Copyswede vinner mot Sony i hovrätten

Oärligheten ligger i deras argumentation. Att de påstår att privatkopieringen inte har minskat kraftigt, som i verkligheten, utan att den har ökat och att de därför behöver ha in avgifter från allt fler håll. Jag tycker också det är oärligt att, i sina argument till domstolar och liknande, ignorera den stora orsaken till att privatkopieringsersättningen kom till, faktiskt privatkopiering av saker som man delade inom sin familj och bekantskapskrets, och istället pekar på formatskiftning som det som motiverar deras ersättning idag. Privatkopiering mellan personer sker ytterst sällan idag och således faller väldigt mycket av motiveringen bakom denna ersättning. Sen tycker jag förstås att det är förkastligt att domstolarna har så låg teknisk kompetens att de inte ser igenom dessa argument, och att deras motparter inte har lyckats förklara detta på ett tillräckligt bra sett.

Fast det fallet du länkade till tog väl inte upp nivåerna öht? Det var väl bara diskussionen av vilka apparater som skulle täckas in av privatkopieringsavgifterna som togs upp där?

Varför inte regeringen gör något är bara för de älskar allt som har med bevakningen o pengar o göra.

Näe. Redan i rubriken för första artikeln står det att det gäller ersättningsnivåer och läser du första artikeln så står det även vilka ersättningsnivåer som föreslagits.

"Den nya nivån blir 40 kr för externa hårddiskar och 50 öre per GB upp till 80 GB för USB-minnen med en lagringskapacitet på mer än 2 GB. Med svensk moms innebär det ett prispåslag på cirka 50 kronor för externa hårddiskar i handeln, att jämföra med 100 kronor innan halveringen."

I andra artikeln går de in på att copyswede och UMA inte kommit över ens och att en skiljedomstol har avgjort vilka ersättningsnivåer som ska gälla för externa hårddiskar och USBminnen och de gick på copyswedes linje.

Aja. Jag tycker som sagt att det spelar mindre roll. Ersättningsnivåerna bör varken copyswede eller domstolar avgöra med nuvarande upplägg men det är precis så det går till tyvärr.

Edit:
Kan bara hålla med snajk om att lägga avgiften på mediet som innehåller uppovsrättsskyddat material verkar vara den bästa idén so far.
Ingen extraavgift på de medier som har kopieringsskydd och den media som saknar kopieringsskydd får ha den extra avgiften. Då kan upphovsrättsmän själva välja om de vill ha den extra avgiften som höjer priset eller ej.
Och kunderna kan också själv välja. Vill man betala extra för att kunna dela med sig så skaffar man sin musik/sina filmer utan kopieringsskydd.
Rättvis fördelning som är anpassad efter dagens samhälle snarare än hur det såg ut på 70talet.

För att utvecklingen har gått åt det hållet under ganska lång tid nu, både tekniskt och kulturellt. Allt mer av mediekonsumtionen har flyttats över till streamingtjänster som inte går att privatkopiera men där behovet också är väldigt mycket mindre att göra det. Om jag hittar en bra låt och vill att en polare ska höra den så behöver jag inte kopiera den utan det räcker med att skicka en länk, till spotify eller youtube exempelvis. Denna teknikutveckling har också påverkat de kulturella och sociala aspekterna av musiklyssning (och filmtittande osv.). Utmaningen är inte längre att få tag i visst innehåll för alla kan få tag i allt, så behovet av att kopiera saker för att andra inte kan få tag i dem är därmed borta, istället ligger utmaningen att sålla i det enorma utbud som vi alla har tillgång till och då hjälper inte möjligheten att privatkopiera.

Det oärliga ligger i att låtsas som om det var det lagen handlade om från början när det bara var en väldigt liten del av motiveringen till den då. Om 87% av motiveringen (raka siffror här ) till lagen kom ifrån möjligheten att dela med sig av sitt inköpta innehåll och bara 13% från formatskiftning så borde avgiften ligga 87% lägre nu än vad den gjorde då, relativt inflation osv. förstås. Då är det i mina ögon oärligt att agera som om dessa 13% ger lika bra motivation och lika höga avgifter som 100%. Speciellt med tanke på att domstolarna verkar lyssna mer på Copyswede än på deras motparter, forskare, sakkunniga osv.

Köpta filer från Itunes och liknande är en av ytterst få nya mediekanaler som fortfarande medger privatkopiering men det har inte blivit en så stor hit i Sverige direkt. Sen vet vi inte hur mycket privatkopiering det sker av sådana filer, den kan förstås vara omfattande men sannolikt inte.
Jag utgår inte från att våra domare har bristande teknisk kompetens utifrån att deras domslut har gått emot mina åsikter utan av många orsaker. Läser man exempelvis motiveringar till en del domar i tekniska fall så är det skrämmande hur lite de kan. Jag har också en bekant som är domare på hög nivå inom detta område och som därmed har väldigt stort inflytande på hur dessa lagar ser ut och hans tekniska- eller IT-kompetens är på en väldigt basal nivå. Jag försöker förstås påverka honom genom diskussioner och så när tillfälle ges (det är ingen jag känner så väl utan en bekant till familjen) men hans utgångsläge är något helt annat och det är väldigt svårt att komma fram med argument som biter när han inte förstår problematiken alls. Jag har också en annan bekant som är IT-advokat och som verkar vara väl ansedd inom detta område (utmärkelser osv.) och hens IT-kompetens ligger visserligen över de flesta juristers men långt ifrån en faktisk sakkunnig inom området.

Men absolut. Man kan titta på domar för att se hur låg kompetensen är också. Ett välkänt fall är exempelvis rättegången mot Pirate Bay som ingen kan kalla rättvis på något sätt. Jäv eller partiskhet är nästan för svaga ord för att beskriva det rättsövergreppet. Det är bara att läsa.

Har läst igenom det domslutet ett antal gånger och kan inte minnas att de diskuterar ersättningsnivåerna alls. Vad jag förstod så handlade det huvudsakligen om hårddiskar och usb-minnen skulle anses vara "särskilt ägnade" för privatkopiering. Utfallet blev att man gick på copyswedes linje och fastställde de avgifter som de yrkade på. Jag uppfattade det som att man satte de lägre nivåerna som ett slags kompromiss tills det att skiljedomsförfarandet var klart.

Ett av det större problemen med att lägga avgiften på originalen är det då slår mot försäljningen i.o.m. att priserna ökar

Som sagt så utgår jag från att det var något som lagstiftaren tog hänsyn till när lagen skrevs.

Ett alternativ skulle möjligen vara att man sänker momsen aningen på skivor och annat som kan privatkopieras, lägger på en avgift för samma summa som man sänkte momsen med och låter dessa pengar gå till upphovsrättsinnehavarna, men då missar man tex inspelningsbara digitaboxar eller folk som spelar in till hårddisk/usb-minne direkt från tvn.

Kan inte alla bara skriva på att dom hatar copyswede?

Om du bara läser första artikeln så ser du själv att det inte handar om det.
Där är dessutom ett pressmeddelande från copyswede själva om att det handlar om ersättningsnivåer. Det blir inte tydligare än så även om du inte hittar det du säker i domslutet ;).

Copyswede och UniversalMediaAlliansen (UMA) har idag enats om att ett skiljeförfarande ska genomföras där en kvalificerad skiljenämnd avgör tvistefrågan om det finns laglig grund att utta privatkopieringsersättning för externa hårddiskar och USB-minnen.

Som ett resultat av förhandlingarna har Copyswede och UMA även kommit överens om och tecknat avtal rörande ersättningsnivåer för externa hårddiskar och USB-minnen. Ersättningen uppgår i enlighet med avtalet till 80 kr per enhet för externa hårddiskar och med 1 kr per GB upp till 80 GB för USB-minnen med en lagringskapacitet på mer än 2 GB. Som ett led i förhandlingsresultatet om en ordnad rättslig prövning av tvistefrågan har parterna enats om att endast halv ersättning ska utgå under processtiden, det vill säga 40 kr per enhet för externa hårddiskar och 50 öre per GB upp till 80 GB för USB-minnen med en lagringskapacitet på mer än 2 GB.

Näe! Ingen extraavgift på media med kopieringsskydd. Det ger inga extra avgifter.
Ja men återigen var det på en tid när tekniken och möjligheterna såg fundamentalt annorlunda ut. Så hur man tänkte då är inte en bra måttstock. De kunde omöjligen ha tagit hänsyn till kopieringsskyddsutvecklingen, streamingtjänster, internet, lagar om att inte få kringgå kopieringsskydd eller att folk ens kunde ha en hårddisk i sitt eget hem! Så det är faktiskt inte alls otänkbart att allt inte tagits i beaktande under 70talet.

Ja det är ju sant att man missar en andel där. Inspelningsenheterna för TV och radio. Hmmm... Tål att tänkas lite mer på.

Nej det har du rätt i, men samtidigt så är det också vi tekniskt kunniga som stod för den absolut största delen av den privatkopiering som pågick tidigare också och således är vår flytt från privatkopieringen ett tydligt tecken på att privatkopieringen minskar i stort. Sen är inte steget till streamingtjänster så stort och väldigt många har gått över dit oavsett teknisk kompetens. Alla medlemmar i min familj har Spotify exempelvis och använder det mycket och ingen i min familj förutom mig skulle ens försöka sig på att exempelvis kopiera en CD eller ens importera en CD via Itunes till sin telefon eller så. Samma gäller mina kollegor: Alla kör streamingtjänster av något slag även personer som är helt handikappade när det gäller datorer. Det gäller förstås inte alla grupper i samhället, det krävs ju en viss teknisk kompetens, utrustning och exempelvis betalningsmöjligheter för att kunna använda streamingtjänster, men poängen är att steget är bra mycket mindre än det är till att kopiera skivor eller annan privatkopiering.

Se exempelvis på nedanstående diagram från Copyswedes årsredovisning 2013:
http://forumbilder.se/EBSSS/privatkopiering.png

Och titta på statistiken från IFPI:
http://forumbilder.se/EBSSS/ifpi.PNG

Hur går det ihop? De format som kan privatkopieras har kraftigt tappat i försäljning och de som inte kan privatkopieras, alltså streaming främst, har kraftigt ökat samtidigt som privatkopieringsersättningarna går uppåt?

Det motsäger också din tanke om att straming skulle vara en nischmarknad för de med hög teknisk kunnighet. Se exempelvis på nedan statistik också:
80% av musikmarknaden för privatpersoner i Sverige bestod av streaming förra året. Men absolut, de som privatkopierar kanske hör till de övriga tjugo procenten och därför kanske den inte har minskat alls, men det är förstås inte så sannolikt. Och skulle det vara så så visar det också på avgiftens orimlighet eftersom det max kan vara 20% som privatkopierar i så fall, men alla måste ju betala avgiften.
Jo visst handlar det om exemplarframställning, men är det rimligt att det inte är någon juridisk skillnad på formatskiftning för eget bruk och att kopiera och dela med sig av något till andra? Jag tycker inte det.
MP3-spelare har andra användningsområden än privatkopierad licensskyddad musik, piratkopierad musik är ett exempel men det kan också vara egeninspelade saker, och inte bara musik utan diktering eller vad som helst (jag har exempelvis observerat läkarsekreterare som satt med MP3-spelare för journalanteckningar), eller musik där licensen tillåter fri spridning, eller annan musik utanför copyright som klassisk musik eller så.

Hade domstolarna haft bättre koll på vad en smarttelefon är och hur man använder de så skulle de inte se på dem som MP3-spelare vilket de gör nu. Hade domstolarna förstått vad streaming är, att det inte går att privatkopiera, och hur stor del av marknaden som streamingen tagit över så hade de sannolikt varit mer försiktiga i sina bedömningar om vilka produkter som ingår eller så. Hade de haft insikt i vad man normalt använder externa diskar till så hade de sannolikt inte belagt dem med avgifter som kan uppgå till över 100% för något som ytterst få använder dem till. Exemplen är många.

Ja så är det förstås. Därför måste domstolarna lyssna på experter inom områden där de saknar kompetens men förstås göra sina egna juridiska bedömningar utefter hur lagen ser ut osv. Men det är där de brister idag, ofta så är de experter som domstolen lyssnar på inte mer tekniskt kunniga än domstolarna och de har expertstatus bara för att de är med i diverse grupper som agerar för ökad upphovsrätt, för att de är rekommenderade av den ena parten eller så. De tar förstås in riktiga experter också men de lyssnar hellre på jurister som sitter med i samma lobbygrupper som de själva osv. Det här är förstås inget nytt men det verkar som kompetensen inom detta område är sämre än på många andra, eller så anser kanske domstolarna inte att det är en så viktig fråga eller så. Jag vet inte varför de inte kan lyssna på riktiga experter inom detta område när de är ganska bra på att göra det på många andra, men det är så det ser ut.

Lagen är svårtolkad men är den så svårtolkad att en jurist kommer till helt motsatt slutsats som andra sakkunniga inom området som läser samma sak så är det fel någonstans. Betydelsen av särskilt ägnad åt kanske har ändrats inom domstolarna men då borde de ta en funderare på varför det har blivit så och om en formulering som faktiskt betyder vad de vill borde användas istället liksom.

Privatkopieringsavgiften är en ersättning för undantag i upphovsmannens rätt till exemplarframställning. Punkt. Om sedan denna exemplarframställning görs för eget bruk eller för att spridas till nära och kära spelar i sammanhanget mindre roll, lagen bryr sig inte om om det är du eller dina syskon som ska använda det nya exemplaret. Vad du anser att den bör gälla är inte samma sak som vad lagen säger.

Jämför med om du köper en bok, vill du ha flera exemplar på olika ställen så får du köpa fler exemplar. Inte heller gör du en backup ifall du skulle tappa den eller om du skulle spilla läsk så vissa sidor inte går att läsa. Bara för att det går att kopiera en cd innebär inte per automatik att du ska ha rätt att kopiera den hur som helst.

Tror knappast att det är rätten att lyssna som du köper, med tanke på att privatkopieringsersättningen gäller undandtag från upphovsmannens rätt till exemplarframställning så låter det mycket troligare att du köper ett exemplar, dvs samma sak som om du köper en bok. Utan detta undantag hade du varit tvungen att köpa flera exemplar om du ville ha skivan på flera ställen, återigen så kan man dra parallellen till en bok.

Att spela in på kassettband från radio eller LP bör väl rimligen klassas som formatskiftning?

Rätten att privatkopiera är inte alls självklar, det finns som sagt ett undantag i regeln för exemplarframställning som gör det lagligt, utan den så skulle det inte vara tillåtet öht. Angående nivåerna på ersättningen så har jag för mig att det kommer att tas upp i målet mellan telia och copyswede, personligen tycker jag att det vore vettigt att åtminstone sänka nivåerna då det är fler och fler apparater som beläggs med avgift samtidigt som det verkar som att privatkopiering rent generellt verkar minska...även om det inte sker i den grad som många här på sweclockers verkar tro.
Jag är inte heller säker på att det ens går att avsäga sig att får sina skivor spelade i radio ens om man vill. Mig veterligen är ersättningsnivåerna för det något som du inte kan påverka, de är fastställda och gäller alla oavsett hur känd du är.

Som sagt så skulle jag tro att formatskiftning även innebär att spela in från LP eller radio till kassettband, oavsett så handlar det om exemplarframställning vilket är den springande punkten. Skapar du ett nytt exemplar på annan fysisk plats så har du också skapat ett nytt exemplar vilket då egentligen är upphovsmannen rätt. Och ersättningen är inte tänkt att täcka kostnader, den är tänkt att täcka ett inkomstbortfall för just det undantag i rätten till exemplarframställning. Håller dock med om att nuvarande system är trubbigt, men om man ska ersätta detta bortfall har jag svårt att se hur man ska göra det på ett bättre sätt så som lagen är formulerad i dagsläget.

Man kan knappast hävda att musikerna gett sin tillåtelse att privatkopiera om de släpper musik utan drm, detta regleras i lagen och är något som musikerna får förhålla sig till vare sig de vill eller inte. Och återigen så är jag rätt övertygad om att det inte är en licens man köper utan ett fysiskt (i huvudsak..) exemplar man köper. Återigen, tänk bok. Du köper ett fysiskt exemplar, inte rätten att läsa den.

Ditt resonemang visar på problematiken rent generellt med denna typ av ersättning, någon kommer att få betala för något de inte gör. Lägger du avgift på orginalet/visningsrätter så kommer de som inte privatkopierar att få betala extra i onödan, lägger du avgiften på mediet man kopierar till så drabbar det de som har apparaterna men inte privatkopierar. Att upphovsmännen inte vill ha ett system som du förslår är rätt lätt att förstå, det kommer att slå direkt mot försäljningen och leda till att privat- (och pirat-) kopieringen kommer att öka. Dagens system är ur deras synvinkel bättre då de får ersättning för det tänkta inkomstbortfallet i.o.m. privatkopering utan att det slår onödigt hårt mot försäljningen. Jag utgår från att det är detta som lagstiftaren tog hänsyn till när lagen skrevs.

Tänker inte lägga mig i er privata diskussion, men vad exakt är det du menar är oärligt med copyswedes uttag av privatkopieringsavgifter?

...

När det gäller "särskilt ägnad" så har man i tidigare fall titta i hur den formuleringen används i andra lagar, som exempel har man tagit upp att sprutor anses "särskilt ägnade" vid missbruk av diverse substanser och att en kofot är "särskilt ägnad" för inbrott. Man menar då inte att detta är huvudsyftet utan att vi den typen av verksamhet så är de lämpliga verktyg. Man kan utgå från att lagstiftaren var medveten om denna tolkning när lagen skrevs. Man motiverar detta med att det är mer rättssäkert om samma formulering tolkas på samma sätt oavsett vilken lag den står i vilket jag kan hålla med om låter vettigt, även om det för en lekman låter aningen konstigt att man anser att en smartphone är "särskilt ägnad" för privatkopiering.

Hade lite semester, men nu är jag tillbaka.
De kan mycket väl vara så, även om statistiken antyder att streaming används i de flesta grupper. Men problemet med att basera privatkopieringsavgiften på äldre är att de inte privatkopierar i någon större utsträckning, eller det gör ju ingen idag men framför allt inte äldre. Sen är min upplevelse att även många äldre har anammat streaming, till exempel så hade jag en "tant" (typ 62-3 år) på mitt jobb som var extremt oteknisk, hon satt exempelvis med 1024x768 på sin full-HD widescreen skärm och sådär, men Spotify hade hon och använde dagligen. Det är en anekdot förstås men den är inte ovanlig och statistiken tyder också på att de flesta grupper anammat streaming i ganska stor utsträckning.
Yes, mp3-spelare som produktkategori var i början helt beroende av privatkopiering för att de skulle ha någon nytta (eller pirat- då) precis som exempelvis kassettspelare och minidisc (det fanns musik som gavs ut i de formaten men aldrig i någon större utsträckning och än mindre här). Ganska snart ändrades detta dock så att man exempelvis kunde köpa filer som gick att spela upp i dessa spelare helt lagligt, det hände till och med att man fick med länkar till låtarna i lämpligt format när man köpte en skiva. Idag är det inte alls så dock, dedikerade musikuppspelare är en väldigt liten och nischad marknad och till och med där har streaming av olika slag tagit över allt mer. Se till exempel på Sonys NW-ZX2 som är en (dyr) dedikerad högupplöst musikspelare med Android och därmed stöd för alla typer av streaming.
Men domar baseras väl alltid på domarens och nämndemännens egna kunskaper och tyckanden när lagen inte är glasklar (vilket inte är så ovanligt)? Jurister har ju sina områden där de är experter eller har mer erfarenhet osv., jag har exempelvis en bekant som är miljöåklagare och då är hen expert på just miljörätt, fortbildar sig inom miljöfrågor, träffar de andra miljöåklagarna i landet och delar erfarenheter osv. Samma sak gäller exempelvis allmänna jurister inom finanssektorn, inom migrationslag osv. Jurister inom upphovsrätt eller IT verkar inte riktigt ha detta på samma sätt, går de på nischade utbildningar så är det ju typ utbildningar anordnade av upphovsrättsorganisationer eller så. Varför kan man inte ha samma krav på dem som på jurister inom andra områden liksom? (Lite som att teknikjournalister sällan är experter utan ska ha ett "användarperspektiv" när exempelvis finans-, sport- eller politiska journalister normalt har expertkunskaper. Teknik ses ofta inte som ett område där expertkunskap krävs.)
Jo det finns förstås mycket ensidighet i denna diskussion. Jag har dock diskuterat med jurister som var inblandade i just denna rättegång som tyckte att jäv var uppenbart här. Och dessutom: för att jäv ska föreligga krävs det inte att personen är partisk utan bara att situationen är sådan att det typiskt sett finns skäl att misstänka partiskhet. Att man nådde upp till det är uppenbart.
Självklart kan upphovsrättsorganisationernas experter vara kompetenta men det hjälper inte eftersom de är så partiska. Hade domstolarna haft större teknisk kompetens kanske de hade sett de uppenbara hålen i deras argumentation. Eller om de hade bjudit in "experter" med andra åsikter och lagt lika stor vikt vid deras argument.
Jo så är det säkert, och det är förstås ett tecken på ett större problem med juridiken i allmänhet. Gör man lagspråket så tekniskt att alla icke-jurister tolkar lagen tvärtemot hur en jurist tolkar samma text så är det inte bra någonstans, inte för rättssäkerheten exempelvis eller för uppfattningen av domstolarna av allmänheten. Oavsett så är ju denna lag som den ser ut idag ett problem och den bör ändras, inte så mycket på grund av att språket är tvetydigt (även om det är ett stort problem också) utan för att den ålägger en avgift på personer (eller produkter) som inte borde betala denna avgift.

Som det ser ut nu är lite som att ta ut alkoholskatten på dricksglas istället för på själva alkoholen. Det krävs inte glas för att dricka alkohol och glas kan dessutom användas till mycket annat än att dricka alkohol i precis som en mobiltelefon eller hårddisk inte krävs för att kunna privatkopiera och att de går att använda till mycket annat som inte har att göra med privatkopiering. En del kanske tycker det är en fånig liknelse för ingen skulle ju föreslå en sådan sak med alkoholskatten, men det är ju det som är poängen liksom. Sen är den inte helt korrekt för alkoholskatten är ju en skatt med allt vad det innebär av översikt och nivån och vilka produkter som beläggs bestäms av staten medan Copyswede är ett privat företag som helt på eget bevåg tolkar lagen lite som de vill (vilket de visserligen brukar få rätt till i domstol men det gör ju bara saken än värre).