Här är vad de lutar sig på i domslutet:
Det är URL, 26 k §.
När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför anordningar
på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning
av exemplar av verk för privat bruk, har upphovsmän till skyddade verk som därefter
har sänts ut i ljudradio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de
kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.
Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillverkade eller införda anordningarna
skall
1. användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,
2. föras ut ur landet eller
3. användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionshinder. Lag
(2005:359).
Sedan lutar de sig mot de tidigare domarna i hovrätten, där det bland annat fastslagits att (telefonerna då i de fallen) sålts till privatpersoner, att det går att kopiera ljud och rörliga bilder på anordningarna, att det FÖREKOMMER att anordningarna rent faktiskt används för privatkopiering, och ett knippe andra mindre viktiga argument så som tillgänglighet, storlek på diskar osv.
Det här är intressant, eftersom "förekommer" faktiskt skiljer sig rätt mycket från sådant som skulle vara "särskilt avsett för".
Märk väl också att inget avseende fästs vid URL 26 k §, 2 st, punkt 1, som säger att det inte finns fog att ta ut ersättning om föremålet ska användas till ANNAT än framställning av exemplar av verk för privat bruk. I grund och botten, en telefon som inte ska användas till just privatkopiering (eller en dator/surfplatta osv) omfattas alltså inte av det här.
Det som satt importörer och säljare i klistret däremot är att de tidigare ingått branschavtal vad det verkar. Copyswede listar dessa branschavtal i utvecklingen av sin talan:
Copyswede har, efter förhandlingar med branschorganisationer och representativa sammanslutningar
av berörda företag, träffat branschavtal om de närmare villkoren som ska tillämpas
när privatkopieringsersättning uttas för ett antal olika anordningstyper. I dagsläget tilllämpas
dessa branschavtal vid tillverkning/import av följande anordningar:
a) Oinspelade videokassetter
b) Oinspelade ljudkassetter
c) Inspelningsbara CD-skivor
d) Inspelningsbara DVD-skivor
e) Minidiscs
f) Videospelare med inbyggd hårddisk
g) Set-top boxar med inbyggt minne
h) DVD-spelare med inbyggt minne
i) TV med inbyggt minne
j) Mp3-spelare med internt minne
k) Övriga mediaspelare med inbyggt minne (t.ex. iPod Touch)
l) USB-minnen
m) Externa hårddiskar
Jag misstänker att framförallt f-m, att det finns branschavtal här, är det som ställer till det, eftersom det där handlar om diverse lagringsutrymme. Hade branschen satt ner foten där, då hade det nog sett annorlunda ut, för då hade Copyswede behövt föra en talan som verkligen bevisade på likheten med lagringsutrymme kontra tidigare kassetter/inspelningsbara CDs, medan importörer/säljare kunnat trycka på just olikheten.
Samsung hävdar å sin sida just det, att dessa anordningar inte är särskilt ägnade för privatkopiering. De gör också gällande att privatkopiering inte är dessa anordningars primära funktioner, men det är här det biter dem i arslet, för på det skrivs sedan i domen att "Emellertid behöver inte privatkopiering vara en anordnings primära funktion för att den ska vara särskilt ägnad för ändamålet. Exempelvis erläggs privatkopieringsersättning för tv-apparater och DVD-spelare med inbyggd hårddisk samt CD- och DVDskivor. Att dessa anordningar naturligtvis kan användas – och stundom också i första hand
används – för annat än privatkopiering saknar betydelse".
Branschens slapphet att tidigare sätta ner foten slår här tillbaka, och eftersom det finns branschpraxis, så är det i princip att betrakta som ett principbeslut. Båda sidor har sedan tidigare varit överens om gällande förfarande etc.
Sedan tydliggör också domstolen tolkningen "särskilt ägnad åt" i det här fallet. Det visar sig att det i arbetet med lagen i riksdagen ges väldigt små möjligheter att undanta enheter. Detta framhålls på sidan 10 i domen:
"Av förarbetena till 26 k § URL framgår tydligt att anordningar endast i undantagsfall skulle
kunna undantas ersättningsplikten på den grunden att de inte är särskilt ägnade för privatkopiering.
Endast anordningar som är ”oägnade” för privatkopiering eller ”i praktiken mycket
sällan används” för nämnda ändamål faller utanför ersättningsordningen (prop. 1997/98:156
s. 26)."
Solna tingsrätt går sedan vidare och förklarar om konformitet med EU-rätt, och slår med det spiken i kistan för Samsung:
"EU-domstolen har slagit fast att kompensation för privatkopiering är motiverad så snart nå-
gon tillhandahåller fysiska personer – i deras egenskap av privatanvändare – anordningar
med vilka det är möjligt att privatkopiera. I enlighet med det synsätt som alltid gällt för
svenskt vidkommande behöver anordningen således inte de facto användas för privatkopiering
för att ersättning ska vara motiverad. I stället ska redan rättighetshavarnas eventuella
skada (vilken uppstår genom att privatpersoner tillhandahålls möjligheten att privatkopiera)
kompenseras."
De säkrar också här med antagandet att enheter kan vara multifunktionella, men att EU-domstolen fastslagit att det är rimligt att anta att en användare använder en utrustning fullt ut, vilket då i det här fallet betyder: Om det går att använda utrustning till privatkopiering, är det rimligt att anta att alla som innehar utrustningen gör det.
Intressant blir det däremot i domskälen. Tingsrätten staplar en helsikes massa argument för varför privatkopieringsersättningen inte skulle vara tillämplig, och hänvisar till allt möjligt, allt från att Copyswede varit senare än vanligt med att begära ersättning enligt branschpraxis på nya anordningar, till hänvisning av förarbeten och inlägg från regeringen i arbetet med lagen, till vissa domar inom EU-rätt, men landar ändå i att de kan göra en "extensiv bedöming", dvs att domar från då EU-rätten ger möjlighet att ta ut svängarna i bedömningen. Dessutom läggs mycket krut på undersökningar gjorda av bl.a TNS Sifo på uppdrag av Copyswede, som visar just hur mycket privatkopiering förekommer.
Hur ser det ut på sista raderna då? Som följer:
"Slutsatser
Anordningarna är ”i hög grad lämpliga” för privatkopiering. De används rent faktiskt i en
omfattning som överstiger vad som kan tillåtas enligt Infosoc-direktivet. Vid sådant förhållande,
och eftersom det inte framkommit något som kan leda till en annan bedömning, ska
Anordningarna betraktas som ”särskilt ägnade” för privatkopiering. Det uttalande som gjordes
i samband med 2005 års lagstiftning, som formellt inte hade status av lagförarbete, får
därmed anses ha förlorat den betydelse det kan ha haft. Samsung är på grund av det anförda
skyldigt att till Copyswede lämna redovisning för Anordningarna.
Domslutet
Enligt 26 m § andra stycket URL ska näringsidkaren på begäran av organisationen lämna
redovisning i de hänseenden som tidigare nämnts. Av lagtexten eller förarbetena framgår
inte klart hur redovisningsskyldigheten ska fullgöras. Den talan som Copyswede nu för om
så kallad materiell edition får dock anses ligga i linje med lagstiftningen. I yrkandet ligger att
Samsung alternativt kan välja att inge en av auktoriserad revisor bestyrkt sammanställning.
Även detta alternativ, som synes ligga i Samsungs intresse, får godtas."
Jag vill framhålla att domar är offentliga handlingar, så ingen citerad text omfattas av upphovsrätt.
För att summera:
* Branschen har klantat till det genom att låta sig viggas in i att betala ersättning för viss utrustning som har hårddiskar, som DVD-spelare etc.
* Domstolen väljer att ta ut svängarna och lägga större vikt vid intresset för att ersättningen ska kunna tas ut än omvänt.
* Det finns förarbeten som talar för att det ska vara svårt att undanta anordningar från ersättningen, men också vissa som talar för att exempelvis datorer ska undantas. Här gick tingsrätten, antagligen med grund av att de gått på att ta ut svängarna, enligt det första alternativet.
* Copyswede kör mycket på branschpraxis och liknande, som gör att de "anser det självklart" att den och den anordningen också omfattas av ersättningen, "eftersom de här anordningarna gör det".
* En måttligt duktig advokat borde ha kunnat plocka fram alla de argument tingsrätten staplar för att styrka att ersättningen inte ska utgå, men jag ser lite spår av det i Samsungs anförande, utan deras jurister verkar mer ha snöat in på begreppet "särskilt ägnade åt".
* En viss teknikanalfabetism kan tyckas skönjas.
Hoppas det här gav en liten inblick för de som är intresserade, det blev mycket text, men domen är på 46 sidor. Hoppas det bidrar till att förklara det lite i alla fall.
