Umgängesresor bonusbarn

Om jag hade skrivit ovanstående text, vad hade ditt råd till mig varit? Vad hade du trott att mitt förhållande skulle vara om tio år, hur skulle jag må då?

Tragiskt och jag lider med dig, men det är dags att göra något annat nu. Ditt egna liv, och din egna personlighet är ju sakta men säkert på väg bort, en dag i taget. Frågan är hur ditt barn kommer att må i framtiden? Det är inte bara dig själv som det handlar om. Och din sambo verkar ju ha kört precis samma race en gång innan, med en annan kille och det gick som väntat.

Att hela tiden göra samma sak och förvänta sig att något förändras är galenskap har jag hört.

Har hon hotat dig mer? Slagit dig? Era barn? Även psykisk misshandel är otillåten.
Det du beskriver är inte kärlek, inte alls. Om du tänker om, de senaste fem åren, hade du varit bättre utan?

Inte ditt problem. Ska du verkligen ta hand om henne för alltid? Hon förstör ju ditt, och bevisligen andras liv genom att inte ta ansvar. Hon flyttade ju med dig för att det är du som har kreditkorten.

Det som händer om ni skiljer er är att hon troligen blir batshitcrazy och skyller allt på dig. Spara eventuella hotfulla sms och annat. Sen hittar hon en annan kille och det börjar om.

Googla på "medberoende", det stämmer in på dig. Fan människa, du har ju fortfarande valet och möjligheten att skaffa dig ett eget bra liv. Vill du inte det?

Det är tråkigt att höra detta, eftersom hon spelar på ditt samvete och försöker trycka på rätt knappar för att du ska betala för henne och hennes behov.

Din son kommer du fortfarande ha kvar även vid en separation, och att hon missköter sina betalningar och hyror utan dig är egentligen inte ditt ansvar, som en vuxen människa måste hon kunna ta ett ansvar själv att lösa det. Tills hon har gjort det så bör nog er son bo tillsammans med dig så du får ta hand om honom och vårda er relation som säkert påverkas negativt av situationen runt omkring er i familjen som den är nu.

Men om du vill ge det en chans, en sista möjlighet, säg att ni måste gå till någon terapeut och prata om problemen och se om det ens kommer gå att lösa på något sätt. Om inte så tror jag att det är bättre för dig att du faktiskt värnar om dig själv, livet är kort, varför spendera tiden med folk som inte vårdar relationen utan istället utnyttjar dig? Bara kommentaren om kreditkort och utan det hade ni inte haft ett förhållande hade räckt för mig att avsluta den omedelbums.

Live's too short to drink bad wine.....

Grejen är att du inte kommer närmare. Jag vet att jag är den extrema i tråden. Konfrontera, konfrontera och låt helvetet braka loss. Efter några gånger så lär du dig att det inte är så jävla farligt. Jag vet att det är ångestladdande och det sliter verkligen på en. Nästa gång vägrar du betala, OAVSETT, vad hon säger. Det gäller att analysera vad hon säger, är du bara jävla bäst när du betalar, annars är du skit? Då kanske hon ska skaffa en riktig sugar daddy så du inte kan uppfylla hennes krav. Det här är kravhantering.

Ett steg i taget. Först och främst undrar jag om du älskar din partner. För om du gör det så är en separation det enda som hjälper. För då får hon rätt till försörjningsstöd och hela samhällsapparaten i ryggen för att stödja henne. Hon får tid att fokusera på sig själv för att bli hel igen.

Sen förstår jag att hennes dotters far inte är intresserad av att låta sin dotter träffa hennes mamma. För vem vill ha din partner som förebild? Hon är destruktiv för alla människor omkring henne. Kräv separation och låt henne börja ta ansvar för sig själv.

Skickades från m.sweclockers.com

jag har personligen nyligen påbörjat utredning för borderline/bipolaritet och med tanke på skälen till totalcrashen som tvingade mig att söka hjälp kan jag inte ens föreställa mig hur otrevliga dina hjärnspöken lär vara vid det här laget.

det du beskriver är ett förhållande som uppnått så destruktiva nivåer att inte ens en i början mentalt frisk/stabil person skulle kunna förvänta sig att gå ur den utan men för livet/en väldigt lång tid framöver.
att du har borderline gör det hela så jävla mycket värre, då det är uppenbart att hon har enorm hjälp av dina hjärnspöken när det kommer till att manipulera och utnyttja dig.

om du funderar lite på det, är det verkligen din partners framtid du oroar dig över?
eller kan det vara så att rädslan för känslorna som skulle uppstå om hon överger och ersätter dig utan minsta eftertanke får dig att förbise hopplösheten i situationen?

om hon inte svarar på ultimatum måste du för din, hennes och erat barns skull se till att ni separerar, att du klarar av att förbise den psykiska misshandeln är en sak, men tänk på att din son redan har försämrade odds när det kommer till att drabbas av borderline/bipoläritet, öka inte på de ytterligare för att hjälpa någon som inte vill ha hjälp.

ber om ursäkt om något uppfattas som stötande, lycka till.