Varför känns inte spelen lika roliga längre?

För det var nytt, nu har du spelat tusentals timmar och det finns inte så mycket nytänkande inom spelindustrin så du spelar samma sak om och om igen med mindre förändringar. I början av min MMO karriär var allt så jädra coolt men nu spyr jag bara på tanken att lira ett MMO eller BF serie spel eller ja allt som har kommit sen 80 talet på spelmarknaden.

Jag känner likadant, men jag tror att det beror på åldern. Barn kan göra samma sak om och om igen, när man blivit vuxen så tröttnar man snabbare. Jag kännde nyss samma känsla som när jag var barn när jag upptäckte Rocket league. Men efter bara en vecka kännde jag mig i stort sätt färdig med spelet.

För att jag över huvud taget ska lägga ner längre tid i ett spel nu för tiden så behöver jag ha med vänner att spela med.

Har samma problem, köper spel som en galning, blir taggad vid release och köper hem men sen ligger dom bara ospelade på hylla

Tror precis som tidigare talare att man är less. Roligaste upplevelserna jag haft var dom gånger man hittade en ny genre som ung, framförallt eftersom man växte upp i den tid då spelandet utvecklades väldigt brett.

Nuförtiden känns det som man redan spelat allt tidigare. Det enda som lyckas underhålla mig är singleplayerspel med riktigt bra story.

Håller med till fullo föregående talare.

Förr hade spelen "wow" känsla, men nu är det mer att spel finns precis överallt.
Man blir lite mättad på det.

Nu spelar jag väl någon timma per dag osv.
Inte i närheten av samma mängd som tidigare.

Samt att jag faller tillbaka till "gamla" spel, nes,snes, dungeon keeper 2 , Command & Conquer serien,settlers serien, någon enstaka PS4 titel kör man.

Äldre spelen ger mig iaf mer glädje än nya spel.

Spel idag är pissenkla.

Säljes för den dumma massan och du behöver allt som oftast inte ens tänka i en enda liten sekund hur man ska göra för att klara en nivå.

Antingen så har du stora lysande pilar dit du skall, eller så är banorna utformade på ett sådant vis att du inte ens kan gå fel väg, det finns inga alternativ.

You're a sheep, and they're herding you. =/

Det var ett tag jag var helt insnöad i spel och tyckte Xbox 360 var asballt. Men sedan blev jag allt mindre intresserad allt eftersom man snabbt märkte konsumentovänliga trender i de spelen jag spelade. Aggressiv DLC-marknadsföring, förbokningshets och inte att nämna trasiga lanseringar och uteblivna fixar till spel. Ta t ex Gears of War 3 där du inte fick söka på de dedikerade servrarna om du inte ägde X DLC. Sedan dess har konsolen legat på hyllan och jag undvikit att köpa spel utgivna av Microsoft och många andra övergödda spelbolag.

Utöver det har jag gått och blivit enormt konservativ med de spel jag köper och spelar samt har mitt intresse att i någon meningsfull utsträckning deltaga i spelkretsar på nätet nästan helt slocknat.

Det är min känsla just nu: jag spelar det jag vet fungerar och nöjer mig med det. Känns inte värt att bränna sig för att prova något nytt med slit-och-släng mentaliteten även inom spelindustrin. Cyniskt och konservativt, men då har man pengarna kvar att spendera på något vettigt.

När du är i 15års åldern producerar din kropp som mest endorfiner sedan minskar det med tiden. Nu är du äldre och du upplever inte samma "rus". Ungefär som när en människa tar heroin första gången. De kommer aldrig att finna det men de jagar det första ruset. hehe

Huvet på spiken där tror jag.
Även därför det är riktigt farligt att använda droger medan man fortfarande utvecklas.
(inte för att det är bra senare i livet heller iofs =).

Men till TS.
Visst är det så, allt var roligare när man var liten.
Men mest p.g.a. man minns lite konstigt ibland.
Ändlösa timmar av tråkighet fastnar inte lika lätt i minnet som några minuter av hysteriskt kul.

För att man idag bara gör spelen för att tjäna pengar. Samma sak händer i musik industrin. Folk är dumma nog att köpa skiten som tumörerna Lil Wayne och Nicki Minaj producerar och vi gamers gör samma sak när vi köper halvklart skräp från EA och liknande. Då kan EA sätta standarden och så hakar andra på. Ubisoft släppte för 15 år sedan spel som var både roliga och hade härlig soundtrack.

Im getting to old for this sh*t!

Håller helt med. Spelen förr var enormt roliga.
Men som sagt, kan ha varit för att det var dåtid, eller att det var ett spel som aldrig gjort tidigare.

Idag är ju det mesta precis samma spel fast med ny fin grafik.

Lite som filmerna hajen. Hajen 1 var intressant/kul och blev en succéfilm. men hajen 2,3 och 4?

Kan bara hålla med ovan, spelen var bättre förr.
Idag är det grafik som gäller och inte storyn, tyvärr!

Och spelsuget sätter in ibland men tröttnar snabbt. Jag älskar smyg och stealth spel typ Splinter Cell och Dishonored, men det görs för få och tyvärr sämre idag.

Med stor risk för att bli hatad nu men...Witcher 3...jag har försökt att gilla spelet men kan bara inte. Orkar inte engagera mig med alla dessa 58000 prylar som man ska mixa ihop till någon formel och alla dessa quest på sidan om som man inte ens kommer åt förrän 15 år senare...nä tyvärr inget för mig, trots att jag älskade Skyrim!?

Witcher 3 motsäger allt som ni skrivit om att spel skulle vara ytliga och simpla idag.

Jag har spelat sedan 1977 (Atari 2600) och W3 är med marginal den största spelupplevelse jag haft. Massor att göra, fantastisk story med storslagna karaktärer, bitvis rejält svårt med avancerade fiender i de högre svårighetsgraderna. Långt som tusan utan att bli tjatigt, till skillnad från t ex Skyrim (som har en väldigt urvattnad story). Heart of Stones för $10 sägs vara 10 timmar men jag har precis börjat huvudstoryn efter 8 eftersom det följde med flera sidouppdrag jag ville prova först.

Riktigt avancerad och utmanande fiende tidigt i HoS-storyn också om man väljer att rädda en snubbe från att bli halshuggen, men det är som så mycket annat i spelet helt frivilligt att göra det valet.

Vet inte om jag håller med helt där. Då och då kommer det trots allt spel som följer en gammal mall men ändå levererar, tycker jag, samma nivå av underhållning som de äldre spelen gjorde. Skyrim var ett sådant exempel för mig exempelvis.

Jag tycker dock att glädjen med spel har försvunnit mer och mer i och med att produktionerna gått upp (budgetmässigt) och desperationen att ta igen sin investering blivit mer påtaglig. Bortser man från det virrvarr av drm som flödar runt idag så har vi även Plus/Guld-konton för att få hela spelen (på konsol), dlc istället för fusk och moddar, season pass istället för gedigna expansioner etc. Standardutgåvan ger inte längre hela spelet.

Samtidigt ser vi en bred standardisering i produktionen/utvecklingen av spel, där flera utvecklare använder samma generiska mall i öppna spelmotorer, lite på ett sätt som kanske Source drog igång först. Det är re-skins, re-brands och jag vet inte vad, det samtidigt som att tröskeln att göra spel är lägre än någonsin vilket uppenbarligen även har en effekt på kvaliteten av dessa.

Men jag spekulerar bara här, poängen är att de guldkorn som dyker upp anser jag visar på att det inte handlar om att nyhetens behag har lagt sig.

Den tidiga spelutvecklingen bestod av folk som älskade sitt arbete och hantverk. De var nyskapande och lade grunden för det som komma skall. Nu är det fler som gör spel och alla är inte lika begåvade som våra husgudar. Samt att PC-spel/TV-spel inte var lika vidspritt back in the days. Nu är spel aktuellt för alla i stort sätt och då måste formulan ändras och anpassas för en bredare publik. Simple as that. Spelmarknaden nu är mättad. Det finns för mycket skit som görs. Men bland alla dessa skitspel kommer guldklimparna.

Personligen så var mitt spelintresse på sin lägsta nivå innan 2013, sen släppte Naughty Dog Last of Us.
Spelet i sig har väl inte direkt nått en höjdpunkt i gameplay eller nyskapande men herrejisses vad hela paketet levererade en oförglömlig upplevelse. Väntan var värd det. Och jag väntar gärna igen på ett sånt spel, och nyligen fick vi The Witcher 3.

Dock så tror jag nostalgin spelar en väldigt stor (farlig) roll i hur vi ser gårdagens och dagens spel. Visst kan man tycka att industrin och skapandet ska följa ens egna utvecklingskurva. Spel skapas väl i största mån för tonåringar(?). Jag är ingen tonåring längre och kan stå för att säga att det jag tyckte om som tonåring inte tilltalar mig idag. Som någon annan sade i tråden, man vill gärna känna av det där ruset, glädjen, uppståndelsen och förälskelsen. Är den tidsenlig eller är spelen sämre? Både och tycker jag!