Google: "Billiga kablar för USB Type-C är rentutav farliga"

Det folk glömmer är ju dom riktiga farorna, laddarna. Folk köper billiga kinaladdare och skärp från classe som kan ha krypströmmar på 80 volt AC. Ibland är isoleringen mellan inströmen (230v AC) och utströmen (5v DC) så dålig att det skapas krypströmmar som är rent dödliga.

Sen har vi kvaliten av strömmen som skickas ut, med jitter/flimmer på nära 80 volt. Vill du skicka sån ström genom din 10 000 kronors telefon? Nej. Men folk gör det pga okunskap.

en av flera tester http://www.testfakta.se/tester/hem-och-hush%C3%A5ll/b%C3%A4st...

@boibo:

Visa nån laddare som har jitter/flimmer på 80V. En sån laddare dödar din telefon direkt.

Du missar ett par viktiga detaljer:
1. Impedansen inne i kroppen är väldigt låg. Kroppen består i princip av saltvatten som är en bra ledare.
2. I princip all impedans du mäter upp finns alltså i huden och i gränssnittet mellan elektrod (kontaktbleck) och hud.
* Är huden trasig, typ öppet sår, så att elektroden kommer i direkt kontakt med underhuden eller kroppens inre så sjunker impedansen drastiskt. Man får också lätt ner impedansen med en faktor 100 bara genom att raka huden eller skrapa med ett slippapper.
* Elektrodens material och yta påverkar också impedansen. Lägst impedans fås med Silver-Silverklorid, vilket därför används till alla elektroder där man vill ha bra hudkontakt. (Elektroder till hjärtstartare har en yta motsvarande ungefär en halv handflata, och impedansen mellan dem (två lager hud plus bröstkorgen) ligger typiskt på 50 ohm.)

Men som jag även poängterade i slutet på mitt föregående inlägg:
I det exempel som diskuteras här så är det säkert, förutsatt att kroppens skyddsmekanismer är någorlunda intakta!
_______________________

Vad som också kommit till min kännedom är att klagomålet från Google inte direkt gäller USB-C-kablar, utan adaptrar mellan USB-C och vanlig USB. Det är där man funnit bristande skyddsanordningar som kan orsaka skador (inklusive bränder!) i utrustning med vanlig USB-kontakt då den kopplas via en sådan här adapter till ett USB-C-uttag.

Så fort som någon typ av elektricitet diskuteras på Swec så kommer en massa förståsigpåare och sprider desinformation. Hur kan du och andra här i tråden uttala er utan att ha en aning om vad ni pratar om?

Eftersom du/ni inte besitter basala kunskaper i ellära så ska jag dra ett exempel för dig. En rätt ordinär svets ger flera hundra ampere vid cirka 20-40V, den skulle enligt dig då vara så farlig att det inte skulle kunna användas.

Du/ni verkar inte förstå skillnad mellan AC/DC, frekvens, ström, motstånd, spänning etc. och förhållanden mellan dessa.

Kontakt eller inte, vad menar du ens med det och vad har det för betydelse i sammanhanget? Vad som är en digital 1:a eller 0:a kan säkert variera beroende på typ av elektronik eller så, det är jag osäker på. Men vanligtvis ligger väl det någonstans på mellan 0 - 0,8V för en 0:a, och mellan 2 - 5V för en 1:a. Med dåliga kablar blir det ibland bitfel, dvs signalen hamnar någonstans mitt imellan (var så längesen jag läste digital teknik så någon som har koll får gärna rätta mig om jag har fel). Kontakt eller inte låter typ som att du pratar om är kabeln av eller inte, och det tycker jag inte passar speciellt bra i sammanhanget.

Av en händelse köpte jag (för några veckor sen) samma USB-C sladd som förstörde den där killens dator. Dock var den 3 meter.

Den är helt värdelöst. Telefonen laddar ca 530mAh från en 2.4A laddare. Om jag ansluter den till datorn så får jag den bara att ladda, att göra nått annat misslyckas tex MTP lagring eller ADB.

Det är här bra kablar skiljer sig från dåliga. En bra kabel kan lätt vara 3, 5 eller 10 meter och funka utmärkt. En dålig sådan funkar knappt över en meter. Problemet är väl dålig isolering mellan ledarna (crosstalk) samt hög resistans.

Självklart är det så. För tunn ledare eller för få kardeler. Sen gör självklart isolering och avskärmning sin del om kabeln är lång och naturligtvis beroende på vad den ligger brevid. Men det var inte det jag opponerade mig mot i inlägget.