

Har i slutat OCD-spela nu sedan ca 4-5 år tillbaka från att ha kört på väldigt ohälsosamma nivåer under en väldigt lång tid. Nu har jag äntligen nästan helt lyckats ersätta spelandet med heltidsjobb, fru, barn och mobilspelande på toaletten. Ska även köra heltidsstudier 125% parallellt nu en tid för att ta igen tiden jag la ner på spel förut.

Även om jag fortfarande älskar spel så har det inte direkt hjälpt mig i mina livsmål, kanske har jag 30års-kris nu. Får se hur det går framöver